Bokfemman vecka 7

Publicerad den 12 februari, 2008 av *Malin*

Bättre sent än aldrig heter det ju… Jag får be om ursäkt för förseningen. Som sagt, mucho viktigt möte igår som tog upp mina tankar större delen av dagen. Allt gick i alla fall superbra så nu kan jag fokusera på att leverera den kära Bokfemman i stället.

Och det har tagit tid att skriva den här veckans Bokfemma eftersom min internetuppkoppling strular och bara stängs av hela tiden. Jag hatar Tele 2…

Jag skrev ju igår att det skulle bli ett lite svårare ämne, men det beror egentligen på intresse, om man läser sånt här eller inte. För min egen del var det svårt eftersom jag egentligen vill fylla min lista med en enda författare, en man vars verk jag avgudar och har totaldille på. Jag bryr mig inte om det verkligen är han som har skrivit verken eller om det är flera stycken. Bra är de och mina favoriter är de både för det fantastiska språket och för innehållet.

Vem mannen är? Shakespeare…

Och nu vet ni ju veckans tema då! Pjäser. Och som vanligt tolkar ni temat hur ni vill. De bästa, mest intressanta, konstigaste, mest sevärda, mest läsvärda osv. Ni kommer säkert på andra varianter. För min egen del blir det mest läsvärda eftersom jag hellre läser än ser pjäser. Eller så är det så att jag helt enkelt inte har fått den där magiska upplevelsen på en teater än.

Veckans tema är pjäser. Nämn din topp 5 inom ämnet.

Much Ado About Nothing av William Shakespeare. Min absoluta favorit av alla. Så otroligt härlig, kvick dialog och humor. Jag är även förälskad i filmatiseringen av Kenneth Branagh där han själv spelar tillsammans med bl.a. Emma Thompson, Robert Sean Leonard, Keanu Reeves, Denzel Washington m.fl. Helt underbar!

Romeo and Juliet av William Shakespeare. Jag behöver väl knappast motivera?

Twelfth Night av William Shakespeare. Här är det framför allt handligen som jag gillar. Härliga förväxlingar och så där väldigt typiskt för Shakespeare där karaktärerna ofta misstar sig och detta sedan får stora konsekvenser.

Ett dockhem av Henrik Ibsen. En kompis och jag fick i uppgift att göra ett arbete om Ibsen under gymnasiet och det var då jag fick upp ögonen för just Ett dockhem. Extra bra blir pjäsen just för att Strindberg sedan skrev en motpjäs till den. Jag fascinerades av att en teaterpjäs kunde väcka så mycket uppståndelse.

The Glass Menagerie av Tennessee Williams. Att så mycket handling och symbolism kan rymmas i en så kort och enkel handling med så få karaktärer. Jag älskar verk där man kan diskutera symbolism och handling i evigheter efteråt. När man sedan läser dem igen är det som att läsa en helt ny berättelse.

Egentligen borde listan bestå av en massa gamla grekiska dramer också, men istället för att glömma de bästa får alla vara bubblare här nedanför. Ingen nämnd ingen glömd.

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av pjäser?

Veckans Bokfemma…

Publicerad den 11 februari, 2008 av *Malin*

…är lite försenad.

Jag har ett viktigt möte idag och sen är det träning hela kvällen så kanske kommer Bokfemman seeent ikväll eller i morgon fm.

Det är ett lite svårare ämne den här veckan, bara så ni är förberedda mentalt. 🙂

Hon simmade i havet vid Guanagaspar av Shani Mootoo

Publicerad den 9 februari, 2008 av *Malin*

Shani Mootoo är svår att placera ett urspung på. Hon är född på Irland, uppvuxen i Trinidad och delar numera sin tid mellan Vancouver och New York. Hennes rötter speglas i den här boken – Hon simmade i havet vid Guanagaspar som utspelar sig dels på en fiktiv karibisk ö och dels i Kanada.

Bokens huvudpersoner är Harry och Rose. Harrys mamma jobbar som tvätterska och strykerska hos Roses mamma. Barnen växer upp tillsammans och skapar starka band. Men så får Harrys mamma sparken och barnen skiljs åt och först då inser Harry att de kommer från två helt skilda världar och att han i allas ögon alltid kommer att vara sonen till en anställd. Under åren som går ses de bara vid enstaka tillfällen men Harrys hjärta kan aldrig glömma henne. I vuxen ålder flyr Harry till Kanada pga de rasmotsättningar som uppkommer på Guanagaspar. Rose gifter sig och bor kvar på ön. När hon så småningom kommer till Kanada på besök träffar hon även Harry igen och de båda inleder ett förhållande bakom ryggen på hennes man.

Det här är verkligen en helt fantastisk bok. Miljöbeskrivningarna är underbara och det känns nästan som om man befinner sig på ön tillsammans med karaktärerna. Extra häftigt är det när de sitter och dricker vin och hela smaken målas upp så perfekt att man nästan kan känna smaken i munnen när man läser. Eller vad sägs om följande vinsamtal mellan Harry och hans vän Kay:
”Guava”, säger han, ”guava på ett horisontellt plan och nästan vertikalt svävande ovanför en ton av cashewfrön. Eller snarare känner jag en lukt av cashewfrön. Om du förstår vad jag menar.”
” Ja, jag vet inte hur guava luktar, men om det här luktar guava, då måste jag hitta en flaska guavadoftande cologne. Och cashewfrön? Menar du ett enda eller en näve?”
” Mer än ett men inte riktigt en näve.”

Boken är indelad i tre delar där första och sista delen utpselas i nutid medan mittendelen berättar bakgrunden till deras förhållande och hur det var när de var små. Det är en nog en bok som skulle vara intressant att läsa på originalspråket eftersom en hel del av karaktärerna talar med det där speciella karibiska uttalet. Det blir lite fånigt med svenska då och när jag läser kommer jag på mig själv med att försöka översätta till engelska för att få en bild av hur det låtit då. Originalets titel He Drown She in the Sea säger en del om hur det skulle ha låtit.

Som sagt, det är en underbar bok både språkligt och innehållsmässigt och jag måste lägga hennes första bok Kaktusen blommar om natten på min att-läsa-lista. Jag är ruskigt nyfiken på om den är lika bra som den här.

Bloggnamn

Publicerad den 6 februari, 2008 av *Malin*

Många gånger blir jag lite avis när jag surfar runt på alla olika bloggar. På era namn. Många har verkligen tänkt till och har så härliga och ibland lite mystiska namn. Namn som fastnar. Själv heter jag ju bara *Malin*. Varken spännande eller mystiskt. Men när jag startade bloggen hade jag redan haft en annan, eller rättare sagt två, blogg(ar) i anonyma namn och det blev så konstigt. Jag ville inte att någon jag kände skulle läsa dem eftersom jag ville vara anonym och samtidigt blev det tråkigt att skriva privata saker eftersom det kändes som om att det inte skulle intressera någon. Så till slut valde jag att radera bloggarna och börja om på nytt och det är snart ett år sen nu. Det är mycket roligare att blogga nu, samtidigt som jag ibland får tänka till och välja att inte skriva en del saker eftersom jag har både vänner, släkt och kollegor som läser här. Det blir en balansgång. Ibland har jag ju fått kommentarer att ”ja, vi vet ju redan vad ni gjorde i helgen för det läste vi på bloggen”. Då kan det kännas som om jag (vi) bara är en blogg. Jag menar, jag skriver ju faktiskt inte om allt vi gör här i bloggen. Det mesta och det viktigaste och mest privata behåller jag för mig själv.

Men nu tappade jag visst tråden helt. Det var ju inte det som jag skulle skriva om. Det var ju det här med namnen. Jag skulle fråga er en fråga.

Varför heter du som du gör, dvs ditt bloggnamn? Hur valde du det namnet?

För min egen del blev det *Malin* med 2 stjärnor (i mina ögon är det stjärnor som är tanken) av en väldigt enkel anledning. När jag skulle kommentera på en kollegas blogg hade hon redan regelbundna kommentarer av en Malin. Jag började med att skriva Malin N, men det fick bara flashbacks från skolan eftersom vi var två Malin i klassen – Malin N och Malin W. Därför blev det att jag i stället lade till * för att visa att hallå, det är jag som skriver nu. Till slut blev det ”jag” på något sätt, eller rättare sagt, det blev blogg-Malin som skiljer sig en del från privata Malin. Det är ju inte världens mest spännande namn på en blogg, men nu skulle jag faktiskt inte ens kunna tänka mig att döpa om den. I början valde jag att skriva World of Malin som bloggnamn men det tog jag snabbt bort och nu är det bara bloggadressen som är så. *Malin* känns mer jag.

I väntan på en ängel av Helon Habila

Publicerad den 6 februari, 2008 av *Malin*

Svara

Helon Habila är från Nigeria och det är också där hans bok utspelar sig, under 1990-talet. Det är hans debutroman och med den vann han Caine Prize for African Writing 2001.

Bokens huvudperson är Lomba, en journalist med författardrömmar. Han vill inte bli inblandad i politiken, men som hans chefredaktör James säger när han söker anställning: ”I det här landet är till och med luften vi andas politik”. James tar också död på hans författardrömmar när han säger att det inte är någon idé att skriva en bok. Ingen kommer att ge ut den eftersom folk är för fattiga för att köpa den, inte kan läsa eller för upptagna med att hålla sig undan polisen och armén.

Senare hamnar också Lomba i fängelse, vilket skildras redan i bokens första kapitel. Där är det förbjudet att skriva, men han lyckas ändå föra dagbok i smyg. När han blir påkommen blir han tvingad att skriva kärleksdikter åt fängelsedirektören som sedan ger dem till sin älskade. Lomba skriver in små sos i sina dikter för att be om hjälp och så småningom kommer direktörens fästmö på det och ber att få träffa honom.

Boken är indelad så att olika personer ger sin skildring i egna kapitel. På baksidan av boken står det att varje sådant kapitel är som en novell i sig själv. Och det är ett problem i mitt tycke. Jag tappar tråden ibland och måste fundera på vad som händer och vem det är som nu berättar. Fokus skiftar för mycket och det känns lite rörigt. Innehållsmässigt är det starkt. Demonstrationer och brutalitet är vardag för dessa människor.

Helon Habilas avsikt med boken var ”att fånga stämningen under de åren: förtvivlan, frenesin och det envisa hoppet, men framför allt den syrelösa, fängelseliknande anda som var karekteristisk för de åren.” Och det har han lyckats med. Även om boken kändes något rörig pga upplägget tyckte jag att den var läsvärd och lärorik. Trots att det är mycket våld och brutalitet finns det också hopp, kärlek, vänskap och liv i boken.

Fånge i Teheran av Marina Nemat

Publicerad den 5 februari, 2008 av *Malin*

Fånge i Teheran är en självbiografi och utspelar sig i Iran under 1970-/1980-tal. Marina Nemat, som har skrivit boken och som det handlar om, fänglas när hon bara är 16 år gammal. Hennes brott är att ha protesterat över att lektionerna i skolan har ersatts av studier i Koranen. Hon krävde rätten till sin undervisning och för detta straffas hon med livstid i fängelse. Marina är kristen och kommer från en relativt välbärgad familj. När hon sätts i Evin-fängelset är hon inte ensam. Flera av hennes vänner går samma öde till mötes. De har alla på något sätt visat sitt misstycke mot den islamiska regimen i Iran.

Hon tas till en plats där det är meningen att hon ska skjutas till döds men den ena av vakterna, Ali, lyckas stoppa det precis i tid. I gengäld vill han att Marina konverterar till islam och blir hans fru. Antingen det eller så ska ha ta ut hämnden på hennes familj. Marina har inget val.

I vuxen ålder inser Marina att hon har en historia som måste berättas. Många dog i fängelset och hon känner ett starkt behov att få världen att höra deras historier. Trots att det gör ont att minnas måste berättelsen fram. Det är en skrämmande skildring hon berättar. Och man blir helt tagen av hur en människa kan kämpa så för något man tror så starkt på. Jag kan inte låta bli att undra hur man själv skulle ha agerat? Skulle man böjt sig för makten och gjort allt de sa för att skona sitt liv eller hade man stått upp för det man trott på trots att man riskerat både sitt och sina näras liv?

Det är en mycket läsvärd bok som är viktig att läsa och fundera över. Vi tar mycket av vår frihet för given och vi behöver bli påminda om hur lyckligt lottade vi är. Rekommenderas starkt!

Bokfemman vecka 6

Publicerad den 4 februari, 2008 av *Malin*

Den här veckans Bokfemma är återigen inspirerad från filmens värld, eller rättare sagt tv:ns värld. Just nu följer jag nog bara en enda serie på tv och det är Brothers and Sisters på kanal 5. Alla andra serier är just nu i väntan på en ny säsong. Det fick mig att fundera över det här med bokserier. Det finns ju en hel del sådana och de påminner just om tv-serier. Man lär känna karaktärerna och miljön och de blir nästan som ens vänner. Vänner man vill träffa om och om igen. Så fort en ny bok i serien kommer ut vill man läsa den för att få veta vad som har hänt med ens vänner.

Temat för Bokfemman kommer alltså vara serier den här veckan. Som vanligt får ni tolka fritt som ni vill och känner. Själv inser jag att jag inte läser/har läst så många serier. Eller är det bara minnet som är dåligt? Jag läste fler serier när jag var yngre. Vad beror det på? Är det så att just barn-/ungdomsböcker oftare är serier eller har jag helt enkelt inte fastnat för någon serie i vuxen ålder? Jag kanske är mer kräsen nu? Men det finns en del serier som direkt kommer upp i tankarna när jag tänker på ordet bokserier.

Veckans tema för Bokfemman är serier. Nämn din topp 5 av serier.

Harry Potter av J.K. Rowling. Det känns så himla typiskt att så fort jag tänkte efter vilka serier jag gillat bäst, då var det en massa barn-/ungdomsböcker som dök upp. Men, men, Harry Potter hade fått vara med i vilket fall. För den är faktiskt enormt bra och så väldans saknad. Harry och hans vänner känns definitivt som mina vänner också. Efter 7 böcker känns det som om man känner dem rätt väl.

Gömda osv av Liza Marklund/Mia Eriksson. Det kanske egentligen inte kan klassas som en serie, men det är ju fri tolkning som gäller för Bokfemman så jag bestämmer mig helt enkelt för att ha med den här. Jag har läst alla delarna eftersom det kändes som ett måste att få veta hur det gick för Mia och hennes familj. De fastnade verkligen i tankarna hos mig och det hade varit en omöjlighet att inte läsa alla delarna.

Systrar i jeans av Ann Brashares. Jag älskar verkligen den här serien. Vänskapen är så stark mellan tjejerna och samtidigt är allt annat väldigt vanligt och normalt. Det är skönt med såna böcker, som kan skildra vardagen på något vis och som inte är så överdrivna som en del berättelser kan vara. Det är så här livet är liksom.

Pysen-böckerna av Marie-Louise Rudolfsson. Så fort jag tänker på serier så tänker jag på den här. Jag älskade Pysen och allt som hände honom (han är en häst för er som inte vet). Jag läste hela serien minst en miljon gånger och det var som att läsa för första gången ändå. Åh vad jag kan sakna den känslan och den totala inlevelsen man hade i böckerna då.

Skumtimmen av Johan Theorin. Ja, jag vet. Nu fuskar jag. Det här är ju del ett och de andra tre delarna har inte ens kommit ut än. Men jag vill ha med den för det var första gången på länge som jag kände att jag gärna skulle vilja följa en serie. Jag vill träffa Gerloff igen och jag vill leva mig in i Ölands miljö. Det här är en serie som jag kommer att följa och det är första gången jag läser något som liknar en deckare och vill läsa mer. Det är ett bra betyg för att komma från mig så den har en självklar plats på listan.

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av bokserier?

Film A-Ö

Publicerad den 3 februari, 2008 av *Malin*

Min kollega Peppe och jag fortsätter filmtåget från bokstaven A-Ö. Han valde Jerry Maguire för bokstaven J och nu är det alltså min tur igen, på bokstaven K. Och nu ni! Nu blir det nostalgi på hög nivå! Eller vad sägs om Karate Kid?

Och även om det är ett långt klipp – kolla i slutet när han gör den berömda ”tranan”! Herrejisses. Mycket bättre än så här blir det inte. 🙂 Kommer ni ihåg? Wax on – wax off…

Peppe – din tur igen nu! På bokstaven L den här gången.

Ond aning – Premonition

Publicerad den 3 februari, 2008 av *Malin*

Jag har sett en massa filmer den här helgen (när vi har haft ström…) men få som jag kan rekommendera. En av dem vill jag i alla fall tipsa om. Det är verkligen min typ av film. En film där det kräver att man är med i vändningarna och där man inte riktigt säkert vet vad som är verklighet och vad som är fantasi. Den påminde lite om The Butterfly Effect med Ashton Kutcher faktiskt, som är en av mina favoritfilmer.

Linda (Sandra Bullock) är en hemmafru och lyckligt gift med 2 barn och ett typiskt amerikanskt liv. En dag kommer sheriffen och ringer på hennes dörr, bara för att meddela att hennes man (Julian McMahon) har dött i en fruktansvärd bilolycka. Lindas liv slås i spillror. Nästa morgon vaknar hon upp efter att ha gråtit sig till sömns och möts till sin stora chock av – sin man. Livs levande. Hon kan inte tro att det är sant, men det är det. Har allt bara varit en ond dröm? Men dagen efter är tragedin åter ett faktum, hon är återigen änka och olyckan var ingen dröm. Ingenting i Lindas liv är sig längre likt. Hennes dagar blandas ihop och ena dagen är hon änka och andra dagen lyckligt gift. Hon inser att det hon upplever är föraningar. Om hon lyckas få ihop pusslet, kan hon förhindra olyckan och rädda sin makes liv?

Det gäller att hänga med som tittare för dagarna blandas ihop utan kronologisk ordning och man vet inte vad som är sant och inte. Det är en spännande film som samtidigt får en att tänka till om vad som är viktigt här i livet. Vad skulle man göra om man visste att en närstående skulle dö? Vad skulle man säga till personen?

Sandra Bullock är ju en grymt bra skådis och hennes man i filmen spelas av ingen mindre än Julian McMahon som spelade den ”snälla”, omvända demonen Cole i serien Förhäxad. Jag rådiggade honom i den serien så jag var glad att få återse honom här. Även vår svenske Peter Stormare har en roll i filmen. En klart sevärd film, även om det inte är den bästa filmen jag sett.

Kolla in trailern för att se mer:

Favvoserie just nu

Publicerad den 1 februari, 2008 av *Malin*

Jag tänkte att jag skulle ”göra en Nina” och få er att börja titta på en av mina absoluta favvoserier! Hon brukar ju lägga ut en massa klipp om Grey´s Anatomy som hon hävdar är den bästa serie som finns. Själv har jag inte hakat på än, men kanske, kanske…

Brothers and Sisters går på Kanal 5 varje tisdag kväll, tyvärr rätt sent nu, 22.30. Men den är värd att sitta uppe och vara trött dagen efter för! Serien handlar om familjen Walker som består av Nora (Sally Field) och hennes 5 vuxna barn och deras familjer. I första avsnittet dör familjens pappa William (Tom Skerritt), då han av en hjärtattack faller ner i poolen och dör, mitt under firandet av dottern Kittys (Calista Flockheart) födelsedagsfest. Efter hans död kommer en del intressanta upptäckter om honom fram…

Familjen är en väldigt modern variant med de problem som dagens samhälle består av. Det är en serie fylld av värme och starka känslor samtidigt som den också är oerhört rolig. Familjen Walker är inte direkt en tyst och lugn familj. De hörs och de tar plats, de bråkar och de älskar varandra. Och man gråter floder i vissa avsnitt, både de och vi som tittare. Andra kända skådespelare som medverkar är tex. Rachel Griffiths och Rob Lowe.

Om du inte har sett den bara måste du göra det! För mer info gå in på ABC och se klipp. Jag måste köpa serien och se om den för den är helt fantastisk.

Ett litet smakprov:

Så – boka in tisdag kväll nu! Eller köp/låna hem serien och se den från början.

Malin i pressen

Publicerad den 30 januari, 2008 av *Malin*

Japp, så var man i pressen då. Förra veckan blev jag intervjuad av Kommunalarbetaren om det här med bokbloggande och Bokfemman. Tidningen kommer ut nu i veckan men redan nu kan man läsa artikeln på nätet.

Vad töntigt det känns när man läser vad man själv har sagt… Ja, men sååå sa jag ju inte. Jag har blivit intervjuad förr, i helt andra sammanhang, och varje gång känns det nästan som om man står utanför och tittar in på någon annan. Det känns inte alls som en själv när man läser det i tryck. Det måste vara supersvårt att intervjua någon och få med allt som sagts helt korrekt.

Men vad tycker ni – varför bokbloggar just du? Eller varför läser du andras bokbloggar?

Och jag kan svara på frågan hon ställer i slutet: Hur hinner de läsa allt de skriver om? Svar: det är ju bara att försumma sin man! Han är rätt trött på mitt läsande och bloggande vid det här laget. Ibland får jag faktiskt skippa både blogg och läsning helt några dagar och bara umgås med min man. Det är inte lätt vara bloggänkling… eller läsänkling heller för den delen…

If You Could See Me Now av Cecelia Ahern

Publicerad den 30 januari, 2008 av *Malin*

Det här är den tredje boken av Cecelia Ahern som jag läser. Hennes första böcker är P.S Jag älskar dig (som går på bio nu) och Där regnbågen slutar. Hon har även kommit ut med en fjärde bok: A Place Called Here som jag inte har läst än, men som jag ska beställa.

If You Could See Me Now handlar om 6-årige Luke och hans moster Elisabeth. Hon tar hand om honom eftersom hans mamma Saoirse inte ens kan ta hand om sig själv. En dag får Luke en ny vän; Ivan. Problemet är bara att han är osynlig. Snart får även Elisabeth en ny vän som också heter Ivan och det verkar som Lukes osynliga vän då försvinner. Han kanske bara baserade sin osynlige vän på hennes Ivan? Ivan lär henne att släppa sitt oklanderligt perfekta liv där inget får rubbas och han lär henne att leva och skratta. Men det konstiga är att hon inte vet något om honom, inte varifrån han är, var han bor eller vad han arbetar med. Och så fort hon försöker presentera Ivan för någon verkar alla tycka att hon är konstig. Det är bara Luke som förstår henne och tar Ivan på allvar. Vem är han egentligen? Och varför kan ingen mer än hon och Luke se honom?

Det här är verkligen en mysig bok. Även om den kanske låter rätt banal till handlingen finns det också mycket djup i den och man får sig många tankeställare om vad som är viktigt i livet. En perfekt feel good-bok. Cecelia Ahern är en författare som jag kommer att fortsätta följa och läsa. Den kommer dessutom på film med Hugh Jackman, men det finns inget releasedatum än.

Och en annan sak – hur kommer det sig att utländska pocket alltid har så mycket finare omslag än svenska pocket? De har ofta härliga, roliga omslag med utbuktande bokstäver. Bara själva omslaget i sig är en upplevelse. Jag älskar omslaget till den här boken. Man blir liksom glad redan där, innan man ens börjat läsa.

Pride and Prejudice

Publicerad den 28 januari, 2008 av *Malin*

Pride and Prejudice (BBC version) (Musik: Howie Day – Collide)

Bättre än så här blir varken en bok eller en film… Min favorit alla kategorier, både vad gäller bok och film. Se och njut av Mr. Darcy.

Bokfemman vecka 5

Publicerad den 28 januari, 2008 av *Malin*

Den här veckans Bokfemma kan kanske bli svår för en del, beroende på vilka intressen man har. Däremot är det ett ämne som ligger mig själv väldigt varmt om hjärtat. För min egen del ligger läsning och film lika nära till hands. Jag älskar att läsa men jag älskar också att se på film och jag ser helt klart fler filmer än jag läser böcker. Sen kan jag inte skriva om alla filmer här på bloggen för det skulle bli för mycket tycker jag. Film är lite mer privat för mig av någon anledning. Jag håller hellre tankarna inom mig där.

Temat för den här veckan kommer alltså att vara film, eller rättare sagt filmatiseringar. När man läser en bok fångas man av beskrivningarna och målar upp en inre bild av både karaktärer och miljö. Om (eller när) boken sedan filmatiseras kan det bli krockar. Antingen lyckas de fånga känslan av boken som man själv fick genom läsningen eller blir det precis tvärtom. Man känner inte ens igen boken i filmen.

I flera fall har filmerna bara förstärkt intrycket av boken för min del. Vissa förändringar får man kanske leva med. Allt kan inte finnas med från boken. Men det är själva känslan från boken som är det absolut viktigaste att fånga. Personligen har jag några favoriter där jag känner att boken och filmen hör ihop som ett. Och det är just dessa böcker/filmer vi ska resonera kring den här veckan.

Om du behöver hjälp att komma ihåg vilka filmer som blivit böcker kan du titta in på Based on the Book där du kan välja att leta via filmens eller bokens namn.

Veckans tema är filmatiseringar. Nämn dina fem favoriter av filmatiseringar av böcker.

Pride and Prejudice av Jane Austen. Japp. Ytterligare en gång på listan! Men nu pratar jag alltså inte om den senaste versionen för den vägrar jag se. Det ska vara den förra filmatiseringen som gjordes som en serie i 2 delar med den absolutely gorgeous Colin Firth som Mr. Darcy. Allt annat går bort! En fantastisk filmatisering som verkligen fångat bokens charm och humor. Skådespelarna är perfekta i sina roller.

About a Boy av Nick Hornby. Jag tror faktiskt att jag såg filmen först och sen blev så kär att jag var tvungen att läsa boken. Och så lånade jag ut boken till någon men har inte fått tillbaka den. Jag kommer inte ihåg vem som lånade den heller. Jag kan förstå att denna någon behöll boken för den är helt underbar och filmatiseringen likaså. Jag vet inte hur många gånger jag har sett filmen och jag brukar visa den i skolan varje år. Den är bara så charmig och rolig. Me love!

Message in a Bottle av Nicholas Sparks. Jag läste boken och grät floder och när filmen kom tvekade jag. Skulle de lyckas förmedla den starka känsla som boken gett mig? Svaret blev ja utan att tveka. Kevin Costner, Robin Wright Penn och Paul Newman gör alla tre sitt för att få fram stämningen. Det är så starkt och så sorgligt och jag gråter floder även till filmen.

The Horse Whisperer av Nicholas Evans. När boken kom blev den snabbt en av mina absoluta favoritböcker. Jag grät mig igenom första delen och avslutade boken på samma sätt. Jag var dönervös inför filmen. Tänk om de skulle paja en av mina största läsupplevelser? Men med Robert Redford, Kristin Scott Thomas och Scarlett Johansson i rollerna kunde det inte gå fel. De ändrade förvisso slutet så det blev lite sämre, men det kan jag bortse från eftersom de lyckades med allt annat. Det är en storslagen film som berör och griper tag, precis som boken gjorde.

The Silence of the Lambs av Thomas Harris. Tyvärr är det bara den första filmen som är en bra filmatisering. I övrigt tycker jag böckerna är mycket bättre än filmerna. Men del ett med Jodie Foster och Anthony Hopkins är så äckligt spännande och tom bättre än boken ibland. Första gången jag såg filmen var jag ensam hemma och var tvungen att stänga av ljudet ibland för att klara av att se den. Ett mästerverk.

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av filmatiseringar av böcker?

Jag valde att fokusera på själva stämningen i böckerna och hur väl de lyckats förmedla den i filmatiseringen. Man kan ju också välja att se det från andra håll: enbart karaktärerna, miljön eller själva storyn. Valet är fritt! I efterhand kan jag konstatera att de fyra första filmerna också tillhör mina absoluta favoritfilmer oasvett om de är baserade på bok eller inte. Det kanske är så att de allra bästa filmerna faktiskt är baserade på böcker? Och det är väl därför i stort sett alla bästsäljande böcker så småningom blir film, mer eller mindre bra sådana…

I am Legend

Publicerad den 27 januari, 2008 av *Malin*