Skumtimmen av Johan Theorin

Den här boken gick som följetong i lokaltidningen i somras. Jag var inte så sugen på att läsa den just då så jag rev ur alla delar och sparade dem till senare. Men nu kändes det helrätt att läsa boken och vilken bok sen!

Johan Theorin var tydligen själv tveksam till boken och om vem som skulle kunna tänkas läsa den. Den utspelar sig på Öland under tre olika tidsepoker. Han pendlar mellan nutid, 1970-tal och 1940-tal under andra världskriget. Läs intervju med Johan Theorin själv i SvD här. Där kan man också läsa att Skumtimmen kommer att följas av ytterligare 3 böcker med Gerlof i huvudrollen. De ska jag definitivt läsa.

Julias son Jens försvinner från morföräldrarnas hus ut på alvaret i ett obevakat ögonblick, i början av 70-talet. Trots skallgång och undersökningar hittas han aldrig. Julia ger aldrig upp hoppet om att någon dag få veta sanningen och hon kan inte heller tro att han är död. Många år senare, dvs nutid, får Julias far Gerlof en liten sandal med brev på posten. Samma sandal som Jens hade på sig när han försvann. Han tar kontakt med sin dotter som kommer tillbaka till Öland och kämpar med minnena som väller fram. Gerlof bor på ett hem nu och lider av svår värk som gör det svårt att gå, men han är envis och börjar göra egna undersökningar om vad som hände hans barnbarn. Vem var det som skickade sandalen? Kan det vara så att den mystiska Nils Kant faktiskt inte är död? Var det han som dödade Jens? Någon vet svaret på alla frågor men det gäller att fråga rätt personer.

Det här är en slags blandning av deckare och skräck, men den presenteras som skräckroman. Jag gillar ju normalt sett inte deckare, men det här är ingen typisk deckare med ett mord som ska lösas av polisen. Här är det mer personligt och man vet egentligen inget om brottet mer än att pojken försvunnit. Ingen vet om han är död eller bara försvunnen. Öland känns också som klockren miljö för händelserna. Det är lite kusligt i boken ibland och det speglas också i miljön. Man lever verkligen sig in i boken.

Det är verkligen en grymt bra bok och den är svår att släppa ifrån sig. Den är spännande, fängslande och välskriven. Jag kan rekommendera er att läsa den här om ni är sugna på en spännande och lite skrämmande bok.

Atlantis hemlighet av David Gibbins

David Gibbins är marinarkeolog och en väldigt respekterad sådan. I Atlantis hemlighet har han försökt använda sig av sina egna kunskaper i kombination med lite action.

Myten om Atlantis har intresserat och fascinerat människor länge. I Nineveöknen, i närheten av pyramiderna, trampar en kamel igenom taket till en gravkammare. I graven finner man att mumiens svepning består av pergament med skrift. Ur skriften får man fram ordet Atlantis. Nästan samtidigt finner man i havet utanför Kretas kust en guldskiva med tecken och budskap som man lyckas tolka. Dessa två fynd tillsammans leder arkeologerna till Atlantis hemlighet.

Jag är själv intresserad av legenden om Atlantis och skrev tom ett specialarbete på gymnasiet om det. Därför blev jag väldigt intresserad av den här boken när jag fick den i handen. Jag har väntat ända till jullovet med att läsa den eftersom jag verkligen ville sträckläsa den. Och för att verkligen kunna njuta av den i lugn och ro.

Men, men, det blev tyvärr en besvikelse. Boken är helt ok, men jag kan störa mig på att alla arkeologer hela tiden rapar upp fakta till varandra. Fakta som de alla redan känner till och kan. Det blir lite fånigt när författaren försöker maskera dessa samtal med att de inblandade blir så exalterade att de måste rabbla upp allt de vet trots att de vet att alla omkrng redan vet allt. och så är det hela boken igenom. Det blir lite tröttsamt och irriterande till slut.

Självklart är själva idén intressant och det är spännande att följa dem på resan mot Atlantis och det är klart att det de upplever är alla arkeologers dröm. Men ändå. Det blir inte bra. Det är lite för mycket action över det hela och väldigt mycket tekniska prylar som jag inte orkar ta in. Lite James Bond kan man säga och det är ingen favorit. Nja, jag hade förväntat mig mer helt enkelt.

Blood Diamond

I somras tipsade våra vänner oss om en film – Blood Diamond. Så fort de nämnde att den handlar om krig tackade jag nej för jag avskyr att se krigsfilmer. Under hösten dök namnet på den här filmen upp flera gånger och alla var eniga om hur bra den är. Till slut la jag in den på min filmlista på Lovefilm. Det negativa med Lovefilm är ju att man inte vet när man får en viss film eftersom de skickar vilken film som helst från listan man har valt. Men nu i veckan kom den alltså hem i brevlådan.

Filmen handlar om Sierra Leone under 90-talet, mitt i inbördeskriget. Huvudpersoner är legosoldaten Danny Archer, spelad av Leonardo DiCaprio, och fiskaren Solomon Vandy, spelad av Djimon Hounsou. Solomon blir tillfångatagen, skild från sin familj och satt i arbete att leta diamanter. Han hittar en stor rosa diamant och han inser att denna diamant kan förändra hela hans liv varför han gömmer den. Under en fängelsevistelse får Archer reda på att Solomon hittat och gömt denna diamant och han erbjuder sig att hjälpa honom hitta sin familj, med syfte att ta diamanten från honom. De får hjälp av den amerikanska journalisten Maddy Bowen, spelad av Jennifer Connelly. Tillsammans ger de sig rätt in i krigets värsta områden för att hitta Solomons familj och för att hitta diamanten som han gömt.
Det är en oerhört stark och fängslande film. Den är många gånger obehaglig pga sin grymma realism och jag satt med händerna framför ansiktet och sneglade genom fingrarna. Man mår dåligt när man ser filmen just för att den känns så äkta. Det är definitivt en av de bästa filmer jag har sett. Jag kan verkligen rekommendera den här filmen.

Över näktergalens golv av Lian Hearn

Det här är en trilogi som numera består av 5 delar eftersom det kommit både en sequel och en prequel. På baksidan av boken står det att ”Om man inte fängslas av Över näktergalens golv har man så lite sinne för det fantastiska i livet att man förmodligen kommer att drabbas av någon bristsjukdom.” Och det är klart att man känner pressen på sig efter ett sådant konstaterande.

Pojken Takeos by skövlas och människorna mördas, men han själv räddas av den unge herremannen Otori Shigeru. Han tar med sig honom till sitt hem där han får lära sig utveckla förmågor som han inte ens visste att han hade. Han upptäcker förmågor som legat dolda inom honom och som är en del av arvet från det legendariska Släktet.

Det är verkligen en fantastisk bok, men ändå är det något som saknas. Så fort jag läser i boken fängslas jag och läser med stor spänning. Men så fort jag lägger ifrån mig boken glömmer jag vad den handlar om och det är segt och svårt att komma in i boken igen. Den griper inte tag i mig direkt utan kräver total koncentration. Därför tvivlar jag på att jag någonsin kommer att läsa de följande delarna. Det känns som om den här boken räckte bra för mig. Jag har fått en inblick i världen och det räcker för att i alla fall stilla nyfikenheten. Kanske är det faktiskt så att jag kommer att drabbas av någon bristsjukdom i framtiden som baksidan av boken säger.

Den gamle och havet av Ernest Hemingway

Det här är ytterligare en bok ur Expressens klassikerutgåva. Och jag har faktiskt aldrig läst den här tidigare, men tänkt flera gånger.

Santiago är en gammal ensam man som legat ute på havet i 84 dagar utan att få en enda fisk. Dag 85 får han äntligen en jättefisk på kroken, en stor svärdfisk och kampen om att få med den in i land börjar. På väg in mot land attackeras båten av hajar som vil äta upp den stora fisken som hänger på sidan av båten. Det blir en lång och svår kamp för att rädda fisken från att bli uppäten.
Att en bok som bara handlar om kampen om en fisk kan vara så spännande. Jag lever mig in i kampen och kan inte släppa boken ifrån mig även om den ju egentligen inte handlar om något speciellt. Det visar ju på att förmågan att berätta en historia är större än själva berättelsen i sig.

Heartland; Efter stormen av Lauren Brooke

Jag har inte läst hästböcker på åratal men fick för mig att jag skulle kolla in utbudet för dagens hästtjejer (och killar). Många av de böcker som jag själv läste finns ju inte längre kvar och jag har faktiskt ingen aning om vad dagens hästtjejer läser. Enligt skolans litteraturpedagog är Heartland-serien mycket omtyckt. Tyvärr fanns inte första delen inne så jag fick hoppa på andra boken direkt.

Serien handlar om gården Heartland där de tar hand om hästar som är svårhanterade. På Heartland lär man dem att bli trygga och stabila med människor igen. I första delen råkade mamman och 15-åriga dottern Amy ut för en svår olycka med hästtransport och allt och mamman dog. I andra boken är det bara några veckor efter kraschen och vuxna storasystern Lou har kommit hem till gården för att hjälpa till. Amy, Lou och morfadern försöker tillsammans sköta gården som lider av ekonomiska problem. Dessutom har de Spartan på gården, hästen som stod i hästtransporten vid olyckan. Han har blivit djupt skärrad av olyckan och anfaller Amy så fort han får chansen. Han skyller olyckan på henne. Alla de andra vill avliva hästen eftersom han är farlig, men Amy vill jobba med honom och få honom stabil igen.

Som vuxen blir jag helt knäpp på karaktärerna. 15-åriga Amy sköter hela gården, tar helt själv hand om de allra farligaste hästarna och sörjer sin mamma kanske några dagar bara. Hon vet tom vad som är bäst för sin vuxna storasyster och att hennes pojkvän inte är rätt för henne. Hon är en allvetare helt enkelt. Dessutom tar hon ut livsfarliga hästar i paddocken, släpper dem lösa och vänder ryggen till. Och halleluja – efter bara några minuter får hon kontakt med dem och sen är de friska! Jag blir nästan mörkrädd av den här boken och vad den lär ut.

Som ungdom tycker man säkert om boken. Här är det ju ungdomarna som kan allt och vet allt och de vuxna gör fel precis hela tiden. Dessutom lyckas ju Amy med allt och får Spartan frisk och tom tävlingsklar. Han vinner ju tom sin allra första tävling någonsin. Och hon har ju rätt ang systerns pojkvän och de gör slut. Kan det bli bättre?
Jag vet inte om böckerna jag läste som liten var likadana. Det var de säkert. Där fanns säkert farliga hästar som hanterades på nolltid av tonåringar. Jag kommer inte ihåg om man insåg att det inte funkar så i verkliga livet. Jag hoppas att man gjorde det.
Nä, jag vill inte läsa fler delar ur den här serien. Jag ska nog testa någon annan serie istället, som tex King of Sunset. Det måste väl finnas någon hästbok därute som kan vara både trovärdig och spännande? Någon som har några tips?

Lästa böcker 2007

I år har det blivit 59 böcker, förutom de halvlästa jag har liggande här hemma i diverse högar… 🙂 Jag hade som mål att läsa 50 böcker så jag är väldigt nöjd med resultatet. Nästa år blir det dock kanske färre böcker. Jag kommer ju att studera spanska också nästa år så det kommer säkert att ta upp en hel del av min forna lästid. Dessutom har jag flera andra tidskrävande intressen. Jag är ju hos hästen varje dag och på gymmet 2-3 dagar i veckan. Det tar en hel del av min tid. Och jag vill gärna hinna umgås en del med älsklingen, fota, gå långpromenader samt se film. Sen blir det liksom inte så mycket mer tid över…

Böckerna står i den ordning som jag har läst dem. De första böckerna läste jag innan jag startade den här bloggen och när jag väl startat den skrev jag inte alltid om böckerna jag läste. Numera skriver jag om alla böcker, men det gjorde jag inte i början och därför finns det inga länkar på de böckerna.

Om man ska kolla lite på statistik så är 42 av böckerna skrivna av kvinnor (71%) och 17 av män (29%). Det är inget medvetet val, men det kanske ändå säger något om vilken typ av litteratur jag läser. Många av böckerna har jag fått rekommenderat via bokbloggar så det är nog mer rekommenderad litteratur än jag brukar läsa. Det är även mycket ungdomsböcker och det är i och för sig inget nytt men kanske fler än vanligt. Jag tycker att det har varit ett ovanligt bra bokår i år. Väldigt få riktiga bottennapp och många nya favoriter. Kanske är det så tack vare alla braiga tips jag fått från er bokbloggare därute? 🙂

Lässkörd 2007:

1. Ett fönster i New York – Ethan Hawke
2. En god människa – Nick Hornby
3. Gåtornas palats – Dan Brown
4. (O)planerat bröllop – Bali Rai
5. Svart som natten – Ann Cleeves
6. Kalla det vad fan du vill – Marjaneh Bakhtiari
7. Ingen behöver veta – Christina Wahldén
8. Byt liv med mig – Adele Park
9. Dödens kemi – Simon Beckett
10. Extremt högt och otroligt nära – Jonathan Safran Foer
11. Heartbreak Hotel – Jill Marie Landis
12. Hjärtans fröjd – Per Nilsson
13. Flickan utan röst – Colleen McCullough
14. Kidnappad – Danielle Steel
15. På andra sidan Venus – Elisabeth Andersson
16. Olivia Joules fria fantasier – Helen Fielding
17. Vackra lögner – Lisa Unger
18. Röda vita rosen – Mariette Glodeck
19. Jenny S – Denise Rudberg
20. Harry Potter och fången från Azkaban – J.K. Rowling
21. Harry Potter och den flammande bägaren – J.K. Rowling
22. Ingen dans på rosor – Hannah Green
23. Onåd – J.M. Coetzee
24. Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg – Joyce Carol Oates
25. En andra chans – Danielle Steel
26. Det finns annan frukt än apelsiner – Jeanette Winterson
27. Harry Potter och Fenixorden – J.K. Rowling
28. Harry Potter och halvblodsprinsen – J.K. Rowling
29. Harry Potter and the Deathly Hallows – J.K. Rowling
30. Häxa – Celia Rees
31. Allt för min syster – Jodi Picoult
32. Linas kvällsbok – Emma Hamberg
33. Linas kvällsbok 2 – Emma Hamberg
34. Häxa – bortom tiden – Celia Rees
35. Krönika om ett förebådat dödsfall – Gabriel García Márquez
36. P. S Jag älskar dig – Cecilia Ahern
37. Amberville – Tim Davys
38. Tron på ett mirakel – Nicholas Sparks
39. The return of hjärtans fröjd – Per Nilsson
40. Vi som ser på – Johan Unenge
41. Stor i käften – Joyce Carol Oates
42. Fågelbovägen 32 – Sara Kadefors
43. Fem personer du möter i himlen – Mitch Albom
44. Marley och jag: livet och kärleken med världens värsta hund – John Grogan
45. Lilis bok – Valérie Dayre
46. Knappt lovlig – Katarina von Bredow
47. Där regnbågen slutar – Cecelia Ahern
48. Den sista shamanen – Barbara Wood
49. Vindarnas ö – Elisabet Nemert
50. En liten chock – Johanna Lindbäck
51. Bryta om – Åsa Anderberg Strollo
52. Den vita liljan – Elisabet Nemert
53. Systrar i jeans, fjärde sommaren – Ann Brashares
54. Ska vi slå vad? – Jennifer Crusie
55. Goodnight Nobody – Jennifer Weiner
56. Möss och människor – John Steinbeck
57. Över näktergalens golv – Lian Hearn
58. Heartland; Efter stormen – Lauren Brooke
59. Den gamle och havet – Ernest Hemingway

Möss och människor av John Steinbeck

Ingen bokintresserad kan väl ha missat att Expressen har en medföljande klassiker varje tisdag, för 59 kr. Jag hängde på att börja samla av bara farten. Och har man väl börjat är man fast.

Jag inledde i alla fall läsningen med Möss och människor, en bok som jag har läst tidigare men för evigheters evigheter sen. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad jag tyckte om boken som tonåring så jag kan inte riktigt jämföra, annars hade det varit intressant att göra. Den här läsningen fascineras jag i alla fall över att i stort sett hela boken är uppbyggd på dialog. Det är rätt häftigt. Det kan lätt bli pratigt och överflödigt med en massa dialog, men här är det bara intressant. Och även om jag redan innan visste hur boken slutar kunde jag inte låta bli att hoppas att det skulle hända något som gjorde att slutet blev annorlunda. Att Lennie skulle få sina kaniner till slut.
Det ska bli fler klassiker framöver. Jag har så mycket annat på att-läsa-listan att de här böckerna bara har ställts rakt in i bokhyllan. En till innan nyår blir det i alla fall. Nästa år får bli ett läsår i klassikernas tecken.

Goodnight Nobody av Jennifer Weiner

Den här boken är den första boken i Ninas English Book Club. Jag är verkligen ute i sista minuten för den skulle vara färdigläst under hösten och nästa bok har redan föreslagits… Men jag måste ha tidspress på mig för att göra saker. Om jag har gott om tid drar jag bara ut på det länge istället. Och jag klarade ju faktiskt tidsgränsen med några dagar till godo! 🙂

Kate är en amerikansk hemmafru som har gått från trendigt liv i New York till mammaliv i förorten. Hon är rätt trött på sin händelselösa tillvaro och saknar livet i New York. Dessutom tycker hon att hon är långt ifrån alla andra perfekta hemmafruar och deras lika perfekta barn, som tagna ur Desperate Housewives hela bunten. När hon hittar en av sina grannar brutalt mördad i köket börjar hon en egen undersökning. Vem kan ha velat döda en hemmafru?

Vi får följa Kate under hennes undersökning och i livet hon levde innan hon blev hemmafru. En del saker blir jag helt nipprig på, som att hon inte tar tag i sitt liv utan bara gnäller och skyller ifrån sig. Och allvarligt talat – hur kan man gå och gifta sig med någon man inte älskar? Och hur kan man gå omkring och vara så otroligt kär i en man som hon aldrig haft ett förhållnade med? Efter så många år? Jag kan verkligen inte förstå den här tjejen.

Boken är ok, men inte mer. Ibland är det kanske lite spännande och det kommer fram en del intressant saker i hennes undersökning. Men när man lägger ifrån sig boken är karaktärerna redan borta ur huvudet och handlingen känns över för länge sen. Det finns ingen saknad alls. Det här måste vara en av hennes sämre böcker för hon har ju även skrivit In Her Shoes. Jag har boken här hemma men har inte läst den än. Däremot har jag sett filmen och den gillade jag mycket. Jennifer Weiner kan nog bättre än så här så hon ska få en ny chans av mig. Hon har dessutom väldigt bra service för bokklubbar som har valt hennes böcker att läsa. Klicka på länken så kommer du till en massa FAQ, kan lyssna och läsa på utdrag ur hennes böcker osv.

Ska vi slå vad? av Jennifer Crusie

Det här är den första boken jag som jag har läst av Jennifer Crusie och det var faktiskt en trevlig ny bekantskap. Jag ville ha något väldigt lättläst och lättsmält som inte krävde någon större ansträngning att läsa och det verkade stämma in bra på den här boken.

Min blir dumpad på krogen av sin pojkvän David eftersom hon vägrar ha sex med honom. En kort stund därefter råkar hon höra honom slå vad med den ursnygge Cal. David slår vad om att han inte kan få med Min ut på middag samma kväll och att han inte kan få henne i säng inom en månad. Cal vägrar gå med på det sistnämnda, något som Min inte uppfattar. För henne är vadet en toppengrej. Hennes syster ska gifta sig om 3 veckor och hon har ingen dejt. Om hon tackar ja till Cal när han bjuder henne på middag kan hon hålla honom på kroken ända tills bröllopet eftersom han ju vill vinna vadet. Efter det kan hon dumpa honom utan att bry sig mer om saken.

Ja, det låter väldigt förutsägbart och det är det också. Min är lite överviktig och väldigt bitsk och bestämmer sig för att göra Cals tillvaro så svår som möjlig. Cal är übersnygg och får alltid alla tjejer han vill ha och förstår inte alls varför den där Min är så arg på honom hela tiden. Han vet inte att hon hört vadet.

Boken är faktiskt riktigt rolig. Dialogen är snabb och väldigt träffande. Det händer en hel del kul saker som man skrattar högt åt. Det är perfekt förströelse när man vill ha något lite lagom att läsa. Gillar man chicklit är den här boken ett bra tips.

Bokfemman vecka 51

Nu är det dags för årets sista Bokfemma! Jag kan inte låta bli att utbrista i ett tänk vad tiden har gått fort… Ni är många som har deltagit, en del nästan alla veckor och en del vid enstaka inhopp. Ni har skänkt en massa bra boktips och ibland också lärt mig vilka böcker man ska undvika, när ämnet varit sådant. När jag startade Bokfemman var min ambition att jag skulle ha ett återkommande tema i min blogg, men aldrig kunde jag tro att det skulle sprida sig så och att så många skulle delta! Och många som deltagit har inte lämnat spår i kommentarsrutan, men jag har hittat er ändå tack vare loggarna som Susnet skickar mig varje dag med all statistik.

Nog babblat. Ni vet ju redan veckans tema. Förra veckan listade vi årets bottennapp och nu är det dags för det roligaste, nämligen årets höjdpunkter! Och för min egen del kommer det att vara svårt att bara välja 5 för det har varit ett mycket bra bokår för mig i år.

Veckans tema är årets bästa böcker. Nämn dina fem favoriter från årets läslista.

 

  • Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer. Jag kommer fortfarande ihåg när jag hämtade ut bokpaketet med den här boken. Vi skulle åka till svärföräldrarna på middag och jag började läsa boken redan i bilen och blev helt fast. Vi stannade i skolan på vägen för att maken skulle in och jobba någon timme och jag satt kvar i bilen och läste, totalt uppslukad. Jag var nog totalt asocial den dagen för jag fick inte boken ur tankarna och ville bara hem och läsa. En stark upplevelse.

 

    • Onåd av J.M Coetzee. Jag föll totalt för den här boken som jag har förstått väcker antingen älska-känslor eller hata-känslor. Efter den här boken ville jag kasta mig över fler av hans böcker, men det har tyvärr inte blivit av. Men det finns ju ett år nästa år också.
  • Harry Potter and the Deathly Hallows av J.K Rowling. Jag bara måste ha med en Harry Potterbok på listan. Jag läste del 3-7 i år och fastnade totalt i denna förtrollade värld. Sista delen sträckläste jag liggandes i soffan mitt under renoveringen av vårt uterum. Maken var jätteglad… Så är det att ha en bokmal till fru.

 

 

Jag tänker inte fuska och lägga till bubblare på listan, men jag kan säga att det finns en hel del böcker i min högerkolumn som borde ha fått vara med åtminstone på en liten bit.

Nu är det din tur! Vilken är din topp fem av årets bästa läsupplevelser?

Systrar i jeans – fjärde sommaren av Ann Brashares

Det här är fjärde och sista boken i den fantastiska serien om vännerna Bridget, Lena, Carmen och Tibby och deras magiska jeans.

Vännerna bor numera långt ifrån varandra eftersom de studerar eller jobbar på annan ort. Det blir allt svårare att hitta tid att träffas tillsammans alla fyra. De har fortfarande tät mailkontakt och telefonkontakt, men det var länge sedan de sågs tillsammans hela gänget.

Det här är en härlig och mysig serie om vänskap och om allt som en tonårstjej går igenom. Eftersom serien innehåller 4 böcker som alla utspelar sig om somrarna får man också följa de olika tonårsbekymmar som en tjej i de åldrarna går igenom. Perfekt läsning för tonårstjejer som känner igen sig, men även för äldre som kanske har glömt hur det var att vara tonårstjej eller som själv helt enkelt kan minnas tillbaka till sin egen ungdomstid. Kort sagt har den något för alla. De fyra tjejerna i boken är alla väldigt olika personligheter med olika typer av bekymmer men de har en stark vänskap som binder dem samman.
Har ni inte läst en enda av de här böckerna kan jag varmt rekommendera det. Jag har kastat mig över alla delar så fort de kommit och jag har aldrig blivit besviken. Jag sörjer lite att serien nu är slut och att jag inte får följa tjejerna mer. Och strunta förresten att se filmen som är baserad på böckerna. Den har inget av den charm och stämning som är så speciell för de här böckerna.

Bokfemman vecka 50

Tänk att om exakt 2 veckor är det julafton! Därför är min tanke att Bokfemman kommer nästa vecka också, för att sedan göra ett uppehåll på 3-4 veckor. Det kan behövas lite vila och dessutom tror jag inte att det är så många som vill tillbringa julafton och nyårsafton med att plita ihop Bokfemman. 🙂

Eftersom vi närmar oss slutet av året börjar det bli dags att sammanfatta året som gått. Nu är det ju egentligen lite tidigt för det eftersom det är hela 3 veckor kvar av det här året och vi lär hinna läsa en hel del böcker ytterligare i år. Men för min egen del känner jag att det är ok att stämma av lite redan nu.
Bokfemmans tema för både den här och nästa vecka kommer alltså bli en topp 5 av böcker vi läst under året. Vi börjar med de sämsta och kör de bästa nästa vecka. Att tillägna en hel lista åt de sämsta böckerna är väl inte det mest inspirerande man kan ha för sig, men personligen kan jag tycka att det är intressant för egen del att analysera varför man tyckte att just de böckerna var sämst. Något som jag tycker är dåligt kan ju någon annan ha på sin bästalista. Smaken är som bekant som baken, vilket gör det här med litteratur än mer intressant.
Temat för den här veckan är att sammanfatta årets bokskörd. Nämn de 5 sämsta böckerna du har läst i år.
  • Flickan utan röst av Colleen McCullough. Usch ja, den här boken orkade jag inte ens ta mig igenom. Det hände absolut ingenting i boken och huvudpersonen bara malde på i sin dagbok och jag blev bara less på den. Jag avbröt läsandet efter ett tag eftersom jag kände att jag inte ville slösa fler stunder av mitt liv på den.
  • En god människa av Nick Hornby. Jag har gillat allt jag läst av honom tidigare, men den här boken var riktigt, riktigt dålig. Det var bara tråkigt och ytligt och gav absolut ingenting.
  • På andra sidan Venus av Elisabet Andersson. Tråkig och dåligt språk tyckte jag när jag recenserade den. Nu kommer jag knappt ens ihåg den och det kan ju inte vara något bra betyg.
  • Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson. Jag vet att en del blir förfärade av att se den här boken på min sämstalista, men tyvärr. Jag gillade den inte alls. Språkligt uppskattade jag den, men innehållet fick det att klia i kroppen på mig. Efter det har jag lovat ge Winterson en ny chans och det ska hon få, men först nästa år kan det bli tal om det.
  • Jenny S av Denise Rudberg. Seg, meningslös och fullkomligt urtråkig. Den hade ingenting som jag föll för. Nä, efter den blev det inget mer Rudberg för min del. Och det står jag fast vid fortfarande.
Lite positivt blev det ändå att sammanställa den här listan för jag insåg att jag faktiskt inte råkat ut för så mycket dålig litteratur i år. Det var nästan lite svårt att lista 5 böcker och bara någon enstaka av de 5 böckerna platsar nog in på min topp 10 av de sämsta böcker jag någonsin läst.

Nu är det din tur! Vilka är din topp 5 av sämsta böcker i år?

Den vita liljan av Elisabet Nemert

Det här är den andra boken jag har läst av Elisabet Nemert. Nyligen läste jag Vindarnas ö, som jag tyckte väldigt mycket om. På bokmässan köpte jag Den vita liljan för bara 25 kr eftersom jag hade hört av andra att Nemert skriver bra historiska böcker.

Den vita liljan utspelar sig under 1400-talet, främst på Sicilien. Boken handlar om Catherina vars mor dör vid hennes födsel. Hennes far är en grym och hård man som många fruktar, inklusive hans egna hustru. När hon dör låter han sin bror Antonio och hans fru Anna ta hand om Catherina. För Catherinas far är det bara söner som räknas och det har han redan tre. Catherinas liv går smärtfitt och lyckligt fram tills den dag hennes far bestämmer sig för att gifta bort henne till en grym och elak man, enbart för hans fina släkts skull.

Boken fokuseras helt på denna Catherina som är otroligt vacker och en mästare på att måla, fäkta och rida. Alla som möter henne påverkas av hennes skönhet och styrka och hon ändrar folks liv till det bättre vart hon än kommer. Hon har en stryka som kvinnor på den tiden inte skulle ha.

Ja, ni hör kanske hur smetigt det låter. De första 200 sidorna var ok, men de sista 50 fick jag skumma mig igenom för jag höll på att kräkas på hur braaa allting blev och underbaaar denna Catherina är och bla. bla. bla. Jag är superbesviken för Nemerts andra bok tyckte jag bra om och jag hade stora förväntningar på den här boken. Men det känns som en Harlequinbok light. Usch. Någon liknade den här boken vid Påven Johanna Av Donna Woolfolk Cross och det är verkligen att häda. Det är en fantastisk bok, det är inte Den vita liljan.
Jag ska ge Nemert en chans till. Hennes debut Bortom Stjärnan ska vara bra, enligt vad jag har hört.