Det är något väldigt speciellt med Eli Åhman Owetz böcker. Jag hinner knappt börja läsa förrän jag dras med i den varma, innerliga stämningen och det känns som om karaktärerna är mina vänner.

I den här boken möter vi Anders, och har man läst Brevvännerna känner man igen honom. Det är två år sedan Malin lämnade honom och han har svårt att hitta glädjen igen, att gå vidare i livet. Inte ens Katten verkar vilja stanna hos honom. Han har varit borta en vecka.

Samtidigt får vi lära känna Nilla som har flyttat till trakten efter sin skilsmässa. Även hon funderar över hur livet blev. När en vacker röd katt kommer på besök blir hon tacksam över sällskapet. Lite motvilligt lägger hon ut en bild på katten för att hitta ägaren, men innerst inne hoppas hon att han kan stanna hos henne.

Jag tycker om precis allt med den här boken. Fina karaktärer som känns som vem som helst, miljöbeskrivningarna som fångar landsbygden och så den varma, gemytliga stämningen hela boken igenom. Jag vill stanna kvar i boken och fortsätta umgås med Anders, Nilla och alla de andra.

Det här är ju en fristående fortsättning av Brevvännerna och den går att läsa för sig, men jag tycker att det ger mer att läsa båda. Jag är väldigt glad över att ha fått ta del av även Anders historia. Jag kände verkligen med honom i förra boken.

Jag har bara läst tre böcker av Eli Åhman Owetz så jag har massa bra läsning kvar av henne.

Jag tyckte väldigt mycket om Brevvännerna, och jag hade tänkt läsa den här så fort den kom. Men först nu har det blivit av. Jag har lyssnat på den här och den var jättehärligt sällskap på mina skogspromenader. En väldigt mysig, varm och underhållande feelgood med fantastiska karaktärer. Det här är feelgood när det är som är bäst.
I den här boken möter vi Susanne som var gift med Erik i Brevvännerna. När hon bryter upp från arkitektfirman där hon jobbat, får hon ett frilansuppdrag i den gamla bruksorten Grävinge. Där ska den gamla skofabriken förvandlas till lyxigt konferenshotell och arbetarbostäderna utmed Fabriksgatan rivas. Susanne flyttar tillfälligt in i lägenheten ovanför gamla Konsum. Hyresgästerna som bor i husen får absolut inte veta om att de ska rivas. När Susanne lär känna Ingegerd och Conny och alla andra vill hon egentligen inte alls att uppdraget ska genomföras men om hon går emot sina uppdragsgivare kommer hon vara svartlistad för alltid. Och vart ska hyresgästerna ta vägen? Ska hon förråda sin arbetsgivare eller sina vänner?
Jag vet att det låter fånigt, men jag hade tårar i ögonen i slutet av boken. Jag ville så gärna att allt skulle lösa sig, att fina Grävinge skulle få ha kvar sina gamla byggnader och att Susanne skulle få behålla både vänner och uppdrag utan att bli svartlistad. Det är en så himla fin och mänsklig berättelse och ett jättefint porträtt av ett litet samhälle. Det skulle kunna vara vilket samhälle som helst, och jag kan känna igen mig i den där småstadskänslan. Stoltheten över sitt samhälle. Det är så fint fångat i den här boken.
Styrkan i den här boken är karaktärerna, och Grävinge är en av dem. De är så fint skildrade och jag tycker så mycket om varenda en. Förutom paret Lindgrens då, de som vill riva allt.
Nu är jag nyfiken på att även läsa eller lyssna på den nyaste En bättre människa.

Vilken härlig och mysig bok. 🥰Jag förstår att den är nominerad till Årets bok för jag kunde inte sluta läsa. Däremot ville jag nästan hoppa över de sista 100 sidorna för att komma till slutet och få veta hur det skulle gå. Jag var så himla nyfiken, men jag lyckades hia mig och läsa alla sidor i rätt ordning. 😊

Boken berättas ur både Malins och Eriks perspektiv. Malin känner sig inte längre lycklig i sitt äktenskap på gården med sin man Anders. Sedan de sålde korna är hon hemmafru och hon packar Anders matlåda, serverar fika och mat när han kommer hem. Hon saknar korna, hon saknar att hennes man aldrig tar i henne längre och hon saknar en meningsfull vardag. En dag skriver hon ner alla sina tankar, men hon råkar glömma pappret i en biblioteksbok. När Erik lånar boken på bokbussen bestämmer han sig för att svara och det blir inledningen till en brevväxling där de gömmer breven på bokbussen. Erik är skild och hyr en stuga i närheten. Han drömmer om att finna kärleken samtidigt som han känner dåligt samvete över skilsmässan . Till början är de anonyma, men efterhand som de avslöjar sina innersta tankar och längtan börjar även känslor av förälskelse komma. Kan man verkligen bli kär i någon man aldrig träffat?

Det är en så varm och innerlig berättelse om längtan, kärlek och vad vi förväntar oss av livet. Jag tycker väldigt mycket om att man får följa bådas perspektiv. Och det där med att de diskuterar olika sorters ljus – så himla fint. Februariljus, den blå gryningen, månljus. Jag fick också lite Gilmore Girls-känsla när Malin kan känna av snö redan innan den ens kommer.

Det här är en bok jag varmt rekommenderar vidare och jag vill också läsa mer av Eli Åhman Owetz.