Fånge i Teheran är en självbiografi och utspelar sig i Iran under 1970-/1980-tal. Marina Nemat, som har skrivit boken och som det handlar om, fänglas när hon bara är 16 år gammal. Hennes brott är att ha protesterat över att lektionerna i skolan har ersatts av studier i Koranen. Hon krävde rätten till sin undervisning och för detta straffas hon med livstid i fängelse. Marina är kristen och kommer från en relativt välbärgad familj. När hon sätts i Evin-fängelset är hon inte ensam. Flera av hennes vänner går samma öde till mötes. De har alla på något sätt visat sitt misstycke mot den islamiska regimen i Iran.
Hon tas till en plats där det är meningen att hon ska skjutas till döds men den ena av vakterna, Ali, lyckas stoppa det precis i tid. I gengäld vill han att Marina konverterar till islam och blir hans fru. Antingen det eller så ska ha ta ut hämnden på hennes familj. Marina har inget val.
I vuxen ålder inser Marina att hon har en historia som måste berättas. Många dog i fängelset och hon känner ett starkt behov att få världen att höra deras historier. Trots att det gör ont att minnas måste berättelsen fram. Det är en skrämmande skildring hon berättar. Och man blir helt tagen av hur en människa kan kämpa så för något man tror så starkt på. Jag kan inte låta bli att undra hur man själv skulle ha agerat? Skulle man böjt sig för makten och gjort allt de sa för att skona sitt liv eller hade man stått upp för det man trott på trots att man riskerat både sitt och sina näras liv?
Det är en mycket läsvärd bok som är viktig att läsa och fundera över. Vi tar mycket av vår frihet för given och vi behöver bli påminda om hur lyckligt lottade vi är. Rekommenderas starkt!
*malins bokblogg* 