Jag fortsätter plöja spänningsromaner, en genre som kan vara svår att navigera i. Jag gillar när det är spännande, men gillar inte när det blir för våldsamt eller blodigt. Den här boken har allt jag brukar gilla och jag tycker att den engelska titeln ”The God of the woods” är så himla snygg och snygg och lockande.

Tyvärr blev dock inte läsningen som jag hoppats. Det är flera, för många, olika karaktärer att hålla isär och dessutom många tidshopp som gjorde att jag hela tiden tappade tråden. Jag vet inte om det var fel bok vid fel tillfälle, att jag hade tyckt annorlunda om boken vid ett annat tillfälle. Det blev för rörigt för mig och jag hade fullt sjå att hålla koncentrationen uppe för att komma ihåg vilken karaktär som nu hade ordet och ifall det var nutid eller dåtid. Det förstörde läsflytet och gjorde att jag tappade bort själva storyn.

Jag har läst så många fina omdömen om den här boken och på pappret har den allt som skulle kunna göra den till en ny favorit hos mig. Men det funkade helt enkelt inte för mig. Så är det ju ibland – det som är en favorit för någon går inte alls hem hos någon annan.