
Den här boken tyckte jag väldigt mycket om. Jag har följt författaren under en del av arbetet med boken och var nyfiken på hur slutresultatet blev. Det blev precis så bra som jag hoppats och trott.
”När Hannas äktenskap sätts på paus, och maken tar med sonen till andra sidan jorden, står hon ensam kvar i Stockholm. En lång vinter väntar, och Hanna inser att hon behöver förändring, samt att slicka såren efter flera års kamp mot utbrändhet.
Hon packar sina väskor och kör ner till vackra Gränna i Småland, där hennes älskade moster bor. Vid Vätterns strand hittar hon ett lugn hon länge saknat och kreativiteten väcks till liv. En dag när hon hjälper sin moster att rensa ur ett dödsbo tänds idén om att starta en liten antikbod med tillhörande kafé.
Dödsboet väcker också en nyfikenhet på mannen som bodde i huset före mostern. Han sägs ha levt ett tillbakadraget liv i ensamhet, men varifrån kom intresset för antika franska möbler? Om vem är kvinnan som skrivit breven som Hanna hittar i en låda på vinden?”
Det var två saker som lockade mig att läsa boken. Dels att den utspelar sig i Gränna och dels att den tar upp utmattningssyndrom. Det sistnämnda har jag brottats med det senaste året så det var lätt att känna igenkänning med huvudpersonen Hanna. Den där totala orkeslösheten, men också att försiktigt komma tillbaka och kunna se ljusglimtarna i livet igen. Det var hoppfull läsning och jag kände starkt med Hanna under hela läsningen.
Jag sträckläste verkligen den här boken för jag kunde inte lägga den ifrån mig. Jag tyckte så mycket om att hänga med alla härliga karaktärer och blev dessutom sugen på att åka till Gränna snart igen.
Det här är första delen i en serie och det bådar gott för jag vill läsa mer. Det här är feelgood när det är som bäst – en bra blandning mellan ljus och mörker, sorg och glädje. Om att följa sin inre röst och våga göra en nystart i livet. Riktigt härlig läsning.













