Baristas av Denise Rudberg

Jag har tidigare bara läst Jenny S av Denise Rudberg, men var inte alls särskilt imponerad av den. Eftersom jag har hört mycket positivt om hennes ungdomsböcker blev jag nyfiken på att läsa dem.

I Baristas möter vi Nicolas, Ludvig och Ruben. Nicolas är nyss hemkommen efter ett år i New York hos sin pappa, är allmänt trött på allt och tveksam till flickvännen Nathalies och sina känslor för henne. Ludvig är Nathalies tvillingbror, men mer än så känner inte Nicolas och Ludvig varandra. Ludvig och hans familj har det rätt jobbigt hemma, med mycket bråk och osämja. När han blir nära vän med klasskompisen Viki får han ett avbrott från hemmets kaos. Ruben har kommit in på teaterlinjen, men upptäcker ganska snart är det inte alls är så roligt som han trodde och att han inte trivs. Han är bästa kompis med Viki, som alltså Ludvig börjar hänga med. Killarnas liv går in i varandras ännu mer när alla får jobb på kaffebaren Pronto.

Det här är del ett i en trilogi, och det känns verkligen som en del ett. Hela boken är egentligen en enda lång presentation av killarna och deras liv och hur deras liv så småningom knyts ihop. Anställningen på Pronto kommer inte förrän precis i slutet och de hinner egentligen aldrig ens börja jobba där på riktigt under bokens gång. Det är som ett pilotavsnitt för en ny tv-serie. Man vet att det kommer en del till, nu när allt är presenterat och redo för action.

Det är lite rörigt ibland eftersom berättarrösten skiftar mellan de tre killarna. Jag tappar ibland lite greppet om vem som är vem och som hör till vilket liv. Å andra sidan är det också rätt så trevlig läsning. Mysigt, lättsmält och lite charmigt. Och jag vill gärna läsa mer om killarna. De är tre helt vanliga killar, med helt vanliga liv och problem som hör därtill. Det är kärleksproblem, familjebråk, skoltrötthet och liknande. Jag gillar när ungdomsböcker är sådär vardagliga. När relationerna kommer i fokus, när vardagen är tillräcklig som story. Det behövs inte mer än så.

Jag har alldeles nyss lånat hem även del två i serien, för att få veta hur det går för killarna där på Pronto. De är en bekantskap som jag vill veta mer om.

Träna dig 10 år yngre av Shirin Djavidi

Träna dig 10 år yngre – titeln säger egentligen allt. Vi måste ta hand om vår kropp för att den ska hålla. Det är så lätt att gnälla över att man bli äldre, stelare, svagare och så vidare. Och det blir man ju också, om man inte tar hand om sig.

I början får man chansen att göra ett livsstilstest som berättar vilken ens verkliga ålder är, baserat på hur man lever. Genom svaren kan man se vad man behöver ändra – och i boken finns både konkreta råd och inspiration hur man ska ändra sin livsstil. Beroende på vilken nivå man ligger väljer man sedan träningsprogram A, B eller C där A är mer grundläggande rörelser och C är mer avancerade.

Jag älskar idén med den här boken. Jag hör så många av mina jämnåriga vänner gnälla över hur ”gamla” de är, att efter 30 går det bara nedför med allt. I stället för att se över sin livsstil och fundera över vad man kan ändra på och göra för att må bättre, i både kropp och själ, går många omkring med en slags hopplöshetens inställning till livet.

Boken sammanfattar bra varför jag tränar, eller varför jag tänker på vad jag äter. Jag vill ha en stark och frisk kropp, jag vill att min kropp ska göra det jag ber den om. Jag vill vara vig, ha balans och god rörlighet. Det är viktigt för mig – jätteviktigt. Förutom att det är roligt att träna förstås. För mig är det ett sätt att rensa tankarna, vara i nuet och få en stund som bara är för mig själv.

Det är en inspirerande bok, en bok som ger hjälp och energi att komma igång eller ta steget vidare mot ett mer hälsosamt liv – oavsett vilken nivå man befinner sig på. Boken lovar att man kan sänka sin ålder med 10 år om man gör de förändringar och träningsprogram som finns i boken. Det handlar bara om att ge sig den på det, att ta sig tiden. Belöningen är att man känner sig starkare, yngre, piggare och friskare. Inte illa, eller hur?

Jag kanverkligen rekommendera den här vidare, oavsett vilken nivå man befinner sig på. Läs den, följ råden och njut av resultaten! Läs mer om boken här. Eller provläs en bit här.

Kanske tredje gången gillt?

Som jag tidigare nämnt har Hundar, hus och hjärtats längtan fått följa med hem från bibblan två gånger utan att bli läst. Problemet har varit att när jag väl ska ta itu med den har jag upptäckt att någon elak (!) människa har reserverat den och att den ska vara tillbaka om bara någon dag. Båda gångerna har det varit så och jag har lite irriterad fått lämna tillbaka den oläst.

Det hade kunnat bli så även den här gången. När jag skulle kolla när alla böcker skulle vara tillbaka visade sig att någon IGEN har reserverat boken och att den ska tillbaka på fredag, långt före alla andra böcker. Det var bara ren tur att jag dubbelkollade för jag trodde att jag skulle få ha alla böckerna hemma till mitten av juli.

Nu blir det alltså prio nummer ett på den här boken. Tredje gången gillt?

Läskig läsning

Just nu läser jag Levande begravd av Peter James. Usch, säger jag bara. Jag tycker det är riktigt jobbigt att läsa avsnitten där den begravda Michaels situation beskrivs. Usch, usch, usch.

Midsommarläsningen bestod av smått fantastiska Agnes Cecilia en sällsam historia av Maria Gripe (även den lite läskig fast mer på ett kusligt sätt). Recension kommer så småningom. Just nu är jag inne i ett högt läsflöde och recensionerna ligger på hög och väntar. Jag har läst så otroligt många bra böcker nu i juni! Galet bra, helt enkelt. Och det är så skönt när man hela tiden plöjer bok efter bok som alla fyller sinnet med läsglädje. Härligt!

Hoppas ni har haft en riktigt skön midsommar! Det har jag haft.

Nä, nu ska jag läsa vidare så att den där stackars Michael förhoppningsvis blir hittad där i sin grav…

Dagens funderingar

I dag är frågan vilken bok jag ska sätta igång härnäst av de här, de här eller de här? En hel del av dem är faktiskt redan utlästa, eftersom juni månad varit något av en rekordmånad i läsning. Tio böcker har det blivit hitills.

Eller så ska jag ta något ur min egen bokhylla, som ju var tanken i år. Den utmaningen har blivit något försummad.

Eller kanske ta en författare ur Boktolvan? Där finns det också en hel del att jobba på.

Hmm. Dagens funderingar alltså. Nästa bok blir…

Läser just nu

Efter tips från Enligt O samt lika lockande beskrivning i en bokklubbstidning reserverade jag Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg från bibblan. Jag började läsa i går och är helt fast i denna mysiga, härliga och roliga bok! Smart, välskriven och väldigt underhållande. Även om jag inte läst ut den än, har kommit halvvägs, vill jag redan nu tipsa om den – läs!

Och så läser jag i Avståndet mellan som är som små noveller, vilket gör den till en perfekt sidoläsning. Ett kapitel här och där när läsandan faller på, men tiden är knapp. Perfa!

Att inte riktigt förstå

Jellicoe Road är utläst och när jag hade slagit ihop boken kände jag ett visst mått av – jaha? Vad är grejen?

Jag förstår inte riktigt den enorma hypen. Jag tyckte att den var bra, javisst, men inte sååå bra som jag har hört. Vad är det jag inte förstår?

Bokbloggsjerka – om att läsa på olika språk

I veckans bokbloggsjerka är frågan: Läser du helst svenska böcker (eller böcker i svensk översättning) eller läser du gärna böcker på andra språk. Vilka i så fall?

Det blir mest svenska, alltså översatta till svenska. Det beror nog främst på att de är enklare att få tag på då svenska böcker ju finns precis överallt. Vill man ha en bok på t.ex. engelska kostar den framför allt mer, men utbudet är inte heller lika stort eller tillgängligt. Sedan tror jag att det har blivit mest på svenska som en slags reaktion efter studierna i engelska. När jag bara läste på engelska, och ofta klassiska lite ”tyngre” böcker kändes det som godis för hjärnan att läsa på svenska.

Så – bekvämlighet och lathet är väl de största orsakerna till varför det blir mest på svenska.

Jag gillar att läsa på engelska, att få se författarens eget språk utan en översättning som står emellan. Ordvalen. Nörderi på högsta nivå? Ja, verkligen, men så älskar jag allt som har med språk att göra. Jag önskar att jag tog mig mer tid att faktiskt läsa på engelska, för det är så otroligt skönt när jag väl gör det. Man kommer närmre boken, och får en helt annan känsla.

På spanska har jag nog bara läst när det har krävts av studierna. Det går så långsamt om jag ska läsa på spanska, och även där handlar det om utbud. Ska jag läsa på spanska måste jag aktivt söka böcker, och just nu har jag faktiskt ingen lust till det om jag ska vara ärlig. Jag kommer säkert att läsa fler böcker på spanska i framtiden, men inte några mängder.

 

Gone reading

Jope, i dag är det Jellicoe Road som står på schemat så därför blir det inget mer skrivet än det här i dag.

Fast nu ljuger jag lite. Jag har en helt annan, icke-bokrelaterad grej på schemat i dag. Jo, jag vet. Konstigt va? Det finns tydligen saker man borde prioritera framför att sitta och läsa ut Jellicoe Road i ett enda svep. Säger sambon. 🙂

Och i morgon får ni inte se mig alls här för i morgon fyller jag år och trots att jag har försökt luska så avslöjar sambon inte vad som gäller. Men jag tror att det är något som involverar en utflykt någonstans. Och så vet jag att det ligger ett paket gömt i bilen för jag har fått stränga order om att inte titta i bilen. För senast han gömde ett paket i bilen (inför Mors dag) hittade jag det. Fast det var faktiskt inte meningen. Jag tog bilen till gymmet och bromsade innan en sväng (så som man faktiskt gör) och då kom ett guldpaket farandes från under passagerarsätet. Och det var ju inte så att jag öppnade det, men jag såg ju att det låg ett paket där och jag fattade ju att det var till mig. Men nu litar alltså inte sambon på mig så i dag har jag inte ens fått titta in i bilen.

Ha en trevlig helg så återkommer jag på måndag med recensioner och annat igen!

Nytt från bibblan

Hundar, hus och hjärtats längtan av Lucy Dillon – Det är tredje gången jag lånar hem den här boken nu. Varje gång har den lämnats tillbaka oläst, så kanske tredje gången gillt? Jag gillade ju hennes förra bok Ensamma hjärtan och hemlösa hundar, så jag förstår inte varför den här inte blir läst. Kanske på grund av det vintriga omslaget?

Tigern i Galina av Téa Obreht – Jag tror att jag såg den här boken i någon av mina bokklubbstidningar, om jag inte minns helt fel. I vilket fall som helst blev jag väldigt nyfiken på den.

Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg – Den här har fått riktigt fina omdömen lite överallt och ord som ”bladvändare” lockar mig.

Trollkarlens första regel av Terry Goodkind – Den här lånade jag till T eftersom han gillade första delen som jag lånade för ett tag sedan.

Levande begravd av Peter James – Efter tips från en bokblogg (tyvärr minns jag inte vilken) hamnade den här på min att-läsa-lista. Kanske egentligen inte min typ av bok, men det var ändå något som lockade.

Drömbokhandeln av Laurence Cossé – Bara titeln får mig att vilja läsa boken. Jag är hopplöst svag för titlar.

Och så lånade jag en bok till, men den boken får ett alldeles eget inlägg…

Det blir en dag på bibblan (bland annat)

Jope, i dag blir det äntligen, äntligen en tur till bibblan igen. Lämna en stor hög eftersom jag har läst riktigt flitigt, och så hämta en stor hög eftersom jag är lika flitig på att reservera böcker. Det blir nog ganska jämnt upp tror jag. Om man då bortser från att jag redan har en jättehög med väntande böcker här hemma. Men sådant kan man väl få bortse ifrån?

Förutom bibblan blir det storstädning hemma i huset också. De där fönsterna har blivit bortprioriterade alltför länge nu. Å andra sidan har ju vädret varit så tråkigt att man ändå inte har velat se ut. Lite skit skymmer regnet rätt så bra.

I kväll hoppas jag att jag har tillräckligt mycket ork för att äntligen få börja läsa i Jellicoe Road och se vad som är grejen med den. Jag antar att det är fotboll på tv:n i kväll igen? Inget för mig, men däremot för sambon. Så han kan kolla på fotbollen medan jag i lugn och ro får läsa min bok. Helt ok uppdelning.

Jag återkommer med en rapport från bibblan. Men först – fönsterputsning!

Du glömde säga hej då av Sarah Dessen

Det här är Sarah Dessens tionde bok, men bara den tredje som är översatt till svenska. Jag har läst och verkligen tyckt oerhört mycket om båda de andra böckerna: Mycket mer än så och Mitt perfekta liv. Att få hem en ny Sarah Dessen-bok i brevlådan lovar långsam och njutningsfull läsning.

Mclean och hennes pappa flyttar mycket på grund av pappans jobb. I varje ny stad ser Mclean chansen att börja om, förändra sig och spela en ny roll med nytt namn. För varje gång hon flyttar träder hon in i en ny roll, i en annan personlighet. Flytten till Lakeview verkar först inte vara annorlunda än någon annan. Men den ska komma att bli helt olika tidigare flyttar. Helt plötsligt, och på mycket länge, spelar hon rollen som sig själv med sitt eget namn och sin egen personlighet. I de tidigare städerna har hon hållit folk på avstånd men nu märker hon att hon får vänner. Och dessutom – grannen Dave. Dave kommer djupare inpå henne än någon annan tidigare gjort. När man är sig själv finns inga murar att gömma sig bakom. Man måste bli omtyckt för den man är, med alla sidor man har.

Det finns flera orsaker till varför jag tycker så mycket om Sarah Dessens böcker. Jag gillar det vardagliga – att hennes karaktärer och handling är som livet självt. Inte stora, dramatiska eller överdrivna utan snarare väldigt äkta och med hög igenkänning. Och så alla detaljer. Hon är en mästare på att teckna karaktärer och dialoger utsmyckade med små detaljer som gör att allt känns så verkligt. Som att få följa verkliga människor via en kamera, utan att de ser en. Hon gör det så snyggt, och jag måste alltid läsa hennes böcker långsamt för att verkligen kunna ta in och njuta av alla detaljer.

I den här boken är fokus på familj – att sakna, att längta, att vilja ha en familj. Att vilja ha samtidigt som man stöter bort. Mcleans föräldrar är skilda och hennes mamma har skapat en ny familj med en välkänd basketcoach som hon har två barn med. Mclean känner sig utanför och tycker att mamman har förändrats. Mamman å sin sida vill knyta Mclean till sin nya familj. Det blir krockar dem emellan och de har svårt att kommunicera. Mclean stöter bort och mamman pushar för hårt, vilket bara får Mclean att dra sig ännu längre bort.

Jag kan känna igen mig mycket i Mclean och hennes situation. Mina föräldrar skildes när jag var mitt i tonåren, och det är en tid när man redan har det jobbigt med sig själv och allt runt omkring. Jag känner igen tankarna om att inte höra hemma, att inte vilja tillhöra någon ”ny” familj, att vilja fly men inte veta vart. Att bara få vara ifred. Det är klockrent skildrat.

Det här är ett riktigt bra exempel på en bok som suddar ut gränserna mellan ungdoms- och vuxenböcker. Den kan läsas och uppskattas av alla. Det kan förresten alla hennes böcker. Det här är en av mina absoluta favoritförfattare och jag kan varmt rekommendera hennes böcker vidare. De lovar njutningsfull, stämningsfull och en riktigt härlig feel good-läsning. Vad mer än så kan man begära?

Läs mer om boken här. Där kan du även provläsa ett stycke.

Tematrio – sommarens läsplaner

I veckans tematrio är frågan om hur sommarens läsplaner ser ut. För min del är planerna rätt lika de jag har haft under våren

1. I år var tanken att jag skulle läsa mer av de böcker som redan finns här hemma. de där övergivna stackarna som står i bokhyllan och bara samlar damm. De här alltså. Det har gått lite sisådär med den utmaningen eftersom jag hela tiden lockas att åka till bibblan och låna hem en massa. Jag skulle behöva dra ner på bokbloggsläsandet för att slippa lockas av alla intressanta boktips… Någon mer bok från listan måste det i alla fall bli nu i sommar.

2. Jag ska beta av fler författare från min Boktolva.

3. Jag vill gärna läsa mer på engelska, vilket då även gör att jag betar av både punkt 1 och 2.

Hundra procent fett av Liv Strömquist

Efter att ha läst lovord lite överallt, blev jag så klart nyfiken på Liv Strömquists grafiska romaner. Jag satte upp henne på min Boktolva att se till att läsa något av henne under året.

För att kort sammanfatta innehållet kan man väl säga att det är samhällskritik i serieform. Om feminism, politik, klass, orättvisor och liknande. Det är ganska bryskt tecknat, med mörka bilder och kortfattat språk. Rakt på, utan krusiduller.

Det finns vissa saker jag håller med om, som jag applåderar och tycker är riktigt bra beskrivet. Det finns annat som jag inte fattar över huvud taget, men det kan ha att göra med att vi står långt ifrån varandra politiskt sett och att jag inte hänger med i de interna skämten. Sedan finns det en tredje grupp som jag tycker är direkt elakt, överdrivet och onödigt.

Sammanfattningsvis – nä, det här är inte min grej. Dels har jag svårt att läsa texten ibland och det stör hela läsningen. Dels tycker jag att det är jobbigt att läsa något som hela tiden är så argt och negativt. Jag orkar inte ta in allt när det presenteras så. Nä, tyvärr. Det här får bli det enda jag läser av henne.