Den här boken bjöd på efterlängtad läsning. Jag visste redan innan att den delvis skulle utspela sig i Småland, och som smålänning älskar jag ju det lite extra. Dessutom befann de sig stundvis på en brygga vid en insjö, så en bild på boken ståendes på ”min” brygga kändes som en självklarhet.

Det finns så mycket, förutom den småländska miljön, som jag gillade med boken. Vi möter flera olika karaktärer och det är både nutid och dåtid. I nutid ska två unga par fira midsommar och samtidigt träffa familjen till deras respektive. Arash ska träffa Elins familj och Mala ska träffa Gustavs. Det skulle kunna vara så enkelt men det blir det så klart inte. Och så är det det här med tankarna på om man verkligen har hittat den rätta eller om det finns någon annan?

Det är mycket misskommunikation i den här boken. Saker som sägs tolkas fel, saker som INTE sägs tolkas fel. Samma sak gäller med handlingar. Det är så intressant att först få följa den enas perspektiv och sedan den andres, och som läsare vill man flera gånger hoppa in i handlingen och säga att nä, nu missförstår ni varandra. Så frustrerande ibland att bara kunna titta på. Men det är ju precis så här det är i verkliga livet. Vi tolkar inte alltid ord och handlingar rätt och det finns oftast ingen som heller kan leda oss rätt.

När jag läste tänkte jag mycket på det här med att känna sig välkommen och delaktig – i en vängrupp, i en familj, i ett land. I den här boken tycker jag ibland att karaktärerna ställer sig utanför och vill bli inbjuden, men utan att riktigt bjuda till själv.

Det här är en imponerande debut. Otroligt välskriven med ett språk som är klockrent, intressanta karaktärer och en story som bjuder på både allvar och humor. Jag ser fram emot att läsa mer av Ildikó Fritz framöver.

Läs!