Jag lyssnade på den här boken, men jag tyckte så mycket om den att jag ville ha den i min bokhylla så jag köpte den. Blir glad bara av att se den för den här boken har bjudit på så många härliga skratt.

Det här är fortsättningen av Dagboken jag inte skrev. Vår (namnlösa) huvudperson fortsätter skriva dagbok och bjuda oss på sin vardag. Nu har hon fyllt 50 och hon skriver en lista på saker hon vill utmana sig till att testa under året. Den där listan bjuder på en del roliga situationer för oss läsare.

Jag tyckte precis lika mycket om den här som den första delen. Att lyssna på Klara Zimmergren som läser den är verkligen klockrent och det är så skönt att befinna sig i Göteborgs miljöer och samtidigt höra berättelsen på just göteborgska.

Det är mycket humor och igenkänning, men det är också en hel del svärta och sorg i den här boken. Jag tycker att det vävs in snyggt i handlingen.

Jag har levt mig in så i dessa böcker. Jag har lyssnat och skrattat och tom gråtit, känt så starkt för karaktärerna. Det var faktiskt med sorg som jag lyssnade klart på slutet för jag ville inte lämna den här världen. Det här är verkligen feelgood när det är som bäst, när feelgood gör skäl för sitt namn. De här böckerna har fått mig att må bra. Det är underhållande, igenkännande, medryckande och bara så himla trevlig läsning/lyssning. Rekommenderas varmt.

Själv ska jag läsa Jessika Deverts andra böcker, för jag har faktiskt inte läst något av henne tidigare. Och så håller jag tummarna för att det kommer fler böcker i den här serien?

Den här boken har jag omväxlande lyssnat på och läst, men att lyssna var nästan bäst. Otroligt bra och passande inläsare till den här boken. Så härligt med göteborgska.

Huvudpersonen, vars namn vi aldrig får veta, får en dagbok av sin vuxna dotter. Hon vill att mamman ska skriva i den under ett år. Men vad skriver man egentligen i en dagbok som ens dotter ska läsa? Hon ska fylla 50 och drabbas av en massa klimakteriebesvär i form av vallningar, irritation och svid i hugget som hon säger. Ska hon verkligen skriva om det? Eller ska hon skriva om jobbet som läkare på akuten och hur hon attraheras av den unga snygga AT-läkaren som stöter på henne? Eller sexet med sambon? Nä, det går bara inte.

Det här är otroligt underhållande och bjuder på många skratt. Jag pendlar mellan att skratta både åt och med henne, bli irriterad på henne, hålla med henne, tycka att hon har rätt, tycka att hon är gnällig. Hon genomgår en identitetskris i boken och jag gillar hur hon utvecklas under bokens gång.

Den här boken är så befriande och härlig och jag njöt verkligen av att lyssna på den. Jag har inte gått igenom klimakteriet själv (än) men jag kan tänka mig att igenkänningen är hög. Och sådana här böcker behövs! Så skönt med en riktig kvinna med vanliga problem – ärligt, rappt och roligt skildrat.

Det finns ju en fortsättning på boken och den är jag väldigt nyfiken på. Slutet av den här lockade till att vilja veta mer. Vad hände sen?

Rekommenderas varmt!