Kategoriarkiv: Recension 2013

Mina fräknar av Sofia Hallberg

Publicerad den av
1

mina fräknarDen här boken hittade jag av en ren slump. Jag sökte egentligen efter Amanda Hellberg och då kom en massa andra liknande namn upp, bl.a. Sofia Hallberg. Jag blev nyfiken på omslaget och presentationstexten och så vips hade jag börjat läsa den. Och fastnade totalt.

Karin är 40 år och bor tillsammans med sin sambo Mats i en vacker lägenhet i Stockholm. De har varit ett par i många år, och träffades när de båda studerade samma utbildning. Sedan dess har deras liv blivit lite annorlunda mot vad Karin hade hoppats och trott. Hon, som alltid varit en toppstudent, hankar sig fram mellan jobben som Manpower erbjuder medan han har ett toppjobb inom UD och reser och är iväg hemifrån mycket. Trots att de varit tillsammans så länge är de inte gifta, något som Karin alltid velat. De har heller inte, till Karins stora sorg, lyckats bli gravida. Karin är ofta ensam hemma och sitter då ofta med sin tekopp och tittar ut från köksfönstret på livet som pågår där utanför. Hon har hamnat lite utanför livet och tillbringar mer tid med att titta på det än att leva det själv. Men så lär hon känna grannen Sabine, som är gravid och ensamstående, och ungefär samtidigt upptäcker hon att hennes fräknar bildar bokstäver. Vänskapen till Sabine och hennes fräknars budskap kommer att ändra hennes liv.

Den här boken fick jag lite ont i magen av. Huvudpersonen är så smärtsamt ensam och det finns en sådan sorg i henne som ligger där och trycker och gör henne nästan handlingsförlamad. Hon deltar inte längre i sitt eget liv, och jag blir så ledsen när hon låter livet bara flyta på utan att ställa sig upp och ryta ifrån. Något har hänt henne, det är tydligt. Något som har påverkat henne så starkt att denna en gång så högpresterande toppstudent nöjer sig med det liv hon har nu. Hennes relation med Mats är nästintill obehaglig, och den blir definitivt obehaglig under läsningens gång.

Det är stark läsning som berör och boken lever kvar i mig ett bra tag efteråt. Det är mycket snyggt skildrat med ett språk som är så skickligt välformulerat och träffsäkert. Stämningen och tonen i boken är vemodig och även om det egentligen är tung läsning flyter läsningen ändå på tack vare drivet i språket. Det är en sträckläsningsbok som inte går att släppa taget om.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken, även om den gav mig lite ont i magen. Eller kanske just för att den gav mig ont i magen, för det betyder ju att jag var engagerad i handlingen och tog den till mig. Det är en sådan där bok när man som läsare vill hoppa in i handlingen, rycka tag i huvudpersonen och få henne att inse vad hon egentligen håller på med. Kom igen, ryck upp dig, se dig omkring. Ja, och den där Mats hade jag gärna sagt ett eller annat ord till också…

Som sagt, en mycket läsvärd bok som jag varmt rekommenderar er att läsa! Och glad blir jag när jag ser att hon kommer ut med en ny bok redan i höst, med namnet Spårvagnen. Sofia Hallberg vill jag definitivt läsa mer av.

Läs mer om boken här.

Only väg is upp av Emmy Abrahamson

Publicerad den av
Svara

onlyEmmy Abrahamsons debut Min pappa är snäll och min mamma är utlänning var otroligt rolig, pricksäker och charmig. Har du inte läst den vill jag börja med att rekommendera att göra det för en härlig lässtund. För Only väg is upp blev hon Augustprisnominerad förra året.

I den här boken möter vi Filippa som efter studenten åker till London för att söka in till The Royal Drama School. Hon har vissa förväntningar på staden och hur livet ska bli, men upptäcker ganska snart att allt inte är riktigt lika enkelt som hon trott. Det är svårare att hitta jobb och boendet är både dyrare och krångligare än hon beräknat. Men Filippa är en tuff tjej som inte ger upp i första taget. Med bestämdhet tar hon tag i situationen och reder ut det mesta med hjälp av lite list.

Det är en bok om mod, att våga ge sig ut i världen och stå på egna ben. Om att lära sig ta sig fram, knyta nya band och att inte ge upp. Det skulle vara så enkelt att ge upp och ta första flyget hem, men Filippa lyckas hela tiden ta sig vidare och så småningom få till det riktigt bra, även om hon gör det med en lögn eller två.

Inledningsvis tycker jag inte alls om Filippa. Det är något gnälligt och pessimistiskt över henne som gör att jag inte alls gillar henne. Men det ändrar sig ganska snart och i stället ser jag en tuff, modig och riktigt rolig ung tjej som vet vad hon vill och vad som behövs för att ta sig dit. Hon växer i mina ögon under läsningen, och jag kommer att båda gilla och imponeras över henne. Jag tror inte att jag var alls lika tuff som hon när jag precis tagit studenten. Nog för att jag tyckte att det var jobbigt att flytta till Lund och inte känna en enda människa där, men Lund är ju knappast London. Det hade varit kanon att kunnat få läsa någon sådan här bok när jag var i Filippas ålder, som en pepp och spark i baken.

Det här är riktigt underhållande läsning och om jag har förstått det rätt är det första delen i en trilogi. Om det stämmer kommer jag att läsa även följande delar, för jag tror att Filippas värld har potential att bli intressant läsning.

Läs mer om boken här.

Svart drama av Magnus Nordin

Publicerad den av
Svara

svartdramaI mitt exemplar fattades det några sidor i början. Jag fick boken efter en utrensning i biblioteket, och den var alltså rätt sönderläst. Det bådade ju i och för sig gott, för en sönderläst bok är ju trots allt en läst bok. Hur som helst kunde jag inte börja läsa boken förrän jag fick tag på de första sidorna. Så en dag på bibblan bara låg boken där, kvarlämnad på ett bord av någon som nyss läst ur den. Då var det bara att passa på att läsa de första sidorna och sedan gå hem och läsa vidare resten.

Tess flyttar med sin mamma från Stockholm till en litet samhälle i Värmland, eftersom mamman har träffat en ny man, är gravid, och vill att de alla ska bli en familj. Tess är inte särskilt sugen på det nya livet, men hon har inte så mycket val. I skolan hon börjar finns 4 regler nedskrivna på en toalett, regler som handlar om en kemilärare som dog på skolan i en explosion för 25 år sedan. Enligt legenden går han igen i skolan som ett spöke. Enligt reglerna får man inte se honom i ögonen, inte tala till honom eller säga hans namn. Tess tror inte på spöken, men så dyker årsdagen upp och ännu en olycka sker i kemisalen. Den här gången är det Tess nyfunna kompis som skadas och i samband med explosionen ser Tess en man stå i kemisalen. Ingen annan säger sig ha sett honom. Är det spöket hon såg?

Under bokens gång får man följa Tess som försöker lista ut vad det är som har hänt, vem den där kemiläraren egentligen var och om spöket verkligen finns. Det visar sig finnas en hel del att hitta när man skrapar på ytan och den ena sanningen efter den andra dyker upp. Hela berättelsen har en lite kuslig underton och det är faktiskt riktigt spännande. Det här är en ungdomsbok och jag tycker att den är helt perfekt som sådan. Jag vet inte hur många gånger jag har hört elever fråga efter ”en spännande bok”, och då är det här ett bra val.

Det är en bra bok på så sätt att den är spännande, välskriven och att den har ett bra driv i berättelsen. Man vill veta hur det går, om det är ett spöke eller någon som försöker luras att tro det. Jag vill läsa vidare och få svar och jag gissar också hur allt ligger till – en bra gissning ska det visa sig. Som sagt, ett bra tips för tonåringar som vill ha spännande läsning. Helt ok. Inte någon favorit för min del, men helt godkänd läsning.

Läs mer om boken här.

 

En kvinnas hjärta av Agneta Sjödin

Publicerad den av
Svara

en kvinnasJag satte upp Agneta Sjödin på årets Boktolva eftersom jag var lite nyfiken på henne. Jag tycker inte att jag har hört så mycket om hennes böcker, och hon har ju ändå hunnit skriva några stycken vid det här laget.

Maria blir dumpad av David via sms, och eftersom hon trodde att deras kärlek skulle vara för evigt bryter hon ihop totalt. Till råga på allt jobbar de på samma jobb och Maria sjukskriver sig och stannar hemma bara för att sörja. Hennes vänner kommer med mat, filmer och tröst. Hon känner sig helt krossad och funderar över varför hon ännu en gång har tagit så fel på kärleken och blivit sviken. Mitt i allt kommer hennes vägledare till staden och han vill inte bli intervjuad av någon annan än just Maria, så hon rycker upp sig för att göra intervjun och blir då påmind om hans tidigare råd och hennes pilgrimsresa till Santiago de Compostela. Hon inser att det är dags för en ny resa och pusselbitarna läggs på plats för helt plötsligt sitter hon på planet till New York där hon ska vara i tre månader. En resa för att starta om, fundera över livet och finna svar. Det blir en resa full av visdomar om livet, nya vänskaper och en chans att hitta styrkan i sig själv igen.

Den här boken har vissa drag av Elizabeth Gilberts Lyckan, kärleken och meningen med livet och just den boken nämns faktiskt också i boken. I båda böckerna är temat att hitta sig själv, att finna styrka i den man är och våga lita på sin inre röst.

Först går läsningen lite segt. Dialogen flyter inte riktigt och känns lite stolpig till en början, men det lossnar så småningom. Efter ett tag börjar jag tycka om Maria och kommer på mig själv att heja på henne. Jag vill att hon ska fatta att den där David är en skitstövel och att hon måste få bort honom ur sitt liv. Jag känner så väl igen situationen. Hur många gånger har jag inte lyssnat på vänner som varit ihop med sådana som David? Där dragningskraften varit för svår att motstå, trots att det egentligen varit solklart att förhållandet bara är på den enas villkor. Dömt att misslyckas och att sluta i tårar och hjärtesorg.

Jag gillar den här boken. Jag gillar att hon går från att vara så fast i Davids grepp till att våga bryta sig loss och att hon dessutom har så många fina vänner som hjälper henne att göra det. Vänner som stöttar och pushar på samma gång. Vänner som finns där för henne.

Hela boken handlar om att man ska lita på sin inre röst, att våga lyssna på och följa den. Jag kan inte låta bli att dra paralleller till Agneta Sjödin själv under läsningen, att läsa in henne som Maria. Boken känns väldigt nära och ärlig. Berättelsen är skildrad med mycket värme, vilket är ett av skälen till att jag gillar den. Den känns väldigt äkta.

Det är inte den bästa bok jag läst, men den är mysig och lämnar efter sig en skön känsla. Och jag kan tänka mig att det är en bra bok att läsa om man själv lider av hjärtesorg, att få läsa om någon annan i samma situation. Att få se att det löser sig så småningom.

Läs mer om boken här.

Lust att träna av Oscar Jöback

Publicerad den av
Svara

lust att tränaKom igång & behåll din motivation, är undertiteln på den här boken och det sammanfattar ganska bra bokens innehåll. Precis som i andra träningsböcker finns här övningar och program att följa, men allra först inleds boken med hur man ska motivera sig att komma igång. Och så klart – hur man ska behålla denna motivation när man kommit igång med träningen.

De inledande delarna handlar mycket om tankens kraft och att sätta upp mål. Vad ska träningen resultera i? Det är riktigt bra läsning, för jag tror att det här många faller. Man bestämmer sig för att börja träna bara för att, men man har ingen aning om varför eller hur eller vad. Och då är det klart att det blir svårt att fortsätta. Vad målet med träningen är, är så klart individuellt för alla men det gäller att fundera över vad det är man strävar mot. I boken finns flera frågor att besvara till hjälp för att hitta just vägen till målet. Och frågorna passar även den som redan är igång med träningen, men som kommit i en svacka och tappat motivationen.

Nästa del handlar om vilken personlighetstyp man är och därmed vilken träningsform som passar en bäst. Alla tycker inte att Zumba är roligt, alla gillar inte spinning och alla gillar inte Body Pump – men alla gillar något, och det gäller att ta reda på vad det är. Jag kunde hitta mig själv rätt så fort bland de fyra personlighetstyper han presenterar, och det fick mig faktiskt att skratta lite då jag kände igen mig i resonemanget. Jag har faktiskt aldrig funderat på att jag är sådan, men när jag läste beskrivningen insåg jag att ja, det där är jag i min träning.

Sedan kommer själva träningsdelen. Det finns tre olika nivåer som presenteras och det är väldigt tydliga instruktioner. Träning som man kan göra hemma, med väldigt små medel. Rekommendationen är att alla ska börja med grundnivån, för att sedan gå vidare till nästa och slutligen till den tredje. Och har man följt programmen i den ordningen är man då inne i träningen och har etablerat den som en vana.

Det här är en riktigt inspirerande och bra träningsbok som passar perfekt för nybörjaren såväl som den som vill ha lite pepp och nystart i sin träning. Oscar Jöback är känd för att vara just inspirerande under sina pass och jag har varit med under konvent där folk bokstavligen knuffat undan andra deltagare för att få en så bra plats som möjligt under hans pass. När jag hade förmånen att ha honom som Master Trainer under våra kvartalsutbildningar i Body Pump tyckte jag om honom för att han alltid var så noga med tekniken och grunden. Och det märks i den här boken. Tydliga instruktioner och bilder gör det lätt att utföra övningarna rätt.

Vanligtvis när jag läser en träningsbok brukar jag välja bland övningarna och köra ett eget program utifrån det. Jag kan tycka det är tråkigt att bli styrd av andras färdiga program. Här känns det inte alls så. Jag har testat att köra första programmet och tyckte mycket om det och ska faktiskt försöka följa hans program ett tag som ett komplement till min egen träning.

Läs mer om boken här.

Sankta Psyko av Johan Theorin

Publicerad den av
Svara

sankta-psykoJag är en fegis. Jag erkänner. Och den här bokens omslag och titel har gjort att den har fått stå oläst i bokhyllan ett tag innan jag tog mod till mig att läsa den. Theorins andra böcker om ett lite mystiskt och övernaturligt Öland gjorde att jag hade vissa förväntningar (och farhågor) inför den här bokens innehåll.

Sankta Pysko är ett sjukhus där flera farliga brottslingar sitter inlåsta. På andra sidan muren ligger förskolan Gläntan, där det bland annat går barn till dessa brottslingar. Barnen förs via en sluss under jord in till själva sjukhuset där de träffar sina föräldrar i ett särskilt besöksrum. Personalen på förskolan följer med och lämnar barnen och kommer sedan tillbaka och hämtar dem. Jan Hauger har sökt platsen som förskolepedagog där och han är väldigt angelägen att få platsen. Han är övertygad om att sångerskan Alice Rami, hans stora idol, sitter på Sankta Psyko, och han tror att han genom sitt jobb på något sätt kan ta sig in till henne. Han är säker på att gången mellan förskolan och Sankta Psyko ska leda honom till henne. I jobbet ingår nämligen att ibland sova över på förskolan med de barn som tillfälligt bor där, och det är då han har chansen att ostört ta sig in i sjukhuset.

Ganska omedelbart står det klart att Jan är en man med många hemligheter. Vi får följa honom dels i nutiden, men också genom tillbakablickar i hans tidigare liv. Och det är en intressant historia som kommer fram.

För mig som är en fegis är det här perfekt läsning. Lagom spännande och inte alls så läskigt som jag trodde att det skulle vara. Det är mer spännande på ett bladvändare-vis. Man vill veta vad som händer och vad som har hänt tidigare. Varför han är så besatt av Alice Rami, vad som egentligen hände på hans första jobb och om han någon gång kommer att få träffa Alice. Jag sträckläste boken i ren iver över att få svar på alla frågor.

Jag känner igen Theorins berättarstil, hans förmåga att fånga miljöer och bygga upp spänningen kring den. Han är en skicklig berättare, och han får mig att sitta som på nålar inför vad som komma skall. Till slut börjar alla trådar vävas samman och man vet att en upplösning är nära. Och är det något jag är lite tveksam till är det just det lite twistade slutet. Det blir lite för mycket, tycker jag. Det är det enda lilla minus jag kan sätta på den här boken som annars är den mest spännande bok jag har läst på länge.

Gillar man spännande böcker är den här definitivt ett måste att läsa. Passar som sagt bra även till oss lite fegare läsare som föredrar lite snällare spänning. Har man läst och tyckt om Theorins Ölands-böcker om Gerlof kommer man att gilla det här också.

Läs mer om boken här.

Nätterna vid havet av Nicholas Sparks

Publicerad den av
2

natterna-vid-havetJag grävde fram den här boken ur mina gömmor och misstänkte att den redan hade blivit läst en gång eftersom mitt namn och årtal stod skrivet på första sidan. Men när jag väl började läsa ringde inga klockor. Jag kände inte igen mig alls i handlingen. Då är ju givetvis frågan – är det mitt minne som är dåligt eller är det boken som inte satte några spår?

Adrienne är skild sedan några år tillbaka efter att hennes man hittat en yngre kvinna. Hon tillbringar all tid med att ta hand om sina tonårsbarn och sin sjuka pappa, samtidigt som hon försöker få ekonomin att gå ihop. När hennes vän behöver hjälp att ta hand om sitt värdshus i Rodanthe över en helg tar hon chansen att komma bort. Enda gästen under helgen är Paul, en framgångsrik kirurg som har satt jobbet först i alla lägen. Så pass att hans fru ville skiljas och hans vuxna son inte vill ha kontakt med honom. De senaste månaderna har han sålt sin praktik och hus och börjat inse att hans val i livet inte varit de bästa. Under helgen rasar en storm förbi och Adrienne och Paul tillbringar helgen tillsammans med att prata och lära känna varandra. Kärlek uppstår.

I boken följer vi främst den där helgen de har tillsammans, men det finns också en berättelse som ligger en bit fram i tiden. Det är nämligen Adrienne som berättar allting för sin dotter och det är på det viset vi läsare får veta vad som hände mellan Adrienne och Paul. Och någonstans förstår vi att de inte har fått mer än den där helgen. Än i alla fall. Och var är Paul nu?

Det är en historia om kärlek, om människor som försöker hitta kärleken en andra gång i livet. Och vanligtvis brukar jag gilla Nicholas Sparks kärlekshistorier som alltid lämnar mig med antingen lycka i bröstet eller rödgråtna ögon. Den här gången blir det tyvärr varken eller. Det är ärligt talat rätt tråkigt. Inget händer och jag får ingen känsla för varken Adrienne eller Paul. Jag får ingen känsla alls för deras kärlek, som när den återberättas av Adrienne verkar så stor och omvälvande. Och därmed faller hela historien platt för mig.

Det här är definitivt inte en av Sparks bättre böcker, och därmed förstår jag också varför boken hade fallit i glömska för mig. Hade det varit det första jag läste av honom hade det kanske också blivit det sista, men som tur var är det inte så. Jag har gillat annat av honom väldigt mycket, och jag har fler olästa böcker av honom på tur som jag ser fram emot.

Hoppa över den här boken om du inte har läst något av Sparks innan. Testa hellre hans The Notebook eller Dear John.

Hans böcker brukar också bli filmatiserade och så har även den här blivit. Nights in Rodanthe med Richard Gere och Diane Lane. Ärligt talat kan jag inte ens minnas om jag sett filmen…

Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper

Publicerad den av
5

sju jävligtThis is where I leave you, heter boken i original. En briljant titel som fick mig att vilja läsa på studs, innan jag fattade att det faktiskt var den här boken. Svenska titeln är inte riktigt lika klockren, men ändå bra. Över huvud taget tycker jag att hans titlar alltid lockar blicken. Det, och det faktum att han har hyllats lite överallt, fick mig att sätta upp honom på årets Boktolva. Och jag kan redan nu säga – jag kommer att läsa fler böcker av honom.

”Mitt äktenskap slutade på det gamla vanliga sättet: med cheesecake och ambulans.” Den raden sammanfattar faktiskt ganska väl vad boken handlar om. När Judd ska överraska sin fru på hennes födelsedag är det i stället han som får en överraskning. För han hittar henne i sängen – med hans chef. Och vad cheesecake och ambulans har med den scenen att göra måste ni själva läsa för att få veta. En minst sagt intressant scen presenteras för läsaren.

Livet blir helt upp och ner efter den incidenten, och dessutom dör hans pappa. Hans pappas sista vilja var att hela familjen skulle sitta shiva, en judisk sorgevecka då alla vänner och bekanta kommer för att visa sin sorg. I sju dagar måste han och syskonen med respektive samlas med deras mamma i deras gamla barndomshem. Det blir minst sagt några omtumlande dagar för familjen. Och när man lever så nära inpå varandra kommer naturligtvis alla dolda hemligheter fram.

Boken beskrivs som både tragisk och komisk, och det kan jag bara hålla med om. Dessutom är den skriven på ett flödande språk med många så träffsäkra och ofta udda detaljer, vilket gör att läsningen är ett rent nöje från pärm till pärm. Den här boken botade min lästorka väldigt effektivt, för med den här i nävarna gick det inte att sluta läsa.

Det kan låta lite småtråkigt att följa en familj under en shiva, men det är precis tvärtom. Med de här karaktärerna är det inte en lugn stund. Och deras mamma är sådär härligt pinsam att jag kan förstå hur deras tonårstid måste ha varit plågsam ibland. Och om inte syskonen och mamman är nog så kommer dessutom Judds fru och hälsar på mitt under shivan. Bara för att berätta att hon är gravid – med hans barn.

Alltså, jag tokgillar den här boken. Karaktärerna, handlingen, språket, detaljerna – allt. Jonathan Tropper är definitivt en författare jag vill läsa mer av och jag har beställt två av hans andra böcker som jag ser fram emot att läsa. Om de bara är en bråkdel så bra som denna är jag mer än nöjd.

Rekommenderas!

Läs mer om boken här.

En man som heter Ove av Fredrik Backman

Publicerad den av
10

En-man-som-heter-OveMan ska inte döma någon förrän man har gått en mil i personens skor, finns ett ordspråk som säger. Och jag tycker att det passar väldigt väl in på Ove. Det är lätt att döma Ove som en tjurig gammal gubbe, men om man vet hur hans liv har sett ut är man nog inte lika snabb i sin dömande anklagelse. Och det borde ju gälla för alla människor. Ta reda på bakgrunden innan du fäller ett omdöme om en annan människa.

Den här boken handlar om Ove, som väl alla förstår på titeln. Vi får följa Ove i nutiden, och genom tillbakablickar på hans liv får man långsamt veta alltmer om hans bakgrund och varför han är som han är och varför hans liv ser ut som det gör. Ove är en vanemänniska, och han gör samma saker dag efter dag. Han går sin inspektionsrunda i radhuslängan där han bor, kollar att allt är som det ska och allt folk följer alla regler man ska. När vi först möter honom får vi ganska snart veta att det är något som tynger honom, att han vill försöka ta livet av sig. Men varje gång han ska göra ett försök är det något eller någon som stör honom – ofta den nyinflyttade grannfamiljen där hon är höggravid och han är en klant som inte kan backa med släp.

Alltså, jag säger det redan nu. Det här är en av årets bästa böcker för min del. Redan. Den är klockren. Ove växer i mina ögon för varje sida jag läser, hans historia gör att jag får en klump i hjärtat och den nyinflyttade familjen fyller hela mig med glädje. Och deras barn. Åh, vissa scener är så snyftiga att det inte går att motstå.

Jag trodde först att det skulle vara en rolig bok, men det visade sig inte alls stämma. Det är ofta tragiskt eftersom Ove har råkat ur för både elaka människor och riktigt jobbiga händelser. Det formar honom. Och en bit in i boken är jag beredd att ge Ove titeln hjälte för att han är den han är och gör det han gör. Alla radhuskvarter borde ha en egen Ove. Han har verkligen ett hjärta ett guld, om man bara förstår honom rätt.

Har man läst Fredrik Backmans blogg känner man igen sig i hans språk och speciella sätt att uttrycka sig. Jag älskar hans lite krumeluriga beskrivningar och tycker att det passar väldigt bra i den här boken. Och jag gillar alla karaktärer så himla mycket, särskilt den nyinflyttade familjen som jag nästan önskar att jag själv bodde granne med. Mamman och Ove ihop är bara så himla rätt. Det är en så udda och så perfekt vänskap. När jag slog ihop boken satt jag och grät en skvätt och det tog en stund att samla mig och smälta berättelsen och alla fina karaktärer.

Missa inte den här pärlan – läs!

Läs mer om boken här.

Kära Agnes! av Håkan Nesser

Publicerad den av
6

Kära AgnesDet här är en rätt tunn liten bok, men med ett stort innehåll. Jag blev hintad att den skulle ha ett ganska aha-liknande slut, och det stämde riktigt bra. Men bara för att jag fick veta att slutet skulle vara OJ! satt jag och gissade under läsningen och det visade sig att jag hade gissat ganska så rätt.

Handlingen drivs framåt främst genom brevväxlingen mellan vännerna Agnes och Henny, men vi får också återblickar av deras barndom. I inledningen är det begravning av Agnes man och då träffas de gamla vännerna åter, efter flera års uppehåll. Måna om att återuppta vänskapen igen börjar de brevväxla, och i breven som följer växer det så småningom fram något annat. En mörk önskan från den ena av dem. En önskan om mord.

Vanligtvis brukar brevväxling i böcker trötta ut mig och göra att handlingen stannar upp. Men nu är det ju själva brevväxlingen som för handlingen framåt i den här boken, och den är dessutom rätt så… speciell, för att uttrycka det milt. Att planera ett mord genom brevväxling gör onekligen berättelsen intressant och jag läser med stort intresse för att få veta hur det går.

En annorlunda kriminalhistoria som passar en icke-deckare-läsare som jag. Många detaljer och pusselbitar får mig att gissa vad som komma skall. Sådant här gillar jag. Snällt, pusselliknade och med finess. Rekommenderas!

Saker min son behöver veta om världen av Fredrik Backman

Publicerad den av
1

saker min sonMitt första möte med Fredrik Backmans texter var via Facebook, som säkert för så många andra. Hans inlägg om sin skatt i baksätet delades av många och hittade till mig via en av mina vänner. Texten berörde mig, och hans sätt att skriva lockade både till skratt och eftertanke. Efter det har jag läst hans blogg då och då, alltid med lika stor behållning. Han skriver väldigt personligt, på sitt eget sätt. Och jag tror att antingen gillar man det, eller så har man svårt för alla dessa liknelser. Själv fnissar jag ofta när jag läser hans texter, och det blir mycket högläsning för sambon. Jag tycker att han bjuder på sig själv på ett så härligt sätt, delar med sig av sådant som andra kanske skulle sopa under mattan. Skäms-ögonblick som blir till skratt för oss läsare.

Hela den här boken är egentligen en enda kärleksförklaring till sonen. En förklaring av sin kärlek, och en slags ursäkt i förväg att sonen kommer att skämmas och undra över sin far när han blir äldre. Han försöker förklara viktiga fenomen för sonen, varför saker är som de är eller varför man inte ska göra si eller så. Det är stor igenkännighet och jag sitter ofta och nickar medhållande åt hans betraktelser av samtiden. Ett av de allra bästa och finaste kapitlen är det om hans far och svärfar, ett kapitel där jag fick en sorgklump i halsen. För det är så fint, så träffsäkert och med så oerhört mycket kärlek.

Jag slukade den här boken och skrattade högt flera gånger och fick tårar i ögonen lika ofta. Vi är rätt så jämngamla och våra barn är också rätt jämngamla, och jag är väl därför den perfekta målgruppen för den här boken. Jag älskar den. Kort och gott. Jag hade så gärna läst högt flera gånger för sambon, men jag bestämde mig för att inte göra det så att han i stället skulle kunna läsa och skratta själv. För shit, vad jag skrattade under läsningen. Tårarna rann fler gånger.

Om man gillar hans blogg och hans sätt att skriva kommer man att känna igen sig och trivas i den här boken. Men jag hörde en äldre dam lämna tillbaka boken på bibblan med ett nja, men däremot lovorda hans andra bok En man som heter Ove. Hon förstod sig inte alls på boken, menade hon när jag lite lätt chockad frågade varför. Hon skulle inte rekommendera den vidare sa hon. Tråkigt, men allt passar ju inte alla och hon var nog helt fel målgrupp för att läsa och ta till sig den.

Läs, är min rekommendation. Läs och njut av språket, känslan och kärleken. Jag tycker att det här är en bra bok till relativt nyblivna föräldrar, för att kunna känna igen sig i en del av hans tankar.

Läs mer om boken här.

Handla rätt för en giftfri barndom av Anne Lagerqvist, Christine Ribbing och Karin Wallis

Publicerad den av
Svara

handla-ratt-for-en-giftfri-barndom

Det pratas alltmer om gifterna i vår vardag, hur vi omger oss med kemikalier som kan skada oss. Samtidigt som kemikalierna ökar och larmrapporterna blir alltfler finns det också en omvänd sida. Medvetenheten har ökat och därmed också en grönare och mer miljövänlig sida från företagen. Det finns alternativ som är bra val, som gör att vi kan minska kemikalierna i vår vardag. Det går att göra hemmet mer miljövänligt och säkrare för hela familjen. Och det är just där den här boken kommer in.

Den här boken gör det enkelt att välja rätt produkter när man ska handla till sitt barn. För det handlar mycket om att man inte ska få panik och slänga allt man äger för att köpa nytt. För vem har råd med det? Det är bättre att i stället göra medvetna, bättre val nästa gång man handlar. Nästa gång man handlar kläder eller leksaker eller vad det kan vara. Med tydliga rubriker som Leka, Sköta, Sova o.s.v. finns det hänvisningar till bra produkter och var man kan köpa dem. Och när man väl har hittat till de produkter och sidor där de säljs, blir de ju enklare att fortsätta handla där även i framtiden. Det är oftast den första gången som är den svåra, att leta och hitta rätt. Den proceduren slipper man tack vare den här boken, för den biten har författarna redan gjort åt dig. Och det är det som jag tycker är så skönt med den här boken. Med tanke på att ämnet egentligen är rätt läskigt och lätt gör att man får ont i magen av oro, känns den här boken som en kompis. En kompis som hjälper till att hitta rätt, som gör vardagen lite enklare och visar vägen till de bra valen.

Boken fokuserar alltså främst på att guida dig rätt till de bra valen och hur du hittar dem, men det finns även en del fakta om varför man ska undvika vissa ämnen. Vill man veta ännu mer om den delen finns det massor av bra litteratur inom området, men när det gäller själva shoppingdelen tycker jag att den här boken är det bästa valet.

Ett tips till er som gärna vill göra hemmet säkrare för hela familjen, och vem vill inte det? En väldigt okrånglig och enkel bok som guidar rätt till bra val. Kanske en present till blivande föräldrar?

Läs mer om boken här. Där kan du också provläsa en bit ur boken.

Nä, nu ger jag upp

Publicerad den av
11

konsten attDen har hyllats överallt – bokbloggar, tidningar och mina kompisar statusuppdateringar på FB. Jag har läst roliga och intressanta intervjuer med författaren. Den sägs vara rolig så att man kan skrattar, tänkvärd och allmänt läsvärd. Klart man blir nyfiken på att läsa!

Och så blir det bara platt fall. För jag är ledsen att säga det, men Caitlin Morans Konsten att vara kvinna funkar inte för mig. Efter att ha tvingat mig igenom halva boken måste jag lägga den ifrån mig för gott nu. Jag tar död på min läslust om jag läser mer i den, för varje gång jag sätter mig med den tar det emot att ens påbörja och sedan läser jag kanske 10 sidor åt gången innan jag måste sluta för att jag bara inte orkar mer.

Det är för babbligt. Hon babblar och babblar och jag får skavsår i öronen ögonen. Jag orkar inte läsa om hur hon fick sitt första könshår eller sin första mens eller hur hon rakade benen eller hur hon lärde sig onanera. Det är så ointressant läsning. Och eftersom det mesta i boken bygger på hennes uppväxt och erfarenheter funkar läsningen inte alls.

Och innan någon halshugger mig – jag håller med henne till 100% när hon säger att det är en självklarhet att vara feminist. Att vi måste ta tillbaka ordet och se till att alla använder det. Att alla vågar stå upp och säga att ”jag är feminist”. För visst är det en självklarhet att kvinnor och män har lika värde, ska få samma lön för samma jobb och så vidare. Och nej, vi är inte där nu. Jag är medveten om problemen, och det är inte den biten jag kritiserar. Det är alltså babblet jag inte klarar av. HUR hon presenterar det, inte ATT hon presenterar det.

Tråkigt, men så är det. Jag ville så gärna gilla den här boken och jag ville så gärna få skratta såsom så många andra tydligen gör när de läser den. Men något är det ju som jag tydligen inte förstår. Ni som har läst får gärna säga vad det är ni gillar så mycket och vad det är jag missar. Kunde ni känna igen er i boken? Eller kommer allt det roliga i andra halvan, som jag nu missar?

Jag brukar inte tycka att det är ett misslyckande att ge upp en bok, men den här gången känner jag mig faktiskt lite nedslagen.