Visst är det härligt med böcker som man vet att man kommer att tycka om redan innan man ens har läst? Caroline Säfstrand bjuder alltid på de finaste av läspärlor, och den här boken är inget undantag. Jag har läst allt hon har skrivit, och om jag måste välja en favorit är det ”Klubben för lyckliga slut”. Jag minns så väl när jag läste den, hur känslorna flödade över och hur otroligt tagen jag blev av både berättelsen och karaktärerna. När hon berättade att det skulle komma en uppföljare blev jag lika lycklig och förväntansfull som ett barn på julafton.

Även om detta är en uppföljare kan den läsas fristående. Vi känner igen skrivterapeuten Sam från förra boken, men nu får han nya kursdeltagare att ta sig an och hjälpa med sina övningar. Det är en brokig skara individer, tilltufsade och lite vilsna. De behöver alla lite hjälp för att ta sig igenom svårigheter, våga ta tag i saker och kunna ta för sig av livet igen. Jag tycker så himla mycket om Joy, Valter och Sanne samt människorna omkring dem.

Julen är i fokus. Denna högtid som inte bara innebär lycka utan som också kommer med krav och förväntningar som kan vara svåra att möta. Ensamhet, att inte få göra som man själv vill, att känna att man inte kan vara sig själv. Våra deltagare har olika problem att bemöta och genom Sams skrivövningar får de bemöta sina problem och hitta lösningar.

Caroline Säfstrand har en förmåga att fånga mig som läsare, att få mig att bli helt uppslukad av berättelsen och känna det som om jag är där inuti boken tillsammans med karaktärerna. Jag njuter av läsningen från början till slut och låter mig omfamnas av hennes värld. Det känns nästan lite jobbigt när boken är slut och jag kastas ut i verkligheten igen. Kan man hoppas på att vi får en tredje del?

En av årets bästa böcker!

Caroline Säfstrand är en av mina absoluta favoritförfattare. Jag har läst och tyckt väldigt mycket om alla hennes böcker. Man vet vad man får när man plockar upp en av hennes böcker och man blir aldrig besviken. Det finns en äkthet och värme som genomsyrar både karaktärer och miljö. Det är alltid ren njutläsning från början till slut och den här boken var inget undantag.

”Stellas sommarplaner löser sig på ett överraskande sätt när någon anger i sitt testamente att hon och hennes son ska få bo två veckor i en stuga på den idylliska ön Ven. Men det framgår inte varför eller vems testamentet är. Det visar sig snart att fler fått samma meddelande: Nyskilde Ossian som behöver hitta nya mål i livet och konstnären Monika som flydde utomlands för många år sedan. Samtidigt hjälper öbon Bea sin vän Klas med hans mammas dödsbo. Bland sakerna hittar de nerskrivna önskningar, sådant mamman i hemlighet velat uppleva, och för varje fynd kommer de ett steg närmare avslöjandet som dramatiskt kommer att förändra livet för flera personer. Det blir en annorlunda sommar på Ven.”

Det här är den andra fristående delen i serien Hemligheternas ö, och ön är i det här fallet Ven. Även om den klassas som fristående tycker jag nog ändå att man ska börja med första delen för att känna till både flera av karaktärerna men också de härliga miljöbeskrivningarna och själva upplägget.

I alla Carolines böcker har hemligheter och dess konsekvenser ett stort fokus och i den här serien avslöjas redan i titeln att det är så. Tydligen bär vi människor på tretton hemligheter, varav fem är så hemliga att vi aldrig avslöjar dem för någon. En väldigt intressant tanke som den här bokens handling spinner runt omkring. Vad väljer vi att avslöja för familj och vänner och vad väljer vi att behålla? Tre av karaktärerna blir bjudna på en vistelse på Ven av en okänd givare. Varför har just de tre fått vistelsen och vad har de för gemensam nämnare?

Boken bjöd på både intressant och tankeväckande läsning men också en dos spänning då jag som läsare verkligen ville veta vad dessa tre hade gemensamt. En väldigt fin läsupplevelse med starka livsöden, drömmar och vänskap. Läs!

Åh, att läsa en bok av Caroline Säfstrand. Ren njutning. Hon levererar alltid på topp.

”Ulrica bestämmer sig för att tillbringa två sommarveckor på den idylliska ön Ven, platsen som alltid rört upp så starka känslor hos hennes mor. Med sig har hon ett gammalt vykort som hon vet kopplar ihop henne med en mörk historia på ön, nu vill hon förstå hur. Mitt emot Ulricas stuga bor Bea, vars liv helt har stannat upp. När hon på radion hör en forskare prata om att alla människor bär på tretton hemligheter, fem så hemliga att vi aldrig berättar dem för någon, undrar hon över turisten på andra sidan vägen. Är hon verkligen här för naturens skull? För båda kvinnorna har livet nyligen skakats om, men en röst från det förflutna kanske kan leda dem in på nya vägar.”

I den här boken återvänder hon till Ven som skådeplats, en ö som bjuder på både dramatiska vyer och lockande dofter. Här får ön dessutom ytterligare en dimension då den har varit förbjudet område för huvudpersonen i hela hennes liv. Nyfikenhet och en längtan efter svar för henne dit, trots förbudet från mamman.

Det är så mycket jag gillar med den här boken. Miljöbeskrivningarna är som alltid fantastiska. Det känns som om jag är där på Ven, cyklar bredvid Ulrica, sitter i köket hos Bea, fikar under trädet på Lucys café. Karaktärerna känns så verkliga att jag är övertygad om att jag skulle möta dem om jag tog båten över. Jag gillar också att det handlar om att söka sin släkt eftersom jag själv började släktforska nu i våras. Det är så intressant det där med ens rötter, varifrån man kom och hur livet var då.

Jag läste den här boken så långsamt jag bara kunde och det är en bok som lämpar sig väl för just den sortens läsning. Det är en ganska sorglig och känslosam berättelse där det förflutna långsamt visar sig. Flera av karaktärerna är dessutom fast i det förflutna och behöver en liten knuff för att ta sig vidare.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken och jag känner att jag måste besöka Ven någon gång. På fotot ser man Ven där borta i horisonten och jag kände mig lite som Ulrica i boken – ön låg där och hägrade men jag kunde inte ta mig dit. Men någon gång! Och eftersom det här är första delen i en blivande serie tänker jag att kanske nästa bok tar mig dit.

Läs! Och missa inte Caroline Säfstrands idigare böcker.