Häromkvällen träffades vi i den digitala bokcirkeln där vi läser klassiker. Det var min tur att välja bok och efter omröstning blev det Carrie. Jag har läst väldigt lite av Stephen King så jag var både glad och nyfiken över valet. Jag vet inte om jag har sett filmen, men jag visste det mesta om handlingen så kanske att jag har gjort det.

Jag trodde att boken skulle vara läskig, men det var den inte. De var snart obehaglig läsning och det som är obehagligt med den här boken är den hemska mobbing och utsatthet som Carrie drabbas av. Hon lever med en djupt religiös mamma som ser Carrie som en synd i sig. Hon är utstött och utsatt och ingen, varken lärare eller andra vuxna omkring henne, gör något för att underlätta eller hjälpa till. Det ser jag som det mest obehagliga i hela boken.

Stephen King skapade tydligen Carries karaktär baserat på två egna skolkompisar och han själv var den där personen som ville säga ifrån men som inte gjorde det. Utifrån den vetskapen blir boken ännu intressantare. Vårt samtal kring boken rörde sig mycket kring just det där att ingen stod upp för Carrie, ingen sa ifrån trots den vidriga mobbning hon utsattes för. Även om hennes uppgörelse i slutet är fruktansvärd kunde vi känna förståelse för henne, att hon helt enkelt fick nog och inte orkade ta mer skit.

Det var inte den läsning jag hade förväntat mig, men jag är glad att ha läst och jag vill gärna läsa mer av Stephen King. Boken fick treor av de flesta av oss. Flera av oss tycker att boken hade ett lite jobbigt upplägg eftersom boken berättas i efterhand genom olika källor. Det blev lite förvirrande ibland och det gjorde det svårt att lyssna på boken som ljudbok.

Den här boken har stått länge i min bokhylla och väntat på att bli läst, men nu får den flytta ut och hitta ett nytt hem.