Det här är den trettonde delen i serien om Ruth Galloway. Trettonde! Alltså wow. Vad kan jag ens skriva om del tretton i en serie som jag har följt och älskat i så många år?

Jo, att det här är en av de bästa delarna i serien. 👌🏻 Jag fullkomligt slukade den här boken i går för det gick inte att lägga ner den. Den här delen är både spännande och lite mystisk och just det sistnämnda älskar jag.

Nattfalkarna är en grupp som söker skatter med hjälp av metalldetektorer. När de hittar en död kropp på stranden kallas Nelson dit och han i sin tur kallar dit Ruth. I samma veva hittas två döda på en avlägsen gård vid namn Black Dog Farm, i vad som verkar vara mord och självmord. I avskedsbrevet nämns en kropp i trädgården och det blir Ruth som får gräva. Den lokala legenden talar om en stor svart mytisk hund, Black Shuck, och när den syns eller hörs är det ett förebud om död. Och Ruth tror sig se hunden.

Att återigen få möta Ruth, Nelson, Kate, Cathbad och alla andra är som att hänga med gamla goda vänner. Jag stortrivs. Spänning blandat med arkeologi, mysterium, relationer och stämningsfulla miljöbeskrivningar. Den här serien har verkligen allt jag vill ha.

Nästa månad kommer nästa del i serien, The Locked Room, och den ser jag verkligen fram emot. Jag kan inte fatta hur jag har kunnat dröja med att läsa denna del. Nästa del ska jag köpa hem så fort den släpps, särskilt som denna del slutade med något som verkligen fick mig att fundera.

Är du också ett fan av Ruth Galloway? Eller har du tretton delar framför dig att läsa? 😊

Jag vaknade supertidigt i morse, ivrig att läsa det sista i den här så spännande boken. Det är tolfte delen i serien om Ruth Galloway och jag måste säga att det här var en av de bästa böckerna i serien.

Ruth har flyttat ifrån Norfolk och bor och jobbar numera i Cambridge. Hon och Frank bor ihop men känslorna för Nelson finns där ändå. När den dömde seriemördaren Ivor March äntligen avslöjar var han har gömt kropparna kräver han att Ruth ska vara ansvarig för grävandet, vilket gör att hon och Nelson ännu en gång jobbar tillsammans. Men många frågor kvarstår och Ivor och flera andra verka dölja hemligheter. Och varför vill han att just Ruth ska gräva?

Det här var väldigt spännande läsning fram till mitten då det dippade lite ett tag. Det kändes mest som en massa förhör fram och tillbaka mellan samma personer, men sedan kickade spänningen igång för att avslutas med andan i halsen. Det enda jag saknade i boken var att arkeologin kändes lite åsidosatt. Jag brukar ju inte läsa deckare, men den här serien följer jag slaviskt tack vare att arkeologin har så stor del i böckerna. Dessutom älskar jag karaktärerna i serien. Ruth, Nelson, Cathbad och alla andra återkommande karaktärerna är numera som nära vänner och jag älskar att återse dem i varje ny del. Jag hoppas verkligen att det kommer många, många fler delar. Jag är inte redo att släppa taget och Ruth och Nelson.

Det här är elfte boken om Ruth Galloway. I efterordet står det att det bara var tänkt 10 delar, så jag är SÅ glad att det inte stannade där. Och visst måste det bli fler?

För er som inte har läst serien – läs! Men börja på första delen och sluta läsa vidare här. 😊

Ok, den här boken är en av de bästa i serien. Här finns allt – mycket av arkeologi, vibbarna mellan Ruth och Nelson, ett spännande fall och alla andra färgstarka karaktärer. Ruth och Nelson fick ju ta ett steg tillbaka eftersom Michelle blev gravid, men här närmar de sig varandra igen.

Boken inleds med att de hittar ett barnskelett vid en arkeologisk utgrävning, men det visar sig vara begravt där nyligen. Det visar sig vara 12-åriga Margaret som försvann 1981. Vem mördade henne och vem flyttade på henne?

Som sagt, en av seriens bästa delar. I den här boken slipper vi Ruths osäkra kroppsnoja, förutom att hon har en fitbit. Jag fortsätter att heja på henne och Nelson och jag tycker nog de tar ett steg i rätt riktning här. Det känns ju fel att heja på skilsmässa, men här gör jag faktiskt det.

Jag läser ju inte deckare, men det här är ett undantag. Älskar verkligen den här serien. Spännande, intressant och inte läskigt eller våldsamt – då funkar det. Det är nog det där med arkeologin som gör det, tillsammans med lite relationer och alla fantastiska karaktärer (Cathbad!). Jag hoppas på många fler delar i framtiden.

Läs om övriga delar här.

Serien om arkeologen Ruth Galloway blev min favorit redan från första boken. Jag som egentligen inte alls läser deckare, blev nyfiken just för att hon är arkeolog. Jag läste själv en gång i tiden till just arkeolog, även om jag inte jobbat som det.

Det här är tionde boken i serien och jag tycker att serien håller en väldigt jämn kvalitet. Det dippade lite i några av de första böckerna men det var en tillfällig dipp, för efter det tycker jag snarare att serien bara har blivit bättre. Fast jag tror att jag tycker så delvis för att man lär känna alla karaktärer så väl. Det är härligt att hälsa på i en Ruth Galloway-deckare och träffa Nelson, Cathbad (som är en av mina favoriter), Kate, Michelle, Clough m.fl. Och även om jag egentligen tycker att Nelson är en riktig skitstövel så hoppas jag ändå alltid att det ska bli han och Ruth. Konstigt nog. Men det är ju ett genomgående tema i serien, ”kärleksrelationen” mellan Ruth och Nelson. Om man nu ens kan kalla det för en kärleksrelation.

Det jag tycker är skönt med den här serien är att det aldrig är sådär rått och blodigt som i många andra deckare. Här är det oftast ben som hittas och man slipper beskrivningen av hur de kommit dit. I just den här boken åker Ruth och hennes vän till Italien för att hjälpa en annan arkeolog. Hon tar med sig dottern Kate, vilket Nelson inte alls uppskattar eftersom han är rädd att något kan hända dem. Hon åker så klart ändå och som vanligt händer det alltid en massa runt Ruth. Nelson åker också dit eftersom han är orolig, men samtidigt händer det saker hemma hos Michelle. Han slits som alltid mellan kvinnorna i sitt liv.

Det är lagom spännande, välskrivet och väldigt bra underhållning. Jag gillar hur arkeologi och historia får plats tillsammans med polisutredningar och hur kärlek, vänskap och relationer vävs in i berättelsen. En väldigt snäll form av deckare helt enkelt. Om du inte har läst den här serien än har du alltså 10 härliga böcker framför dig.

Recex från Forum bokförlag.

Så har jag läst ut tionde boken om arkeologen Ruth Galloway. Jag tycker det blir allt svårare att bedöma varje bok individuellt eftersom det är så tydligt att det är en serie. Vissa saker från förra boken får klarhet i den här medan nya frågor väcks under läsningen. Det är en grymt bra serie det här. Jag älskar att få återse alla karaktärer som känns som vänner vid det här laget. Och jag älskar att få läsa om arkeologi invävt med spänning.

I den här delen får Ruth åka till Italien där hon återigen får stå framför en filmkamera. Och en jordbävning får Nelson att komma rusande för att se att hon och Kate är ok. Och mitt i allt sker ett mord. Ja, det är som det brukar vara i Ruths värld. Och den stora frågan hela boken igenom, snarare genom serien, är om det någonsin ska bli de två?

Arkeologi och mord, kärlek och vänskap, familj och relationer. Jag älskar precis allt med den här serien. Visst suckar jag fortfarande åt Ruths viktnoja och att hon så tydligt ställs mot den vackra Michelle, men det där verkar tyvärr vara ett bestående inslag.

Det här är en spännande och välskriven serie som man bara inte får missa. Jag som annars undviker deckare tycker väldigt mycket om den här eftersom den är väldigt ”snäll” och för att den också har en del historiska inslag tack vare arkeologin. Nu längtar jag redan efter nästa del!

Det här är den enda deckarserien jag läser och enda anledningen till att jag började är för att huvudpersonen Ruth Galloway är arkeolog. Och den där Ruth är en person man lätt tycker om och vill följa. Hon känns nästan som en kär gammal vän numera.

I den här boken får Ruth i uppdrag att gräva ut ben som hittats i en av alla de tunnlar som finns under staden. Efter analys visar det sig att benen är nutida. I samma veva hittas hemlösa mördade och flera kvinnor försvinner spårlöst. Återigen möts Ruth och kommissarie Nelson vägar i ett polisfall.

Jag älskar den här serien med hela mitt hjärta. Så här nionde delen in känner man ju alla karaktärer och vill veta hur det ska gå för dem. Och Ruth och Nelson – ska de någonsin få bli ett par?

Den här serien har hållit hög kvalitet igenom men den här är nog t.o.m. snäppet bättre än övriga. Och nu måste jag alltså vänta ett helt år på nästa del? Hur ska det gå till? Med tanke på slutet i den här…

Har du inte läst någon bok i serien så LÄS! Och läs dem i ordning för bästa upplevelsen. Jag har inte recenserat alla delar i serien, men de som har recenserats finns att läsa här. Andra och tredje boken är lite sämre än övriga, så om du inte har läst serien tidigare är det bra att veta att det blir bättre och bättre. Läs på, helt enkelt!