Den här fantastiska boken bokcirklade vi om på förra bokträffen och här kommer sent omsider mina tankar om den.

Det är svårt att skriva om den här boken för den innehåller en speciell twist som verkligen ändrar allt, och själva grejen är att inte veta om den innan läsningen. Många av oss tyckte att boken var lite seg i början och svår att komma in i, men efter att ha läst den förstod jag inledningen bättre.

Boken handlar om en familj, en väldigt splittrad sådan. Berättare är dottern Rosemary som inleder med att säga att hon berättar historian från mitten. Hon pratade oavbrutet som barn och ombads att börja från mitten när hon berättade, vilket hon också fortsatt med i vuxen ålder. Både hennes bror Lowell och hennes syster Fern är försvunna sedan flera år och Rosemary har flyttat för att läsa vid universitetet. Hon tar oss tillbaka till barndomen, fram till sina syskons försvinnande, hur hon och hennes föräldrar blir alltmer främmande för varandra och varför hon valde det universitet hon läser vid. Sakta läggs pusselbit för pusselbit och det är en helt fantastisk historia som berättas. Jag sträckläste boken och kunde inte lägga ner den förrän jag fick veta hur det skulle sluta.

Vi tyckte lite olika om boken, men personligen tycker jag att det är en gripande och berörande historia som verkligen tog tag i mig. Slutet är helt fantastiskt och jag satt en stund efteråt och bara tänkte på boken.

Det är en bok om familj och relationer, om splittring, om barndomens minnen som inte alltid visar sig stämma. Om identitet, om att växa upp men också om att stå upp för det som är rätt. Rosemary har en bild av varför saker är som de är, en bild som inte helt stämmer överens med hur det verkligen var. Det är just den bilden som ändras vi som läsare får följa med och upptäcka. Och oj, vilken historia vi får berättat för oss.

Om man läser den här boken bör man läsa mycket i början för att verkligen komma in i berättelsen. Då belönas man med en riktigt fin läsupplevelse.