Jag fortsätter att jobba mig igenom Colleen Hoovers författarskap, men den här boken blev verkligen platt fall för mig. Den var tyvärr mitt sällskap på flyget ner, men som tur är hade jag också min läsplatta så jag klämde boken i rasande fart för att kunna läsa något annat.

Boken handlar om Sydney och Ridge som är grannar. När Sydney upptäcker att hennes pojkvän är otrogen mot henne leder det till att hon flyttar in i Ridges lägenhet. De känner egentligen inte varandra, de har bara förenats i kärleken till musiken. Ridge sitter ofta på sin balkong och spelar gitarr och Sydney har lyssnat intensivt. Ganska snart får de känslor för varandra, men Ridge har flickvän och de brottas med att hålla känslorna tillbaka.

Det jag inte gillar med boken är att Sydney och Ridge kommunicerar via text. De skriver sms eller chattar med varandra och jag avskyr text i berättelser. Jag har svårt för när berättelsers handling består av brev, sms och liknande. Det är så otroligt tråkigt att läsa för det stannar upp drivet och leder inte framåt. Det finns en anledning att de skriver i stället för att prata, men det hjälper inte att det måste vara så. Jag blir så uttråkad.

Dessutom finns det även flera låttexter eftersom Sydney får i uppdrag att skriva texter till Ridges musik. Så ÄNNU mer insprängd text i berättelsen …

Jag har tyvärr inget positivt att säga om boken. Jag tycker karaktärerna är tråkiga och ointressanta, det händer egentligen inte så mycket och deras kärlekshistoria intresserar inte heller. Det här är en bok jag borde ha dnf:at och jag vet inte varför jag envisades med att läsa ut den. 😅

Det här var ingen bok för mig, men jag har sett att andra gillar den. Själv kommer jag att skänka mitt exemplar till hotellets bokhylla och hoppas att den kan ge någon annan en fin lässtund.

Jag hade gett upp om Colleen Hoover, tänkt att det inte är en författare för mig. Jag gillade varken ”Verity” eller ”Det slutar med oss”. Men så sa min kollega att jag verkligen MÅSTE läsa den här boken och hon talade så entusiastiskt om den att det smittade av sig. För visst är det något speciellt när någon boktipsar om en favoritbok? Och vilken TUR att jag lyssnade på Elvira. 🥰 Jag har fullkomligt slukat den här boken. Vilken härligt dramatiskt och känslosam bok. Precis vad jag behövde läsa just nu.

När Fallon och Ben träffas faller de stenhårt för varandra, men dagen efter ska hon flytta från LA till New York. De är bara 18 år och har hela livet framför sig. De bestämmer sig för att inte byta nummer med varandra men i stället ska de ses samma datum och på samma plats i fem år framöver. Under tiden ska de fortsätta leva sina liv, dejta, göra allt de drömt om. Det blir precis som de sagt. De ses bara en gång per år, men vilka omtumlande möten det blir.

Den här boken sprudlar av deras härliga kemi. De är så himla fina tillsammans. Deras konversationer, humor, tankar och livsöden går rakt in i hjärtat. Jag älskar att få följa deras kärlekshistoria och jag älskar att det är så dramatiskt med starka känslor av både kärlek och sorg. Deras berättelse är långt ifrån en lugn båtresa, det stormar friskt och det hinner hända massor under tiden de inte ses alls.

Efter att plöjt spänning och historiska romaner passade det kanon med en himlastormande romance. Jag njöt av läsningen från början till slut och det var en riktig bladvändare som höll mig i sitt grepp. Det kom en twist i boken som jag ville ha svar på, så det var sträckläsning som gällde.

Nu är jag plötsligt sugen på att läsa mer av Colleen Hoover. Vi fick en dålig start, det blev kärlek först vid tredje ögonkastet.

Jag läste den här boken i höstas men har missat att publicera recensionen så den kommer här.

I går höll jag på att bli tokig på min pågående läsdipp så jag letade på Storytel efter en spännande bok att lyssna på. Valet föll på den här, efter att ha läst recensionerna, trots att jag är tveksam till författaren. Jag var inte så förtjust i Det slutar med oss.

”Lowen Ashleigh står på ruinens brant när hon får sitt livs erbjudande. Jeremy Crawford, make till den bästsäljande författaren Verity Crawford – som skadats allvarligt i en olycka – hör av sig för att erbjuda henne jobbet att skriva klart Veritys succéserie.
Lowen anländer till det Crawfordska hemmet med förhoppningen att hitta tillräckligt med material för att ta vid där Verity slutade. Vad hon inte förväntar sig är att hitta Veritys opublicerade självbiografi, där sida efter sida är fylld av isande bekännelser – bland annat hennes minnen från den natt då familjens liv oåterkalleligt förändrades.
Till en början håller Lowen manuset gömt från den sörjande maken. Men i takt med att hennes känslor för Jeremy växer inser hon att hon antagligen skulle vinna på att han läste det. Oavsett hur hängiven Jeremy är sin skadade fru kan han knappast fortsätta älska henne efter en så skrämmande bekännelse…”

Och jodå, jag lyssnade på hela boken i går och det var härligt att få klämma en bok i ett svep. Boken beskrivs som en psykologisk thriller, en nagelbitare med oväntad twist. Jag kan lägga till att den dessutom innehåller många väldigt heta scener, så gillar man inte sånt ska man absolut inte läsa den här boken.

Jag är väl lite mer sval i mitt omdöme. Visst var det ok spänning och jag var nyfiken på att få veta hur allt hängde ihop, men boken övertygade mig att jag inte riktigt klickar med den här författaren. Jag fastnar inte för storyn. Jag står mer utanför och kollar på än lever mig in i världen som målas upp.

Sammanfattningsvis – en ok bok med en radda sjuka karaktärer. Det kanske var det som gjorde att jag hade lite svårt för boken. Det fanns inte någon karaktärer att tycka om och jag brukar vilja bry mig om åtminstone någon karaktär för att kunna tycka om boken.