I dag släpps denna pärla till bok, en bok som bjöd på så otroligt fin läsning. Jag blev helt uppslukad av berättelsen från allra första början och trivdes så bra att få hänga med Amelia och Patrik.

När Amelia och Patrik tragiskt förlorar sin sextonåriga son hotar sorgen att bryta deras kärlek. Sorgen tar över allt. När de måste ta itu med försäljningen av Patriks släktgård utanför Jönköping väcks något inom dem. Väl på plats känns det inte alls självklart att de ska sälja och gården och dess omgivning, inklusive fina grannar, skänker tankar kring hopp om att kunna gå vidare i livet. Att tillsammans renovera gården och se den växa fram till något nytt tack vare deras händer ger dem chans att hitta tillbaka till varandra.

Det här är oerhört sorglig och gripande läsning, men det är samtidigt hoppfullt och vackert. Elina Kangas fångar verkligen den där fruktansvärda känslan av sorg och de där små sakerna som kan trigga igång den, men hon grottar aldrig ner sig i sorgen. Det finns alltid ett hopp och ett ljus genom hela berättelsen, vilket jag uppskattar. Jag tycker så mycket om både Amelia och Patrik som karaktärer och jag gillar att vi får bådas perspektiv. Deras sorg visas utåt på helt olika sätt och det är ju precis så det är. Två personer sörjer inte på samma sätt och det finns inget rätt eller fel i det.

Åh, vad jag tyckte om den här boken. Det var så fint att få följa deras gemensamma väg framåt, att återigen hitta fotfästet och kunna se glädje i livet. Det här är verkligen en bok som berörde mig och jag vill varmt rekommendera den.