Den här boken bjöd på fantastisk läsning och gav mig boksmälla. Det var svårt att påbörja en ny bok med denna kvar i tankarna.

”1969 Systrarna Trang och Quỳnh lämnar sin fattiga hemby för att söka arbete i Saigon. De hamnar på en av stadens många barer där de dricker, flirtar och umgås med amerikanska soldater. Kriget kommer allt närmare samtidigt som Trang blir passionerat förälskad i en amerikansk helikopterpilot.

2016 Den föräldralöse Phong, son till en svart amerikansk soldat och en okänd vietnamesisk kvinna, bestämmer sig för att hitta sina föräldrar. Han hoppas kunna lämna sin eländiga tillvaro i Vietnam och ta sig till USA.

På andra sidan jordklotet finns Vietnamveteranen Dan som fortfarande lider av krigets fasor. Han bestämmer sig för att tillsammans med sin fru resa tillbaka till Saigon och konfrontera sitt förflutna.”

Det här är författarens andra bok som översatts till svenska och jag kan varmt rekommendera båda två. Men om förra boken När bergen sjunger var bra, var denna snäppet bättre i mitt tycke. Jag blev så berörd av barnens historier, där brast mammahjärtat.

Båda böckerna har lärt mig mycket om Vietnamkriget, och då framför allt hur det påverkade befolkningen. Det är ofta både grym och tung läsning, men det ryms också mycket kärlek och hopp innanför pärmarna. Jag fasas över krigets påverkan på befolkningen och jag berörs av alla livsöden som beskrivs i boken. Men det är också fint att se människorna bakom, att man inte kan dela upp soldaterna i fiender eller vänner. De är alla människor som är satta där och som alla bara vill hem till sin familj i slutet av dagen.

Jag kan verkligen förstå att den här boken har nominerats till Årets bok. Mycket välförtjänt! Det är definitivt en av årets bästa böcker för min del.