Kategoriarkiv: Recension 2012

Agnes Cecilia en sällsam historia av Maria Gripe

Publicerad den av
1

Jag fick syn på den här boken när jag var på bibblan, och eftersom jag bara hade ett svagt minne av att ha läst den för länge, länge sedan fick den följa med hem för en omläsning. En kort bit in i boken började jag minnas handlingen, men det här är en bok som utan tvekan håller för en omläsning.

Nora förlorar sina föräldrar i unga år och får bo hos släktingar. Hon känner sig ofta lite utanför, som om hon inte är en verklig del av familjen, och ingen vill direkt prata om hennes föräldrar. Det tystades ner i ett försök att skydda henne men inom henne finns en längtan att få veta mer om sin bakgrund. När hennes familj flyttar till en ny lägenhet börjar hon höra fotsteg från någon osynlig, få konstiga telefonsamtal och känna en närvaro som om någon studerar henne. Hon blir inte rädd eftersom hon känner att denna någon inte vill henne något ont, snarare blir hon nyfiken och vill veta mer om vem denna person är och vilken koppling det finns till lägenheten. Hon börjar nysta upp i ledtrådarna hon får och får då veta en alldeles speciell historia.

Det här är en sådan vacker historia. Det går inte att beskriva på något annat sätt. Det är spännande, lite kusligt, mystiskt och sorgligt på samma gång. Noras egen historia och saknad efter ovillkorlig kärlek och en lust att höra hemma någonstans med en självklarhet är så träffande beskrivet. Hon har en sådan vilja att få veta vad som egentligen hände, men de vuxnas försök att skydda henne från sanningen gör att hon bara känner sig mer utanför. Både hennes och Agnes Cecilias historia är så sorgliga. Det är lätt att förstå varför Nora känner ett sådant ansvar och behov av att ta reda på Agnes Cecilia historia. Hon vet hur det är när något tystas ner. Och i takt med att hon får svaren hon söker får hon även svar på sina egna frågor, om sin egen historia.

Det här är verkligen en riktig klassiker, och den kan läsas såväl av ungdomar som vuxna. Det är en upplevelse att läsa den här boken, den ger en kvardröjande känsla i hela kroppen. Det är en väldigt speciell känsla hela boken igenom, en blandning mellan det finstämda språket och den lite övernaturligt sorgliga handlingen.

Jag har ett starkt minne av Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen som jag hörde som radioteater när jag var liten. Jag minns att jag tyckte att den var så oerhört spännande och kittlande kuslig. Sådär så att man nästan inte ville lyssna, man vågade egentligen inte riktigt, men den var samtidigt så spännande att det inte gick att motstå. Som en slags skräckblandad förtjusning där nyfikenheten vann. Samma känsla fick jag i Agnes Cecilia. Jag måste läsa Tordyveln och uppleva även den igen.

Det här är en sådan där bok som jag kommer att sätta i händerna på min Mini när hon blir äldre. En klassiker som bör upplevas.

Modershjärtat av Katerina Janouch

Publicerad den av
6

Det här är del fem i serien om barnmorskan Cecilia Lund och hennes familj. Jag tyckte att förra boken, Tigerkvinnan, var den bästa hittills, men efter att ha läst den här kan jag säga att den här är ännu bättre. Roligt med en serie som bara blir bättre och bättre. Utan att avslöja för mycket bäddar slutet i boken för en lockande fortsättning…

Återigen möter vi Cecilia Lund och den här gången är hon mammaledig med hennes och Johns femte barn Ellen. Cecilias mormor Sonja blir påkörd av en bil där föraren verkar ha gjort det med avsikt och hon hamnar på sjukhuset i koma. Händelsen skakar om hela familjen och blir omskriven i tidningarna. Ganska snart blir Cecilia kontaktad av en kvinna som berättar att även hennes farmor blivit påkörd avsiktligt och att det kanske finns ett samband mellan de båda olyckorna? Cecilia och familjen får snart veta att deras Sonja har burit på stora hemligheter i många år, saker som någon nu vill tysta ner.

Precis som i föregående böcker ligger fokus på familjen, relationer, vardagsliv och livspussel. Alla bär på sina egna problem, funderingar, inre demoner och önskningar. Det är i detta storheten i serien ligger – porträtten av människorna och deras liv. I varje bok finns också en slags parallell handling med en mörk underton. I förra boken kändes den här bihistorian mer naturlig än i de tidigare delarna, och även i den här delen känns den naturlig. Sonja har inte haft någon framträdande roll och det är spännande att få veta mer om hennes liv.

Som sagt, den här delen är den bästa hittills. Allt är så väl sammansatt, läsningen är spännande och lockar till mer. Och slutet. Detta slut. Suck, säger jag bara. Hur i hela friden ska man kunna vänta ett helt år på fortsättningen? När jag hade läst slutet var jag tvungen att läsa om de sista sidorna igen, stanna upp och fundera. Jag väntar redan med spänning på fortsättningen.

Jag kan varmt rekommendera hela serien. Det finns en sådan värme i den här serien och en vilja att veta mer om karaktärerna. Det är lättläst, underhållande och med hög igenkänning.

Läs mer om boken här.

28 timmar på ett dygn av Allison Pearson

Publicerad den av
Svara

Vi hyrde filmatiseringen (med bl.a. Sarah Jessica Parker och Pierce Brosnan) av den här boken så jag passade på att sträckläsa boken innan. Man vill ju gärna läsa boken innan man ser filmen. Det visade sig att i det här fallet är filmen bättre än boken. Filmen har det som jag tyckte saknades i boken.

Kate Reddy är tvåbarnsmamma och framgångsrik fondmäklare. Hon vill gärna vara perfekt på båda fronter. När barnen ska ha med sig hembakat till skolan köper hon färdiga pajer och bankar till dem för att de ska se hemmagjorda ut – för man kan ju inte ta med sig köpta saker, det vet ju alla. På jobbet är många ute efter hennes jobb och det gäller att ligga steget före och visa framfötterna – hela tiden. Samtidigt efterfrågar hennes man mer tid tillsammans. Ett ständigt livspussel som aldrig tycks lugna ner sig. Och så mitt i allt inleder hon ett slags emailromans med en av sina kunder.

Jag saknar en mer utförlig presentation av Kate i boken. Det känns som om man kastas in i hennes liv, får ta del av hennes höga tempo och ständigt dåliga samvete, men man får aldrig riktigt veta vem hon är som person. Det i sin tur gör att jag inte bryr mig så mycket om vad som händer henne. Jag får ingen bild av henne som person eller hennes och makens förhållande. Det kommer fram mycket bättre i filmen. Filmen lyckas mycket bättre än boken med att förmedla känslan som jag antar är hela meningen – att livspusslet är ett svårt pussel att lägga.

Det är meningen att det ska finnas ett djup här också. En debatt om olika villkor mellan kvinnor och män på arbetsplatsen. Hur olika kravs ställs, hur svårt det fortfarande är för kvinnor att vara mamma och jobba heltid. Men det kommer inte riktigt fram. När huvudpersonen blir en ytlig person som jag aldrig lär känna, försvinner också allt annat runt omkring.

I det här fallet vill jag alltså hellre rekommendera filmen än boken, för filmen är riktigt mysig och underhållande. I filmen finns igenkänningsfaktorn som saknas i boken – den där känslan av att ständigt vilja ha mer tid. Att vilja vara en bra förälder samtidigt som man är bra på sitt jobb. Att brottas med allt man tror man måste göra och allt man faktiskt måste göra. Att vara en närvarande partner. Att hinna allt man vill, måste och borde. Den där känslan av att det är så vårt att leva i nuet – en känsla som väl alla känner någon gång under livet.

 

Baristas av Denise Rudberg

Publicerad den av
1

Jag har tidigare bara läst Jenny S av Denise Rudberg, men var inte alls särskilt imponerad av den. Eftersom jag har hört mycket positivt om hennes ungdomsböcker blev jag nyfiken på att läsa dem.

I Baristas möter vi Nicolas, Ludvig och Ruben. Nicolas är nyss hemkommen efter ett år i New York hos sin pappa, är allmänt trött på allt och tveksam till flickvännen Nathalies och sina känslor för henne. Ludvig är Nathalies tvillingbror, men mer än så känner inte Nicolas och Ludvig varandra. Ludvig och hans familj har det rätt jobbigt hemma, med mycket bråk och osämja. När han blir nära vän med klasskompisen Viki får han ett avbrott från hemmets kaos. Ruben har kommit in på teaterlinjen, men upptäcker ganska snart är det inte alls är så roligt som han trodde och att han inte trivs. Han är bästa kompis med Viki, som alltså Ludvig börjar hänga med. Killarnas liv går in i varandras ännu mer när alla får jobb på kaffebaren Pronto.

Det här är del ett i en trilogi, och det känns verkligen som en del ett. Hela boken är egentligen en enda lång presentation av killarna och deras liv och hur deras liv så småningom knyts ihop. Anställningen på Pronto kommer inte förrän precis i slutet och de hinner egentligen aldrig ens börja jobba där på riktigt under bokens gång. Det är som ett pilotavsnitt för en ny tv-serie. Man vet att det kommer en del till, nu när allt är presenterat och redo för action.

Det är lite rörigt ibland eftersom berättarrösten skiftar mellan de tre killarna. Jag tappar ibland lite greppet om vem som är vem och som hör till vilket liv. Å andra sidan är det också rätt så trevlig läsning. Mysigt, lättsmält och lite charmigt. Och jag vill gärna läsa mer om killarna. De är tre helt vanliga killar, med helt vanliga liv och problem som hör därtill. Det är kärleksproblem, familjebråk, skoltrötthet och liknande. Jag gillar när ungdomsböcker är sådär vardagliga. När relationerna kommer i fokus, när vardagen är tillräcklig som story. Det behövs inte mer än så.

Jag har alldeles nyss lånat hem även del två i serien, för att få veta hur det går för killarna där på Pronto. De är en bekantskap som jag vill veta mer om.

Tidningen Skriva

Publicerad den av
2

Så i går låg jag alltså där på soffan och lusläste den här tidningen som jag har fått av Booked. Och både under och efter läsningen bubblade det i huvudet av idéer och inspiration. Jag ville bara sätta mig ned och skriva – både gamla projekt och nya. Och jag fick som en liten uppenbarelse över vad och hur och när.

För det är en inspirerande tidning, om man har skrivandet som ett kreativt uttryckssätt och vill veta mer, eller få idéer och tips. Jag tycker inte att man behöver vara en aspirerande författare, att ”bara” skriva är nog det också. Och som bloggare skriver man ju en hel del.

Nu var det ju nästan lite komiskt att just det här numret handlade mycket om deckare – jag som inte läser så mycket deckare. Men det gick att hitta guldkorn där ändå, även i de texterna.

Jag gillade den här tidningen – väldigt mycket. För kicken av inspiration den gav, för att intervjuerna visade att alla inte tycker likadant om hur skrivandets process går till, för att den vill förmedla kärleken till skriften och för att den helt enkelt erbjöd en väldigt trevlig lässtund. Kommer jag att vilja läsa även kommande nummer? Javisst. Absolut. Det här var en ny bekantskap som jag gärna återser.

Träna dig 10 år yngre av Shirin Djavidi

Publicerad den av
1

Träna dig 10 år yngre – titeln säger egentligen allt. Vi måste ta hand om vår kropp för att den ska hålla. Det är så lätt att gnälla över att man bli äldre, stelare, svagare och så vidare. Och det blir man ju också, om man inte tar hand om sig.

I början får man chansen att göra ett livsstilstest som berättar vilken ens verkliga ålder är, baserat på hur man lever. Genom svaren kan man se vad man behöver ändra – och i boken finns både konkreta råd och inspiration hur man ska ändra sin livsstil. Beroende på vilken nivå man ligger väljer man sedan träningsprogram A, B eller C där A är mer grundläggande rörelser och C är mer avancerade.

Jag älskar idén med den här boken. Jag hör så många av mina jämnåriga vänner gnälla över hur ”gamla” de är, att efter 30 går det bara nedför med allt. I stället för att se över sin livsstil och fundera över vad man kan ändra på och göra för att må bättre, i både kropp och själ, går många omkring med en slags hopplöshetens inställning till livet.

Boken sammanfattar bra varför jag tränar, eller varför jag tänker på vad jag äter. Jag vill ha en stark och frisk kropp, jag vill att min kropp ska göra det jag ber den om. Jag vill vara vig, ha balans och god rörlighet. Det är viktigt för mig – jätteviktigt. Förutom att det är roligt att träna förstås. För mig är det ett sätt att rensa tankarna, vara i nuet och få en stund som bara är för mig själv.

Det är en inspirerande bok, en bok som ger hjälp och energi att komma igång eller ta steget vidare mot ett mer hälsosamt liv – oavsett vilken nivå man befinner sig på. Boken lovar att man kan sänka sin ålder med 10 år om man gör de förändringar och träningsprogram som finns i boken. Det handlar bara om att ge sig den på det, att ta sig tiden. Belöningen är att man känner sig starkare, yngre, piggare och friskare. Inte illa, eller hur?

Jag kanverkligen rekommendera den här vidare, oavsett vilken nivå man befinner sig på. Läs den, följ råden och njut av resultaten! Läs mer om boken här. Eller provläs en bit här.

Du glömde säga hej då av Sarah Dessen

Publicerad den av
4

Det här är Sarah Dessens tionde bok, men bara den tredje som är översatt till svenska. Jag har läst och verkligen tyckt oerhört mycket om båda de andra böckerna: Mycket mer än så och Mitt perfekta liv. Att få hem en ny Sarah Dessen-bok i brevlådan lovar långsam och njutningsfull läsning.

Mclean och hennes pappa flyttar mycket på grund av pappans jobb. I varje ny stad ser Mclean chansen att börja om, förändra sig och spela en ny roll med nytt namn. För varje gång hon flyttar träder hon in i en ny roll, i en annan personlighet. Flytten till Lakeview verkar först inte vara annorlunda än någon annan. Men den ska komma att bli helt olika tidigare flyttar. Helt plötsligt, och på mycket länge, spelar hon rollen som sig själv med sitt eget namn och sin egen personlighet. I de tidigare städerna har hon hållit folk på avstånd men nu märker hon att hon får vänner. Och dessutom – grannen Dave. Dave kommer djupare inpå henne än någon annan tidigare gjort. När man är sig själv finns inga murar att gömma sig bakom. Man måste bli omtyckt för den man är, med alla sidor man har.

Det finns flera orsaker till varför jag tycker så mycket om Sarah Dessens böcker. Jag gillar det vardagliga – att hennes karaktärer och handling är som livet självt. Inte stora, dramatiska eller överdrivna utan snarare väldigt äkta och med hög igenkänning. Och så alla detaljer. Hon är en mästare på att teckna karaktärer och dialoger utsmyckade med små detaljer som gör att allt känns så verkligt. Som att få följa verkliga människor via en kamera, utan att de ser en. Hon gör det så snyggt, och jag måste alltid läsa hennes böcker långsamt för att verkligen kunna ta in och njuta av alla detaljer.

I den här boken är fokus på familj – att sakna, att längta, att vilja ha en familj. Att vilja ha samtidigt som man stöter bort. Mcleans föräldrar är skilda och hennes mamma har skapat en ny familj med en välkänd basketcoach som hon har två barn med. Mclean känner sig utanför och tycker att mamman har förändrats. Mamman å sin sida vill knyta Mclean till sin nya familj. Det blir krockar dem emellan och de har svårt att kommunicera. Mclean stöter bort och mamman pushar för hårt, vilket bara får Mclean att dra sig ännu längre bort.

Jag kan känna igen mig mycket i Mclean och hennes situation. Mina föräldrar skildes när jag var mitt i tonåren, och det är en tid när man redan har det jobbigt med sig själv och allt runt omkring. Jag känner igen tankarna om att inte höra hemma, att inte vilja tillhöra någon ”ny” familj, att vilja fly men inte veta vart. Att bara få vara ifred. Det är klockrent skildrat.

Det här är ett riktigt bra exempel på en bok som suddar ut gränserna mellan ungdoms- och vuxenböcker. Den kan läsas och uppskattas av alla. Det kan förresten alla hennes böcker. Det här är en av mina absoluta favoritförfattare och jag kan varmt rekommendera hennes böcker vidare. De lovar njutningsfull, stämningsfull och en riktigt härlig feel good-läsning. Vad mer än så kan man begära?

Läs mer om boken här. Där kan du även provläsa ett stycke.

Hundra procent fett av Liv Strömquist

Publicerad den av
2

Efter att ha läst lovord lite överallt, blev jag så klart nyfiken på Liv Strömquists grafiska romaner. Jag satte upp henne på min Boktolva att se till att läsa något av henne under året.

För att kort sammanfatta innehållet kan man väl säga att det är samhällskritik i serieform. Om feminism, politik, klass, orättvisor och liknande. Det är ganska bryskt tecknat, med mörka bilder och kortfattat språk. Rakt på, utan krusiduller.

Det finns vissa saker jag håller med om, som jag applåderar och tycker är riktigt bra beskrivet. Det finns annat som jag inte fattar över huvud taget, men det kan ha att göra med att vi står långt ifrån varandra politiskt sett och att jag inte hänger med i de interna skämten. Sedan finns det en tredje grupp som jag tycker är direkt elakt, överdrivet och onödigt.

Sammanfattningsvis – nä, det här är inte min grej. Dels har jag svårt att läsa texten ibland och det stör hela läsningen. Dels tycker jag att det är jobbigt att läsa något som hela tiden är så argt och negativt. Jag orkar inte ta in allt när det presenteras så. Nä, tyvärr. Det här får bli det enda jag läser av henne.

Sommar för evigt av Jenny Han

Publicerad den av
2

Det här är den tredje och därmed avslutande delen i trilogin om Belly, Conrad och Jeremiah. De första delarna var Sommaren jag blev vacker och Ingen sommar utan dig.

I den här tredje delen går Belly på college och har varit ihop med Jeremiah i två år. Inget kan störa deras förhållande, tror Belly. Men så får hon veta att han varit otrogen och efter lite om och med reder de ut det och han friar. Och Belly säger ja. Ingen i deras familj tar nyheten särskilt bra, och de får påbörja sina bröllopsplaner på egen hand. I ett försök att komma ifrån sin mamma beger sig Belly till sommarhuset, och där finns även Conrad. Belly börjar tveka. Gör hon rätt val att gifta sig med Jeremiah och därmed mista Conrad för alltid?

Tyvärr blev jag besviken på den här boken. I den här boken ska Belly föreställa 19 år och därmed ha vuxit och mognat. I stället känns det som om det är precis tvärtom – hon känns ganska barnslig och inte alls lika tuff och självständig som hon varit i de tidigare böckerna. Dessutom flöt inte storyn på lika bra. Det som tidigare varit charmigt och underhållande känns nu lite traggligt och tråkigt. Jag fortsatte läsa enbart för att få veta slutet. Blir det hon och Jeremiah eller blir det hon och Conrad? Jag ska inte avslöja något, men det blev i alla fall precis som jag trodde och väldigt tillrättalagt.

Det är ingen dålig bok, men jag hade förväntat mig mer. Dels baserat på tidigare delar i serien, men också för att det här är avslutet och ett farväl till karaktärerna och storyn. Dessutom saknar jag den där härliga känslan av sommar som har genomsyrat böckerna. En stämning av sommarlov, hav och bad. Det var en av de saker som gjorde att jag gillade de tidigare böckerna.

Läs mer om boken här.

Din inre framgång av Sanna Ehdin

Publicerad den av
2

Efter att ha läst och antecknat mängder ur Sanna Ehdins Sannas matbok: för den självläkande människan, ville jag läsa mer av henne. Jag älskar att läsa böcker som ger mig inspiration, som får mig att tänka till och som jag lär mig något av. Och det här visade sig vara en sådan bok.

Det är svårt att beskriva exakt vad den här boken handlar om, för det är så mycket. Det handlar mycket om att finna sin lycka, och att finna den inifrån. Att värdera och acceptera  sig själv, men också att bry sig om andra. Det handlar mycket om att bli medveten om sig själv och sina gärningar. Att lära sig formulera det man vill ha, visualisera det och sedan genomföra det. Hur man undviker fallgroparna.

Det finns flera praktiska övningar genom hela boken, som kan bestå av att besvara frågor eller att göra en övning med kroppen eller sinnet. Enkla övningar som man kan göra en gång eller flera gånger.

Även den här boken tänker jag köpa så att den alltid finns hemma, för att kunna bläddra i och inspireras av. Jag har antecknat massor under hela läsningen, för det fanns många saker som jag tyckte var så himla bra sagt. Jag tycker att budskapet i den här boken är så viktigt – vi blir inte lyckligare av att tjäna en massa pengar och sedan shoppa upp det. Det är inte där lyckan sitter. Jag håller med om ”att njuta av det du har är vägen till lyckan” samt ”se till det du har och inte till det du inte har”. Men det är svårt ibland. Det är lätt att titta på någon annan och avundas och tro att den personen är lyckligare och har det bättre än jag.

T och jag brukar försöka avsluta dagen med att säga vad vi är tacksamma för. Det kanske låter banalt, men allvarligt talat – man blir väldigt fort medveten om vad man verkligen är tacksam för här i livet. Vi nämner båda två vår dotter och vår familj varje gång. Det är det som är vår lycka i livet.

En tänkvärd bok att läsa och inspireras av. Själv ska jag läsa fler av hennes böcker framöver. Vill ni veta mer om boken kan ni läsa om den här.

Jane Eyre av Charlotte Brontë (seriealbum)

Publicerad den av
2

Vi läste Jane Eyre när jag läste engelska vid Växjö Universitet. Kan det ha varit på C-nivån? I vilket fall så lästes den och diskuterades flitigt, och det är ju en bok som är tacksam att diskutera ingående. Lite senare läste vi även Wide Sargasso Sea av Jean Rhys, som ju är en slags spin off på Jane Eyre. Då kom givetvis även Jane Eyre återigen in i diskussionen, och just därför är det här en bok som jag känner till väl. Den har lästs och diskuterats åt alla håll och kanter. Det är också en bok som jag tycker väldigt mycket om, en klassiker som jag varmt rekommenderar att läsa.

Det var ju rätt många år sedan jag läste boken nu, och därför kändes det riktigt behagligt att få läsa den igen i form av ett seriealbum. Det var en hel del som jag hade glömt bort och det var roligt att kunna fräscha upp minnet på det här sättet. Storyn är ju väldigt händelserik och dramatisk, så det blir rätt häftigt att även se det i bilder. Den passar väldigt bra i serieform.

Ett bra tips för den som vill läsa boken för att kanske bara få ett hum om vad den handlar om, eller för att fräscha upp minnet. Vill du veta mer om vad den handlar om kan du läsa om boken här.

Argasso förlag ger ut några klassiska verk som seriealbum, som de skriver själva: ett måste för alla som på ett lättillgängligt sätt vill ta del av stora författares berättarkonst.

Tre veckor av Birgitta Bergin

Publicerad den av
Svara

Den här boken låg i brevlådan som om den var en försenad julklapp, inslagen i rött papper och med lackat sigill. Anledningen till det juliga temat är att boken utspelar sig veckorna precis innan jul. Sånt gillar jag – när man lägger lite extra energi på att göra en trevlig presentation. Det väcker min nyfikenhet.

Ulli och Peter har varit gifta i många år och räknas som det där trygga paret av alla vänner. Paret som alltid kommer att hålla ihop. Det tror även Ulli och därför blir chocken total när hon en dag får ett telefonsamtal från Peter där han säger att han vill skiljas. Bara sådär.

Under tre veckor får vi följa vad som sedan händer. Ulli har svårt att förstå och ta till sig vad som händer och det är mycket ilska och frågor som bubblar inom henne. Hon bor kvar i huset med tonårssönerna medan Peter flyttar in till den kvinna som han har haft ett förhållande med bakom ryggen på Ulli. Efter det där så omtumlande telefonsamtalet händer en massa saker i hela familjens liv. Det är som att trycka på en knapp som plötsligt sätter igång en hel process av rörelse som drabbar hela familjen.

Det här är en rätt vardaglig berättelse om vad som händer när man inte är rädd om varandra, när man tar kärleken och sin partner för given. Om svårigheten att kommunicera när vardagen tar över. Och jag gillar det där vardagliga, att få följa helt vanliga människor som råkar ut för saker som skulle kunna drabba vem som helst. För min del hade den där lite dramatiska händelsen i slutet gärna fått plockas bort ur handlingen, den behövs inte utan känns snarare lite överdriven.

En helt klart godkänd bok som rekommenderas som perfekt semesterläsning – lättläst, lättsmält och underhållande.

Sannas matbok: för den självläkande människan av Sanna Ehdin

Publicerad den av
7

Den här boken fick jag i händerna av en vän som beskrev den som ”sin bibel”. Och det är ju klart att man blir ruskigt nyfiken på en bok som får den beskrivningen. Efter att ha läst den och antecknat flera sidor i min anteckningsbok kan jag bara hålla med. Det här är en bok som är väl värd att läsas och inspireras av!

Boken inleds med en beskrivande text om hur vårt sätt att äta och förhålla oss till mat har förändrats, från att laga mat från grunden till att köpa färdigprocessat till att komma tillbaka till ursprunget igen. Många av oss känner nog igen oss i hennes beskrivningar från barndomen, utan att ens vara särskilt gamla. På väldigt kort tid har vårt sätt att äta förändrats väldigt kraftigt.

I boken skriver hon hur vi kan ge maten en ny roll, hur viktig maten är för vår hälsa och vårt liv. Det finns en massa recept på allt från frukost, middag, tillbehör, bröd och allt annat vi behöver. Det går att göra nyttig, stärkande mat på ett enkelt och snabbt sätt. Mat som gör oss pigga, fulla av energi och friska.

I slutet av boken kommer den del som jag själv blev mest inspirerad av. Jag antecknade massor från den delen. Allt är egentligen en självklarhet, men någonstans har vi gjort maten till vår fiende – den som gör oss sjuka, feta och orkeslösa. Det är som hon skriver: ”Vägen till hållbar hälsa är att äta och leva på det sätt som bygger en sund kropp.”

Det här är en bok som jag kommer att köpa för att kunna ha hemma och slå i, inspireras av både vad gäller recept och text. Eftersom det var min väns bok och bibel ville hon så klart ha tillbaka den, så det får helt enkelt bli ett eget exemplar av denna ”bibel”. Det är utan tvekan en bok jag vill ha hemma och använda mig av i vardagen.

När jag hade läst den här lånade jag ytterligare två av hennes böcker på bibblan, och efter att ha läst en av dem inser jag att hennes böcker ska man äga. Jag får helt enkelt ta och köpa på mig ett eget litet bibliotek av hennes inspirerande och hälsofrämjande böcker. För det här är böcker som jag verkligen älskar!

Vill ni läsa mer om boken och kanske provläsa ett stycke kan ni göra det här. Och vill ni läsa mer om Sanna Ehdin kan ni göra det här.

Vickis vintage butik av Isabel Wolff

Publicerad den av
Svara

Det här är lättsmält och smått underhållande läsning, passande för lata dagar i hängmattan. Eller under filten i soffan, om det nu inte blir så fint väder på semestern.

Vicki har jobbat med vintage kläder under flera år innan hon bestämmer sig för att öppna en alldeles egen butik. Genom arbetet i butiken kommer hon i kontakt med en massa olika människor och får ta del av deras livsöden. Vi möter Annie, som anställs i butiken som en extra hjälp. Therese Bell, vars histora kommer att ta en särskild plats i Vickis liv. Dan, journalisten som intervjuar henne vid uppstarten. Miles, vars liv hon får en alldeles speciell inblick i. Det är ett myller av människor och deras historier som hon möter genom butiken.

Bakgrunden till att hon slutligen tog steget att öppna eget är bästa vännen Emmas tragiska död, en händelse som satt djupa spår i Vicki. Det ledde till att hon bröt förlovningen med Guy och undviker alla hans samtal eller försök att nå henne. Hon vill bara glömma.

Det finns både saker jag gillar och saker jag inte gillar med den här boken. Det tar ett tag att komma in i den, innan Vickis karaktär känns trovärdig. Det jag inte gillar med boken är just karaktären Vicki, och eftersom det är hon som är huvudpersonen som allt och alla kretsar kring påverkar det hela läsningen. Jag blir smått tokig på att hon så fort hon träffar en man bedömer honom utifrån ”äktenskapspotential” – hon kan inte prata med en man förrän hon tror att han är intresserad av henne eller funderar på honom just i termerna som en potentiell kandidat. Fast det är inget hon gör medvetet. Hon letar inte efter någon – det verkar mer ligga i hennes natur att alltid göra det.

Dessutom är hon expert på att ha förutfattade meningar. När hon möter stackars Miles och hör honom prata i telefon bestämmer hon sig för att han pratar med sin fru. När de senare träffas, och hans tonåriga dotter är med, blir hon smått förskräckt över att han visar intresse för henne. Han är ju gift! När han säger att så inte är fallet tar hon för givet att han är skild, och när han berättar att han är änkeman blir hon återigen bevisad fel. Hon för hela tiden små inre dialoger med sig själv, och jag får ibland lust att stånga huvudet i boken av ren uppgivenhet över hennes korkade förutfattade meningar. Hon känns inte särskilt modern i sina tankar, om man säger så.

Jag hade tänkt skriva av ett citat ur boken som jag tyckte visade tydligt hur hon är, men tyvärr lämnade jag tillbaka boken till bibblan utan att skriva av det. Attans också.

Men. Boken blir faktiskt bättre och jag retar mig inte lika mycket på Vicki.. Läsningen blir så småningom rätt så trevlig – lättsmält och förutsägbart javisst. Men ibland är det just vad man behöver. Och det faller under kategorin vad jag gillar med den här boken.

Rekommendera? Nja. Jag vet inte. Det finns smartare och mycket mer välskrivna chick-lit som jag hellre rekommenderar. Den här boken är ok, men inte mer. Det där med vintage kläderna var den stora behållningen i boken. Vicki själv – not so much.

Yogamat av Anna Gidgård och Cecilia Davidsson

Publicerad den av
1

Jag gillar titeln på den här boken – Yogamat. När jag hör ordet tänker jag direkt på mat som är lättsmält, som gör kroppen lätt och stark. Mat som ger energi utan att tynga ner.

Och det är precis sådan mat i den här boken. Maten ska dessutom ge energi även till sinnet och man ska helst under en dag få i sig smakerna sött, surt, salt, bittert, starkt och kärt. Därför finns recept för allt ifrån frukost till sött efter maten. Fast ett nyttigt sött då, där det söta består av söta bär/frukter i sig självt eller honung/agavesirap.

När jag bläddrade igenom recepten en första gång upptäckte jag att jag kände igen ett av recepten. Kokosplättarna har jag gjort en gång till frukost efter ett recept från ICA Buffétidningen. De görs med rismjöl och kokosmjölk, vilket gör att man inte känner sig lika stabbig som när man äter plättar av vetemjöl och komjölk. Testa att göra kokosplättar! De är riktigt smarriga.

Läs mer om boken här.