Fyra tonårskillar har ett jazzband ihop som de kallar Four Brothers. När Andreas hoppar av eftersom han skaffat flickvän blir de andra tre kvar med flera frågor i tankarna. Finns det kanske annat i livet än musik? Hur får man tillgång till den coola världen? Och hur gör man ens för att få en flickvän?

Boken behandlar tonårslivet främst ur killars synvinkel, om att stå utanför och se på den värld man vill tillhöra. Killarna börjar ifrågasätta sin livsstil och sin totala hängivelse till musiken. De får för första gången frågan om spelningar och trots att de borde bli glada blir de inte riktigt det eftersom det fattas en bandmedlem.

Språkligt är boken bra men innehållsmässigt fångar den mig inte riktigt. Jag kommer på mig själv med att flera gånger få läsa om meningar eftersom jag har tankarna på annat håll. Det är ju en väldigt vardaglig bok och det är inte direkt någon spännande läsning. Jag vet inte vem boken skulle passa för. Jag kan inte riktigt sätta den i händerna på någon av mina elever. I så fall skulle det vara en elev som vill ha en lättläst bok och som inte har så mycket läsvana. Eftersom det är ett rätt enkelt innehåll är den lätt att plöja igenom. Men vill man verkligen rekommendera en bok som man bara kan plöja igenom utan att väcka tankar? Eller väcker den tankar om man tillhör rätt målgrupp? Det kanske bara är jag som inte kan relatera till boken eftersom jag inte tillhör målgruppen.