Kategoriarkiv: Recension 2022

Hästpojken av Carl Hedin och Frida Bank

Publicerad den av
Svara

Det här var väldigt härlig läsning. Jag ska erkänna att jag inte hade en aning om vem Carl Hedin är, men så fort den här boken kom ut blev jag nyfiken. Jag är uppvuxen på hästryggen och har haft både egna hästar och andra djur så en bok med titeln Hästpojken lockar verkligen.
🐴
Man kan väl säga att Carl Hedin är en känd häst-influencer men också bl.a. tävlingsryttare. I den här boken får vi följa hans resa från liten hästintresserad pojk till att inrikta sig mot att jobba med hästar, jobba utomlands och lära sig om att utbilda och rida hästar. Vägen till där han är i dag. Det är lärdomar, livsval, nitar och framgångar i en enda härlig blandning.
🐴
Jag läste med stort intresse och tycker särskilt om hans fina beskrivning av sina djur. Han verkligen ser hästen, vad den behöver och hur han kan hjälpa den framåt. Det är inte bara tävling och framgång som räknas här, och det gillar jag. Jag har själv aldrig varit intresserad av att tävla, utan för mig har det varit kontakten med hästen som varit det roliga. Att lära känna sin häst och veta vad den tycker om/inte tycker om.
🐴
Den här boken fick mig att sakna hästeriet något oerhört. Hästar är verkligen fantastiska djur och jag saknar att borra in näsan i hästpäls och bara andas in doften. Finns ingen bättre doft. 🥰
🐴
Jag vet inte om man måste gilla hästar för att vilja läsa den här boken. Den handlar ju onekligen mycket om hästar, men han bjuder också på många kloka tankar om sådant som han har lärt sig av livet. Jag tyckte t.ex. mycket om det här med att man måste vara chaufför i sitt eget liv för att ”inget blir till mer än man gör det till själv”. Det är verkligen något att ta till sig.

Adelina & de rockiga sockorna av Linda Wenthe och Johanna Arpiainen

Publicerad den av
Svara

Det har kommit ännu en mysig och fin bok om Adelina, och den här gången handlar det om att rocka sockorna.

Det är 21 mars och Adelina ser fram emot att rocka sockorna. Hon ska fira den på sin mormor och morfars ställe på landet, tillsammans med familjen. De packar picknickskorgen och ror ut med båten. Men båten börjar läcka. Hjälp! Hur ska de lösa detta?

Sonen, 7 år, och jag har läst tillsammans. På varje uppslag finns ett tecken att lära sig, något vi båda tycker är roligt. Så först läser vi och sedan övar vi på att göra tecknet. Så kul att få lära sig tillsammans.

Det är en bok som funkar väldigt bra att läsa högt eftersom barnet får interagera med berättelsen och känna sig delaktig. Vi tittar på bilden båda två och sedan gör vi tecknet tillsammans samtidigt som vi säger ordet. Det finns också en qr-kod om man vill se en film där alla tecken visas.

Det här är som sagt den andra boken om Adelina så missa inte första delen. Mysiga, färgglada och medryckande böcker som funkar från ca 3 år och uppåt.

Vid världens strand av Octavio Paz

Publicerad den av
Svara

Månadens nobelpristagare blev Octavio Paz som tilldelades priset 1990. Han var mexikan, med indianskt påbrå, och är tydligen en av vår tids mest betydande spanskspråkiga poeter. Klart man blir nyfiken på hans verk när man läser något sådant.

Men Octavio Paz och jag kommer tyvärr inte få någon längre relation. Det stannar vid en engångsföreteelse. Många böcker som innehåller översatt poesi har ofta ett förord där verket beskrivs i stora svulstiga ord och ärligt talat skrämmer det mer än lockar. Är det SÅ man ska känna när man läser? Betyder det att jag inte fattat något om jag inte känner så?

Jag kan älska att läsa poesi, bli starkt berörd och känna att både språk och innehåll träffar rakt i hjärtat. Men jag kan också känna att oj vad svårt och konstigt det här var, och det är den känslan jag fick när jag läste den här boken. Jag kunde hitta några rader här och där som brann till, men i övrigt var det sval läsning.

Men åh vad jag ändå gillar att jag tagit mig an att läsa nobelpristagare. Jag behövde en utmaning för att ta tag i det. Även om jag inte gillar allt jag läser utmanar jag mitt läsande och tar mig utanför min comfort zone.

Den glömda kokboken av Christoffer Holst

Publicerad den av
Svara

Den här boken har varit efterlängtad, för jag tyckte så väldigt mycket om Christoffer Holsts ”Solsken och parmesan”. Och ja, det är ju lite läskigt med höga förväntningar men jag undrar om inte denna faktiskt är snäppet bättre?

Max Nyström är en hyllad restaurangkritiker men han är något av en odåga. När han får sparken från tidningen försöker han hålla det hemligt, men hans moster har också fått nog och sparkar ut honom. I stället får han bo i hennes lilla ateljé på Söder. Där hittar han en gammal receptsamling, skriven av hans egen mamma som försvann mystiskt för över trettio år sedan. Han blir nyfiken och bestämmer sig för att försöka ta reda på vad som egentligen hände, och i samma veva lär han känna servitrisen Olga. De tar tillsammans upp tråden.

Vi får följa Max i nutid men även Kicki i slutet av 80-talet. Hon flyttar från Västervik till Stockholm och börjar jobba som servitris på Lilla Champen. Men livet i Stockholm blir annorlunda mot vad hon trott.

Jag sträckläste verkligen den här boken. Den bjöd på mat, härliga Stockholmsmiljöer, nostalgi, starka känslor och ett mysterium. Även om man suckar åt Max och hans oförmåga att växa upp hejar man samtidigt på honom, vill att han ska hitta sin väg i livet och få svar på vad som hände hans mamma.

Jag blev så himla nyfiken på platserna som nämns och särskilt den lilla ateljén där Max bor, så jag satt och kollade på kartor under läsningen för att se hur det ser ut där i verkligheten. Det finns ju många vackra gamla byggnader på Söder, med gedigen historia.

Det här är verkligen underhållande och väldigt fin läsning och jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Den bör dock läsas när man är mätt, gärna med ett glas vin i handen för man blir både hungrig och sugen på vin under läsningen. För jösses så mycket god mat som lagas i den här boken.

Rekommenderas varmt!

Dagboken jag faktiskt skrev av Jessika Devert

Publicerad den av
1

Jag lyssnade på den här boken, men jag tyckte så mycket om den att jag ville ha den i min bokhylla så jag köpte den. Blir glad bara av att se den för den här boken har bjudit på så många härliga skratt.

Det här är fortsättningen av Dagboken jag inte skrev. Vår (namnlösa) huvudperson fortsätter skriva dagbok och bjuda oss på sin vardag. Nu har hon fyllt 50 och hon skriver en lista på saker hon vill utmana sig till att testa under året. Den där listan bjuder på en del roliga situationer för oss läsare.

Jag tyckte precis lika mycket om den här som den första delen. Att lyssna på Klara Zimmergren som läser den är verkligen klockrent och det är så skönt att befinna sig i Göteborgs miljöer och samtidigt höra berättelsen på just göteborgska.

Det är mycket humor och igenkänning, men det är också en hel del svärta och sorg i den här boken. Jag tycker att det vävs in snyggt i handlingen.

Jag har levt mig in så i dessa böcker. Jag har lyssnat och skrattat och tom gråtit, känt så starkt för karaktärerna. Det var faktiskt med sorg som jag lyssnade klart på slutet för jag ville inte lämna den här världen. Det här är verkligen feelgood när det är som bäst, när feelgood gör skäl för sitt namn. De här böckerna har fått mig att må bra. Det är underhållande, igenkännande, medryckande och bara så himla trevlig läsning/lyssning. Rekommenderas varmt.

Själv ska jag läsa Jessika Deverts andra böcker, för jag har faktiskt inte läst något av henne tidigare. Och så håller jag tummarna för att det kommer fler böcker i den här serien?

78 slag i minuten av Johanna Sernelin

Publicerad den av
Svara

Den här boken var inte alls som jag hade föreställt mig. Jag menar inte det på ett negativt sätt, bara att jag inte riktigt var beredd på innehållet. Det var mycket mer mörker i berättelsen än jag var beredd på, trots att den beskrivs som ett psykologiskt triangeldrama.

Bokens handling skildras ut tre perspektiv men huvudpersonen är Julia. Efter studenten vägrar hon att lämna hemmet och till slut tröttnar hennes mamma och pushar på henne. Hon skriver motvilligt in sig på en kurs i litteraturvetenskap och inleder snart ett förhållande med sin lärare Jesper. Vi får följa Julia, Jesper och hans fru Susanne som alla blir inblandade i detta förhållande som blir ett triangeldrama.

Alla tre personer har sitt eget inre mörker att brottas med och ju längre in i berättelsen vi kommer, desto mer avslöjas. Det är väldigt snyggt skildrat och jag gillar övergångarna mellan varje kapitel, där vi ibland bjuds på riktiga cliffhangers. Hur ska det sluta?

Jag var som sagt inte riktigt beredd på mörkret i boken. Det här är verkligen ett psykologiskt spänningsdrama med djupa bottnar. Jag var tvungen att pausa boken och läsa något glatt innan jag tog tag i slutet.

Det var så mycket jag gillade med den här boken – språket, de litterära referenserna, den krypande obehagliga spänningen. Det är en mycket imponerande debut och gillar man psykologiska draman får man absolut inte missa den här. Extra roligt är också att den utspelar sig här i Jönköping och att vi bjuds på många kända platser. Kul att kunna känna igen sig och veta exakt hur det ser ut där de är.

Johanna Sernelin kommer ut med fler böcker i år och det jag ser jag verkligen fram emot.

Lantbiblioteket vid älven av Josefin Eman

Publicerad den av
Svara

Här utlovas mysig läsning, dessutom med ett stort fokus på böcker och läsning.

När Edda får sparken från Stockholms universitet vet hon inte riktigt hur hon ska gå vidare. Hon måste få klart sin avhandling, men samtidigt få en lön att klara sig på. Hon tar ett sommarvikariat på ett litet bibliotek i Tornedalen och tänker att hon ska skriva sin avhandling på lediga stunder. Det blir en annorlunda sommar mot vad hon tänkt sig. Alla gillar inte hennes nya idéer i biblioteket, men hon får samtidigt nya vänner och lär sig trivas i det lilla samhället. Men snart är sommaren över och det är dags att resa hem till Stockholm igen, precis när hon gjort sig hemmastadd och fått flyt på vardagen.

Det här är en klassisk feelgood med underhållande berättelse, charmiga karaktärer och med härliga miljöbeskrivningar. Det är nästan så att man själv vill flytta till det lilla samhället Koski och få uppleva det mysiga biblioteket med egna ögon. Den här boken får en uppföljare i höst med ett juligt innehåll och jag ser fram emot att få uppleva Koski och dess invånare vid jul. Tror det kan bli riktigt mysig julig läsning.

Julegrisen av J.K. Rowling

Publicerad den av
Svara

Den här boken har både dottern och jag läst. Hon plöjde Harry Potter förra året så en ny bok från J.K. Rowling var verkligen efterlängtat.

I den här gulliga boken möter vi Jack som har ett väldigt älskat gosedjur, Lilla Gis eller LG. Men så händer det som inte får hända. LG försvinner och Jack är helt förstörd. Det är julafton och han får en ersättningsgris av sin familj, men det är ju inte alls samma sak. Men just för att det är julafton, en magisk natt, kommer den nya Julegrisen till liv och tillsammans ger de sig iväg på en magisk resa för att hitta LG i Förlorien.

Det är spännande, ibland lite läskigt och fyllt av magi. Talande leksaker och saker, magiska världar, en ond som är efter dem och så förstås vänskap i massor. Det är en hjärtevärmande bladvändare för barn och dottern älskade verkligen den här boken.

Det är en väldigt tjock bok så den kräver sin läsare även om den både är lättläst och rikt illustrerad. Den rekommenderas från ca 6 år och det är en bok som räcker till flera kvällsläsningar. Om man klarar att inte läsa vidare vill säga.

Även om den utspelar sig under jul och har en julig titel tycker jag att den funkar fint att läsa även under icke-juletid.

Yngre med åren av Bente Klarlund Pedersen

Publicerad den av
Svara

Jag läser väldigt gärna böcker om hälsa och är både intresserad och fascinerad av hur kroppen fungerar. Det finns en hel del vi själva kan göra för att påverka hur vi mår, vilket den här boken tar upp.

Vissa saker är självklara som att rökning skadar eller att träning är bra. Men kapitlet som handlar om fåfänga kände jag var nytt. Väldigt enkelt förklarat att ser man yngre ut lever man längre.

Författaren är läkare och påpekar att allt är förankrat i forskningen, men samtidigt skriver hon i kapitlet om alkohol att man gärna väljer studier som passar ens syfte. Hon själv förespråkar mer alkohol än de flesta av sina kollegor som lyfter på ögonbrynen åt hennes något högre rekommendationer där. Kanske, funderar hon, för att hon själv gillar vin och då tittar på studier som visar att vin kan vara hälsosamt? Det får mig att fundera över kapitlet om vitaminer och tillskott där hon menar att allt sådant är helt onödigt enligt forskningen. Det låter väldigt märkligt tycker jag. Så alla studier om t.ex. d-vitamin är alltså helt fel? Nja, jag hade väldigt svårt att ta till mig det kapitlet.

Om man bortser från kapitlet om vitaminer är det här en sammanfattande och lättförståelig bok med vackra foton och detaljer som gör den tilltalande. Den sammanfattar det mesta man bör tänka på för att hålla sig frisk och (förhoppningsvis) leva längre. Och de där telomererna som jag alltid tjatar om här hemma är självklart också med i boken. 🧬

Sista chansen av Rainbow Rowell och Faith Erin Hicks

Publicerad den av
Svara

Jag har återupptäckt grafiska romaner, vilket jag är väldigt tacksam för. Det är något med kombinationen text och bild som tilltalar mig. Jag brukade plöja tonvis med serietidningar när jag var liten och när de försvann ur mitt liv har jag verkligen saknat dem.

I den här boken möter vi Josiah och Deja som ska jobba sista kvällen på höstmarknaden. Josiah har spanat på den snygga tjejen i Kolakiosken i tre år utan att ens ha pratat ned henne. Han vet inte ens vad hon heter. Deja tycker att det är dags att göra något nu när det är sista chansen och de ger sig iväg runt marknaden för att leta reda på henne. Det blir en upptäcktsfärd för de båda vännerna, om annat än bara Kolatjejen.

Till en början tyckte jag att boken var lite intetsägande och småtråkig och förstod inte riktigt syftet med boken. Men en bit in tar berättelsen en annan form, djupnar och jag fattar verkligen tycke för både Josiah och Deja. De öppnar sig för varandra på ett sätt de inte gjort under de tre år de har jobbat tillsammans på höstmarknaden. Det är det där med sista kvällen, sista chansen som får dem att både våga och vilja få saker osagda.

Och den där höstmarknaden? Magisk! Jag hade gärna velat besöka en sådan marknad med alla dessa aktiviteter och godsaker som erbjuds.

Det var sammanfattningsvis en söt historia som lämnade en med ett leende på läpparna. Härliga illustrationer, en gullig berättelse och fina karaktärer. En stunds mysig förströelse.

Nu ska jag se till att hitta fler grafiska romaner att njuta av.

Dagboken jag aldrig skrev av Jessika Devert

Publicerad den av
Svara

Den här boken har jag omväxlande lyssnat på och läst, men att lyssna var nästan bäst. Otroligt bra och passande inläsare till den här boken. Så härligt med göteborgska.

Huvudpersonen, vars namn vi aldrig får veta, får en dagbok av sin vuxna dotter. Hon vill att mamman ska skriva i den under ett år. Men vad skriver man egentligen i en dagbok som ens dotter ska läsa? Hon ska fylla 50 och drabbas av en massa klimakteriebesvär i form av vallningar, irritation och svid i hugget som hon säger. Ska hon verkligen skriva om det? Eller ska hon skriva om jobbet som läkare på akuten och hur hon attraheras av den unga snygga AT-läkaren som stöter på henne? Eller sexet med sambon? Nä, det går bara inte.

Det här är otroligt underhållande och bjuder på många skratt. Jag pendlar mellan att skratta både åt och med henne, bli irriterad på henne, hålla med henne, tycka att hon har rätt, tycka att hon är gnällig. Hon genomgår en identitetskris i boken och jag gillar hur hon utvecklas under bokens gång.

Den här boken är så befriande och härlig och jag njöt verkligen av att lyssna på den. Jag har inte gått igenom klimakteriet själv (än) men jag kan tänka mig att igenkänningen är hög. Och sådana här böcker behövs! Så skönt med en riktig kvinna med vanliga problem – ärligt, rappt och roligt skildrat.

Det finns ju en fortsättning på boken och den är jag väldigt nyfiken på. Slutet av den här lockade till att vilja veta mer. Vad hände sen?

Rekommenderas varmt!

Tim: biografin om Avicii av Måns Mosesson

Publicerad den av
Svara

Det går inte att läsa den här boken utan att bli ledsen. Jag blir så oerhört ledsen av att läsa allt som Tim gick igenom.

I den här boken får vi följa vägen från Tim till Avicii, och det är väl också just det som var det stora problemet. Att Tim blev Avicii när han ofta längtade efter att bara få vara Tim. Han ville få göra musik, men hela maskinen runt omkring honom krävde spelningar och resor i ett alltmer uppskruvat tempo. Det gick inte att hänga med och det hade kunnat knäcka vem som helst.

Genom bl.a. samtal med vänner och familj har Måns Mosesson skildrat Tims liv från tonåring fram till sin tragiska död. Och trots att man redan vet att det var så det slutade blir man ledsen och gråtfärdig när slutet kommer.

Den här boken visar också människors ondska. Alla dessa elaka kommentarer på diverse sociala plattformar – om allt från hans utseende, musik och spelningar. Så elakt. Så onödigt. Som att man glömmer bort att det är en människa man pratar om. Varför anses det ok att kasta skit på någon bara för att den personen är känd?

En mycket stark biografi som gjorde ont att läsa, men som skildrar väldigt väl om psykisk ohälsa.

Övervintring av Katherine May

Publicerad den av
Svara

Den här boken har jag läst långsamt, lite då och då. Det är en meditativ och mycket vackert skriven bok för eftertanke.

Vi får följa Katherine Mays egen resa när hon reflekterar kring vikten av att bromsa och pausa. Hennes man blir svårt sjuk och hon förlorar jobbet och vi får följa henne under höstens och vinterns månader när hon visar hur vi kan ta oss igenom svåra perioder. Precis som året har mörka månader har även livet det och vi måste låta oss själva läka och vila, inte bara köra på.

Hon utforskar och undersöker vintern genom att t.ex. besöka Norge, se norrsken, vinterbada, Stonehenge vid vintersolståndet, se ett luciatåg. Hon reflekterar kring vinterns ritualer, kontrasten mot sommarens mer livfulla och sociala årstid. Vi behöver båda delarna.

Det var mycket att ta till sig ur den här boken. Vi lever i en tid när många är stressade och vi kör på i ett högt tempo. Vi ska prestera på topp och helst också visa upp det utåt. Det är så skönt med en bok som påpekar vikten av vila och återhämtning, att det är ok att inte alltid prestera.

Det jag tyckte mest om med den här boken var det personliga tilltalet, det vackra språket och känslan den förmedlar. Jag tyckte väldigt mycket om att följa Katherine Mays tankar och att följa med i hennes utforskande av vinterns begrepp och företeelser. Det är en filosofisk och meditativ bok som gav ett stort lugn läsningen igenom. Rekommenderas varmt.

Berätta tre saker av Callum Bloodworth

Publicerad den av
1

Åh, denna bok alltså. 🥰 Jag har omväxlande skrattat och gråtit och känt så stark för karaktärerna. Jag var inte alls redo att skiljas från dem när boken var slut.
🌸
I boken möter vi Liv, snart 17 år. Hennes mamma är död och pappan kan inte hantera det så hon bor nu hos sin storasyster. Hon kan ha blivit smittad av corona och tvingas isolera sig i lägenheten. En dag hör hon en duns utanför dörren och det visar sig vara Dag. De börjar prata genom dörren och fram växer en otrolig vänskap som leder till camping på trottoar, körsbärsblommor, cupcakes och evighetslånga samtal. Två ensamma själar har funnit varandra.
🌸
Det är så många roliga scener, träffsäkra kommentarer och helt underbara karaktärer. Jag fick äran att förhandsläsa boken och smygläste den på datorn på jobbet och fick verkligen anstränga mig för att inte skratta rakt ut. Jag tror däremot att jag nog stod och log fånigt vid flera tillfällen. Det bjuder jag på. 😆
🌸
Den här boken är precis varför jag älskar att läsa YA. De starka känslorna, lekfullheten i språket och de fina karaktärerna. De berör livets stora frågor – vänskap, kärlek, liv och död. Det är en virvelvind av känslor som inte går att stå emot.
🌸
Stretcha smilbanden och ladda upp med näsdukar och läs denna så känslosamma och underbara bok. Den kommer vara en av årets bästa för mig.
🌸

Ett hav av minnen av Fiona Valpy

Publicerad den av
Svara

Jag tyckte väldigt mycket om Fiona Valpys förra bok och hade därför höga förväntningar på den här. Och jag blev inte besviken. Den här nog faktiskt snäppet bättre.

Boken utspelar sig både i nutid och dåtid. I nutid träffar Kendra sin mormor Ella för första gången och mormodern har en önskan. Hon vill att Kendra ska skriva ner hennes livshistoria. Hennes berättelse börjar 1937 när då 17-åriga Ella ska åka till Frankrike över sommaren. Där träffar hon Christophe och deras vackra kärlekshistoria börjar. De har framtiden framför sig, men kriget förändrar allt. Ella tvingas återvända hem till Skottland.

I nutiden får vi följa Kendra och hennes familj och hur hon får en större förståelse för sin egen uppväxt och bakgrund när hon hör mormoderns historia.

Jag trodde först att det här skulle bli tuff läsning med tanke på kriget, men så blev det inte. Fokus här ligger mer på kärlek, vänskap och familj. Och så dessa vackra miljöer. Om man googlar bilder på Île de Ré blir man extremt sugen på att åka dit. Det är den perfekta miljön för en kärlekshistoria som i den här boken.

Jag hade flera gånger svårt att hålla tillbaka tårarna under läsningen. Jag blev så berörd och kände så starkt för karaktärerna, inte bara i dåtiden utan även i nutiden. Det är några otroligt fina scener med Ella och Kendras son Finn som berörde mig starkt.

Jag vill verkligen varmt rekommendera den här boken och jag måste se till att även läsa hennes första bok.