Författararkiv: *Malin*

Bitterfittan av Maria Sveland

Publicerad den av
13

Överallt där jag har läst om den här boken har det varit positiva omdömen. Alla lovordar den och säger att den är tankeväckande. Och fast att jag hade på känn att det här inte är min typ av bok, gick jag och köpte den igår.

Jag lär mig aldrig. Jag borde veta att jag ska lita på mina instinkter. För jag hade rätt i mina första tankar. Jag gillar inte den här boken alls. Den får mig bara att bli deppig eftersom huvudpersonen är så gnällig och bitter hela boken igenom. Och eftersom det enligt den här boken inte finns lyckliga par vill jag bara tala om att här har du ett! Jag är gift och lycklig. Det känns nästan som om jag borde skämmas över att jag känner så, enligt den här boken. Och det känns som om man måste avguda den här boken om man är kvinna. Jag gör visst bara allting fel. 🙂

Den här boken får mig att vilja spendera hela dagen med min man och bästa vän. Så, bort med den här deppboken nu. Nu tänker jag tillbringa resten av dagen med ett leende på läpparna och nu ska jag skriva 2 inlägg på bloggen om roliga, glädjande saker!

Bokfemman vecka 4

Publicerad den av
46

Förra veckans Bokfemma måste ha varit rekord i antal deltagare! Härligt att ni var så sugna på att köra igång igen efter uppehållet.

Inför veckans tema hade jag lite huvudbry. Jag har flera teman liggande på lager, men jag hittade inget som jag kände lockade. Men så när jag stod och mockade i stallet igår, där de bästa idéerna alltid kommer, slog det mig vilket ämne vi skulle ha den här veckan. Ett ämne som ligger mig mycket varmt om hjärtat och som är anledningen till att jag älskar att läsa. Och att jag inte har haft det innan är ju snudd på skandal. Fy skäms på mig!

Berättelser och intriger i all ära, men det som är främsta anledningen till mitt bokmaleri är just – skriften. En bok kan ha hur bra story som helst men blir ändå inte min favorit om inte språket är med. Och tvärtom för den delen. Om språket är så där sprudlande levande kan det få mig totalt på fall, även om storyn i sig är svag. Värst var det när jag var yngre. Då satt jag med penna och papper i handen när jag läste och fyllde flera sidor med citat ur böckerna jag läste. Sedan var det bara att gå tillbaka och läsa dessa citat och låta språket flöda fram. Jaja, lite töntigt, jag vet. 🙂

Veckans tema är, som ni kanske har listat ut, språk. Men som vanligt tänkte jag att ni får tolka temat lite hur ni vill. Jag själv kommer att välja 5 böcker där språket har fått mig på fall. Man kan ju välja författare också. Eller helt enkelt andra språk. Ibland kan ju läsning på bokens orginalspråk vara en upplevelse. Eller varför inte välja böcker om språk? Och om man inte vill hylla böcker kan man ju istället dissa och välja de 5 sämsta. Din Bokfemma – du bestämmer.

Temat för veckans Bokfemma är språk. Nämn 5 böcker med ledordet språk.

  • Pride and Prejudice av Jane Austen. Äntligen får jag ha med den här boken på Bokfemman igen! Den här boken ska man läsa på engelska förstås så den får vara med den här veckan dels för Austens fantastiska, humoristiska och fängslande språk, men också för det engelska språket i sig.

  • Onåd av J. M. Coetzee. Jag är egentligen en sucker för lite mer poetiskt språk, men den här boken fick mig att tänka om. Klockrent, utan krusiduller lyckades han fånga mitt intresse. Inte ett ord för mycket någonstans.

  • I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell. En gång hörde jag någon beskriva Johannas språk som ”rinnande vatten”. Och det är verkligen på pricken. Johanna fixar att vara rolig, trovärdig och fängslande på en och samma gång. Hon har ett unikt och träffsäkert språk som är väldigt typiskt just för henne. Det märks också i hennes krönikor, som hon tyvärr har slutat skriva. Och det roliga är att när jag läser hennes texter kan jag både se och höra henne. Det är verkligen så hon, på något sätt.

  • Norwegian Wood av Haruki Murakami. En ny kärlek från min sida. Så vackert språk och det är nästan så jag skulle ta och lära mig japanska bara för att kunna läsa boken på dess ursprungliga språk. Om det är så här vackert på svenska – vad är det då inte i orginalspråket?

  • Romeo and Juliet av William Shakespeare. Eller vad som helst av Shakespeare. Den här kanske skulle stå först egentligen, men, men. Om man inte fascineras av dessa pjäser och deras ordvitsar och charm vet jag inte vad man ska göra. Det blir inte bättre så här i mitt tycke.

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av böcker för ordet språk?

Nästa veckas bokfemma

Publicerad den av
1

Nu har jag skrivit ihop Bokfemman för nästa vecka. Om du är sugen på att hänga på får du titta in här i morgon bitti igen. Då publiceras nämligen temat för vecka 4…

Nu är det snart The Wedding Planner på tv – god natt så länge!

Girls Just Want to Have Fun

Publicerad den av
4

Jag blev utmanad av Nina att välja en film på bokstaven G. Och så klart – Girls Just want to Have Fun! Helt underbar film och vilken nostalgikick! Nu ska jag då skicka vidare utmaningen till någon som ska välja en film på bokstaven H. Peter – tar du utmaningen? Jag får ju inte länka till dig, men du vet ju vem du är. 🙂

Norwegian Wood av Haruki Murakami

Publicerad den av
4

Det är lika bra att jag säger det på en gång. Det tog mig bara en sida att bli kär i den här boken. Språket är så bländande vackert att jag har lust att ta fram en anteckningsbok och fylla med citat ur boken. Så gjorde jag nämligen alltid förr när jag läste. Jag fyllde sida upp och sida ner med citat från böcker jag läste och sedan kunde jag gå tillbaka och läsa dessa citat och känna känslan man hade när man läste boken. Nu kom alltså lusten att göra det igen, men vem sjutton har tid med sånt nu för tiden?

Toru Watanabe pluggar på universitet i Tokyo när han åter tar upp bekantskapen med Naoko, som var hans bästa väns flickvän. De drev isär när vännen tog sitt liv. Mellan dem växer kärleken fram men helt plöstligt försvinner hon ur hans liv igen och när hon efter en tid hör av sig igen via brev berättar hon att hon är intagen på ett vårdhem för psykiskt sjuka. Samtidigt lär Toru känna en kurskamrat, Midori, som han först blir god vän med. Efter ett tag växer dock djupare käsnlor fram mellan dem och han slits mellan de två kärlekarna i sitt liv.

Jag har redan nämnt att språket är vackert och fängslande och tom karaktärerna själva i boken kommenterar att Toru använder ett väldigt vackert och speciellt språk när han talar. Handlingen utspelas i Japan, sent sextiotal och det är intressant att följa händelserna och miljöskildringarna. Jag har aldrig varit där, eller ens i Asien, men skulle väldigt gärna vilja åka dit. Det är många saker i boken, både kultur och miljö, som lockar till ett besök.
Även om jag hade kunnat skippa vissa skildringar i boken tycker jag att det är intressant läsning. Jag vet att jag har läst mycket om den här boken på flera bokbloggar och att det är tack vare dessa tips som jag gick och lånade boken. Tyvärr kan jag inte komma ihåg vilka bokbloggar just nu. Tack ni som har tipsat om den här boken i alla fall! Det var väl spenderad tid, definitivt.

You make my day!

Publicerad den av
15

Det är alltid lika roligt när man får veta att man är uppskattad. Idag fick jag veta att jag blivit tilldelad You make my day-award av två personer. Dels från Klimakteriehäxan och dels av Jämtlandstösen. Tack till er båda!

Och nu är det då min tur att föra det vidare! Jag ska erkänna att jag tycker att det är supersvårt. Jag har vissa bloggar som är ett rent måste varje dag, men i övrigt surfar jag runt på en massa bloggar när jag hinner. Jag är inne på alla som lämnar kommentar till Bokfemman tex. Och alla som står i min länklista (som jag borde uppdatera…). För att inte missa någon tänker jag inte fylla mina 10 platser. Jag tänker lista de 6 bloggar som jag är mest regelbunden besökare till, som mitt hjärta kanske klappar lite extra för och som jag måste få min dagliga dos av. De övriga 4 platserna tillägnas er som deltar i Bokfemman eller som på andra sätt bidrar med roliga, intressanta, tänkvärda och läsvärda inlägg. Och ni är många!

Ja, jag vet att det är fegt att göra så men det står jag för. 🙂

Ni sex personer som kan räkna med i stort sett dagliga besök, även om jag inte hinner kommentera, är följande (utan inbördes ordning):

Vill du dela ut ”You Make My Day Award”? Så här lyder ”bruksanvisningen”:”Give the award to up to 10 people whose blogs bring you happiness and inspiration and make you feel so happy about blogland! Let them know by posting a comment on their blog so that they can pass it on. Beware! You may get the award several times!”

Jag önskar av Deborah Ellis

Publicerad den av
3

Det här är ingen bok man kan recensera. Jag kan bara berätta vad den handlar om och uppmana er att läsa den. Jag önskar – palestinska och israeliska barn berättar av Deborah Ellis. En bok där Ellis har intervjuat barn i olika åldrar om sin syn på livet och deras tankar och önskningar inför framtiden. Boken inleds med en lista på de 429 barn under arton år som dödades mellan 2000-2003. Och när man ser alla dessa namn uppradade efter varandra kanske man kan förstå lite mer vad det handlar om. Hur de har det.

Boken är alltså uppdelad i olika berättelser av barnen som inleds med lite kort fakta.

Mona 11 år säger så här: ”Jag vill bara gå till skolan. Jag vill inte spränga någonting. Soldaterna ser mig inte som ett barn, de ser mig som en fiende. Jag tycker inte om dem, men jag är inte deras fiende. Jag vill bara gå till skolan.”

Och senare får hon höra hur det är i Kanada och kommenterar det så här: ” En hjälparbetare som kom hit från Kanada för att undervisa oss berättade för mig att det inte finns några gränsstationer i Kanada. Människorna som bor där kan ge sig iväg vart de vill, och de kan bara gå och gå och gå, utan att bli stoppade av soldater som ställer en massa frågor och hindrar dem från att gå vart de vill. Det måste vara jättekul. Jag skulle vilja kunna göra så en dag, bara gå och gå och gå.”

Att läsa deras berättelser får en att se sitt eget liv med andra ögon. Bli lite mer tacksam över det man har och den frihet man tar för given. Som sagt, jag rekommenderar er verkligen att läsa den här boken.

Bokfemman vecka 3

Publicerad den av
50

Välkomna tillbaka! Nytt år, nya Bokfemmor. Hoppas ni är laddade och redo och har läst mycket under helgerna.

Jag tänkte att vi skulle mjukstarta lite lätt med ett enkelt tema. Eftersom det har varit många storhelger och en del har varit långlediga så har ni säkert hunnit läsa en hel del. Kanske har ni tom fått en massa nya böcker i julklapp? Veckans tema kommer att handla lite om det som nyss har varit men ni ska få möjlighet att tolka som ni vill.

Temat för veckans Bokfemma är senaste. Det kan vara senaste böckerna ni har läst (eller lyssnat på), senaste böckerna ni har fått eller gett bort, eller senaste böckerna ni har påbörjat. Eller senaste böckerna som ni lagt beställning på, lagt till i att-läsa-listan osv. Ni väljer själva hur ni lägger upp det.
Veckans tema för Bokfemman är ”senaste”. Nämn din topp 5 som baseras på ordet senaste.

  • Beatriz och himlakropparna av María Etxebarria. Det här är den absolut senaste boken som jag har haft framför näsan. Och den är inte färdigläst än så jag kan inte riktigt ge något omdöme. Den känns bra än så länge men lite främmande eftersom den handlar mycket om droger och det är ett område som jag verkligen aldrig har tagit del av själv.

  • Ödets dotter av Isabel Allende. Än så länge har jag bara hunnit påbörja den så jag kan inte säga vad jag tycker om den. Jag älskade Andarnas hus av Allende när jag läste den för många år sen. Av någon anledning har det inte blivit fler böcker av henne sen, kanske har jag varit rädd att förstöra mitt första intryck.

  • Jag önskar av Deborah Ellis. En bok där israeliska och palestinska barn berättar om sina liv i form av korta noveller, utifrån intervjuer som Deborah Ellis gjort med dem. Hemsk läsning, men samtidigt nyttigt.

  • The Breadwinner av Deborah Ellis. Om en liten flicka i Afghanistan som klipper av sig sitt hår och utger sig för att vara pojke så hon kan försörja sin familj. Mycket gripande.

  • Volleyboll för massajer av Javier Salinas. En ungdomsbok om skilsmässa och hur det påverkar barnen, sett utifrån barnets eget perspektiv. Trots det djupa ämnet väldigt rolig också eftersom huvudpersonen är en väldigt kul kille med många träffande kommentarer om omgivningen.

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av senaste?

Freedom Writers

Publicerad den av
7

Det här är en av de bästa filmer jag någonsin sett. Jag har nog aldrig gråtit eller blivit så berörd av en film som jag blev av den här. Den är stark, gripande och så fruktansvärt medryckande. Har du inte sett den så måste du göra det.

Filmen baseras på en sann historia och boken The Freedom Writers Diary. Läraren Erin Gruwell, som spelas av Hilary Swank, kommer ut på sitt första lärarjobb till en skola där rasmotsättningarna är starka. Hon ska undervisa en förtaårsklass i engelsk litteratur men eleverna har inget större intresse av skolan eftersom de känner att det inte spelar någon roll. De har viktigare saker i sitt liv. När Erin inser att de aldrig ens har hört talas om Förintelsen väljer hon att börja undervisa dem i ämnet. Hon tar med dem på en väldigt gripande utställning och de får läsa Anne Franks dagbok. Eleverna inser att det finns fler ute i världen som har det tufft och att man faktiskt kan göra något med sitt liv ändå. Man kan förändra sitt liv.

Det kanske låter banalt och förutsägbart och det kanske påminner om Farliga sinnen och Michelle Pfeiffer. Men nej, så är det inte alls. Den här filmen är större. Jag ska genast lägga en beställning på boken och läsa de här tonåringarnas berättelser om sina liv. Deras berättelser ger verkligen perspektiv på tillvaron. Den här filmen visar hur viktigt det är för en människa att känna att man blir trodd på. Att det finns människor i närheten som verkligen tror på det man gör och att man har en framtid.

Vill du läsa mer om filmen och se trailer kan du klicka här. Det finns även fakta om organisationen Freedom Writers här där man kan läsa om verklighetens tonåringar från filmen och hur det har gått för dem sen. Metoden har även spridits och numera finns det fler lärare som arbetar som Erin Gruwell.

Se den här filmen! En uppmaning.

The Breadwinner av Deborah Ellis

Publicerad den av
4

Mycket läsning just nu här hemma… Men jag är inne i ett riktigt lässtim och bara njuter av att läsa. Dessutom vet jag att om bara någon vecka drar spanskakursen igång och frågan är hur mycket jag orkar/hinner läsa då? Därför njuter jag av lugnet och läsningen nu innan.

Deborah Ellis är född i Kanada, men har tillbringat mycket tid i afghanska flyktingläger i Pakistan och Ryssland. Där har hon pratat med flickor och kvinnor i olika åldrar och sedan skrivit ner deras berättelser. I ett av flyktinglägren fick hon höra talas om en flicka som klippt av sitt hår och utgett sig för att vara pojke. Kvinnor och flickor fick inte gå ut och det enda sättet att försörja familjen var att jobba som försäljare, utklädd som pojke. Efter hand insåg hon att detta var ett vanligt fenomen som många gjorde. Alla dessa berättelser ledde till att hon började skriva om den afghanska flickan Parvana, baserat på de livshistorier hon fått berättat för sig. Det finns tre delar i serien och det här är alltså första delen.

The Breadwinner handlar om Parvana och hennes familj som gått från att vara rika och ha det bra till att ha förlorat allt pga kriget och bo tillsammans i ett enda rum. Båda föräldrarna är välutbildade och fadern har tom studerat utomlands. När Talibanerna tar över makten blir livet allt svårare. De förlorar äldste sonen och mamman och äldsta systern får inte gå utomhus. Parvana och hennes pappa står för försörjningen men när han blir fängslad är det bara hon kvar som kan försörja dem. De klipper av henne håret och hon får ge sig ut på marknaden och sälja saker för att kunna försörja mamman och de tre syskonen.

Det här är en ungdomsbok som jag köpte för några år sedan. Sedan har den tyvärr blivit stående i bokhyllan. En av mina elever fick låna den i höstas och hon var helt lyrisk så nu tog jag tag i det och läste den också. Det är en skrämmande värld som presenteras för läsaren och ännu värre är det att man vet att det är verkligt. Parvana tvingas bli vuxen och ta ett ansvar som inte är rimligt för en flicka i hennes ålder. Utan henne skulle familjen bli utan mat. Man lär sig mycket av den här boken och den ger perspektiv på tillvaron. Alla borde läsa den här boken, både vuxna och ungdomar.

Volleyboll för massajer av Javier Salinas

Publicerad den av
2

Som jag skrivit tidigare upptäckte jag att förra årets läsning blev lite snedfördelat. Majoriteten av böckerna hade författare från USA, Storbritannien och Sverige. Dessutom var det flest kvinnor. Och det är väl inget fel med det egentligen, men jag vill vidga mina vyer lite. Lära känna litteratur från andra delar av världen.

Så med detta mission i tankarna gick jag in till litteraturpedagogen i skolan. Tillsammans sökte vi på spanska författare eftersom det kändes som steg 1 för min del (eftersom jag ska plugga spanska i vår). Till vår förvåning var det mest gamla gubbar på listan och väldigt lite litteratur från senare åren. Detta var alltså på Alex databas (eller vad det heter?). Men några titlar hittade vi och en hade vi tom hemma i form av ungdomslitteratur, så jag började där.

Volleyboll för massajer handlar om Juan vars föräldrar separerat. Helt plötsligt går han från trygg stabil tillvaro till att bli tvungen att besöka psykolog. Eller är det inte så när man blir skilsmässobarn? Juans klasskompisar som är skilsmässobarn är den enda bilden han har och han är livrädd för att hamna i det facket. Till stöd har han sin storasyster, morbrodern och blidläraren som alla bidrar till att göra separationen enklare för honom. En skilsmässa behöver inte innebära att man hamnar i förlorarnas lag. Juans idrottslärare delar nämligen upp dem i lag där skilmässobarnen hamnar i ett eget lag och av någon anledning är det alltid de som förlorar, något som Juan resonerar mycket kring.

Den här boken riktar sig till ungdomar i nedre tonåren och strax under. Det är en väldigt intressant bok. Juan funderar mycket kring vilka stämplar man får som människa och varför man så lätt finner sig i dessa. Att vad andra säger och tycker om en snart blir ens egen sanning. Han har dessutom många kul tankar och kommentarer som man kan skratta åt. Det är både en rolig och klok bok som framkallar många tankar. Om man hade den här som diskussionsbok skulle man nog kunna få riktigt bra samtal med eleverna. En bok som jag kan rekommendera att läsa.

I skydd av mörkret av Stephen Booth

Publicerad den av
3

Jag ska erkänna med en gång. Jag började läsa den här boken redan i somras och avslutade den alltså inte förrän nyligen. Den kom i ett bokpaket från en av bokklubbarna, som jag självklart glömt att avbeställa. Den hade inte varit mitt eget val eftersom det är en deckare och den genren inte riktigt är min grej. Jag vet inte varför jag inte gillar deckare, men jag tror att det är själva mordfokuseringen som jag ogillar så. Jag har lite svårt för när död är det centrala i en handlig. Ändå försöker jag mig på genren lite då och då eftersom jag tänker att jag någon gång ska bli som alla andra och falla för den. Kanske någon dag så lyckas det.

I alla fall så är tydligen Stephen Booth känd brittisk deckarförfattare och BBC ska visst göra serie av hans böcker. Ni som är deckarintresserade kan alltså hålla lite utkik. Han har hittills gett ut 8 delar i serien om poliserna Ben Cooper och Diane Fry. I skydd av mörkret är del 7. Det verkar vara fristående delar, men jag har säkert missat en del bakomliggande historia mellan huvudpersonerna när jag hoppar in rätt i serien.

Handlingen spinner runt två olika händelser. En gammal dam har blivit mördad och när mordet utreds visar det sig att damen har levt helt isolerad. Ingen känner henne och hon hade aldrig besök och det finns inget i hennes bostad som ger några indikationer på att hon haft familj eller bekanta. I samma stad brinner också ett bostadshus ner och mamman och två barn dör i branden. Mannen och ena dottern fanns inte i huset för tillfället och är de enda överlevande. Ben Cooper och Diane Fry försöker alltså dels hitta ursprunget och mördaren till den gamla damen och dels orsaken till branden och den skyldige till den.

Visst, det är absolut ingen dålig bok och det är inte rättvist att jag ska bedöma boken eftersom jag är anti deckare. Förmodligen tycker man att det är en bra bok om man är deckarfantast. Den är välskriven och med en bra handling. Att det tog så lång tid för mig att läsa ut den beror inte på boken utan mer på mig själv. Jag orkar inte riktigt fokusera på utredningen kring morden och tröttnar på att läsa om de inblandade och detaljerna kring morden. Men, som sagt, boken ligger illa till hos mig redan innan jag börjar läsa. Kanske någon som gillar deckare och är van vid att läsa dem har läst den och kan ge ett mer rättvist omdöme?

Jag har vunnit pris!

Publicerad den av
11

Måste få skryta lite… 🙂

Jag fick pris av Liza i hennes Blogawards 2008 för bästa bokblogg! Jisses vad glad jag blev! 😀 Ikväll ska jag hem och fira i skumpa.

Från Lizas blogg Språkmakargatan:
”Bästa bokblogg: World of Malin
Vinnarmotivering: I år var det lätt att hitta en vinnare i litteraturkategorin. Att Malin älskar böcker och att läsa är lätt att förstå när man besöker hennes blogg. Hon delar generöst med sig av sina läsupplevelser och bjuder sina läsare på spännande bokrecensioner. Jag har fått många goda boktips i Malins läshörna. Under ett år har Malin, genom sin återkommande Bokfemma, uppmuntrat flertalet bloggare att reflektera kring sina läsäventyr på ett roligt och givande sätt. Genom Bokfemman har vi inte bara fått tillfälle att angripa läsandet metakognitivt utan också att jämföra våra personliga bokvärldar med andra engagerade läsare. Bokfemman i sig har faktiskt sporrat mig till vidare läsning (vem vill inte utvidga sina läserfarenheter?) Dessutom kan den fungera som ett festligt moment i litteraturundervisningen. Tack Malin för detta och fortsätt blogga!”

Tack Liza!

*hoppar runt och dansar av glädje*

Nya mål inför läsåret 2008

Publicerad den av
10

När jag gick igenom listan över vad jag har läst under 2007 insåg jag en sak. Jag har inte lyckats sprida läsningen över världen så bra. Eller vad ni säger ni om följande lista:

  • 21 USA
  • 16 Sverige
  • 15 Storbritannien
  • 2 Irland
  • 1 Colombia
  • 1 Frankrike
  • 1 Iran
  • 1 Australien
  • 1 Sydafrika

Jag inser att läsningen för 2008 måste styras upp lite bättre. När jag valde böcker förra året kollade jag i och för sig inte alls varifrån de hade sitt ursprung, men att det blev så många amerikaner på listan kom ändå som en överraskning. Jag trodde inte att det var riktigt så snedfördelat.

Nej, nu i år ska jag försöka vidga läsningen lite och hitta nya författare från länder som jag kanske inte ens läst något från förut. Har ni några tips på böcker/författare så blir jag tacksam! Jag har några här hemma som sätter Chile och Afghanistan på listan, men i övrigt ser det säkert ut likadant som för förra årets lista.