Kanske en dos poesi i havet bland deckare? För visst är det alldeles för sällsynt med poesi här på bookstagram? Här kommer ett tips.

Ett tag läste jag mycket poesi, men av någon anledning har det blivit väldigt lite av den genren. Poesi kräver ju en del av sin läsare, att man är öppen för tolkningar och sinnesstämningar och att man ger sig hän åt texten på ett helt annat sätt än för skönlitteratur.

I den här boken är temat mäns våld mot kvinnor, men om man inte vet det går det att läsa in även annat i dikterna. Terminologi kring rymden och universum i stort används för att ge målande beskrivningar. Även om temat i sig är mörkt finns det också ljusglimtar. Jag tyckte mycket om just närvaron av astronomi och den speciella bild det målade upp.

Som alltid när jag läser poesi börjar jag med att läsa igenom allt för att hitta någon dikt som sticker ut och tilltalar mig lite extra. Sedan bläddrar jag planlöst, hittar nya favoriter, tänker annorlunda kring någon, tolkar och funderar. Ofta lyser ens egen ryggsäck igenom ens tolkning. Jag tolkar utifrån mina egna ögon. En del förstår jag inte alls, annat talar direkt till mig.

Varje gång jag tar mig tid att läsa poesi känner jag att jag vill läsa mer. Jag älskar ju genren. Ordlekarna, känslorna, rytmen.