I går träffades bokklubben där vi läser klassiker igen och vi hade läst Charles Dickens berömda En julsaga. Passande val nu inför jul. Och som vanligt hade vi intressanta diskussioner kring både form och innehåll.

Den har ju några år på nacken och har getts ut i flera olika versioner, både illustrerade som riktar sig mer mot barn, lättlästa versioner samt med enbart text och mer vuxet omslag. Vi hade nog alla lyckats läsa vitt skilda utgåvor och vårt intryck av boken påverkades av det.

Jag hade tänkt läsa min vackra engelska utgåva, längst ner till höger, men läsningen gick trögt så jag bytte till Storytel och versionen längst ner till vänster. Tyvärr var illustrationerna i den rätt tråkiga och med en urvattnad känsla. De som i stället läste en annan illustrerad utgåva beskrev att läsningen förhöjdes tack vare de fantastiska utsmyckningarna på varje sida tillsammans med de vackra illustrationerna.

Vi var överens om att språket kändes något stolpigt och gjorde boken svårläst. När jag senare bläddrade i en helt nyutgiven version märktes det tydligt att språket var moderniserat och att läsningen därmed flöt lättare. I de äldre versionerna stod språket i vägen för berättelsen.

Förra året såg jag den nya filmatiseringen av boken på Netflix och min läsning färgades av det då jag såg filmen framför mig under läsningen. Jag vet faktiskt inte om jag har läst boken tidigare eller bara utdrag. Den här berättelsen är ju så välkänd och har både filmats tidigare samt varit inspiration till andra böcker och filmer. Nu kan jag i alla fall säga med vetskap att jag har läst boken och även om den inte blev en fullpoängare tyckte jag ändå om den. Berättelsen är verkligen tänkvärd och förmedlar vad som är viktigt i livet.

Till nästa gång ska vi läsa Jane Eyre och det ser jag väldigt mycket fram emot. Jag läste den på engelska när jag studerade till lärare, men det är måååånga år sedan nu. 😅 Den här gången funderar jag på att läsa den på svenska i stället.