Det är både lärorikt och intressant att läsa historiska romaner där kvinnohistoria är i fokus. Om kvinnorna som trampade upp stigar, eller snarare vägar, åt oss som kom efter. Det är ju faktiskt inte så länge sedan som kvinnor fick rösträtt, fick studera, eller ens välja inriktning på sitt liv. Det är intressant att få läsa om dessa modiga kvinnor som vågade gå först, som studerade och stod ut med att bli hånade av manliga studenter/lärare och t.o.m få se sin forskning bli snodd av män. 

I boken möter vi Josefin i slutet av 1800-talet och hennes systerdotter Amalia i början av 1900-talet. Josefin reser till London för att utbilda sig till sjuksköterska på Florence Nightingales sjuksköterskeskola. Hennes far vill att hon ska stanna kvar hemma och gifta sig, men hon trotsar hans vilja. År 1912 kommer sedan Amalia till Lund för att bo hos henne under sina studier i zoologi vid Lunds universitet. Hon drömmer om att bli forskare, men som kvinna möts hon av motstånd.

De är båda två modiga kvinnor som vill följa sitt kall, gå ifrån normen att en kvinnas roll är att gifta sig och skaffa barn. Det är en berättelse om mod och drömmar men också om vänskap och kärlek. Jag tycker det var väldigt intressant att läsa allt omkring med samhällets struktur, hur de fick slå sig fram och tillsammans med andra kvinnor hjälpas åt att bryta normerna. 

Jag tyckte mycket om den här boken, men om jag ska anmärka på något var den lite för lång och detaljerad. Det här är första delen i en blivande serie och jag vill definitivt läsa vidare. Historiska romaner där kvinnohistoria är i fokus är verkligen något som lockar och som jag vill läsa mer av.