Bokbloggsjerka – om filmatiseringar

Veckans fråga i Bokbloggsjerkan är Känner du till en karaktär i en bok som har fått ett annat namn i filmatiseringen av densamma? Vad tycker du i så fall om det?

Jag har missat Bokbloggsjerkan några veckor eftersom ämnena inte funkade för mig – jag kunde helt enkelt inte komma på något svar. Först skulle det bli så även den här veckan, men efter lite funderande slog det mig plötsligt att jag har ett riktigt roligt exempel till veckans fråga.

När jag gick i gymnasiet fick vi en bok som vi skulle läsa i helklass, och jag är inte helt säker men jag tror att det var A Kiss Before Dying av Ira Levin. Några år tidigare hade en filmatisering av boken kommit ut, och självklart valde en del klasskompisar det lite enklare alternativet – att se filmen och skippa boken. Men. Det skulle de inte ha gjort. Boken och filmen skiljer sig nämligen en hel del åt, på väsentliga ställen. I boken och filmen stämmer inte syskonen. Jag kommer inte riktigt ihåg vilken som innehöll vad, om det var i boken som det fanns 3 systrar som i filmen hade blivit 2 + en bror. Eller något liknande. Det märktes alltså väldigt väl vilka som inte hade läst boken när vi började diskussionerna. De hade ju ingen koll på det där med ändringen av syskonskaran. Och läraren var mycket medveten om detta, och tyckte nog t.o.m. att det var lite roligt när diskussionerna satte igång och hon kunde se ganska snart vilka som hade noll koll på boken.

Jag har både läst boken och sett filmen. Om jag inte minns fel såg jag filmen just för att jag tyckte om boken när jag läste den. Och ja, jag tillhörde den duktiga skaran som läste boken… 😉 Det var en sisådär 20 år sedan nu, så minnet sviker lite. Däremot kommer jag så väl ihåg den där lektionen och avslöjandet den medförde och en ”men åååååh”-känsla som många fick under lektionen.

Dags för ett ryck

Varje gång jag hamnar i en läsdipp beror det på samma sak; jag har någon bok som ligger och stör i bakhuvudet. En bok som jag inte har läst ut, en bok som ligger halvfärdig och bara skriker ”läs mig!” varje gång jag är i närheten. Och trots att jag försöker ta en medveten paus och läsa andra böcker under tiden så finns den där hela tiden och stör. Och det gör att jag inte får någon läsro. Jag måste helt enkelt göra ett ryck och läsa ut den, för att kunna komma tillbaka till mitt sköna läsflow.

Och bergen svarade av Khaled Hosseini, nu kör vi ett ryck igen.

20130712-114455.jpg

Packning pågår

20130711-084158.jpg

Det börjar bli dags att välja böcker till Rhodos-resan. Jag tänker ta med paddan fulladdad med böcker, men känslan av en pocket i handen när man ligger i en solstol är ju så himla härlig. Det får bli några sådana i väskan också, även om jag knappast hinner läsa allt jag tar med. Men – hellre för många än för få. Tänk att stå där utan något att läsa, å hemska tanke…

De första böckerna jag funderade på var Donna Tartts Den hemliga historien, som hyllas lite överallt, och Audrey Niffeneggers Tidsresenärens hustru, som jag har velat läsa länge. Båda står på årets Boktolva, och jag tänker att det är bra att köra just sådana böcker när man är iväg på resa. Vad tror ni? Någon som har läst och gillat, kan rekommendera/avskräcka?

Boktips till föräldrar!

Boek3D_VaxaOchUpptackaVarldenNär jag var gravid tipsades jag att läsa Växa och upptäcka världen av Frans X. Plooij och Hetty van de Rijt. Det var ett riktigt lyckokast och en stor hjälp i att kunna följa dotterns olika utvecklingssprång under särskilt det första året. Jag hittade boken på bibblan, men när jag mailade förlaget visade det sig att den var slutsåld och hade utgått. Riktigt synd tyckte jag, som gärna hade gett bort den i present till nyblivna föräldrar. Eller haft ett eget exemplar hemma för den delen. Nu lånade jag om boken en massa gånger under dotterns första år.

Till min glädje ser jag nu att den åter finns att köpa! Och med det sagt vill jag tipsa nyblivna eller kommande föräldrar att köpa ett exemplar av denna ”bibel”. Eller kanske ge bort i present till nyblivna föräldrar. En riktigt bra bok som gav mig en massa aha-upplevelser. Tips!

Läs mer om boken och utvecklingssprången här.

Nu är det dags

20130708-225543.jpg

Den har legat på jäsning ett tag, och nu var det dags. Dan Browns Inferno är härmed påbörjad. Spännande fortsättning följer… Eller? Jag hoppas sååå på spännande läsning. Det var länge sedan jag läste just en spännande bok.

Nick & Norahs oändliga låtlista av Rachel Cohn och David Levithan

nick och norahVissa böcker ser man överallt och man lägger dem till att-läsa-listan, men så får de stanna där under lång tid. När jag plockade ihop sommarkassen från jobbet fick den här boken äntligen följa med hem, för nu var det dags att läsa den här snackisen. En omtyckt snackis, vad jag har förstått.

Tyvärr kommer jag inte att kunna hylla den här boken såsom många andra har gjort. För mig blev den snarare en kamp, och jag fick tvinga mig att läsa klart den. Kanske har jag fått en liten överdos på böcker där två författare har turats om att skriva berättelsen ur tjejens och killens perspektiv. Det har blivit några sådana nu, och jag är ärligt talat lite mätt på det. Här är det som sagt Nick och Norah som turas om att berätta i vartannat kapitel. De träffas på en klubb när Nick i panik ber hennes låtsas vara hans flickvän, och så fortsätter de kvällen tillsammans och upptäcker så klart att de tycker om varandra. Men ingenting är enkelt och de bär båda två på bagage som påverkar dem. Och båda två har ex som är högst närvarande både i tankarna och i verkligheten.

Mer än så kan jag inte beskriva handlingen för jag tycker inte att det händer så mycket mer. De ältar sina ex, de flyr från varandra, de dras till varandra, och de säger ordet ”fan” mer än någonting annat. Inte för att jag är känslig för svordomar, men det blir jobbigt många ”fan” i den här boken.

Nä, det här var absolut inget för mig. Det var rätt långtråkig läsning, utan direkt innehåll eller känslor. Jag fick faktiskt skumma igenom de sista sidorna för att ens orka läsa ut den, och det är inte ofta jag känner så. Det var någonting i den här boken som gjorde att jag inte berördes av varken karaktärerna eller berättelsen. Det hjälpte inte ens att den utspelar sig i New York, mina drömmars stad.

Jag har bara läst en massa hyllningar av den här boken, så jag känner mig oändligt tråkig som dissar den. Men ibland är det så – en bok som älskas av någon dissas av någon annan. Och den här gången är det jag som dissar. Jag har tidigare läst Ibland bara måste man av David Levithan, och den fick rätt positivt omdöme av mig. Å andra sidan tog det lång tid att läsa ut den, och nu i efterhand kan jag tänka mig att fanns en anledning till det.

Favoritförfattare?

konsten att talasju jävligtNär kan man kalla någon sin favoritförfattare? Hur många böcker ”måste” man ha läst? En bok kan ju vara ett lyckokast, ett undantag, men två? Två måste väl anses vara ok. För i så fall vill jag utnämna Jonathan Tropper till min nya favoritförfattare. Jag sträckläste hans Konsten att tala med en änkling torsdag till fredag. Det gick inte att sluta. Jag ville bara ha mer, mer, mer. Jag tyckte ju väldigt mycket om hans Sju jävligt långa dagar också, och Boken om Joe står här hemma i bokhyllan och väntar. I höst kommer dessutom en ny bok – Fördelarna med en hjärtattack. Plus att han har skrivit ytterligare två böcker som ej har översatts till svenska.

Jag har alltså en del att läsa och njuta av när det kommer till Tropper. För åh, så jag älskar hans sätt att skriva. Det är så himla, himla bra. Det är ren njutning från början till slut. Han skriver så himla roligt, så träffsäkert och med små anekdoter som smyckar hela berättelsen och gör den så bra. Jag bara älskar, det är det minsta jag kan säga.

Jag ska återkomma med en mer ingående recension av Konsten att tala med en änkling, men till dess vill jag bara pusha för att läsa Tropper. Läs!

En bok som gör mig arg

20130707-090837.jpg

Den här boken gör mig arg. Över människans dumhet, grymhet och likgiltighet. Det går inte att värja sig mot sådana känslor under läsningen. En mycket intressant bok, som jag redan nu vill rekommendera trots att jag bara är ca 65 sidor in i den än så länge.

En halvårskoll

Nästan en vecka in i juli redan, och en liten halvårskoll är väl på sin plats?

Jag har läst 55 böcker första halvåret, en ökning som kanske gör att jag passerar 100-strecket i år? Något som jag trodde var en omöjlighet för bara några år sedan. Flytten från gård till lägenhet strax innan jul har gjort att jag läser mer nu. Det finns inte så mycket annat att lägga tiden på när dottern har somnat. Kanske blir det ändring till hösten då jag börjar jobba heltid igen. Det här halvåret har jag ju bara jobbat halvtid och har kunnat ta med dottern till gymmet när jag tränar, men till hösten måste jag träna på kvällstid. Det kommer att ta bort en del av lästiden som jag har nu, fast det gör inte så mycket. Träningen går före allt annat.

Av de 55 böckerna har många varit riktigt bra, och jag som så många andra bokbloggare vill placera Fredrik Backmans En man som heter Ove i toppen. Och ja, den är precis så bra som alla säger.

Och hur går det med utmaningarna då? Jodå, rätt ok. Författarfemman är egentligen avklarad, även om jag vill pricka av ännu fler på listan under andra halvåret. Men Nicholas Sparks, Sarah Dessen, Sonya Sones, Joyce Carol Oates och Linda Olsson har alla blivit lästa med minst en bok. Det blir förhoppningsvis fler från några av dem.

Däremot går det lite segare med Boktolvan, där bara 5 av 12 har prickats av. Jonathan Tropper, Agneta Sjödin, Sonya Hartnett, Barbara Voors och Alice Munro har hittills blivit lästa. Den först- och sistnämnda blev nya favoriter som jag vill läsa mer av. Kvar på listan finns just nu många njaaa, som jag inte känner för att läsa nu. Kanske senare i höst, kanske inte. Vi får se.

Den ständiga läsutmaningen I bokhyllan kan vi kanske glömma lite för en stund? Hyllvärmare är dammiga av anledning, verkar det som. Och den där utmaningen (även den ständig) Nobelpristagare kommer säkert vakna till liv lagom till att man börjar prata Nobelpris igen. Fram till dess, not so much.

Tänk att första halvåret redan är över. Det är galet hur fort tiden verkar gå ibland. Trevlig läsning har det i alla fall varit hittills, och jag hoppas på ett fortsatt bra halvår.

Digitalfotografi steg för steg av Josefine Gunnarsson

digitalfotoDet här är en riktigt bra och grundläggande bok om digitalfotografi. Den går igenom precis allt man behöver, från grunderna. Den riktar sig mot amatörer/hobbyfotografer som har en systemkamera och vill lära sig att komma ifrån att alltid använda auto-läget. Här finns både tekniska förklaringar om vad t.ex. en bländare och slutare gör, men också tips på hur man kan ändra inställningarna. Våga testa, är det störta tipset.

Förutom rent tekniska förklaringar finns också tips och inspiration på hur man får bättre bilder. Hur man får en fin blå himmel vid landskapsfoto, hur man tar porträttbilder, bättre semesterbilder, macro o.s.v. I slutet finns också en guide till hur man använder Photoshop Elements.

Jag gillar den här boken och det är en sådan där bok man kan ha i bokhyllan och komma tillbaka till. Testa lite, och sedan återvända för att läsa på mer och så testa igen. Att fotografera är en stor hobby för mig, och jag har försökt läsa på och lära mig på egen hand, men ibland har jag stått där och funderat över varför vissa saker helt enkelt inte funkar. Eller varit för okunnig i den tekniska biten, inte känt min kamera tillräckligt bra. Och det är det som är poängen – man måste lära sig grunden i hur ens kamera fungerar. Annars kan man aldrig komma ifrån det så bekväma auto-läget och våga experimentera.

En bra bok för fotointresserade helt enkelt. Kanske som present till någon som precis har köpt sin första systemkamera?

Läs mer om boken här.

Just nu

20130704-201416.jpg

Med Ernst pyssel på som ljud i bakgrunden, och favvofilten över benen (hur kan det vara så kallt när det är juli?!) ligger jag i soffan och läser den här. Tyvärr ingen höjdare, än så länge i alla fall, men den har stått på att-läsa-listan länge nu. Den är så pass kort att den går att läsa ändå, trots lite nja-känsla.

Någon som läst och gillat?

Personer du kanske känner av Jay Asher och Carolyn Mackler

personerDet här är en av böckerna ur den stora bokkassen som jag lånade hem från mitt blivande skolbibliotek. En bok som är populär bland eleverna, och som jag också har sett fått rätt bra kritik på andra ställen.

Bokens huvudpersoner är Emma och Josh som varit vänner och grannar i många år, och de delar på berättandet. Året är 1996, och precis som det står på baksidan av boken var Internet inte särskilt vanligt då. När Emma får en ny dator av sin pappa får hon också ett paket med Internet att installera. Väl inne på nätet (när modemet har kopplat upp och därmed spärrat telefonlinjen…) kommer det upp en sida som heter Facebook, något Emma aldrig har hört talas om. Till sin förvåning upptäcker hon att hon själv finns med, fast i en 15 år äldre version. Först tror hon och Josh att det är fejk, men så hittar de även hans sida. Han kommer att vara lyckligt gift med en av skolans populäraste tjejer, medan Emma är gift och olycklig med någon hon ännu inte känner. Men så märker hon att små förändringar i nuet ger ringar på vattnet som ändrar hennes framtid och hon vill se till att hon blir lycklig i framtiden. Frågan är bara hur pass bra det egentligen är att veta så mycket om sin framtid. Och Josh är orolig att hennes mixtrande med framtiden även kommer att påverka hans framtid.

Jag gillar idén med den här boken, och jag gillar att den utspelar sig just 1996. Då gick jag i tvåan på gymnasiet och hade aldrig varit ute på Internet, bara hört talas om det. Orättvisan var stor när vi fick veta att de som gick i ettan minsann fick testa att vara ute på nätet under datakunskapen. Det fick aldrig vi. Jag tror att det dröjde ytterligare något år innan jag fick testa det, på annan plats då. Och det dröjde ända till 1999 innan jag skaffade en e-postadress. Facebook var jag däremot tidig med, så pass tidig att ingen jag kände hade det och det därmed var supertråkigt och meningslöst att ha det. Jag fick en inbjudan via en kompis som då bodde i England, sedan dröjde det ett bra tag innan andra hittade dit och så sa det pang och så var alla där.

Skulle man vilja veta saker om sig själv i framtiden? Jag kan förstå att det lockar när man är tonåring, att få veta om man gifter sig och får barn, vad man jobbar med och var man bor. Sådant tänker man ju rätt mycket på under tonåren. Nu som vuxen vill jag däremot inte veta något om framtiden. Det får bli som det blir helt enkelt.

Det här är en rätt så charmig och underhållande bok. Lättläst och lättsmält och helt perfekt semesterläsning. Jag kunde inte låta bli att kastas tillbaka till min gymnasietid och fundera över personer jag umgicks med då, och vad de gör i dag. Jag gillar Josh och Emma, att de är två helt vanliga tonåringar med funderingar över livet och framtiden som man har då. Det finns en lite djupare underton i boken, om existensiella frågor och konsekvenser av sitt handlande. Det är en bok som skulle kunna leda till riktigt bra diskussioner i ett klassrum.

Och – jag gillar att läsa en bok som visar så tydligt hur det var innan datorer och mobiltelefoner fanns i var mans hem. Här kan ungdomarna inte ringa hem när de är sena (de har inga mobiler) och här kan man inte sitta vid datorn hur som helst (för då kan ingen ringa på den fasta linjen). Och ja, det var så här jag växte upp. Tänk vad kul min dotter kommer att tycka att det är, när hon blir större. Va, fanns det inte datorer och mobiler när du växte upp mamma? Jag kanske får sätta den här boken in händerna på henne då.

Läs mer om boken här.

 

Läsning just nu

20130703-114029.jpg

I går började jag äntligen läsa i Äta djur av Jonathan Safran Foer. En bok som jag hittade på bokrean, och som jag kort därefter upptäckte lovordades på flera bloggar. Eftersom jag är vad jag kallar semi-vegetarian sedan 1999, är det här en bok som lovar intressant läsning. Jag har stora förväntningar på den. Nu kommer det ju knappast bli sträckläsning av den eftersom det är en faktabok, så jag måste hitta något skönlitterärt att läsa i parallellt. Hosseini är på paus några dagar eftersom jag behöver något mer lättsmält. Det lutar åt att det blir någon ungdomsbok från den där jättehögen jag släpade hem. Ska bara välja vilken…

Mindful eating av Elin Borg

mindful eatingJag har alltid haft ett något komplicerat förhållande till mat. Inte på så sätt att jag har haft, eller ens varit i närheten av, anorexia eller bulimi. Det har varit komplicerat på så sätt att det har upptagit en stor del av mina tankar, och andras för att vara ärlig. Utan att skylla ifrån mig har jag haft en hel del människor omkring mig som har bidragit till problemet. Ett ex som kommenterade negativt varenda gång jag åt så att jag till slut fick äta i smyg, en mamma som ofta stolt påpekade hur smal hon var när hon var ung (eftersom hon aldrig åt), kompisar som själva haft samma problem och spridit runt det till alla omkring sig i en enda stor ond cirkel o.s.v. Mat, vikt och att vara smal har fått alldeles för stort fokus av folk i min närhet. Dessutom jobbade jag på gym i flera år och där fanns en hel del osunt förhållande till mat. Det kanske inte är så konstigt att jag själv tycker att mat är så himla jobbigt och svårt, och har svårt för att njuta av att äta. Jag har inga problem med mat så länge den är nyttig, men att kunna njuta av en chokladkaka eller pizza eller liknande – det är det som är det jobbiga. Det ger bara skuldkänslor. Mat är för mig så skuldbelagt och att bli bortbjuden och äta tårta och kakor kan nästan ge mig ångestkänslor, så jobbigt är det. Och om jag hamnar i en period då maten inte är så bra, då kan jag gå omkring med ständig ångest och skuldkänslor vilket bara gör det hela ännu värre. Det blir som en ond cirkel jag inte klarar att bryta. Maten blir min fiende.

Den här boken handlar just om att medvetandegöra sitt ätande. Bokens undertitel är Lyssna på din kropp och ta kontroll över ditt ätande. Den är upplagd som en sexveckorskurs och det är olika uppgifter och funderingar för varje ny vecka. Vissa saker känner jag inte alls rör mig – som t.ex. det här med att motstå frestelser i affären. Jag har inte det problemet att jag inte kan stå emot att köpa hem skräpmat. De bitarna gav alltså inte mig så mycket. Däremot tyckte jag att det var väldigt intressant att läsa om socialt ätande och kompensatoriskt ätande, att lära sig att fundera över varför man äter. En av uppgifterna går ut på att föra matdagbok och också kategorisera varför man äter, och det ger faktiskt en hel del aha-upplevelser. Att vara medveten om varför man äter och att göra ett medvetet val att äta, att vara närvarande.

Det är intressant att få ta del av andras upplevelser, och det finns många exempel från andra kursdeltagare. Vissa saker som tas upp har jag själv inte ens varit medveten om, och det är ju först när man blir medveten om något som man kan göra något åt det.

Det här är en väldigt lärorik och intressant bok som gav mig mycket. Det är en bok som jag kommer att återkomma till och som jag kommer att rekommendera andra att läsa. Om man är intresserad av mindfulness, att lära sig medvetandegöra sitt ätande och bli mer positivt inställd till både mat och sin kropp – då är det här en bra bok att läsa.

Läs mer om boken här. Där finns också mycket mer att läsa om begreppet mindfulness och vad mindful eating är. Klicka runt på sidan och läs mer om både boken och publicerade artiklar i ämnet.