
Jag har sagt det förr – Callum har en helt egen genre. I hans böcker är det berg- och dalbana mellan känslorna, kantad av sockriga bakverk som tröstar. Det är aldrig något lagom med känslorna i hans böcker. Man kastas huvudstupa in i allt för att ena stunden gråta och nästa skratta rakt ut.
Det här är den tredje och avslutande delen i serien om Kollektivet och har du inte läst de två första är det där du ska börja. Hoppa på resan från början, särskilt nu när du har lyxen att klämma alla delarna i ett svep.
Callum är en mästare på underfundiga formuleringar och träffsäkra dialoger. Det roligaste i den här serien har varit alla mail som skickas med diverse uppmaningar och inbjudningar, där dispyter så tydligt lyser igenom. Jag har skrattat gott åt dem flera gånger.
Det har varit väldigt trevligt att få hänga i Kollektivet, med denna brokiga skara människor som vi har fått följa. Det här var en väldigt fin avslutning på en mysig och hjärtevärmande serie om vänskap, kärlek och flera olika livsöden som har berört. Jag kommer att sakna gänget i Kollektivet. 🩷













