Kategoriarkiv: Recension 2012

Den hemliga dottern av Shilpi Somaya Gowda

Publicerad den av
1

Den här boken hade jag rätt höga förväntningar på, förväntningar som tyvärr inte höll. Det är synd, för den här boken hade potential att vara bättre.

Somer och Krishnan blir ett par under läkarutbildningen och de är ett par med höga ambitioner och drömmar. När drömmarna om ett barn börjar vet de inte att det ska komma att bli en hård prövning för dem. Efter många misslyckade försök får de besked att de aldrig kan få biologiska barn. De tar beslutet att adoptera och valet faller på Krishnans hemland Indien, ett land där hela hans stora familj och släkt fortfarande bor kvar. I Indien bor också Kavita och Jasnu. I deras lilla by är en son det enda som räknas och när Kavita föder sitt första barn och det visar sig vara en flicka blir hennes man vansinnig och tar barnet ifrån henne. Vad han gör med barnet får hon aldrig veta, men hon förstår att det inte längre finns i livet. När även hennes andra barn visar sig vara en dotter bestämmer hon sig för att ta barnet till ett barnhem, utan sin mans vetskap. Hon ber barnmorskan säga till honom att barnet dog vid födseln, för att hon ska kunna ge barnet en chans att leva, även om det innebär att hon aldrig får se barnet växa upp. Hon ger barnet namnet Usha, som sedan ändras till Asha av misstag.

Asha adopteras av Somer och Krishnan och växer upp i USA. I vuxen ålder blir hon intresserad av sitt ursprung och tar chansen att åka dit och bo med sina släktingar när hon får möjligheten att skriva ett reportage om livet i kåkstäderna. En önskan att på något sätt finna sina biologiska föräldrar finns också, samt att se och lära känna sitt hemland. Samtidigt lever hennes biologiska föräldrar ett hårt liv med många bekymmer. Kavita kan aldrig glömma sin dotter och tar flera gånger en extra omväg för att gå förbi barnhemmet där hon tror att dottern fortfarande finns kvar och hoppas få en skymt av henne.

Vi följer berättelsen först genom Somers och Kavitas röst, och så småningom även via Asha. Från tiden innan Ashas födsel, under hennes uppväxt och i slutet när hon är en ung vuxen kvinna. Det finns många saker i berättelsen som lockar och håller kvar intresset, och allra starkast är delarna där man får följa livet i Indien. Kavitas berättelse är så hemsk att följa och det finns en sådan önskan i henne att en gång få återse se sin dotter igen. En önskan att se att hon fick ett bra liv och att hon kan förlåta henne för att de lämnade bort henne.

Det som gör att jag till viss del tappar intresset för berättelsen är Somers del. I början av boken är hon en stark, självständig kvinna med höga ambitioner och planer. Resan till Indien förändrar henne. Hon tappar bort sig själv och försvinner liksom ur berättelsen. Det är som om hon under hela Ashas uppväxt bara står bredvid och tittar på, utan att aktivt medverka. Hon känner sig utanför Krishnans och Ashas relation eftersom båda har sitt ursprung i Indien och så uppenbart hör ihop. Hon drar sg undan, både från dem och omvärlden.

Det är en twist som jag tycker förstör läsupplevelsen. Somers del blir helt ointressant. Det enda som får mig att läsa vidare är för att få veta hur det går för Kavita och hennes familj, samt om hon och Asha någonsin får mötas igen. Jag vill så gärna att Kavitas liv ska bli lättare och att hon ska få se Asha igen och få veta att hon har haft ett bra liv. Jag vill att Asha ska få träffa Kavita och få förklarat varför de inte kunde behålla henne, vilken smärta det var att tvingas lämna bort henne och hur mycket hon alltid upptar Kavitas tankar.

Det är ingen bok jag skulle rekommendera vidare. Det är helt ok läsning, men det skulle ha kunnat vara så mycket mer än så. Den blev något av en besvikelse faktiskt, tyvärr.

Läs mer om boken här.

Niceville av Kathryn Stockett

Publicerad den av
5

Jag har ju redan hintat en hel del vad jag tyckte om den här boken. Den här boken är en riktig läsupplevelse – spännande, intressant och engagerande. Historiska fakta och personer blandas med fiktiva karaktärer och en story som skulle kunna vara hämtad direkt ur verkligheten. Det är precis min typ av bok. Jag gillar när man sätter en fiktiv story inom verkliga ramar. Att få läsa en bra berättad story samtidigt som man också lär sig något om vår historia.

Bokens handling berättas av tre olika personer: Skeeter, Aibileen och Minny. Skeeter drömmer inte om äktenskap som sig bör i hennes ålder – hon drömmer i stället om att en dag bli författare. Hon lyckas få jobb som krönikör på en lokal tidning, men problemet är att hon ska låtsas vara en person som ska svara på frågor om hushållsarbete. Eftersom hon inte vet ett dugg om det ämnet frågar hon en av sina bästa väninnor om hon får ta hjälp av hennes hemhjälp Aibileen. Aibileen är uppvuxen med att vara hemhjälp hos rika vita familjer, att uppfostra deras barn och senare se samma barn som har älskat och älskats bli lika mycket rasister som sina föräldrar. Något som smärtar, så klart.

Miss Skeeter tar kontakt med en förläggare i New York som går med på att ge henne en chans om hon kommer med ett intressant projekt som berör. När hon kommer på att hon kan skriva en bok med berättelser om och av alla de hemhjälper som finns i hennes hemstad Jackson, får hon ett ja till svar. Efter en hel del funderande tackar Aibileen ja till att medverka med sin historia. Men det är ett farligt arbete. Om de avslöjas kan Aibileen bli dödad och de måste träffas i smyg om kvällarna. Det är svårt att få andra hemhjälper att berätta sin historia, men sakta och säkert kommer den ena efter den andra. Alla är rädda men alla vill ha en förändring och känner ansvar att delta i den. Men ännu en oro finns – om boken publiceras och blir läst, kommer de vita familjerna känna igen sig i berättelserna och vad händer då med alla hemhjälperna?

Även om boken behandlar ett ganska stort och ofta mörkt ämne är det en feel good-bok. Det finns så mycket kärlek, vänskap och mod i storyn. Det är en stark inblick i hur det var att vara kvinna på 60-talet i den amerikanska södern.

Det jag gillar allra bäst med den här boken är de färgstarka karaktärerna och deras naturliga plats både i storyn och i den verkliga historien. Hela boken är full av historiska referenser, och de får en helt annan innebörd när man får se dem i sin rätta kontext. Personer som t.ex. Martin Luther King och hans tal, Rosa Parks och hennes protest mot raslagarna. Lagar som känns så främmande att läsa om, särskilt när man tänker på att det faktiskt inte var så länge sedan det här hände. Och det här med kvinnans plats i hemmet, med äktenskap som största prioritet. Det finns en mängd historiska fakta i den här boken som får en att reagera. Och det bidrar till läsupplevelsen.

Jag kan inte förstå att det tog mig emot att börja läsa boken, att den låg här hemma så länge innan jag tog tag i den. Jag skulle lätt ha kunnat missa den här boken. Det är tack vare hypen kring den, att den har blivit så lovprisad överallt, som jag tog mig an att läsa den. Och det är jag tacksam för nu. Nästa steg blir att se filmatiseringen av den också. Den är säkert inte lika bra som boken, men jag är ändå nyfiken på hur de har lyckats med karaktärerna och stämningen.

En bok som jag rekommenderar att läsa. Läs mer här.

Yoga med Malin av Malin Berghagen

Publicerad den av
Svara

Jag älskar sådana här böcker. Böcker som är skrivna i en positiv anda, som vill förmedla något lika positivt till läsaren. Som lämnar kvar en känsla i kroppen i sinnet att man har fått något man kan använda sig av, som får en att må bra. I det här fallet är yoga själva nyckelbegreppet, men Malin Berghagen bjuder också på sin personliga resa – hur hon har kommit dit hon är i dag. En resa som inte alltid har varit lätt.

Boken börjar med hennes personliga berättelse, hur hon började med yoga och hur det sedan fortsatte. Det är en bakgrund och förklaring till vem hon är, hur hon har tagit sig igenom jobbiga perioder i sitt liv och hur hon så småningom vågar fatta svåra beslut för att ta sig vidare. Och hur yogan kommer att bli en viktig del i hjälpen framåt och att den blir en daglig och naturlig del i hennes vardag.

Jag har sett en del intervjuer av henne på tv, och även läst i en del tidningar, och jag har alltid fått ett positivt intryck av henne. Att hon är en jordnära människa som vill dela med sig. Jag såg ett inslag på tv4 Nyhetsmorgon där hon presenterade yoga för/tillsammans med barn, ett inslag som var så himla bra gjort.

Jag blir så himla glad av den här boken. Lugn i sinnet. Jag är ingen yoga-människa, i den betydelse att jag har gjort det så sällan. Jag har tyckt om det de gånger jag har gjort det, men jag har aldrig haft möjlighet att riktigt lära mig, något som jag saknar. För det lockar – både yoga-övningarna i sig, men också tanken kring det. Helhetssynen. Yogan är för både kropp och själ, i syfte att stärka inifrån och ut. Både individ och kropp.

Det skulle lätt kunna bli en bok om ”bara” yoga. Hur man gör, tekniskt och varför. Men det här är så mycket mer. Hela boken i sig är en enda skönhetsupplevelse med alla dessa vackra bilder som får mig att stanna upp och titta länge. Text och bild gör den här boken lika mycket till ögongodis som en inspirerande bok att läsa. Jag blir väldigt sugen på att testa yoga för mig själv här hemma. Hon har tydligen gett ut en yoga-cd också, och efter att ha läst den här boken är jag väldigt nyfiken på den.

Läs mer om boken här.

Var är Alaska? av John Green

Publicerad den av
4

Egentligen ville jag läsa en annan bok av den här författaren, men då den inte fanns inne tog jag i stället den här. Vilken tur att jag inte missade den här boken!

Miles börjar på internatskolan Culver Creek i Alabama och blir nästan omgående vän med sin rumskompis som i sin tur presenterar honom för Alaska. Alaska som är den snyggaste och mest förtrollande tjej han någonsin träffat. Miles blir omedelbart kär men inser också att det är lönlöst eftersom hon redan har pojkvän. De umgås i alla fall i sitt lilla kompisgäng och håller ihop och skyddar varandra från det rivaliserande gänget. De gör hela tiden både små och stora hyss mot det andra gänget, trots att det är strikt förbjudet av ledningen på skolan. Miles som tidigare har haft få vänner blir nu en del av gänget, och hans intresse för Alaska bara växer.

Jag får först vibbar om att det här ska vara något i stil med Jellicoe Road med alla olika gäng-strider. Sedan börjar jag tänka på Ondskan och alla de rent av elakheter som eleverna utsätter varandra för där. Men så helt plötsligt ändras tonen i boken och jag inser att den här boken inte alls är som de andra. Det handlar inte alls om gängbråk eller elaka hyss – det handlar om vänskap, kärlek och framtidsdrömmar. Och boken är så mycket bättre än vad jag först tror att den ska vara.

Varje kapitel har en rubrik som indikerar att något kommer att hända – de heter t.ex. 100 dagar före, 77 dagar före och så vidare. Nedräkning mot något – men vad? Jag har helt fel i mina gissningar och jag ska inte avslöja vad som händer eftersom det är just denna vändning som gör hela boken.

Det här är en sådan där bok som fastnade i mig. Jag bar med mig den i tankarna länge efter läsningen, mycket på grund av vad som hände i boken. Det berörde på djupet. Nu efteråt ångrar jag att jag inte satt med en anteckningsbok under läsningen och skrev ner alla klockrena citat i boken. Det här med ”ett stort kanske” t.ex. Åh, det finns mängder med inspirerande och tänkvärda citat att plocka i den här boken.

Den är lite seg i början, lite som en väntan inför vad som komma skall. Men den biter sig fast mer och mer ju längre in i läsningen man kommer. Och belöningen kommer – verkligen. Så läs den här boken utan att veta för mycket om vad den handlar om. Det är det som är själva grejen. Men läs – missa den inte!

Läs mer om boken här.

Föräldrahjälpen – förändra familjelivet med KBT av Liv Svirsky

Publicerad den av
Svara

Den här boken fick jag beskriven som att passa både föräldrar och lärare. Och det stämmer ju faktiskt. Många saker som man ska tänka på i uppfostran av sina egna barn kan man också använda i sin roll som lärare. I den här boken fick jag faktiskt en hel del tips som passade att använda, eller i alla fall att tänka på, i mitt yrke.

Det här är en bok som beskriver hur man kan bemöta problem i vardagen. Vardagsproblem som väl alla föräldrar stöter på ibland – problem som tar ork och energi men som man inte orkar ta itu med. Här beskrivs ingående hur man ska ta itu med problemen för att lösa dem. Hon sticker inte under stol med att det krävs tid att göra det. Tid, energi och konsekvens. Jag kan tänka mig att första gången man använder metoden känns det lite jobbigt, men att när man väl förstår hur det fungerar går det smidigare. Och som hon påpekar gäller det att följa alla stegen och inte hoppa över någon del.

Det bästa med boken är när hon säger att man ska vara sparsam med nejen. Det är så lätt att säga nej till en massa utan att egentligen reflektera över varför man ens säger det. Att det är lättare att säga nej än att vara positiv. Det tål att tänkas på.

Jag gillar också slutet i boken där hon skriver i efterordet – ”att vara en perfekt förälder är inte alltid att göra rätt. Det är att göra så gott man kan utifrån sin förmåga och att ha insikten och modet att be om hjälp om det inte räcker.” Så sant, så sant.

Det är en väldigt lättläst bok och jag skulle vilja säga att den passar till alla föräldrar oavsett vilken ålder deras barn är i.

Jag väntar under mossan av Amanda Hellberg

Publicerad den av
2

Det här är den tredje boken av Amanda Hellberg som jag läser, men den första ungdomsboken.

Tilda är från England men brukar tillbringa somrarna i Sverige med familjen hos sin morfar som bor i en rätt primitiv stuga i skogen. Tildas föräldrar ska iväg på en resa och lämnar henne hos morfadern. De trivs väldigt bra tillsammans, och han brukar berätta historier för Tilda om kvällarna. Han bor ensam sedan trettio år tillbaka då hans fru, Tildas mormor helt plötsligt försvann. Han är övertygad om att hon fortfarande är vid liv, att han känner hennes närvaro.

Ganska snart börjar Tilda både se och höra konstiga saker. Saker och ting är inte som de verkar. Hon blir snart varse om att det finns något eller någon därute i skogen som vill ha tag på henne.

Det här är en kuslig historia, precis som i Amanda Hellbergs andra böcker. Skillnaden är att den här gången är det klassiska sagoväsen som tar plats. Mytiska varelser såsom tomtar och häxor som är högst närvarande. Det är spännande, mystiskt och faktiskt riktigt läskigt många gånger.

Det märks att det är en bok som är riktad till ungdomar, och det säger jag inte som något nedvärderande – tvärtom. Det märks i språket hon använder att hon riktar sig till yngre läsare. Det påminner mycket om en saga i berättandet. I hennes andra böcker är språket något som bär berättelsen framåt och även här visar hon sin fingertoppskänsla. Det är mycket träffsäkert gjort.

Hon lyckas skrämma mig med alla sina böcker och ändå fortsätter jag att läsa dem. Jag som egentligen inte ens gillar skräck. Men det här gillar jag, starkt. Rekommenderas!

Läs mer om boken här.

Bonniers stora bok om digitalfoto av Tom Ang

Publicerad den av
1

Det här är en riktigt mastig bok, och det är inte så konstigt med tanke på hur mycket information den rymmer. Det finns egentligen allt man kan tänkas behöva. Allt från tips på hur foton blir bättre, till redigering, till teknisk utrustning. Allt ryms i en enda bok och den beskrivs som den enda bok man behöver och att den håller i många år framöver.

Till skillnad från den här boken är den här torrare och mer som ett uppslagsverk än inspirationskälla. För min del väckte den kanske ingen direkt inspiration att gå ut och fota, men jag fick i stället hjälp med många funderingar över varför vissa foton har blivit på ett visst sätt. Hjälp med hur man ska göra för att undvika vissa problem, och hjälp med hur man kan redigera foton så att de blir bättre. Praktisk information som är till hjälp.

Det här är inte den främsta fotoboken jag skulle rekommendera, och det är inte heller en bok jag känner att jag måste ha hemma. Då rekommenderar jag hellre att skaffa den här boken eller de andra i samma serie.

Läs mer om boken här.

Turk och Timotej – En natt av Lina Forss och Niklas Krog

Publicerad den av
Svara

Jag måste börja med att säga att den här boken har ett så otroligt snyggt omslag. Och boken kom med matchande band och ett hänge i form av ett hjärta. Sådant gillar jag! Lite omtanke bakom gör så mycket.

Jag har inte läst något av varken Lina Forss eller Niklas Krog tidigare, men jag satte upp Lina Forss på årets Boktolva eftersom jag var nyfiken på henne.

Eftersom jag inte har läst något av författarna tidigare var Turk och Timotej nya bekantskaper för mig. Nu möts de i den här boken där de träffas för första gången på NK i julrushen. De får båda tag om en röd halsduk och när de står där och kivas om den blir Timotej intresserad. Inte Turk, enligt honom själv, men något är det ju som lockar eftersom han går med på att träffa henne. Tillsammans med sina kompisar hamnar de så småningom på ett café och därifrån fortsätter de natten tillsammans. En natt tillsammans, en natt då de berättar om sig själva och delar sina innersta tankar. Egentligen är det osannolikt att de ens träffas eftersom de båda två är så olika, både som personer och i deras livsstil. Men trots sina olikheter, eller kanske just därför, attraheras de och dras till varandra.

Jag ska börja direkt med att säga att jag inte gillar Turk. Han pratar väldigt mycket om vad han inte tycker om hos andra människor, men han är likadan själv. Han avskyr människor som dömer honom utan att riktigt känna honom, men gör samma sak tillbaka utan att förstå det. När Timotejs brors kompis (även nära vän med henne) ger Turk en överlägsen attityd och skämtar lite för grovt väljer Turk att gå. Han säger till Timotej att om hon har sådana vänner kan han inte tycka om henne heller eftersom ens vänner speglar den man är. Han är ärligt talat lite tröttsam i sina tal om vad han inte gillar och jag förstår egentligen inte vad Timotej ser hos honom eftersom han så tydligt markerar att han avskyr hela hennes värld. Hon lockar och drar i honom för att han ska komma till henne. Hon ger upp mycket av sig själv för att vara med honom, och enligt vad hon berättar om sig själv som person stämmer det inte med hennes personlighet.

Men attraktionen finns där som sagt ändå, och de får en het natt tillsammans. Vi får följa dem under natten genom att de berättar i vartannat kapitel vad som händer. Det är genom deras eget berättande för varandra som man får lära känna dem. Jag vet inte om man får en annan bild av dem om man har mött dem i andra böcker tidigare. En djupare insikt i Turks bakgrund kanske ger en annan bild av honom.

Det är som sagt hett vid många tillfällen, och ibland lite för hett för min smak. Det känns väldigt mycket som en tonårsbok, både vad gäller story och berättarstil. Jag hade förmodligen gillat det här mer om jag läst den som tonåring. Nu blir det lite för mycket starka känslor och drama, precis som det ofta är i tonåren. Lite för hett, lite för många tvära kast och drama dem emellan.

Läs mer om boken här.

Hitta Violet Park av Jenny Valentine

Publicerad den av
Svara

Det ska sägas med en gång – bokens story låter helkonstig. När jag läste baksidetexten visste jag inte alls vad jag hade att vänta mig. Det tog dock inte många sidor in i boken förrän jag skulle förstå att det här är en riktig liten pärla. Charmig, fängslande och härligt annorlunda.

Bokens huvudperson är 16-åriga Lucas som en dag får syn på en urna inne på ett taxikontor. Han får veta att den har blivit kvarglömd i en taxibil och att den har fått stå kvar där på hyllan i väntrummet tills någon kommer och hämtar den. Han får sin farmor att ringa och låtsas att urnan är hennes bortgånga syster Violet Park och inom kort har de urnan hemma hos sig. Lucas är fast bestämd att ta reda på vem denna Violet Park var och hur hennes urna hamnade där den gjorde. I sitt sökande upptäcker han att det finns en koppling mellan Violet Park och hans egen pappa. Pappan försvann utan spår när han var liten och ingen vet om han ens är i livet. En sorg för hela familjen – Lucas, hans mamma och de båda systrarna.

Det här är både spännande och fascinerande läsning. Det som först verkar helknäppt visar sig vara ett skickligt berättarkoncept. Jenny Valentine fångar mig som läsare och håller kvar intresset hela läsningen igenom. Mot slutet är jag helt inne i berättelsen och bara måste, måste, måste få veta hur det går och vad som ska hända. Hon lägger ut små ledtrådar som både Lucas och läsaren snappar upp och som leder spåret vidare. Det blir inte bara ett sökande efter denna Violet Park, utan också en djupdykning ner bland minnen och en massa sanningar som till slut kommer upp till ytan.

Jag gillade den här boken väldigt, väldigt mycket. Rekommenderas varmt!

Läs mer om boken här. Där kan du också provläsa en bit ur boken. Det finns också en mycket utförlig läsguide som kan användas som underlag för diskussion om boken, t.ex. i skolan.

Som om jag frågat av Johanna Lindbäck

Publicerad den av
2

Det här är sjätte boken av Johanna Lindbäck, och jag har läst och tyckt väldigt mycket om alla hennes tidigare böcker. De är ungdomsböcker som jag önskar hade funnits när jag själv var tonåring. Välskrivna, underhållande och med en story som är tagen ur nuet – en vardag som vem som helst skulle kunna ha. Alla kan känna igen sig i något, och alla kan läsa och tycka om.

I den här boken möter vi John som börjar sista året på högstadiet. Under sommarlovet har han märkt att allt inte står rätt till hemma. Blickarna, de sura kommentarerna, suckarna och framför allt – avsaknaden av gemensamma aktiviteter. Och framåt hösten får han det besked han länge har fruktat – hans föräldrar ska separera och pappan flyttar tillfälligt ut för att bo hos en kompis. John vet inte vad han ska tro, om de ska skiljas på riktigt men inte vågar säga det. Till råga på allt känner han att han inte har någon att prata med. Bästa kompisen Lucas och barndomsvännen Saga blev ett par precis innan sommarlovet och efter det har han haft dålig kontakt med båda två. Fotbollen känns inte heller lika kul längre. Särskilt som pappan är deras tränare och John inte riktigt vet hur han ska bete sig mot honom. De som tidigare tog sällskap både till och från träningarna – ska de nu säga hej då och vi ses senare eftersom pappan ska hem till sitt andra hem? John känner sig allmänt less på hela situationen.

Jag tycker att den här boken skildrar väldigt väl allt det där man känner när man hamnar i en situation som Johns. Föräldrar som separerar när man är i tonåren är verkligen ingen höjdare. Tonåren är tillräckligt jobbiga som de är redan. Jag känner med John under hela läsningen eftersom jag själv har gått igenom samma sak då mina föräldrar skildes när jag gick på högstadiet. En tid då man egentligen bara vill ha kul, vara med kompisar, bli kär och annat som hör tonåren till. Man vill inte behöva gå omkring och oroa sig över skilsmässa och var man ska bo och inte bo. Precis de tankarna som John måste brottas med. Många tror nog att en skilsmässa ofta är en lättnad, att då slipper man alla bråk och alla suckar och negativa kommentarer. Men den stora grejen är det där med att föräldrarna bor på olika ställen. Att inte riktigt veta hur man ska göra, särskilt i början. Att allt blir så konstigt hemma när den ena föräldern är borta helt plötsligt. Och det där med att oroa sig för sina föräldrar – som John gör när hans mamma blir ensam hemma en fredag kväll. Är det ok att lämna henne ensam eller blir hon ledsen då? Barn tar lätt på sig en föräldraroll, vill så gärna hjälpa och få allt att bli bra igen.

Johanna Lindbäck har lyckats igen med det som hon är så bra på. Hon har skrivit en bok med hög igenkänningsfaktor, både för ungdomar och vuxna, ett träffsäkert språk och med karaktärer tagna som direkt ur verkligheten. Det skulle kunna handla om dig eller mig eller vår granne. Och det är det jag gillar så med hennes böcker.

John är en otroligt härlig karaktär som jag tycker så mycket om. Han är äkta, ärlig och så himla fin. Killar som han behövs i bokvärlden. Och hela läsningen igenom håller jag tummarna för att allt ska ordna sig för honom. Att föräldrarna ska hitta tillbaka till varandra, att Lucas och Saga kommer ur sin rosenskimrande värld och ser honom igen, att John ska få ordning på sitt liv igen. Jag håller tummarna och hoppas hela boken igenom.

Har du fortfarande inte läst något av Johanna Lindbäck? Då har du missat något. Läs, oavsett om du är tonåring eller vuxen. Och om du har en tonåring hemma – läs och ge sedan boken till tonåringen.

Läs mer om boken här.

50 Shades of Grey av E.L. James

Publicerad den av
2

När jag lånade den här boken visste jag egentligen inte så mycket av vad den handlade om, mer än att den skulle vara ”het”. En riktig snackis som jag lånade för att jag blev nyfiken.

Men så började jag läsa och höll på att banka boken i soffbordet i ren frustrationen över huvudpersonen Anas eviga rodnande, sida upp och sida ner. Jag hade i stort sett bestämt mig för att helt enkelt ge upp, när jag under en jobblunch hamnade mitt i en lyrisk diskussion om just den här boken. Hem och fortsatta läsa igen för att ge den en ny chans – bara för att hamna i samma frustration igen. Jag bestämde mig för att ge den ännu en (sista) chans under helgen då jag ännu en gång hamnade i en lyrisk diskussion med en kollega som sa till mig att hålla ut, inte ge upp. Belöningen skulle komma.

För er som eventuellt har missat handlar boken i stort sett om två personer. Den otroligt snygga och oerhört rika affärsmannen Christian Grey och den blyga och oerfarna studenten Anastasia Steele, eller Ana som hon kallas. De träffas när hon ska intervjua honom för en tidningsartikel. Hon gör det som en tjänst åt sin vän som fått förhinder. Någon slags kemi dem emellan gör att Christian söker upp henne efteråt och ganska snart inleder de ett slags förhållande. Ana är den oerfarna oskulden och han den erfarna läraren. Han vill att de två ska inleda ett dominans-förhållande där han är den dominerande och hon undersåten som ska lyda.

Och det är väl i stora drag vad det handlar om.

Jag funderade under hela läsningen vad det är som gör att boken har blivit så omåttligt populär. Varför så många läser den och lovordar den så otroligt. Varför den har sålts i sådana mängder. För jag ska ärligt säga att jag inte förstår grejen med den. Den är t.o.m. obehaglig att läsa ibland. Våldet, makten över henne, hennes rädsla och hennes vilja att han ska vilja ha henne som flickvän och inte bara som en undersåte. Hans dubbla personligheter. Jag skummar igenom vissa partier för att undvika det allra värsta.

Återigen – vad är det som alla lockas så av i den här boken? När jag har frågat kan ingen riktigt förklara, bara att de vill läsa de andra delarna så fort som möjligt. Någon jämförde med Heathcliff från Wuthering Heights. Någon påpekade att man funderade över hur man själv skulle ha gjort om man hamnade i Anas situation. Eller så vill ingen riktigt erkänna att de helt enkelt fastnade för de detaljerade sexbeskrivningarna. För det är väldigt detaljerat och ingående. Inget lämnat åt fantasin där inte.

Jag vet faktiskt knappt vad jag ska skriva om boken, men om man vill läsa mer om hypen och bakgrunden till boken och vad andra diskuterar kring den, kan jag rekommendera att läsa vidare här.

Jag är väldigt kluven till den här boken. Jag tyckte att den var grymt irriterande ibland, och direkt obehaglig ibland, men samtidigt ville jag läsa vidare och se hur det gick. Om det blev kärlek eller inte. Om Ana skulle kunna förstå att hon inte kan förändra honom med sin kärlek. Och det kanske är där svaret på min fråga finns. Varför så många läser och lovordar boken. För min del vill jag i alla fall inte läsa de andra delarna. Det räcker med del ett för min skull. Även om slutet med all tydlighet visar att det kommer mer.

Men säga vad man vill om boken – den har skapat debatt och väckt intresse. Om inte annat tycker jag att man kan läsa boken för att ta del av debatten. Och det är bara att konstatera att jag har aldrig sett en bok nämnas så ofta på Facebook. Alla läser den, alla kommenterar den och de flesta verkar gilla den och då särskilt Christian Grey. Det sistnämnda är jag helt frågande inför.

Röriga tankar om en väldigt annorlunda bok. Nu har jag i alla fall läst den och stillat min nyfikenhet.

Hemliga pappan av Andreas Ekström

Publicerad den av
1

Vissa böcker hittar till en, som om det liksom är meningen att man ska läsa dem. Just då, just där. Så var det med den här boken.

Jag skulle åka till bibblan för att lämna böcker och eftersom jag kunde åka utan dottern tänkte jag passa på att ta en sådan där ska-bara-kolla-vad-som-finns bland alla hyllorna. I en av hyllorna var det något som fångade min blick och när jag stannade för att titta på böckerna bara stod den där. Jag vet att jag har hört talas om Hemliga pappan tidigare, men det var innan jag fick barn själv och då lockande det inte att läsa om barn och födande. Men nu, med en ett och ett halvtåring här hemma började jag nyfiket bläddra i den och när jag redan efter första sidan kände tårarna välla upp var det bara att stänga igen den, låna den och ta med den hem.

Jag känner igen så mycket av det han skriver. Allt det där med den stora rädslan över att något ska hända – en själv, eller barnet. Den där enorma kärleken som fyller hela hjärtat på ett sätt man inte trodde var möjligt. Hur man ser på omgivningen med andra ögon – kopplingen mellan släktleden. Man får helt enkelt helt nya glasögon när man har ett barn att ta hand om. Ett barn som är en del av en själv och hela ens släkt.

Det är så fint skrivet. Så mycket kärlek och vardag på en och samma gång. Träffsäkert och med hög igenkänningsfaktor. Han skriver i inledningen att man ska läsa boken lite då och då, inte klämma hela på en gång i ett enda svep. Men jag kunde inte låta bli. Jag blev  fast och läste hela boken från början till slut. Med ett leende på läpparna lika mycket som tårar i ögonen. För sådan blev jag när jag blev mamma. Jag som var lättrörd redan innan är nu ännu mer lättrörd och att läsa om andras föräldraupplevelser och känna igen sig – det sätter igång hela mitt minnessystem med allt vad det innebar när vår Mini kom till världen.

Nu är hans blogg tyvärr nedlagd sedan länge. Tyvärr säger jag, för nu hade den passat perfekt för mig att läsa. Nu förstår jag ju allt det där han skriver om.

Det här är en perfekt present till nyblivna föräldrar. Korta, kärnfulla texter om allt det där man går igenom som nybliven förälder. Rekommenderas!

Hundar, hus och hjärtats längtan av Lucy Dillon

Publicerad den av
2

Den här stackars boken fick följa med mig hem från bibblan hela 3 gånger innan den blev läst. Jag tror att det var det snöiga omslaget som fick mig att känna lie motvilja mot den, för snö är helt enkelt inte min grej. Inte alls.

Precis som i Lucy Dillons debut Ensamma hjärtan och hemlösa hundar är det en hel del hundar i även i den här. Här möter vi Juliet som blivit änka i unga år, väldigt hastigt och oförutsett. Hon har svårt att komma tillbaka till livet och vardagen efter makens dödsfall, och hennes familj försöker med allt möjligt för att få henne på fötter igen. Hennes mamma och syster lyckas med lite list och lur få henne att ta tag i renoveringen av huset. Juliet har känt det som ett slags svek att fortsätta renovera efter makens död, men hon börjar med små steg göra en del saker i huset. Hennes mamma övertygar henne att hon behöver hjälp med att ta hand om sin hund, och så småningom har Juliet inte bara hennes hund och sin egen, utan även en hel uppsjö av andra behövande. Utan att hon riktigt visste hur har hon fått jobb som hundvakt. Eller djurvakt ska man kanske säga för det är även en del andra djur som hon får ta hand om.

Förutom Juliets berättelse får vi också ta del av hennes syster Louises liv som relativt nybliven mamma, med problem att räcka till för både barn och jobb och make och allt annat. Mitt i allt korsas också Juliets och Louises liv genom en gemensam bekant, en man som får båda systrarnas hjärtan att klappa lite extra.

Jag tycker inte att den här boken är lika bra som den förra. Karaktärerna är inte riktigt lika starka, och storyn biter sig inte fast på samma sätt. Den lämnar helt enkelt inte kvar samma feel good-känsla i kroppen som den förra gjorde. Även om jag inte riktigt faller för den är det trots allt en mysig och charmig bok, perfekt underhållning när man vill ha något lättläst och lättsmält. Det är utan tvekan godkänt, och jag kan tänka mig att läsa även Dillons senaste bok Och så levde de lyckliga. Med tanke på att den har en bokaffär i storyn lockar den lite extra till läsning.

Jag har läst flera andra mycket mer positiva omdömen om den här boken. Kanske var jag lite negativt inställd redan från början, eftersom det var sådant motstånd att ens börja läsa den. Kanske, kanske påverkade det sedan läsningen igenom. Jag vet inte, det kan vara så. Hur som helst rekommenderar jag att läsa den första boken av Dillon i första hand om man vill läsa något av henne. Och den här som tvåa om man sedan vill läsa mer.

Läs mer om boken här.

The Wedding av Nicholas Sparks

Publicerad den av
3

Det här är en av mina favoritförfattare. Att läsas när jag känner för feel good-böcker (och när gör jag INTE det?), när jag behöver lite romantik, eller när jag behöver något att känna igen. För har man läst något av Nicholas Sparks känner man ganska snart igen hans mönster, man vet vad man får när man läser något av honom.

Det här är en spin off på hans populära bok (och filmatisering) The Notebook om Allie och Noah och deras fantastiska kärlekshistoria. De finns med även i den här boken, men i den här berättelsen får vi främst lära känna deras svärson Wilson. Han är gift med deras dotter Jane och de har varit gifta i många år. De har kommit till en punkt då de lever ihop men inte delar livet. De gör saker på eget håll, är inte lika nära varandra. Wilson märker att hans fru inte längre är lycklig och börjar för första gången inse att han faktiskt är en del av den orsaken. Han gör inte, eller har inte gjort på länge, något för henne. Han har tagit henne för given så länge och när han väl upptäcker det är det kanske redan för sent.

Jag ska erkänna från början att jag tyckte mest om de delar där Noah var med. Mycket eftersom det är en karaktär som jag verkligen älskar, och det var trevligt att få möta honom i en annan bok. Jag har saknat honom. Men han är ju egentligen inte den som det handlar om, även om han har en hel del viktiga samtal med Wilson som kommer och ber om råd.

Det är inte alls lika bra som The Notebook, långt därifrån. Men det är ändå kännetecknande för Sparks. Sättet att skriva, att berätta en historia, fokus på kärlek. Allt finns där och tillsammans bidrar de till en trevlig lässtund. Det är mysigt, lättsmält och underhållande. Varken mer eller mindre. Och ibland är det precis vad man behöver.

Om man aldrig har läst något av Nicholas Sparks innan rekommenderar jag först och främst The Notebook, Dear John och Message in a Bottle (missa inte filmatiseringarna av dem!). Själv är jag nyfiken på fler av hans böcker, t.ex. The Last Song (jag har sett filmen). Jag tror faktiskt t.o.m. att jag har en oläst bok av honom liggandes här hemma någonstans. Borde rota fram den.

Som sagt, han är en av mina favvo-författare. Man får alltid en stor dos kärlek i hans böcker, ofta måste man även ladda upp med ett paket näsdukar för hans böcker har en förmåga att vara oändligt sorgliga också. Jag har fällt många tårar till hans böcker (och filmatiseringar…). Han har en förmåga att berätta en historia, att skildra känslor utan att det blir smörigt, samt att förmedla en värme mellan sina karaktärer. Det är ofta finstämt, vackert och romantiskt. Och jag älskar det. Det bara är så.

Finn din energikod av Sanna Ehdin

Publicerad den av
2

Det här är den tredje boken som jag läser av Sanna Ehdin och man kan säga att hon har blivit min nya husguru. Tidigare har jag läst Sannas matbok – för den självläkande människan samt Din inre framgång. Båda så otroligt inspirerande och tankeväckande.

Den här boken är verkligen fullspäckad med fakta, och jag fick läsa i den lite då och då för att kunna bearbeta det jag läst emellan. Precis som i hennes tidigare böcker hittade jag så mycket intressant som fick mig att fundera och diskutera högt med T om vad jag precis läst. I den här boken ligger fokus på energi – att allt består av energi, inklusive vi människor. Vi kan själva höja vår energinivå med enkla medel – mat, tankar, övningar, andning och så vidare.

Boken innehåller mycket forskning och olika studier. Den presenteras på ett väldigt lättläst och enkelt sätt, och även om det blir väldigt mycket blir det aldrig tråkigt att läsa. Tvärtom. Jag gillar tanken om helhetshälsa, att se till hela människan och att allt vi behöver egentligen redan finns där. Vi måste bara se till att ge oss själva rätt förutsättningar. Det är lätt att ibland hamna i negativa banor, att känna sig trött och sliten och allmänt hängig. Själv behöver jag få positiv feedback och peppning för att komma tillbaka till de rätta vanorna och fortsätta hålla fokus där. Det här är en sådan bok som ger mig det. Jag har sagt det även om hennes tidigare böcker, och jag ska läsa även hennes andra böcker för att tanka ännu mer energi och inspiration.

Här kan man verkligen tala om feel good-böcker!

Läs mer om boken här.