Lästa böcker i juli månad

Att reflektera över vad man läser eller inte?

Jag brukar reflektera över vad jag har läst under en månad och ofta kan det hjälpa mig att se mönster. Har läsningen gått segt eller har jag haft flow? Genom att få överblick kan jag ibland se att ah, jag läste många rätt tunga böcker, eller jaha, det blev visst mycket fokus på en viss genre. Jag för statistik över vilka länder jag har läsrest till, nationalitet och kön på författarna, antal sidor och vilka förlag. Jag har inga läsmål men jag tycker det är kul att se och reflektera över vad jag läser.

Jag har sett att en del avskyr månatliga sammanställningar medan andra tycker det är jätteintressant. Jag tillhör den senare skaran men jag har missat att lägga upp här på insta de senaste månaderna. Däremot för jag all statistik i min läsjournal.

⭐️Som vi lekte av Ninni Schulman
⭐️The Seven Husbands of Evelyn Hugo av Taylor Jenkins Reid
⭐️The Happy Ever After Playlist av Abby Jimenez
⭐️Sista kapitlet av Kim Andrea Brofeldt
⭐️Käraste Lena av Ninni Schulman
⭐️Rent hus av Alia Trabucco Zerán
⭐️Den fjärde doktrinen av Denise Rudberg
⭐️Ett fall på Capri av Anders & Anette de la Motte
⭐️Lycksalighetens ö av Christina Erikson
⭐️Femte kollusionen av Denise Rudberg
⭐️Ljusblåa dagar av Anna Alemo

👉🏻Bäst den här månaden? The seven husbands of Evelyn Hugo av Taylor Jenkins Reid OCH The happy ever after playlist av Abby Jimenez. Ja, två engelska böcker trumfade den här månadens läsning. Två väldigt olika böcker med vitt skilda läsupplevelser.

Rent hus av Alia Trabucco Zerán

I dag bokcirklade vi om den här boken, och vi var väldigt eniga i vad vi tyckte om den. Det är definitivt en bok som är bra att just bokcirkla om för det är en mycket intressant och tankeväckande bok. Vi sa alla tre att det här inte är en bok som man bara bedömer utifrån om man gillade eller inte. Läsningen här handlar om något helt annat.

”En liten flicka har dött under märkliga omständigheter och ett hembiträde berättar sin historia inifrån en fängelsecell. Kvinnan heter Estela, och har lämnat sin mor och ett fattigt liv på landsbygden för att bli tjänsteflicka hos en välbärgad familj i Santiago. I bekännelsens form rullas en skakande berättelse upp om alienation och maktlöshet, med förgreningar in i det chilenska klassamhällets mörkaste vrår.”

Det bästa med boken är språket, även om jag personligen har svårt för att som läsare bli tilltalad i boken. Det gör att jag tappar magin, känner som om jag står utanför och bara betraktar. Men jag älskar hennes berättarstil med ibland utsvävningar om till synes oväsentliga detaljer som sedan får mening. Även miljöbeskrivningarna, återblickarna till barndomen och alla kulturella hänvisningar till livet i Chile fick mig på fall.

Det är både intressant och ångestfyllt att följa hennes beskrivning av livet som hembiträde i familjen. Hennes utanförskap och känsla av osynlighet. Att leva i en familj men inte höra till. Att vara så nära och veta precis allt men samtidigt stå utanför och bara betrakta.

Det var som sagt både intressant och tankeväckande läsning och vi var överens om att det här är en bok man minns. Det var däremot ingen bok man längtade efter att läsa när man påbörjat den eftersom den osar ångest och svärta. Det var ofta riktigt tuff läsning och vi diskuterade en del scener som kändes märkliga och andra där vi inte ens riktigt förstod. Den här boken kräver sin läsare.

Det är helt klart en väldigt speciell bok med ett inte helt lätt innehåll. Det är en rätt tunn bok men med ett stort innehåll som det så ofta är med just tunna böcker. Jag är glad att jag har läst men jag var också väldigt glad över att äntligen få slå igen boken och lämna alla märkliga karaktärer och händelser bakom mig.