Etikettarkiv: Mélissa Da Costa

Maj månads läsning

Publicerad den av
1

Oops, vi är redan en bra bit in i juni och jag har inte sammanfattat maj än. Å andra sidan har jag inte gjort det med april heller. Vad är det med det här året? Det går så fort!

Maj blev iaf en helt ljuvlig läsmånad då jag kände en sådan där härlig läsglädje som jag faktiskt inte känt på flera månader. Jag läste massor och prickade in flera av årets höjdpunkter. Charlotte McConaghys fantastiska ”En vild mörk kust” knockade mig totalt. Amy Neffs ”Dagarna jag älskade dig som mest” fick mig att gråta hejdlöst. Taylor Jenkins Reids ”Atmosfär” bländade med sin kombination av rymdresor, kärlek och nostalgiskt 80-tal. Tre riktiga topp-böcker som jag redan nu sätter upp på Årets bästa-listan. ❤️

⭐️ Summer in the City av Alex Aster
⭐️ Tills sommaren kommer av Åsa Liabäck
⭐️ Lika barn av Ildikó Fritz
⭐️ Timmen är slagen av Linda Ståhl
⭐️ Livets ekvation av Sofia Lundberg
⭐️ Allt det blå på himlen av Mélissa Da Costa
⭐️ Biroller av Veronica Linarfve
⭐️ En vild mörk kust av Charlotte McConaghy
⭐️ Dagarna jag älskade dig som mest av Amy Neff
⭐️ Låt vågorna göra resten av Ulf Kvensler
⭐️ Förtjänst och skicklighet av Monica Nebelius Lüning
⭐️ Atmosfär av Taylor Jenkins Reid

Egentligen skulle jag kunna nämna fler av böckerna för det var som sagt en otroligt bra läsmånad med många härliga läsupplevelser. Så tacksam!

Allt det blå på himlen av Mélissa Da Costa

Publicerad den av
Svara

Jag hade span på den här boken redan innan nomineringen till Årets bok, men nomineringen gjorde att den puttades upp på läslistan. Det är en riktig tegelsten på 639 sidor, vilket gjorde den till ett perfekt val när jag legat hemma sjuk och bara orkat läsa. Lite tung att hålla i dock. 😅

Boken handlar om Émile som vid 26 års ålder får en dödsdom. Han har två år kvar att leva i en form av tidig Alzheimers. I stället för leva dessa sista år instängd på sjukhus väljer han att köpa en husbil och ge sig av på en sista resa, utan att ens ta farväl. Han sätter ut en annons och får svar av en ung kvinna som följer med honom, med löfte om att hålla koll på honom när sjukdomen blir värre. Det blir en resa både i det yttre och det inre och det växer fram en stark vänskap mellan Émile och Joanne som öppnar upp och berättar om sina liv. Resan präglas av möten, nya bekantskaper och vänner, insikter och en chans att bearbeta gamla sorger.

Jag hade höga förhoppningar på den boken, att det skulle vara en berörande och stark berättelse. Efter att ha läst är jag lite kluven i mina tankar om den. Vissa delar bjöd på fantastisk läsning, framför allt andra halvan av boken där Émile finner nya insikter om livet och guidas av Joanne som är kunnig i meditationens grunder. Andra delar av boken känns i stället lite småtråkiga och rentav onödiga. Det är mycket dialog och ibland får jag känslan av att bara sitta och lyssna på någons halvtråkiga samtal. Boken växlar mellan nutidens resa och deras dåtida liv och i slutet hängde jag inte alltid med vid dessa växlingar. Jag fick läsa om vissa stycken för att fatta om det var nutid och dåtid. 

Jag älskar däremot slutet och jag satt med tårar i ögonen och en väldigt nöjd känsla när jag slog igen boken. Sammanfattningsvis en bra bok med många fina insikter om livet, vad som är viktigt, om att leva i nuet och att verkligen öppna ögonen för det vi har. Det är en väldigt tankeväckande bok. Den nådde kanske inte riktigt ända fram för min del, men jag är tacksam över att ha läst och den är väl värd sin nominering.