Det här är den tredje, fristående, delen i Joakim Hedins serie De fyra årstiderna och det är också min favorit. Jag har tyckt mycket om de tidigare delarna men den här var något alldeles extra. Det var verkligen njutläsning från början till slut tack vare de två damerna som är huvudpersoner.

Louise och Hedvig möts via en sorgegrupp i kyrkan. Det enda de verkar ha gemensamt är just att de har blivit i änkor, i övrigt är de otroligt olika och de tycker inte ens om varandra. Men deras vägar går samman när Louise råkar ut för en brand i sitt hus och behöver någonstans att bo tillfälligt. Det blir i Hedvigs lilla stuga vid Hallandskusten och där påbörjas en motvillig vänskap som leder fram till avslöjanden av hemligheter, förändringar i livet och ett äventyr till Frankrike.

De här båda damerna har fått mig att skratta högt flera gånger, både via saker de har sagt och gjort. Så tjuriga och envisa båda två till en början, för att hålla sitt skyddande skal intakt. När murarna kom ner vågade de visa sina rätta jag för varandra och då får vi som läsare ta del av både sorger och dolda hemligheter.

Jag tyckte så otroligt mycket om att följa Louise och Hedvig och att dessutom få skymta tidigare karaktärer. Joakim Hedin är så skicklig på att teckna äkta, varma karaktärer med starka livsöden. Det är humor blandat med allvar, skratt och sorg om vartannat – precis som det är i livet. Berättelsen om Louise och Hedvig är verkligen charmig, underhållande och hjärtevärmande läsning.

Tack för en så otroligt härlig lässtund! @joakimhedinforfattare

Det här är den andra, fristående, delen i serien De fyra årstiderna. Jag vill börja med att säga att jag tycker så mycket om omslagen på de här böckerna. Det var faktiskt just omslaget som gjorde att jag läste första delen och eftersom jag gillade den ville jag läsa mer av Joakim Hedin.

I den här höstboken möter vi en ny karaktär – skådespelerskan Ann-Christine som klappar ihop fullkomligt under en föreställning. Kroppen och huvudet säger stopp och hon blir sjukskriven för utmattning. För att vila från kollapsen och fly från det medföljande mediadrevet som blir, åker hon till den lilla byn Ödesjö i Dalarna där en äldre kvinnlig släkting bor. Där hamnar hon i ett hus vid namn Stjärnhuset, ett hus som har ett skimmer av mystik och frågor.

Det här är en varm berättelse som rymmer både humor och allvar. Det är en berättelse om vänskap, nystart, gemenskap och hemligheter. Jag tycker väldigt mycket om Joakim Hedins sätt att skriva, tonen och känslan han har. Han skapar trivsamma miljöer och en härlig blandning av karaktärer som känns äkta och som man tycker om att få följa. Ena stunden skrattar jag åt något som en karaktär säger eller gör för att i nästa stund bjudas på mer allvar och eftertanke. Det är en väldigt fin blandning och när jag slår ihop boken känner jag att jag både har blivit underhållen och berörd på samma gång.

En väldigt härlig bok, eller ja hela serien för den delen. Rekommenderas!

Att läsa kan verkligen vara att få drömma sig bort för en stund. Att få befinna sig mitt i den svenska, härliga sommaren i boken när det i verkligheten är mörker och kyla utanför fönstret – ja, tack! Det här var otroligt mysig läsning, med härliga miljöer, grönska och sommarljus.

”Prästen Mona-Lisa är frånskild och fast på en arbetsplats där hon inte trivs. När moster Gerd visar sig ha efterlämnat ett arv och Mona-Lisa är övertygad om att det gäller stora ägor med värdefull skog säger hon därför omedelbart upp sig – bara för att konfronteras med ett arv på några tusenlappar och en ruffig camping i Dalarna.
Väninnan Ann-Christine övertalar Mona-Lisa att försöka driva campingen över sommaren och hon beger sig till Orsa. Väl på plats möts hon av missnöjda gäster, objudna fjällkor och argsinta grannar, men hon är ändå fast besluten att göra tillvaron trivsam. Campingen har en alldeles unik charm och Mona-Lisa finner en förtrogen i August, en klok äldre herre som kände hennes moster väl.
Samtidigt växer oron inför midsommar, en storhelg som alltid rör upp mörka minnen och som hon kommit att avsky. Hur ska hon kunna leverera det traditionella midsommarfirande som campinggästerna förväntar sig?”

Jag gillar när karaktärer i en feelgood får ett oväntat arv, oftast i form av en plats. I det här fallet är det en camping i Dalarna och prästen Mona-Lisa får möjlighet till en nystart i livet. Hon är frånskild, trivs inte på jobbet och allmänt vilse i vad nästa steg i livet bör vara. Campingen kommer som ett välkommet brev på posten, fast kanske inte riktigt på det sätt som hon till en början tror och hoppas på.

Den här boken bjöd på lättsam och underhållande läsning med massa sommarkänsla. En bok om familjehemligheter, vänskap, om att hitta sig själv och med flera väldigt fina karaktärer. Jag köpte boken baserat på det så otroligt charmiga omslaget som utlovade sommar, landsbygd och en värmande historia och det visade sig stämma bra. I den andra fristående delen är det i stället höst, och den ska jag snart ta mig an.