Huset vid havets slut av Elly Griffiths

griffiths-elly-huset-vid-havets-slutDet här är den tredje boken i serien om benexperten Ruth Galloway och kommissarie Nelson. I de första delarna Flickan under jorden och Janusstenen har vi fått följa dem båda då deras vägar har korsats när människoben har hittats. Ruth är experten som kallas in för datering, och Nelson är kommissarien som utreder fallet när det visar sig vara relativt nutida ben. Och som ni kanske förstår även om ni inte har läst böckerna – de där båda har ju så klart också ett förhållande (eller vad man ska kalla det…). Trots att Nelson är gift sedan många år.

Nu möts de igen då man hittar ben på en strand. Det visar sig vara benen från sex män från andra världskriget. De frågar runt i omgivningen för att hitta människor som kanske vet någonting om vilka de var. När en tysk journalist, som kommer med en del svar, hittas mördad förstår de att det finns folk som vill bevara hemligheten. Det blir återigen en utredning där man inte vet vem man kan lita på och ett pusslande för att hitta sanningen och de skyldiga.

I den här boken finns ingredienserna som är ständigt återkommande i den här serien; relationen mellan Ruth och Nelson, hennes viktnoja, historiska fakta blandat med nutidens människor, en mordgåta som alltid sätter Ruth i fara. I den här boken ligger också en del fokus på Ruths dotter Kate och hur det är att börja jobba igen efter mammaledigheten. Ett ständigt pusslande med tider, att brottas med en känsla av att aldrig vara riktigt närvarande varken på jobbet eller med dottern, en vilja att fortsätta leva som innan, att fortsätta vara stolt och verksam i sitt yrke.

Den här boken är en klar förbättring från tvåan Janusstenen, som jag inte tyckte lika mycket om som första delen. Jag tycker att en av styrkorna i den här serien är just det faktum att Ruth är arkeolog och att en stor del av benen/brottsutredningen får fokus på det historiska. Det är det jag gillar med serien, och om det blir för lite av den varan tappar jag intresset. Det var det som hände i förra boken, men här är det tillbaka igen.

Den här serien är ett bra exempel på deckare för oss som egentligen inte gillar deckare. Det är en lite snällare variant, där fokus inte ligger på våld och splash som i andra deckarserier. Här är det lite småputtrigt, med en historisk twist och så klart lite kärlek på det. Det gillar jag!

Läs mer om boken här.

Komma undan av Anne Cassidy

Komma_undanFörlaget Argasso ger ut läsvänliga böcker. Vilket fint ord – läsvänliga. Och det stämmer ju så mycket bättre än att kalla det lättläst. Den här boken kommer från Argasso, och det är en populär bok bland eleverna på min skola så den fick följa med hem i min bokkasse med sommarläsning.

Boken handlar om Mark vars flickvän Katie har gjort slut och lämnat ett stort hål i hans hjärta. Men så plötsligt hör hon av sig och säger att hon ångrar sig och de bestämmer sig för att träffas. Och det leder till en mardröm för Mark. Han snor en bil som de kör iväg i på vintervägar och i mörker. Bilfärden slutar i en krock med ett rådjur, hon flyger ut genom fönsterrutan och dör. Mark blir rädd och bestämmer sig för att lämna platsen. Han kan ju ändå inget göra då hon redan är död. Så han lämnar henne där i snön och hon hittas inte förrän framåt morgonen. Poliserna fattar genast misstanke och förhör honom, men han står fast vid sin historia att han inte var där. Men hans samvete gnager i honom, särskilt som han fått veta att hon inte var död när hon hittades. Han hade kunnat rädda henne om han inte fegat ur. Konstiga saker börjar hända – han får konstiga sms och ser sin döda flickvän. Och polisens misstankar om honom kvarstår.

Det här är en väldigt tunn bok men med ett stort innehåll. Jag kan förstå att så många av eleverna gillar den då den är både dramatisk och spännande. Det handlar om rätt och fel, att våga stå upp för sina misstag. I detta fall ett misstag som leder till en annan människas död. Jag får lite ont i magen av hans inställning att rädda sig själv och bara lämna henne där i snön. Att ta beslutet att inte ringa efter hjälp eftersom det ändå redan är försent. Det är svårt att tycka om Mark och förstå hans beslut och tankegångar.

Det är en läsvärd bok – spännande och läsvänlig. En perfekt bok för lite läsovana ungdomar som vill ha just en spännande bok.

Läs mer om boken här.

The Age of Miracles av Karen Thompson Walker

age of miraclesDen här boken har jag sett lovordas lite här och var, så när jag såg boken när jag var i Stockholm passade jag på att slå till. Maj månad och med tema engelsk läsning gjorde ju att den här boken passade perfekt in.

Huvudperson i den här boken är 12-åriga Julia. När jordens rotation helt plötsligt blir långsammare blir både dagarna och nätterna längre. Ingen vet varför rotationen går långsammare, men klart är att det påverkar livet på jorden. Till en början blir livet smått kaotiskt, och jordens invånare försöker anpassa dygnsrytmen efter de nya måtten. Men rotationen blir allt långsammare och samhället alltmer rörigt, och det tas ett gemensamt beslut att alla ska återgå till 24h dygn, vilket leder till att dagarna ibland är mörka och nätterna ljusa. Att vara 12 år och leva i allt detta, samtidigt som man ska gå i skolan och leva ett het vanligt liv, är minst sagt rörigt. Kan man ens se framåt?

Boken börjar spännande för att sedan märkbart tappa fart. Man förstår ganska snart att bokens händelser är berättad från en framtid, att händelserna återges av en äldre Julia som ser tillbaka. Och det är just det som gör starten lite seg. Det blir mycket refererande till ”de där första dagarna…” ”just de dagarna…” och så vidare. Berättelsen står still, drivs inte framåt. Jag börjar nästan tappa hoppet när det börjar klarna upp och långsamt bli bättre för att mot slutet bli så pass spännande att jag vill bläddra bak till slutet och läsa hur det går. Spännande är kanske fel ord, för det är fortfarande en långsam spänning under hela boken. Det är inte action-aktigt alls, mer än slags eftertänksamt berättad story. Och det är det som gör den så bra. För trots att detta hemska inträffar fortsätter ju livet och vardagen. Något förändrad, men ändå. Och det är ju så det är. Något allvarligt och stort må inträffa, men vardagen fortsätter ändå och man har samma kärleksbekymmer och vardagsbestyr som innan.

Men det är ändå spännande. Det känns otäckt realistiskt, så där att det nästan kryper i skinnet av en växande oro att ”tänk om…”. Det är obehagligt, det går inte att bortse från. Många fakta som känns trovärdiga och en långsam ökning av obehagliga sidoeffekter av det som händer. Allt blir långsamt värre och svårare för alla. Samtidigt känner jag en slags hopp och tröst att storyn berättas av en framtida Julia. Betyder det att allting löser sig? Att allt återgår till det normala?

Det här är en bok som nog kommer att leva kvar i tankarna länge, just för dess mycket speciella ämne. En helt klart läsvärd bok som jag vill rekommendera vidare. För er som hellre läser på svenska finns den i svensk översättning (dessutom i pocket) som en Tid för mirakel. Läs!

Fira med Maria Montazami av Maria Montazami

FiramedDet är väl få som inte vet vem Maria Montazami är, och det verkar som om hon är väldigt omtyckt av de flesta. Själv tycker jag att hon verkar vara en så positiv person, som är mån om nära och kära och som alltid bjuder på sig själv. Hennes förra bok Välkommen hem till Maria Montazami var därför en självklarhet för mig att läsa. Det var en bok att inspireras av, och med många smarriga recept.

Även i den här boken är det Ulf Elfving som står för texten och Roland Persson för de helt underbara fotona. Den här boken är ännu mer en njutning för ögat än den förra. Särskilt för mig som älskar att fota blir det en inspiration och pepp. Och recepten är precis som i förra boken enkla att göra och det mesta ser supersmarrigt. Jag kommer absolut att testa att göra flera av dem

Precis som titeln antyder handlar det om att fira. Vi får följa med familjen Montazami under ett år och de högtider som man firar, t.ex. Alla Hjärtans Dag, Thanksgiving, Midsommar o.s.v. Men precis som Maria också själv säger; ”Vi firar allt som går att fira!”. Det behöver inte alltid finnas någon stor anledning, mer än att kanske något av barnen har fått bra resultat i skolan. Det gäller att sätta guldkant på vardagen och skapa härliga stunder tillsammans för hela familjen. Och den tanken gillar jag.

Den här boken andas vardagslyx, inspiration och njutning. En bok att bläddra i och njuta av, att testa recept från. Jag vet inte om man måste vara ett Montazami-fans för att uppskatta boken. Kanske är det så. I vilket fall som helst är det en vacker bok som jag vill rekommendera vidare.

Läs mer om boken här.

Stjäla the Show av Emmy Abrahamson

stjäla the showDet här är andra boken om Filippa Karlsson som har kommit in på anrika The Royal Drama School i London. I första boken Only väg is upp (som gav Emmy Abrahamson en Augustprisnominering) fick vi följa Filippa när hon precis kom till London, med allt vad det innebär av att vara ny i en storstad och dessutom precis ha flyttat hemifrån.

I den här boken följer vi henne under alla hennes tre år på skolan. Allt från den första och lite läskiga första dagen, till sista dagen med avslutande show. Och så klart – alla Filippas klasskompisar som går med henne under alla tre åren. Vad kan man förvänta sig när man går på en av världens bästa scenskolor? Får man lära sig att vara träd, som alla tror och påpekar när hon säger vilken skola hon går på? Hon får lära sig allt ifrån hopplöst svår fonetik till att fäktas så det sprutar blod till att tvingas tungkyssas på scen. Men framför allt får hon lära sig att konkurrensen är stenhård och att hon måste fundera över vem hon kan lita på. Alla slåss om samma roller och alla vill ha huvudrollen, och för att få det är alla medel tillåtna.

I första boken tyckte jag först inte alls om Filippa. Jag tyckte att hon var lite gnällig och pessimistisk, men den åsikten kom att ändras under läsningen. I stället kom det fram en tuff, modig och väldigt rolig tjej. Och när jag läser den här boken ser jag bara den där roliga och också smarta Filippa, med ett hjärta av guld. Hon må vara lite naiv, men jag gillar att hon är det. Det här är en tjej man tycker om, som man håller tummarna för och heja på. Och hon är så mycket tuffare och modigare än jag någonsin var i den åldern.

Precis som i förra boken och debuten Min pappa är snäll och min mamma är utlänning är det rolig och underhållande läsning, och det är framför allt karaktärerna som sticker ut. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; jag gillar när ungdomsböcker är roliga och positiva. Det behövs fler sådana.

Det här är som sagt andra delen i en serie om Filippa och jag tycker att man ska läsa böckerna i ordning för att få ut mest av dem. Första delen handlar om livet före skolan, andra om livet skolan och jag antar att tredje och avslutande delen då kommer att handla om livet efter skolan. Och det är definitivt en bok jag inte vill missa! Jag är ruskigt nyfiken på om Filippa kommer att filma med Steven Spielberg i framtiden, eller kanske vara med i en Bond-film?

Läs mer om boken här.

Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe

tordyvelnJag har aldrig läst den här boken, men däremot har jag lyssnat på Radioteatern som den är baserad på. Om vi har lyckats få datumet rätt gick den 1989, och jag minns det faktiskt hur väl som helst. Jag tyckte att den var både läskig och spännande, särskilt det där med damen i telefonen. Det kan vara den enda radioteater jag någonsin lyssnat på, för jag kan inte minnas några fler. Anledningen till att jag lyssnade på denna borde ha varit att den helt enkelt var på hemma hos farmor. Hon hade alltid radion på, och det måste ha varit där jag hörde och följde den. Om den gick under sommaren befann jag mig då i hennes och farfars sommarstuga i Halmstad.

Eftersom jag förra året läste hennes Agnes Cecilia – en sällsam historia, blev jag nyfiken när jag såg den här på bibblan. Jag har som sagt aldrig läst den innan, bara lyssnat. Boken utspelar sig i fiktiva Ringaryd i Småland och huvudpersonerna är tonåringarna Jonas, Annika och David som under sommarlovet ska vattna blommorna i Selanderska gården. Väl där kan de inte låta bli att undersöka stället, som har anor från 1700-talet. Uppe på vinden, under golvet, hittar de gömda brev från Emelie som bodde där under 1700-talet. I breven kan de följa hennes kärlek till Andreas som var Carl von Linnés lärjunge och följde med på resor ut i världen. På en sådan resa tog han bl.a. med fröna till en av de blommor de nu vattnar, samt en egyptisk staty. Ungdomarna kan inte låta bli att börja leta efter statyn, men frågorna är många. Dessutom ringer det med jämna mellanrum en gammal dam som vill spela schack via telefon. Mystiska viskningar på en bandspelare, mystiska människor som smyger runt i huset och letar efter något, ledtrådar som leder både hit och dit och en blomma som verkar leva ett eget liv. Det är några av ingredienserna i denna spök- och spänningshistoria.

Jag känner igen mycket när jag läser boken, förvånansvärt många detaljer. Radioteatern måste ha gjort stort intryck på den då 12-åriga Malin. Och jag läser med små rysningar utmed ryggraden och med den där skräckblandade förtjusningen som lite läskiga och spökliga böcker kan ge. Och när den gamla damen ringer kan jag fortfarande komma ihåg hennes röst. Hua…

Det är spännande och underhållande läsning, med ett undantag. Ett tag blir det alldeles för mycket brevläsning. Och jag som inte gillar just brev i böcker då de bromsar farten, tappar intresset och måste lägga boken på paus ett tag. Vid nästa läsning skummade jag helt enkelt igenom den biten för att komma fram till mer tempo. Det var ett bra val, för jag ville ju veta slutet som jag av någon anledning faktiskt inte kom ihåg.

Maria Gripes språk är smått fantastiskt, och jag älskar de lite ålderdomliga uttrycken. Hennes språk bidrar med en ännu större njutning av läsningen. Jag önskar att hennes böcker kunde hitta sin plats hos dagens ungdomar, men jag har hört att det tyvärr inte är så. Är det språket som stör? Det är ju ganska ovanligt, och som sagt rätt ålderdomligt. Det kanske är det som gör att böckerna känns så främmande att läsa. Det är synd, för det är en guldgruva som bara försvinner i så fall.

För egen del skulle jag så himla gärna vilja lyssna på radioversion igen. Lite rädd för det är jag dock, eftersom jag inte vill förstöra en av min barndoms starkaste litterära upplevelser. Tänk om den inte håller för en omlyssning?

Tips! Finns att låna som e-bok.

Läs mer om boken här.

We bought a zoo av Benjamin Mee

we bought a zooVi hyrde filmen med samma namn, med Matt Damon och Scarlett Johansson i huvudrollerna. Den visade sig vara mysig, charmig och riktigt bra underhållning för hela familjen. När jag senare såg boken, som jag inte visste fanns när vi såg filmen, när vi var i Spanien kunde jag inte låta bli att köpa den. Alla vet ju att boken alltid är bättre och innehåller så mycket mer än filmen, eller hur?

Boken (och filmen så klart) bygger på en sann berättelse om just Benjamin Mee och hans familj. Han och hans fru, samt deras två barn, har flyttat från England till Frankrike där de renoverar och fixar med en gård. Men så blir ett zoo till salu hemma i England, och Benjamin och hans familj åker och tittar på den. Hans familj betyder i detta fall även hans mamma och syskon. Efter mycket om och men blir de ägare till detta zoo, med hans mamma som förste ägare eftersom det är arvet efter hennes man som de använder för att kunna göra affären. Sedan får vi följa allt arbete det är med med att få igång ett förfallet zoo, både vad gäller att få i ordning själva inhägnaderna och byggnaderna, men också med att få tillstånd att öppna parken för besökare. Det är inte alltid så lätt eftersom de inte har någon förkunskap och måste få hjälp av andra kunniga runt omkring. Och den ständiga pengabristen gör ju ingenting lättare. Förutom allt arbete med själva parken, slåss de dessutom mot cancer mitt i allt. Benjamins fru får en tumör i hjärnan, och hennes tillstånd går från att verka bli bra till att gå mot allt sämre.

Eftersom jag såg filmen först hade jag ju en bild av hur boken skulle vara, och jag förväntade mig en fördjupning kring denna bild. I filmen är det Benjamin Mee och hans barn som köper djurparken, eftersom frun redan är död. Hans syskon och mamma finns inte med alls i detta köp. Filmen fokuserar väldigt mycket på familjelivet efter mammans död, och då speciellt hur svårt det är för barnen att gå vidare utan henne. Pappan (Benjamin) köper djurparken som en nystart, för att skapa något nytt med sina barn.

I boken nämns knappt barnen alls. De finns bara i några få meningar. Mamman finns också med på djurparken och dör inte förrän långt in i boken. Fokus i boken ligger helt på djurparken och med detaljerade beskrivningar av djuren och deras nya inhägnader. Det saknas den charm och mysighet som filmen har. Jag kan knappt förstå hur de har lyckats göra filmen med den här boken som grund. De är helt olika och filmen vinner kampen med hästlängder.

Så nej, boken är inte alltid bättre än filmen. I det här fallet vill jag varmt rekommendera filmen som jag tycker är så himla fin och perfekt för hela familjen. Boken däremot – nja. Jag är ändå en stor djurvän som älskar djur och att åka till djurparker. Kanske blev det en mer negativ upplevelse eftersom jag hade sett filmen först. Kanske hade jag läst den annorlunda om jag läst boken först – med öppna ögon och utan förväntningar. Men nu gjorde jag inte det, och därför blir omdömet bara ett nja. Det är ingen bok jag rekommenderar vidare. Men se filmen!

Fångad i Marbella av Birgitta Bergin

fångad i marbellaFör ganska exakt ett år sedan läste jag Birgitta Bergins första bok Tre veckor, en bok som jag tyckte om. När den här boken landade i brevlådan lades den därför genast i läsa-snart-högen. Dessutom är boken en fristående fortsättning, och av någon anledning har huvudpersonen Ulli dykt upp i tankarna lite då och då efter förra årets läsning. Att återse henne igen kändes därför som ett trevligt återseende.

Ulli och Peter kämpar på i sitt äktenskap efter vad som hände i förra boken, och betoningen ligger på kämpar. Hon bestämmer sig för att åka iväg på semester tillsammans med väninnan Ingela, något Peter inte riktigt uppskattar. På flygplatsen möter de Ingelas gamla kompis Håkan, som även han ska till Marbella, fast i arbete. På flygplatsen finns också Per som Ulli hade en relation med i förra boken. Trots att hon valde att ta tillbaka Peter finns känslorna fortfarande kvar till Per, och när hon får veta att även han ska till Marbella blir hon lite orolig. Svartsjukan i henne hugger till när han berättar att han ska hälsa på sin flickvän som bor där.

Ulli ser fram emot en semester tillsammans med väninnan, med lata dagar vid poolen och drinkar på kvällen. När de bjuds in till först drinkar och senare middag till Håkan vill hon egentligen tacka nej. Men Ulli framhärdar och vill gå dit, och till Ullis stora förvåning verkar hon dessutom flirta med Håkan. Dagen efter blir de bjudna till honom igen och Ingela tackar återigen ja. Men något står inte rätt till och Ulli börjar oroa sig. Ingela beter sig konstigt, som om hon inte är sig själv. Och så helt plötsligt försvinner Ingela spårlöst och ingen verkar ta Ullis oro på allvar, förutom Per.

Jag läste den här boken när jag låg hemma och var sjuk och det var helt perfekt läsning. Den var spännande, underhållande och riktigt bra sträckläsning. Jag kom på mig själv med att vända sida efter sida bara för att få veta vad som hade hänt med Ingela. När svaren börjar komma rullar berättelsen fram i väldigt högt tempo. Precis som i förra boken blir det snudd på lite väl dramatiskt, men på något sätt funkar det ändå. Hellre så än att det hade varit för mesigt.

Förutom det mer spännande momentet med kidnappning, droghandel och eventuell sexhandel, finns relationerna närvarande. Ulli och Peter, vars äktenskap verkar vara över, och så relationen med Per som definitivt inte är så avslutad som den borde vara. Jag gillar att han kommer tillbaka i den här boken, att deras relation åter kommer upp till ytan.

Precis som i förra boken är språket kort och rappt. I början har jag svårt att ta till mig det, men det växer fram så småningom och passar till berättelsens höga tempo och tvära kast. Det passar dessutom väldigt väl in med Ullis personlighet. Hon brakar fram, säger högt vad hon tänker och är väldigt rakt på sak. Dessutom med en ganska kort stubin och en klar ådra för att ställa till med dramatiska scener.

Precis som förra boken är det här perfekt sommarläsning. Spännande, lättläst och underhållande.

Läs mer om boken här.

Populäraste boken

kettlebellsDen här boken är den mest populära på den här bloggen, om man ska se till statistiken i alla fall. Inlägget är faktiskt mitt mest lästa någonsin. Det är otroligt många som söker på boken och hamnar på min recension av den. Och det verkar aldrig ta slut, för det är sökningar nästan varje dag.

Träna med kettlebells av Linus Johansson är boken. En bok som jag faktiskt inte ens äger, men ständigt tänker att jag borde äga. En riktigt bra träningsbok för en lika rolig träningsform. Har ni fortfarande inte testat kettlebells så tycker jag att ni ska göra det. Hur kul som helst!

Fågelbarn av Christin Ljungqvist

fågelbarnHennes debut Kaninhjärta var en sådan där bok som jag bara ville läsa. Dels för att omslaget och titeln lockade, men också för alla positiva lovord som östes över den här och var. Men så lånade jag den och fastnade och lämnade tillbaka den oläst. Först tredje gången gillt funkade det, dock efter en lite motig början. Men då älskade jag den i gengäld. Vis av den erfarenheten tog jag tag i Fågelbarn med stor förväntan och iver.

Här möter vi Hanna, som också var en av bikaraktärerna i Kaninhjärta. Men i den här boken är hon huvudperson, och vi får följa henne och hennes familj som består av mamma och pappa och två bröder. Vi får tidigt veta att den ena brodern, Samuel, dog i tidig ålder, och att den andre brodern, Jens, är våldsam och okontrollerad. Med parallella spår från nutid och dåtid rullas den tragiska historien långsamt upp. Vi får veta hur Samuel dog, hur föräldrarna tog det och hur Jens blev alltmer våldsam och beräknande i sina handlingar. Och så Hanna mitt i allt, med sin ”gåva” som inte alltid uppskattas av omgivningen.

Jag gillar den här boken väldigt, väldigt mycket. När jag hade tagit mig igenom den första biten, där det kändes som om jag inte fattade någonting, fastnade jag för både historien och karaktärerna. Det är sträckläsning på hög nivå, när man inte vill eller kan lägga ner boken utan bara vill läsa vidare och få svar på alla frågor.

Den har beskrivits som en blandning mellan thriller, deckare och skräck och det låter kanske konstigt, men det funkar. Alla delar passar ihop och särskilt Hanna som person tar jag till mig. Jag är glad att det är just hon som fick en egen bok att berätta sig historia i, för hon väckte min nyfikenhet i Kaninhjärta. Det är spännande läsning, och ibland lite obehagligt.

Det här är min favorit av de båda böckerna, för att själva historien verkligen biter tag i mig och går in under huden. Samma sak med karaktärerna, och då särskilt Hanna, som känns så otroligt välgjorda och levande.

Ett hett tips är att läsa båda böckerna, så klart. Man behöver inte läsa dem i ordning eftersom de inte bygger på varandra mer än att Hanna råkar vara med i båda. Perfekt läsning i hängmattan när det börjar bli lite mörkt och småläskigt ute.

Läs mer om boken här.

Smultrongården: livet och smakerna av Eva Eriksson

SmultrongardenDen här boken vann jag när jag var på Stora Bloggdagen i Stockholm. Gissa om jag blev glad för det? Redan omslaget skvallrar ju om att det här är en vacker bok att njuta och inspireras av.

För njutning är det. Boken är sprängfylld med vackra foton av Magdalena Björnsdotter, varvat med recept som är to die for. Om man inte blir sugen på att äta, baka, laga mat eller åka till Smultrongården när man har läst den här – ja, då vet jag inte vad som skulle kunna locka. För det finns en hel massa gott här. Jag blev extremt sugen på att sätta igång och baka med en gång för att få testa om det smakar lika gott som det ser ut. Det kommer garanterat att bli användning av den här bokens recept i sommar.

Boken är upplagd så att den följer årstiderna, och förutom recept finns också text om livet kring Smultrongården. Det är en bok att inspireras av, att följa under året både genom foton och recept. Det är inte bara bakrecept, utan det finns även en hel del mat. Och för min del som har fotografering som hobby, stannar blicken på de stämningsfulla fotona.

Smultrongården är ett café och inredningsbutik i hemmamiljö. Jag har aldrig hört talas om det tidigare, men blir helt klart sugen på ett besök. Om det bara hade legat lite närmare… Det är lite långt bort för min del för att bara åka och ta en fika. Kanske någon gång i framtiden om vägarna bär åt det hållet.

Den här boken skulle jag rekommendera vidare till alla som är intresserade av just att baka och laga mat, men den passar också väldigt fint som presentbok. Som inflyttningspresent, till Mors dag eller födelsedag kanske?

Läs mer om boken här. Och när jag kollade på förlagets sida såg jag att det även kommer en vintrigare variant redan i oktober. Den ska jag komma ihåg att kolla upp senare i höst.

Viljans väg genom ödets landskap av Manaf Sababi

viljans vägUnder läsningen av den här boken kan jag inte låta bli att fundera över hur mycket som är självupplevt av Manaf Sababi. Det är en sådan där bok där man hoppas att allt är påhittat, då det är många ont-i-magen-händelser. Jag kan inte sträckläsa boken eftersom jag blir så ledsen över det som huvudpersonen går igenom. Jag måste läsa den i perioder och smälta intrycken. Samtidigt vet jag att det faktiskt finns barn som lever så här, att det pågår i världen. Och det gör mig bara ännu mer ledsen.

Boken handlar främst om Farid som är den som berättar historien. När modern dör blir han och hans bror föräldralösa, och de flyr tillsammans från Afghanistan till Iran och huvudstaden Teheran. Där lever de som gatubarn, med Farid som genom att hanka sig fram på olika jobb tar hand om dem båda. Det är ett hårt liv och de råkar ut för både människor och händelser som gör livet farligt. Det gäller att hela tiden vara smart, att välja att lita på rätt människor. Mitt i allt det jobbiga finner Farid kärleken i Ayla, men traditionerna är hårda och deras kärlek måste hållas hemlig för att inte Ayla ska dra skam över familjen. Men deras hemliga förhållande uppdagas och familjen tar till drastiska metoder. Farid tvingas fly för sitt liv, och Ayla blir i stället bortgift med en äldre man. Men han kan aldrig glömma henne, och under sin fortsatta flykt finns hon ständigt i hans tankar. Så småningom hamnar han i Sverige som asylsökande och livet börjar äntligen ljusna, steg för steg.

Boken börjar lite trevande, med ett alltför högtravande språk som står i vägen för berättelsen. Men bara en liten bit in lättar språket upp och berättelsen kommer till sin rätt. Det är många gånger jobbig läsning, riktig ont-i-magen-läsning. Farid råkar ut för många incidenter och vardagliga problem som ingen människa, särskilt inte ett barn, borde tvingas uppleva. En scen som fastnar hos mig är när en bilist stannar och frågar om han kan växla en sedel till mynt. Medan Farid fumlar med de sista mynten i hopp om att bilisten ska säga till honom att ta de sista mynten som betalning för hjälpen, passar i stället bilisten på att köra därifrån. Farid blir av med alla sina mynt och får inte den utlovade sedeln. Och där står han och har inga som helst pengar, ingenting att köpa mat för till sig och sin bror. Några futtiga pengar som för honom betyder mat, men som för bilisten inte har något värde. En liten handling, men en så grym sådan.

Det finns många grymma händelser i boken, och livet är hårt för de föräldralösa bröderna.  Men det är också en bok om vänskap, hopp och kärlek. Lika mycket som Farids liv är hårt möter han också människor på vägen som visar godhet och omtanke, och som hjälper honom vidare på sin resa. Det gäller att våga lita på rätt människor när de dyker upp. Han ger aldrig upp, han har en sådan stark livsvilja. Genom sin smarthet lyckas han alltid ta sig upp och framåt igen.

Det mest intressanta i hela boken kommer i slutet, när han hamnar i Sverige som asylsökande. Han berättar om kulturkrocken, både om hur annorlunda människorna är och deras kultur och vardag. En så enkel grej som att man säger hej! när man möts, blir till en mycket egendomlig sak. Och alla högtider – julen med den konstiga maten och vuxna människor som tittat på tecknat. Det är många intressanta iakttagelser som faktiskt får mig att skratta ibland. När man lever i en kultur tar man ju det mesta för givet, som en del av vardagen man inte ens reflekterar över. Men att se det genom hans ögon, och hans funderingar kring det, gör att det ofta blir komiskt. Jag inser att jag nog aldrig, eller i alla fall väldigt sällan, har läst om hur det är att komma som flykting till Sverige. Det är med stor behållning jag läser den delen.

Det här är många gånger tuff läsning, särskilt för mig som är så blödig och har svårt att läsa om barn som far illa. Samtidigt är det intressant och lärorikt. Det här är en sådan där bok där jag hela läsningen igenom sitter och håller tummarna för huvudpersonen. Och när jag slår igen boken vet jag att både Farid och hans bror kommer att stanna kvar i mitt minne.

Läs mer om boken här.

Se fåglar av Ulf Nilsson

se fåglarMin dotter älskar fåglar. Titta, pippifågel! ropar hon förtjust så fort hon ser en liten eller stor. Mini hålla, är nästa fras, för efter att ha sett filmen Rio tror hon att alla fåglar vill bli hållna och burna på.

Därför blev jag nyfiken på den här boken. Den presenterades som en familjebok för alla åldrar, en bok som hela familjen kan njuta och få glädje av. Och visst, så fort boken anlände var det en nyfiken tjej här hemma som ville bläddra och peka på alla fåglar i den.

Boken är en faktabok om fåglar, men inte en faktabok som man kanske tänker sig. Här är det i stället som en berättelse under året där vi får möta olika fåglar under olika årstider och på olika platser. Författaren presenterar sig på ett lekfullt sätt som en forskare som ska leta reda på fakta, och inbjuder läsaren att också följa med på forskningen. Och det är ofta väldigt roliga fakta som läggs fram. Jag satt flera gånger och sa till sambon visste du att…?

Min dotter är bara 2 år och lite för liten för att riktigt kunna ta del av texterna. Bilderna av Oskar Jonsson är däremot jätteroliga och vi sitter och pekar på uppslagen för att leta efter vilka fåglar vi kan hitta. Men även om hon är för liten för att kunna ta del av allt, tycker jag som förälder att det är roligt att lära mig mer och sedan kunna föra det vidare till henne när vi ser fåglar ute.

Det är en mycket underhållande och läsvärd bok och jag tyckte den var otroligt intressant. Och då är jag inte ens särskilt intresserad av fåglar till att börja med. Däremot blev jag mer intresserad efter att ha läst den här, och jag kommer säkert spana på fåglar på ett annat sätt framöver. Titta efter färger, fötter, vingar och näbbar. Och faktiskt funderar jag på att ladda ner en app för fågelläten, för att kunna lära mig urskilja åtminstone någon art bland alla fågelläten.

Jag kan rekommendera den här boken till familjer som gillar djur. En fin bok att tillsammans bläddra och läsa i.

Läs mer om boken här.

Heja, heja! av Martina Haag

hejahejaJag har aldrig varit en löpartyp, men jag har haft perioder då jag har försökt bli en. Under högstadiet och gymnasiet brukade jag ibland springa i elljusslingan i närheten där vi bodde, för att upprätthålla mitt betyg i idrott. Senare år har jag gjort halvhjärtade försök att börja springa som hobby, alla med samma resultat. Nja, det där är inte för mig. Det är så tråkigt.

Ändå lånade jag den här boken som enbart handlar om löpning. Någonstans inom mig finns alltså fortfarande viljan att bli en löpartyp, att komma förbi den där spärren som bara tycker det är tråkigt. För det låter ju så himla roligt när folk säger att de ska ut och springa en sväng, särskilt när de gör under semestern och får se nya vyer de kanske hade missat annars.

Som sagt, boken handlar om löpning. Martina berättar om sin egen resa att gå från att stappla sig fram några minuter till att springa maraton i Venedig. Som hon säger själv – det tog henne 45 år att hitta sin hobby. För det är vad det har blivit nu – en hobby.

Det är otroligt peppande och rolig läsning. Hon börjar springa så himla kravlöst och sedan rullar det bara på. Några trevande steg blir snart till 5 km och deltagande i flera olika lopp. Steget till milen känns först stort, men när den är tagen känns även det självklart.

Jag vet inte vad jag väntade mig av boken, men den blev en trevlig överraskning. Det var inspirerande att följa hennes resa och att hon bjuder på sig hela boken igenom. Det är roligt, och jag kan inte låta bli att själv ryckas med och tänka heja, heja! Och minsann, när jag hade läst ut boken och skulle gå till gymmet bestämde jag mig för att faktiskt springa på löpbandet (som brukar vara ett gåband för mig). Jag körde korta intervaller, och när jag hade kommit till den fjärde började lyckoruset i kroppen flöda och jag ville nästan inte sluta. Tidigare har jag haft så höga krav på mig och blivit besviken när jag inte klarar att springa så lång sträcka eller tid som jag satt upp som mål. Det är ju faktiskt bättre att följa Martinas sätt – att helt enkelt springa så mycket man kan/orkar i början och sedan utgå från det. Därifrån kan man ju bara bli bättre, eller hur?

En riktigt glad, härlig och rolig bok som inspirerar till träning. Kan jag annat än gilla?

Läs mer om boken här. Och här delar hon med sig av sina bästa börja-springa-tips.

Det goda inom dig av Linda Olsson

detgodainomdigHennes debut Nu vill jag sjunga dig milda sånger var smått fantastisk läsning. Och när jag lånade ut den till min kompis kom hon tillbaka med den helt lyrisk även hon. Klart att man vill läsa mer av samma författare då! Därför satte jag upp Linda Olsson på min Författarfemman för i år, för att läsa mer av henne.

Huvudpersonen i den här boken är Marion, som bor ensam i ett litet hus i Nya Zeeland. En av hennes besökare är Ika, en liten tystlåten pojke som inte verkar ha det så bra hemma. De knyter ett starkt vänskapsband, och den lille pojkens närvaro väcker gamla minnen vid liv. Marions tidigare historia vävs in parallellt med den nutida historien. Hennes minnen från Åland med morfar, mamman som så abrupt ryckte henne därifrån för ett liv i Stockholm med henne och en styvfar. En lillebror som föddes och blev så viktig i hennes liv, och en hemsk händelse som gjorde att de båda syskonen adopterades bort och tappade varandra. Händelsen och adoptionen då hennes bror och hon togs ifrån varandra har satt djupa spår i henne. Men ödet för dem samman igen, på ett väldigt speciellt sätt.

Jag känner igen stilen från förra boken. Lågmält, vackert och en långsamt berättande historia. Små pusselbitar som läggs fram en och en tills hela bilden slutligen kommer fram. Det är skickligt och så snyggt gjort.

Jag är så himla glad att jag tog mig för att läsa hennes förra bok, för den fick mig att få upp ögonen för henne. Jag hade lätt kunnat missa dessa pärlor till böcker annars. De låter inte särskilt lockande när man läser vad de handlar om, snarare lite småtråkiga och inte särskilt intressanta alls. Baksidetexten har fått mig att tveka flera gånger. Men efter att ha läst två av hennes böcker är jag beredd att anmäla mig till hennes fanclub. För det här gillar jag, riktigt mycket. Det blir definitivt fler böcker av henne lästa.

Rekommenderas! Missa inte!

Läs mer om boken här.