Kategoriarkiv: Recension 2012

Fortfarande Alice av Lisa Genova

Publicerad den av
4

Det här är en smått fantastisk bok! Jag måste börja med att skriva det, för den är så bra, så bra.

Alice Howland är professor vid Harvard Universitet, där även hennes man John jobbar som professor. De har tre vuxna barn – Anna, Tom och Lydia. När Alice börjar glömma saker blir hon först mest irriterad och tror att hon har kommit i klimakteriet. Men så en dag när hon är ute på sin dagliga löprunda blir hon helt plötsligt förvirrad och vet inte var hon är eller hur hon ska ta sig hem. Förvirringen varar bara några minuter innan hjärnan och minnet klarnar och hon kan ta sig hem, men hon blir rejält skrämd. Bara kort därefter får hon diagnosen tidig Alzheimer. Vid 50 års ålder får hennes liv plötsligt en helt annan vändning.

Det här är en mycket stark, varm och gripande bok som jag sträckläste. Det är fruktansvärt att följa Alice och hennes kamp mot en sjukdom som tar ifrån henne så mycket. Hon har alltid varit en respekterad forskare, undervisat, föreläst, skrivit massor av uppsatser och varit en person som folk har betraktat som mycket intelligent. Att gå från det till en person som inte ens hittar toaletten i sitt eget hus och så småningom inte känner igen sina egna barn – det gör ont att följa. Särskilt som hon i sina klara stunder är så väl medveten om vad som händer med henne och försöker utarbeta strategier för att kunna ha en fungerande vardag.

Boken är berättad i tredje person och språket ändras i takt med att sjukdomen alltmer tar över. Som läsare märker man långsamt hur berättarrösten ändrar sitt sätt att berätta, hur benämningar och namn byts ut och blir alltmer suddiga och obestämda. Genom övriga karaktärer får vi veta att Alice inte alltid är så klar som hon själv tror. Men fortfarande finns Alice därinne, precis som titeln antyder. Och det är så fint att se hur hennes närmaste följer hennes kamp, hjälper henne, tar hand om henne när hon inte längre kan själv. Det måste vara fruktansvärt att se en närstående drabbas av denna vidriga sjukdom.

Trots ett tungt ämne är det här en vacker bok. Och trots att en fruktansvärd sjukdom är i centrum blir det en berättelse om kärlek, familj och vad som är viktigt i livet. Det är en så fin historia, välskriven och engagerande.

Läs! Den här boken rekommenderas varmt. Jag har redan ställt mig i kö för Lisa Genovas andra bok Sarahs andra halva. Det här är en författare jag vill läsa mer av.

Läs mer om boken här.

Inte på riktigt inte på låtsas av Maja-Maria Henriksson

Publicerad den av
Svara

Det här är den fristående fortsättningen på Jag finns, som nominerades till Augustpriset 2010. Jag har inte läst den, men eftersom det här är en fristående fortsättning funkade det ändå. Flera gånger hintades om vad som hade hänt i den första boken, tillräckligt mycket för att förstå hur det hade varit.

I den här boken ska Johanna fylla 17 år. Hon och hennes lillebror bor hos sin mamma och hennes nya man Krister. Mamman är dessutom höggravid med hans barn. Krister drar sig inte för att slå Johanna, skrika på henne, eller allmänt visa sitt stora missnöje med henne. Bara några veckor innan sin 17-årsdag ger mamma henne en nyckel till Kristers gamla lägenhet och visar tydligt att hon vill att Johanna ska flytta dit, att de inte vill att hon bor kvar hemma längre. Utan att säga det med hårda ord lindar hon in det så att det ska låta mysigt, roligt och att det är något som Johanna borde vilja själv. Men Johanna vill inte alls flytta dit och bo där helt själv.

Men hon har inget val och snart bor hon där, oavsett vad hon själv vill. När Krister en dag kommer dit, med hjälp av sin egen nyckel som han har kvar, och börjar bråka även där inser Johanna att hon inte kan vara kvar där och sticker. Hos sin pappa är hon inte heller välkommen. Hon är inte välkommen någonstans, saknar tillhörighet.

I sin vilja att höra hemma någonstans tillbringar hon alltmer tid med Jens. Jens som är så annorlunda mot andra, som är så fri och så modig att våga vara sig själv. Hon blundar för de mörkare sidorna hos honom, varningarna från andra att Jens inte är bra för henne. Hon vill inte lyssna, vill inte tro. Vad ska hon göra när hon inte har någon annanstans att ta vägen?

Den här boken gör nästan fysiskt ont att läsa. Jag blir så uppriktigt engagerad och ledsen över Johannas situation – att inte vara välkommen ens hos sina egna föräldrar. Jag har jättesvårt att läsa böcker där barn far illa, där de inte har någon trygg punkt i tillvaron. När jag slog igen boken fanns den fortfarande kvar i tankarna. Den lämnar spår.

Handlingen skildras med ett språk som är otroligt träffsäkert och detaljrikt. Det gör att man kommer Johanna väldigt nära och kan se hennes inre kamp i de jobbigaste situationerna. Det är språket som bidrar till bokens styrka, att det blir en så stark läsupplevelse.

Missa inte att ta del av Johannas berättelse. Hon är en oerhört stark karaktär som man tar till sitt hjärta.

Medan mamma sover av Ingrid Olsson

Publicerad den av
Svara

Det här är den tredje boken av Ingrid Olsson som jag läser. Tidigare läsning har varit Komma över och Jag vill bara att du gillar mig. Båda två klart läsvärda och att rekommendera vidare.

I den här boken, som är hennes debutbok, möter vi Ida. Ida som vid en första anblick verkar vara precis som alla andra, men som döljer en stor hemlighet. När hon träffar Nore och drabbas av den första kärleken måste hon bestämma om hon vågar berätta sanningen för honom. Sanningen om mamma. Mamma som jobbar som läkare och verkar vara en sådan bra mamma utåt sett, men som innanför stängda dörrar dricker stora mängder alkohol. Och när hon gör det blir hon helt annorlunda – mörkare, suddigare och långt borta.

Ida bär sin mörka hemlighet med stor skam och känner skyldighet att hålla det hemligt, som så många anhöriga till alkoholister gör. Dessutom i en ålder då allt annat runt omkring är så omtumlande och skört.

Precis som i Ingrid Olssons andra böcker är det här rakt på sak, lättläst trots svårt ämne och med starka känslor. Jag gillar att det inte är rakt igenom nattsvart, trots ämnet. Att det finns ljusglimtar, hjälpande händer och lyssnande vuxna som vågar rycka in. Att Ida som redan i så ung ålder har fått uppleva så många närståendes djupa svek, faktiskt också får se att det finns vuxna som inte sviker. Jag tycker att det är viktigt i en sådan här bok. Att visa att det också finns hopp.

Det här är en mycket tänkvärd bok om ett viktigt ämne. Rekommenderas!

Personliga kort att göra själv av Petra Boase

Publicerad den av
Svara

I helgen som var skulle jag köpa ett kort till en konfirmand. Som vanligt var alla kort onödigt dyra, men också rätt så fula och tråkiga. Då tänkte jag återigen att det blir mycket finare och mer personligt att göra kortet själv. Jag läste ett tips på en blogg att bloggerskan brukade göra egna kort och ha ett litet förråd att alltid ha hemma och plocka från. Det är ju en jättebra idé! Jag skulle jättegärna vilja göra egna kort att kunna skicka när någon fått barn, gift sig, fyller år eller till jul. Dessutom tycker jag själv att det är mycket roligare att få personliga handgjorda kort.

Därför lockade den här boken. Den är väldigt grundläggande och går igenom både i text och bild olika tekniker och material som kan användas. Det finns också flera mallar att använda, eller att bara inspireras av. Jag tror att boken passar en nybörjare bättre, för jag antar att om man har gjort egna kort ett tag kan man det mesta. Å andra sidan behöver väl alla alltid lite inspiration.

Nu har jag en bok som visar hur jag kan göra. Nu behöver jag ”bara” införskaffa en massa material för att kunna tillverka egna kort. Jag får nog börja med enklast möjliga till att börja med.

Läs mer om boken här.

En sån där vidrig bok där mamman dör av Sonya Sones

Publicerad den av
2

Mitt allra första möte med Sonya Sones böcker var när jag lånade hem hennes Vad mina vänner inte vet från bibblan. Efter en snabb blick på texten kände jag att ”nä, vad är det här?” och bestämde mig för att inte läsa den. Big mistake!

Vid en första anblick ser man att boken består av korta små texter, nästan som små dikter. Så ser alla hennes böcker ut, men det var först med En sån där vidrig bok där mamman dör som jag gav det en chans. Vilken tur! För det här är en riktig liten pärla som inte får missas!

Boken är som sagt skriven i korta texter och vi möter här Ruby, som tvingas flytta till sin pappa i Kalifornien när hennes mamma dör. Och det kan tyckas låta helt ok, om det inte vore för att Ruby har växt upp utan sin pappa. Hade det inte varit för hennes moster hade hon inte ens vetat vem han är. Hon avslöjade nämligen att Rubys pappa är den mycket kända och omtyckta skådisen Whip Logan. Alla verkar älska honom, utom Ruby som inte kan komma över hans svek.

Dessutom måste hon lämna pojkvännen Ray och bästa kompisen Lizzie. En helt ny miljö, nya människor, ”ny” pappa och en oändlig saknad efter mamma. Hon söker tröst i ett flitigt mailande med kompisen och pojkvännen, men ganska snart blir det allt glesare mellan svaren och hon märker att något inte står helt rätt till. Hon känner sig alltmer ensam och utsatt, där i sin nya hemstad så långt ifrån hennes gamla liv.

Det här är som sagt en riktig liten pärla som jag sträckläste. De korta texterna gör boken till en annorlunda läsning och jag gillar det här med att man med endast små medel kan förmedla en känsla, en historia. Redan i rubriken avslöjas kommande kapitel, som små pusselbitar som läggs samman. Det är smått briljant.

Det här är en bok med många starka känslor – sorg, ilska, svek, kärlek, nyfikenhet. En bok man gillar, med hög igenkännighetsfaktor. Lättläst, lättsmält, mysig och med skönt läsflow. Rekommenderas! Själv ska jag ta tag i hennes även hennes andra böcker. Nu när jag förstår bättre än att dissa när man inte ens har läst.

Läs mer om boken här.

The Book of Tomorrow av Cecelia Ahern

Publicerad den av
2

Jag har läst flera av Cecelia Aherns böcker – P.S Jag älskar dig, Där regnbågen slutar och If You Could See Me Now. Alla har varit väldigt olika, men gemensamt för alla är att de är lättlästa, småmysiga och allmänt feel good. Jag har tyckt om alla hennes böcker, om än i olika grad.

I den här boken möter vi Tamara Goodwin, som vid knappa 17 års ålder drabbas av en tragedi då hennes pappa tar livet av sig. Från att ha levt ett liv i enorm rikedom, måste hon och hennes mamma flytta till släktingar som bor i en liten håla på landet. Hennes mamma befinner sig dessutom i en djup depression och vill inte lämna sitt rum och klarar knappt heller av att prata, vilket lämnar Tamara åt sitt öde. Hon har aldrig haft någon större kontakt med sina släktingar under sin uppväxt och känner dem därför knappt.

I sin strävan att utforska omgivningarna hittar hon en mystisk bok när bokbussen kommer till hennes gata. En bok som först visar sig vara en tom dagbok, men som så småningom visar sig vara hennes egen dagbok. När hon öppnar sidorna för att skriva ser hon nämligen att det redan finns text skriven. Text skriven av henne själv. Dagsboksanteckningar som hon har gjort, fast för morgondagen. Det visar sig vara en dagbok som avslöjar morgondagens händelser.

Tamara inser redan efter första dagen att dagboken vill säga henne något. Tack vare den vet hon vad som ska hända och vad hon ska göra för att ändra på det. Och ganska snart inser hon att saker och ting inte är som de borde. Det är något med hennes släktingar och hennes mammas så kallade depression som inte stämmer.

Jag är väldigt kluven till den här boken. En stor del av boken upptas av dagboksanteckningar, eftersom det ju är själva dagboken som är fokus. Jag har lite svårt för att läsa så långa stycken med dagboksanteckningar. Det blir lite långtråkigt i längden. Förutom att läsa dagboken får man ju sedan uppleva allt dagen efter, fast med små ändringar beroende på hur Tamara agerar. Dubbelt upp liksom, fast i en negativ mening.

Samtidigt som det många gånger blir lite tråkig och seg läsning vill man trots allt också veta hur det går. Det är så många frågor som dyker upp med de där konstiga släktingarna och flera andra pusselbitar som alla andra verkar ha utom Tamara själv. Jag vill verkligen veta hur det går för henne. Tyvärr blir slutet lite småkonstigt. Det som avslöjas känns lite väl dramatiskt och det blir väldigt mycket såpopera över det hela.

Det finns spännande delar och det finns tråkiga delar, därav denna kluvenhet. Det är definitivt inte hennes bästa bok och det är ingen bok jag skulle sätta i händerna på någon heller. Nja, knappt godkänt blir mitt omdöme, med viss besvikelse. Cecelia Ahern brukar vara så mycket bättre än det här.

Raw food – ett lättare liv på tre veckor av Erica Palmcrantz Aziz

Publicerad den av
1

Erica Palmcrantz Aziz har sedan tidigare gett ut två böcker om Raw food, varav jag har läst den ena – Raw food på svenska. Nu har hon kommit ut med sin tredje bok om raw food och i den här ligger fokus mer på detox och viktminskning.

Precis som i den förra boken finns här en massa smarriga recept, men i den här boken finns också program man kan följa. Färdiga program för en dag, en helg, en vecka eller för tre veckor. Om man vill testa på att se vad raw food kan göra för ens hälsa, eller om man vill göra en detox eller om man vill gå ner i vikt. Oavsett vilka skäl man har finns här som sagt färdiga program där man får recept för alla måltider, från morgon till kväll. Enkelt och smidigt att följa.

Innan själva receptdelen får man veta mer om vad raw food är. Tanken är ju att när man har testat sina tre veckor att man ska känna att man mår så bra att man vill fortsätta med raw food. Kanske inte till 100 %, men åtminstone till en del. Det jag gillar mest med den här förberedande delen av boken är att hon kopplar ihop kropp och sinne, att man ska tänka efter hur maten får en att må och lyssna på sin kropps signaler. För att kunna göra det på ett enkelt sätt finns en checklista med frågor som man ska svara på varje dag.

Jag tänkte faktiskt först testa att köra hennes tre veckors-program, men jag är inte tillräckligt motiverad för det. Jag vill gärna ha mer raw food i min vardag, men inte bara. De recept jag har testat är superenkla att göra, och gott är det också. Det borde inte vara svårt att införa fler måltider som är raw, men vanor är svåra att bryta. Nog för att jag äter mycket grönsaker redan, men jag tillagar dem oftast först och gärna i ugn.

Om du är intresserad av raw food är den här boken en bra start. Jag tycker nog att den här boken är en bättre start än hennes första, just för att den känns väldigt informativ och är som upplagd för en raw food-start.

Du kan läsa mer om boken här.

Döden i grytan av Henrik Ennart och Mats-Eric Nilsson

Publicerad den av
2

Den här boken har jag läst under en lång tid. Inte för att den har varit seg eller tråkig och därmed tvingat mig att göra uppehåll. Ånej, snarare tvärtom. Jag har blivit så arg, irriterad och upprörd av läsningen att jag har varit tvungen att lägga den i från mig och liksom stilla sinnet. Jag har skrivit lite om mina reaktioner här och här.

Undertiteln på boken är om vår rädsla för riktig mat, och det sammanfattar rätt bra vad boken handlar om.

Jag kan knappt skriva om boken förrän jag blir sådär irriterad igen. Man kan inte bli annat när man läser om hur vår rädsla för riktig mat numera är större än tillsatser och inplastad look alike-mat. Myndigheternas krav gör att det numera är lättare att transportera färdiglagad, inplastad mat många långa mil än att tillaga den direkt på stället. Och när man läser boken ser man att det egentligen inte alls finns några siffror som tyder på att magsjuka är ett stort problem på grund av bristande hygien eller så. Det är bara krångliga myndigheter som gör verkligheten sådan. Det är som det står på baksidan av boken: ”Att hantera färskvaror betraktas i dag som ett högriskprojekt.” 

Hela boken är full av skrämmande exempel, både här i Sverige och övriga världen. Vissa saker vill jag inte veta egentligen, men att stoppa huvudet i sanden är ju inte heller någon lösning. Det är förutom alla krångliga myndighetsregler, väldigt mycket om djurhantering. Hur det fifflas med ursprungsmärkning och hur vi bygger upp jättegårdar där smittorisken ökar dramatiskt, hur vi överanvänder antibiotika till djuren i förebyggande syfte vilket gör att det snart kommer att vara utan verkan. Hur vi går miste om de goda bakterierna medan de elaka ökar.

Det är riktigt, riktigt jobbig läsning många gånger. Och vet ni vad jag tycker att det värsta är? Att vi många gånger vet att det är fel, men att den fria handeln och pengar går före vad som egentligen är det riktiga värdet. Det borde vara vår hälsa (och jordens och djurens…) som är prio ett, men så är tyvärr inte fallet.

Det är en mycket läsvärd bok, om än en jobbig sådan. Den berör och väcker tankar och känslor. Vill du läsa mer om boken och även provläsa kan du göra det här.

Och hur arg och irriterad den än gjorde mig så måste jag så klart rekommendera den vidare. För som sagt, att stoppa huvudet i sanden kommer vi inte långt med.

Mats-Eric Nilsson är författaren till Den hemlige kocken och Äkta vara,  som senare ledde till märkningen Äkta vara. Henrik Ennart är journalisten som skriver om mat och hälsa i avslöjande reportage i likhet med boken.

Innan jag somnar av SJ Watson

Publicerad den av
8

Ojojoj, vilken bladvändare det här är! Jag började läsa den i fredags kväll och fick tvinga mig att slå igen den för att gå och sova. Lördag förmiddag läste jag så fort jag bara kunde för att komma till slutet och få svar på alla frågor. Det var länge sedan jag blev så fast i en bok.

Christine vaknar upp i ett hus hon inte känner igen och märker dessutom att hon inte är ensam i sängen. En man ligger bredvid henne, en man hon inte känner igen. När hon tar sig till badrummet och ser sig i spegeln upptäcker hon till sin fasa att hon själv är minst 20 år äldre än vad hon borde vara.

Och så här är det varje dag hon vaknar upp efter nattens sömn. Mannen i sängen säger att han heter Ben och är hennes man och under dagen får hon veta fler saker om sitt liv och vad som har hänt. Efter en olycka har hon problem med minnet – varje kväll när hon somnar glömmer hon allt om vem hon är och vad som har hänt. Och varje dag får hon veta sin historia på nytt.

Men kan hon verkligen lita på Ben? Han säger att han är hennes man, men inom sig känner Christine att han inte berättar hela sanningen. Dessutom får hon ett telefonsamtal från en doktor Nash som säger att de två har jobbat tillsammans ett tag med att få tillbaka hennes minne, något som hon av någon anledning har velat hålla hemligt för Ben. Doktor Nash ger henne en dagbok att skriva i, och som han ringer varje dag för att påminna henne om att läsa. En dagbok som kanske kan hjälpa henne att finna svar på vem hon är och vilken den verkliga sanningen är.

Som läsare får man hela tiden följa Christine och man vet inte mer än vad hon får veta av folk runt omkring sig. Genom dagboken får man veta vad som hände dagen innan, och den hjälper till att föra handlingen framåt. Tack vare den dyker det upp en massa förklaringar, men å andra sidan skapar den lika många frågetecken. Christine minns ju inget alls av vad som hänt dagen innan utan får helt förlita sig på sin dagbok och att det hon har skrivit är sant. Jag känner mig flera gånger lika förvirrad och frustrerad som Christine. För vem kan hon lita på? Varför får hon olika berättelser från dag till dag? Vem säger sanningen?

Det är en otroligt spännande bok med ett berättardriv som hela tiden håller tempot uppe. Jag kunde inte sluta läsa utan ville bara läsa och läsa och få svar. Det var svårt att lägga ifrån sig den för att gå och sova och jag låg och tänkte på den en bra stund innan jag kunde somna. Den väcker känslor och tankar.

Jag känner så med Christine. Hon har ingen hon kan lita på för hon kan ju inte ens lita på sig själv och sitt eget omdöme, vilket gör hennes situation fruktansvärd. Alla människor hon möter i boken säger till henne att hon kan lita på dem och att de vill henne väl – men hur ska hon veta det? Hon är så utsatt på grund av sin situation. Som läsare står man helt på hennes sida och är misstänksam mot precis alla hon möter och allt de säger till henne. Det är ett skickligt porträtt av en människa som kämpar med sitt handikapp, en människa som många gånger bara vill ge upp och slippa sin mardröm.

Det här är en bok som jag verkligen kan rekommendera vidare! Vill du veta mer om boken kan du läsa mer här.

Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson

Publicerad den av
3

Den här boken har jag velat läsa länge. Den fantastiskt vackra titeln i kombination med ett lika vackert och lockande omslag har flera gånger fått min blick att dras mot boken. Men varje gång jag har läst baksidetexten, om vad boken handlar om, har jag lagt tillbaka den. Den har verkat så tråkig och därför har det inte blivit av att jag läst den. Men så har jag hört så mycket positivt om den och bestämde mig för att faktiskt ge den en chans. Jag satte upp Linda Olsson på min Boktolva bland författare jag ville läsa. För att pusha mig själv till att läsa den.

Så? Var den då så tråkig som jag trodde?

Nej, nej, nej. Verkligen inte. Tvärtom. Det är en oerhört vacker historia, berättad på ett språk fullt av värme och kärlek. Finstämd, enkel och berörande. En bok man tar till hjärtat.

Vi möter två kvinnor – Veronika och Astrid. Veronika är författare med en önskan om lugn och ro för att kunna skriva och för att bearbeta en stor sorg. Hon tar sin tillflykt till en stuga i Dalarna, och i huset bredvid bor Astrid, en enstöring som inte verkar ha varken vänner eller familj. De båda kvinnorna kommer att bli vänner, lite trevande, men vänskapen växer sig allt starkare. De anförtror sig åt varandra om sina liv och båda två bär på sorger som de aldrig tidigare har berättat för någon annan om.

Alla har en historia inom sig, det gäller bara att ställa de rätta frågorna för att få ta del av den. Eller att visa att man är förtjänt av höra den. Både Astrid och Veronika har gått igenom tragiska förluster. Astrid har aldrig haft någon att dela sina tankar med, men ingen har heller tagit sig tid till att göra det. Som läsare blir man så oerhört berörd av hennes historia och jag blir glad ända in i hjärtat att hon finner en vän i Veronika. De behöver varandra båda två, och de träffar varandra när de behöver det som mest.

Jag är så glad att jag äntligen läste den här boken för den ger verkligen en stor läsupplevelse. Jag kan bara stämma in i alla lovsånger den här boken redan har fått och jag är nyfiken på att läsa fler böcker av Linda Olsson.

Vad härligt när man kan få en knäpp på näsan ibland! Bli överbevisad på ett positivt sätt. När boken man trodde var kanske bara sådär visade sig vara en pärla utöver det vanliga.

Ha DU läst boken? Om inte – gör det!

Felicia försvann av Felicia Feldt

Publicerad den av
Svara

Jag tvekade länge inför att läsa den här boken. Läsa eller inte läsa? Till slut blev valet ändå att läsa. Men jag fick vänta länge på min tur, för kön var låååång.

Det gick inte många sidor in i boken förrän läsningen gjorde ont. Jag har blivit extra känslig att läsa eller höra om utsatta barn sedan jag blev mamma, och i den här boken är det mycket av den varan. Barn far illa i den här boken, och flera gånger ville jag lägga ifrån mig boken och bara hämta andan lite.

Handlingen är uppbyggd som små fragmentariska minnen, utan kronologisk ordning. Som minnet fungerar – man rycks fram och tillbaka i tiden hela tiden. Även om man vid vissa minnen bara får ett fåtal detaljer, kan man med hjälp av alla små bitar ganska snabbt få en helhetsbild av hur det var.

Jag vet inte om jag hade läst den här boken om den inte hade varit så hypad. Ärligt talat, så hade den nog inte intresserat mig om jag sett den på bibblan utan att veta något om den. Men när så många hade läst den och tyckt till om den kunde jag inte låta bli att läsa den jag också. Det brukar bli så med hypade böcker – antingen blir jag så nyfiken att jag också måste läsa eller blir det för mycket och jag avstår (eller väntar).

Däremot har jag svårt att formulera vad jag tyckte om den. Det är en tragisk bok, man blir ledsen ända in i själen av att läsa den. Och det är en bok som fick mig att krama min egen dotter lite extra. En bok som fick mammahjärtat att värka. Är det bra eller dåligt? Jag vet inte. Jag hade i alla fall svårt att somna efter att ha läst den.

Club Dead av Charlaine Harris

Publicerad den av
1

Det här är tredje delen i serien om Sookie Stackhouse och de andra i Bon Temps. Det var ett tag sedan jag läste Dead Until Dark och Living Dead in Dallas. Jag hade True Blood-feber ett tag, men av någon anledning dog den ut och jag kom mig inte för att läsa vidare i serien, trots att jag köpte de fyra första delarna på en gång. Men nu var det dags att återigen besöka Sookie och henne lite annorlunda vänner och ovänner.

Den här gången får vi inte möta Bill så mycket. Han bestämmer sig nämligen för att åka iväg, och Sookie får inte veta så mycket om varför eller vart han ska. Men ganska snart efter att han åkt kommer Eric och ber om hennes hjälp. Ännu en gång behöver han ta hjälp av hennes telepatiska förmåga att ”lyssna” in för att se var Bill har tagit vägen. Eric misstänker att han har blivit kidnappad och fortfarande finns i livet.

Sookie får hjälp av varulven Alcide Herveaux, som Eric skickar till hennes hjälp. Tillsammans ska de låtsas vara ett par och ta sig till klubben Club Dead i Jackson, där de tror sig kunna få svar på var Bill befinner sig. Sookie känner sig bedragen av Bill, som har undanhållit en del av sanningen från henne, och det i kombination med en ensamhetskänsla som drar över henne gör att hon blir intresserad av Alcide. Och han i henne.

Som vanligt är det mycket humor i boken, precis som i tidigare böcker. Det är inte haha-roligt, utan mer någon slags känsla som genomsyrar böckerna. Det blir lite sådär myspysigt trots att det kryllar av blodtörstande vampyrer och varulvar, för att inte tala om mord. Det är egentligen inte alls särskilt trevlig läsning, men språket och karaktärerna gör att det ändå blir just trevlig läsning.

I den här boken får vi som sagt inte möta Bill så mycket. Däremot får vi stifta bekantskap med Alcide, och ska jag vara ärlig höll jag faktiskt en tumme för honom hela boken igenom. Jag kan förstå att Sookie dras till honom, och med tanke på allt hon hela tiden tvingas gå igenom kan hon behöva en pojkvän som inte får henne i klistret hela tiden. Sedan kan man ju alltid diskutera om det är bättre att ha en varulv än en vampyr som pojkvän…

Jag ligger lite efter i serien, med tanke på att del 13 kommer ut i år. Jag har alltså 10 böcker framför mig, eller kanske t.o.m. fler. Jag gillar definitivt den här serien och kommer helt klart läsa fler. Kanske tar jag även fjärde delen snart när jag ändå har den hemma och är inne på min engelska månad och allt. Det är en lätt beroendeframkallande värld där i Bon Temps. Sookie Stackhouse är en väldigt färgstark karaktär som är lätt att tycka om, och hon råkar ständigt ut för diverse mystiska figurer och händelser. Det händer alltid något kring henne sedan Bill kom in i hennes liv.

Du har väl inte missat den här serien? Se bara till att läsa böckerna på engelska, för just språket är halva nöjet med läsningen.

Min första bok om vilda djur av Fia Eliasson

Publicerad den av
Svara

Den här boken fanns i dagens bokpaket i brevlådan. Gissa hur glad min Mini blev när hon såg den? Hon tog genast ett bestämt grepp om den och började bläddra, fram och tillbaka, fram och tillbaka. När jag skulle ta den ifrån henne så att vi kunde läsa den tillsammans blev hon sur över att tvingas släppa den.

I boken möts vi av en massa, underbart tecknade, vilda djur. Djuret finns på ena sidan och på andra sidan två små rimmande textrader om just det djuret. Tio vilda djur får vi möta – allt från spindlar till tigrar.

Så vad tyckte vi då om boken? Ja, att den gick hem hos Mini gick inte att missa. Hon satt i mitt knä och jag läste rimmen medan hon bläddrade ivrigt. När boken var slut bläddrade hon tillbaka till början och sådär höll hon på. Det verkade som om hon gillade elefanten allra mest för när den dök upp log hon stort och pekade på bilden.

Och själv är jag jättenöjd med boken. Jag gillar de roliga rimmen, och bilderna och färgerna är fantastiska. Hela boken är som en liten smällkaramell. Jag kan tänka mig att den blir nya favoriten här hemma när Mini ska välja bok. Hon är väldigt förtjust i böcker och går ofta omkring med en bok i handen eller sitter på golvet och bläddrar och bläddrar.

Jag gav 44 kr för boken på Adlibris. Helt klart prisvärt. Fia Eliasson har gjort fler böcker och jag ska definitivt kolla in fler till Mini. Ett presenttips till er som letar bra presenter till en ettåring kanske?

Läs mer om boken här.

Matens pris av Malin Olofsson och Daniel Öhman

Publicerad den av
7

Malin Olofsson och Daniel Öhman blev Årets Miljöjournalister 2010 och har belönats med Stora radiopriset  för Årets folkbildare. Jag har missat deras radioprogram helt, eftersom jag inte är någon vidare radiolyssnare. Men boken, som bygger på deras radioserie, har jag läst och tagit till mig av.

Det här är rätt jobbig läsning, på så sätt att man blir både ledsen och arg över hur vi tar hand om djur och miljö runt om i vår värld. Eller rättare sagt, hur vi inte tar hand om. Regnskogar skövlas, hav övergöds, djur avlas så hårt att de går sönder, bekämpningsmedel som ska ta död på skadeinsikter tar död på även allt annat levande o.s.v.  Och allt har ett enda syfte. Mat ska tas fram på kortast möjliga tid för minsta möjliga kostnad. Oavsett om det tar död på vår miljö eller t.o.m. människor.

Malin Olofsson och Daniel Öhman har rest runt till flera olika länder för att se verksamheten på plats och kunna bilda sig en egen uppfattning. Vi får möta odlare, arbetare och ibland en del obehagliga typer. Det är intressant, skrämmande och många gånger upprörande läsning. Särskilt när man får ta del av arbetarnas och de boendes berättelser. Och jag ska ärligt säga att flera av sakerna de skriver om hade jag ingen som helst aning om.

Som nybliven förälder känner jag ett jättestort ansvar att försöka göra vad jag kan för att min dotter och eventuella barnbarn ska ha en värld att leva i. Men jag tycker att det är svårt att veta vad man själv kan göra för att bidra till miljön i sin vardag och under läsningen blir jag ett tag helt matt. Det känns som ett hopplöst fall ibland. Hur ska jag kunna påverka så att inte regnskogen skövlas? Eller så att inte djur avlas sönder? Kan jag ens göra något?

Allra sist i boken kommer en hel del rent praktiska tips på vad man själv faktiskt kan göra. Ett kapitel där jag får veta hur jag kan göra val i min vardag, i min mataffär, som leder till en hållbar utveckling. Vad jag kan välja att köpa och vad jag kan avstå ifrån. Det är ju vi konsumenter som har makten när vi väljer om vi köper ett livsmedel eller inte.

Den här boken har, förutom de jag nämnde i inledningen, fått flera utmärkelser och blivit kallad för en av de mest angelägna matböckerna på år och dag. Den är med andra ord en bok som är väl värd att läsas och reflekteras över.

Vill du läsa mer finns det en hel del info här på deras blogg. Och här kan du läsa mer om själva boken.

Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen

Publicerad den av
Svara

Jag har hört så många positiva omdömen om Carin Gerhardsens böcker att jag satte upp henne på Boktolvan för att läsa något av henne under året. En bit in i boken började jag dock tveka och fick ta ett uppehåll. Det blev alldeles för starkt för mig, alldeles för detaljerat våld för att orka läsa. Men. Efter att ha läst lite annat, mer lättsmält, återtog jag läsningen och slutförde boken.

Boken skildrar händelser både i nutid och dåtid, och det är händelserna i dåtid som leder till morden i den här boken. En skolklass med små barn, där några barn är ledarna som alla ser upp till, och andra är hackkycklingarna som blir utsatta för våldsamma påhopp. Och det är hackkycklingarna som sedan växer upp med ett trasigt inre som de vill hämnas. När polisen hittar döda i samma ålder, leder det dem så småningom fram till just den här skolklassen. Men vilka är det som ligger på tur att dö och vem är mördaren?

Conny Sjöberg leder utredningen av morden, och vi får även följa med honom i hans privata liv med livspussel vad gäller familj och små barn. Förutom honom får vi även följa en del av hans kollegor, men det är han som är huvudpersonen och den som driver utredningen framåt.

Vi får även följa mördaren väldigt ingående, dels i vardagen och dels vid själva morden. Och det är just de här delarna som gjorde att jag fick pausa läsningen. Det blir för mycket, för intensivt, för mycket detaljer. Jag klarar inte riktigt av att läsa om hur själva morden begås. Jag får skumma igenom vissa textavsnitt för att kunna läsa klart boken. Och det är just det här som gör mig så tveksam till att läsa deckare över huvud taget.

Jag kan förstå varför Gerhardsens böcker är populära, om även de följande böckerna i serien påminner om den första. Poliserna är helt vanliga människor och gör inga våghalsiga hjältetrick. Vi får möta dem både på jobbet och i deras hem. Det är det klassiska upplägget med att mördaren berättar sin historia, tillbakablickar såväl som nutid. I den här boken kommer det en lite oväntad twist i slutet som gör att hela historien får sig en snurr. Jag vet inte om det är så i alla böckerna, men det var just den här twisten som höjde betyget från min sida. Det som först verkade så självklart visade sig vara något helt annat.

Jag kommer inte att läsa fler böcker av Gerhardsen, eftersom jag antar att det där detaljerade är något som är typiskt för hennes böcker. Det blir för mycket för mig helt enkelt. Men nu kan jag i alla fall bocka av henne från min Boktolva! Och jag kan säga att jag i alla fall har läst en bok av henne. Nu måste jag läsa Läckberg snart också…