Kategoriarkiv: Böcker

Jens Lapidus

Publicerad den av
Svara

Jag fick en kul länk mailad av någon i Jens Lapidus staff. Maken håller ju på och läser hans första bok; Snabba Cash och är riktigt inne i den. Det är ett bra betyg. Själv har jag inte läst något än, men ska senare i sommar är det tänkt.

Länken är ett klipp där Lapidus diskuterar vad han tycker om att bli recenserad. Riktigt intressant klipp faktiskt så kolla in det. I bakgrunden hörs först ett avsnitt ur nya boken Aldrig fucka upp. På hans sida finns också en massa länkar till bloggar som har recenserat hans böcker.

Nu blir man ännu mer sugen att läsa något av honom. Det blir jag alltid när jag ser eller hör något av författaren. Det är intressant att se personen bakom boken. När man läser en bok känns ju ofta författaren lite anonym, om det inte är någon riktigt stor författare då. Jag gillar att få veta tankarna bakom boken. Hur den blev till, varför och drivet bakom.

Japp, till sommaren är det jag och Lapidus som ligger och solar tillsammans i trädgården. Det låter inte helt fel va? 🙂 

Which Austen heroine are you?

Publicerad den av
4

I am Elinor Dashwood!

You are Elinor Dashwood of Sense & Sensibility! You are practical, circumspect, and discreet. Though you are tremendously sensible and allow your head to rule, you have a deep, emotional side that few people often see.

Nej, det betyder ju att det inte är jag och Mr. Darcy! 😦  Det hade jag ju hoppats på förstås. Suck.

Hittade det roliga testet hos Snöfrid som hade den stora turen att bli Elisabeth Bennet och därmed vinna Mr. Darcys hjärta. 😀

Bokenkät

Publicerad den av
5

Den här enkäten cirkulerar på de flesta bokbloggar och jag har äntligen tagit mig tid att göra den. Kommer ursprungligen från Mats Strandberg.

1. Vilken bok läste du senast?
Senaste boken som jag läste ut var Skrivet i eld av Simon Beckett.

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Jag har lånat några ungdomsböcker på skolbibblan. Vet inte riktigt än vilken som ska påbörjas först. Förmodligen blir det Au Pair av Melissa de la Cruz. Jag är fortfarande inne i min lightlit-period. Jag hoppas jag kommer ur den snart och kan börja läsa mer seriös litteratur. Men det blir nog inte förrän efter tentan…

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Det är förmodligen fler kvinnliga författare. Jag tänker inte på om det är manlig eller kvinnlig författare när jag väljer böcker, men förra året var första gången jag skrev ner precis allt jag läste och det visade sig vara fler kvinnliga författare som lästes då. I år satte jag som mål att läsa fler böcker av manliga författare, men det är svårt att välja böcker utifrån kön. Jag väljer hellre efter handling som intresserar och lockar.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv?
Om det är en seg bok tänker jag nog så för att den ska ta slut. Om det är en spännande bok som inte vill släppa kan det också bli så man tänker. Då räknar jag efter om jag hinner läsa ut den innan jag ska tex gå och lägga mig. Men jag kollar alltid hur många sidor en bok är innan jag börjar läsa. Jag vet inte varför, men jag tror att det är för att jag ska kunna planera in läsningen och hur lång tid det tar att läsa ut den

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex. omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Bloggar är ett bra sätt att hitta nya böcker. De flesta tips kommer faktiskt från mina bokklubbar. När de har intressanta böcker brukar jag gå och låna dem på bibblan. Det är nog inte så mina bokklubbar vill att jag ska använda dem egentligen… 🙂 Topplistor kollar jag aldrig på, tips från vänner är rätt sällan eftersom det är få i min närhet som läser. Ibland kollar jag i bibblans nyhetsställ och jag brukar rådgöra med skolans litteraturpedagog titt som tätt också. Tyvärr är det väldigt sällan jag beger mig till en bokaffär och suktar bland böckerna. OM jag väl gör det är det egentigen så jag helst väljer mina böcker. Läsa, känna, titta och välja. 😀

6. När blir en bok för lång?
När man känner att nä, nu räcker det. Det har inget med antal sidor att göra. Det är mer känslan av malande som kommer smygandes under läsningen.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
Ja, egentligen. Förr läste jag mer på engelska än svenska men nu är det nästan bara på svenska. Jag kan inte ens komma på ett bra skäl till varför det har blivit så. Nu när jag läser spanska är det dock lite jobbigt att läsa böcker på engelska parallellt med spanskaboken. Jag vill fokusera på spanskan så mycket som möjligt.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Jag är nog nästan tvärtom. Om jag har läst en bok som jag älskar vågar jag nästan inte rekommendera den. Jag tycker det är så tråkigt om den personen sedan dissar boken helt. Det är ju min bok liksom. 🙂 Däremot kan jag pusha för en del gamla klassiker som jag tycker att man borde läsa, som tex Pride & Prejudice. Den är nummer 1 bland alla böcker!

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
Ja, det finns så många bra böcker därute som man aldrig kommer hinna läsa så varför slösa värdefull tid på en dålig/tråkig bok? Om jag känner att det tar emot att läsa en bok, att jag hela tiden undviker den – då är det adjöss och good bye.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Det är väldigt blandat faktiskt. Jag vet inte om jag saknar någon genre. Det är ju rätt tunt med deckare men de finns ju ändå där, några i alla fall. Jag tror att de flesta människor skulle kunna hitta något att läsa ur min bokhylla. Nu är ju iofs allt inte uppackat ur lådorna efter flytten förra året, men ändå. Jag lånar ut böcker titt som tätt iaf!

Skrivet i eld av Simon Beckett

Publicerad den av
2

Ibland är det faktiskt bra att vara med i bokklubbar. Jag kan bli galen när det kommer böcker i brevlådan som jag glömt att avbeställa. Men när man ändå har betalt för dem kan man ju lika gärna läsa dem också. Och! Ibland blir man faktiskt positivt överraskad. Så var det förra året när jag fick hem deckaren Dödens kemi av Simom Beckett. Jag avskyr egentligen deckare men bestämde mig för att i alla fall ge boken en chans. Det var en debutbok och jag hade aldrig hört eller läst ngt om den innan. Och vilken trevlig överraskning det visade sig bli! Om man nu kan kalla en deckare för trevlig… Boken var grymt spännande, välskriven och faktiskt ruskigt bra. Jag bestämde mig tom för att läsa hans uppföljare om det blev någon.

Och det har jag gjort nu!

Skrivet i eld heter den och kom ut förra året. Boken handlar om David Hunter som är läkare och rättsantropolog. Han blir tilldelad ett jobb på den ensligt belägna ön Runa i Yttre Hebriderna. Man har hittat ett lik, svårt bränt som måste undersökas. Är det en olycka eller är det et brott? Ganska snart kan han fastställa att det rör sig om ett grymt mord och han kallar på förstärkning. Men. En hård storm drar in över ön och skär av alla kontakter med yttervärlden. Och på ön går en mördare lös. Och h*n gör allt för att skydda sin identitet och dölja sitt brott.

Precis som i förra boken är det välskrivet och otroligt spännande. Jag blev helt fast i boken och de sista 150 sidorna sträckläste jag för det gick bara inte att lägga den ifrån sig. En sådan här bok kan tom omvända en deckarvägrare som jag och få mig att rusa till bokaffären och köpa deckare. Ger han ut fler böcker kommer jag att stå först i kön och köpa!

Så läs!!!

En omöjlig kärlek av Danielle Steel

Publicerad den av
2

Tack snälla Danielle Steel för att du finns! När jag är trött i skallen, inte orkar läsa något som skulle kunna fastna längre än en nanosekund i minnet men ändå vill tillbringa tid med att just läsa; då vet jag att det är dig man ska vända sig till. I dina böcker vet jag att alla människor är:

 

  • snygga
  • rika (eller blir det under bokens gång)
  • framgångsrika (eller blir det under bokens gång)

Vad kan gå fel liksom? Det är ju så härligt lättsmält och förutsägbart att man kan sätta hjärnan på sparlåga och bara läsa från början till slut, slå igen boken och sedan glömma. Man kan försvinna in i din lyckliga, bekymmerslösa (nåja, liiite motstånd möter dem allt, men det löser dina karaktärer snabbt) värld med dessa fantastiskt lyckliga människor. Glömma alla uppsatser som ska rättas, egna uppsatser som ska skrivas, glosor som ska pluggas in eller hus som ska städas. För en stund iaf. Tack, snälla Danielle Steel för denna välbehövliga verklighetsflykt.

Vad boken handlar om?

Sasha – nybliven änka i sina bästa år, väletablerad galleriägare, 2 vuxna barn, snygg som få, duktig och driftig och rik.

Liam – kämpande, nio år yngre, fattig konstnär som är bästis med Sashas son. Blir introducerad för Sasha av sonen för att hon ska ställa ut hans tavlor.

De blir kära, förhållandet är dömt att misslyckas pga alla olikheter och deras ålder och allt annat, dvs omöjlig kärlek. Ja, och så bestämmer de sig för att ändå testa och så håller det på så där fram och tillbaka.

Luftslott av Sheila O’Flanagan

Publicerad den av
Svara

Jag läste ut den här för någon vecka sedan och nu när jag skriva om den kommer jag inte ens ihåg vad den handlar om. Inte en susning. Det kan väl inte vara ett bra betyg?

Efter att han sökt lite på nätet friskade jag upp minnet lite i alla fall…

Carey och Ben träffas på flyget från Irland till New York. De blir kära och tillbringar all sin lediga tid tillsammans i NY. Efter bara någon vecka sticker de till Las Vegas och gifter sig. Inte så konstigt alls är att vännerna och familjerna blir helt chockade när de kommer hem och meddelar nyheten. Ingen av deras familjer eller vänner har ju träffat den andres partner. Dessutom hade de båda två nyligen avslutat förhållanden när de reste till NY och dessa två personer har svårare än andra att förlika sig med att deras forna älskare nu helt plötsligt har gått och gift sig.

Boken har 445 sidor och det är en gåta att man kan fylla så många sidor med den här händelsen. Det är förstås många förvånade utrop från närstående och så ska de nygifta hitta en vardag tillsammans. De ska ju först och främst flytta ihop. De har ju inte ens varit hemma hos varandra innan…

Eftersom jag en vecka senare inte kommer ihåg ett dyft av den här boken kan jag knappast rekommendera den vidare. Det var perfekt läsning för stunden och vill man ha läsning som man snabbt kan förpassa ur minnets vrå, då ska man läsa den här. En bra strandbok i sommar kanske? Eller i hängmattan när man vill lata sig och bara ströläsa lite?

Flickan som vävde sidenmattor av Anita Amirrezvani

Publicerad den av
2

Min ena bokklubb tipsade om den här boken på ett stort uppslag. Eftersom det är en historisk roman, vilka jag brukar älska, blev jag intresserad. Men i stället för att köpa den valde jag att låna den på bibblan. Jag håller mitt löfte om att inte köpa så mycket böcker rätt så bra tycker jag. I år har jag varit flitig biblioteksbesökare.

Boken handlar om en namnlös karaktär, vilket jag inte ens tänker på förrän författaren påpekar det i slutet av boken. Det handlar om en 14-årig flicka i 1620-talets Persien. Hennes far dör plötsligt och hon och hennes mor tvingas flytta till staden Esfahan och bo hos faderns bror. Där får de finna sig i att jobba som tjänare, men de har inget val eftersom de inte har några pengar. Farbrodern är en mycket framgångsrik mattillverkare, en konst som även flickan var känd för i sin hemby. Hon får lära sig mer om denna konst av sin farbror som tar sig an henne trots att hon är flicka. Hade hon varit pojke hade hon kunnat ha detta som yrke men nu får det i stället bli hennes bisyssla när hushållets sysslor är färdiga för dagen.

Hela boken igenom får vi följa hennes och moderns kamp för överlevnad. Att gå från att ha ett eget hem till att bli tjänare i ett hem och tvingas avstå från sin egen vilja. Allt de gör måste göras för att de ska överleva. De har inga egna pengar och tvingas att göra allt släktingarna vill för att få bo kvar hos dem. Flickan som är en fri och lite upprorisk själ har svårt att lägga band på sig och vill helst av allt tillbringa all tid med att göra egna mattor.

Det är en intressant bok och det märks att författaren har gjort mycket research inför boken. Hon tillbringade 9 år inför den här boken med att ta reda på allt om mattillverkning och om den tid som boken utspelas i. Trots att den är välgjord och välskriven blir det ändå bara sådär. Jag fångas aldrig riktigt in i boken och kommer på mig att själv att vänta på att något ska hända. Det känns alldeles för händelselöst. Handlingen blir för platt och intetsägande. Det är en vacker värld som målas upp och all historia man får uppleva genom boken är underbar. Matlagningen är en konst i sig. Men ändå. Nja, blir bara betyget. Det är en ok bok, men inte mer.

En shopaholics bekännelser av Sophie Kinsella

Publicerad den av
Svara

Jag fortsätter min lightläsning eftersom det är det enda jag orkar med just nu. Spanskastudierna är rätt mastiga just nu så när jag väl har tid och ork att läsa måste det vara lättsmält och inte kräva någon större hjärnaktivitet. Bara njutande utan att behöva anstränga sig för mycket, så ser beskrivningen av min läsning ut nu.

En shopaholics bekännelser är verkligen en sådan bok. För att sammanfatta den väldigt kort handlar det om en tjej som inte kan hantera sitt shoppande. Hon shoppar och shoppar och undviker att öppna sina räkningar och sin bankman som utan framgång försöker få tag på henne.

Den är oerhört lättläst och lika lättsmält. Man tar sig igenom den utan att behöva tänka alls. Först efter ca 300 sidor börjar boken bli lite intressant, men då är det bara ett fåtal sidor kvar. Själv sitter jag nästan och har ont i magen inför tanken att det finns människor som kan bete sig som huvudpersonen. Hon känns som en tonåring i en vuxen människas kropp. Kan man verkligen ha så extremt dålig koll på pengar som hon har?
Det är ingen bok som jag rekommenderar vidare. Det finns liksom inget alls att hämta där. Njutningen är lika med noll. En del andra recensioner som jag har läst om boken säger att den är hysteriskt rolig, att man inte kan sluta skratta när man läser den och att den inte går att släppa ifrån sig. Jag fattar ingenting. Vad är det som är roligt i den här boken? Är det jag som är för trött för att inse storheten i den här boken? Nä, för min del blir det nog inga fler böcker i den här serien.

Nollan av Beth Goobie

Publicerad den av
1

Det var en väldig skillnad att läsa den här boken mot den förra. Förra boken var en tjock pocket med minitext. Den här är raka motsatsen. Det är en lättläst bok för ungdomar och texten är enorm. Min make blev helt chockad när han kikade över axeln under min läsning. Är det blindskrift eller, undrade han. Stora bokstäver har den i alla fall, för att underlätta läsningen och den är på ca 100 sidor. Att en så kort bok kan rymma så mycket handling är riktigt fascinerande.

Nollan är en tonårig tjej som blir misshandlad av sin egen pappa, medan mamman tyst ser på. Utåt sett är de den perfekta familjen. Pappan är en respekterad mäklare som folk ser upp till. Men han slår aldrig så någon ser hennes blåmärken och när någon trots hans försiktighet blir misstänksam slår han henne bara ännu mer. För honom är hon en nolla och hon tror till slut på honom. Hon är en riktig nolla.

Det är så vidrig läsning det här. Det är svårt att stå emot grymheten i boken. Det är mycket handling i boken och det är en perfekt bok för ungdomar som tycker att läsning är jobbigt. Det händer något hela tiden i boken och den är svår att släppa ifrån sig. Jag ska rekommendera den till de av mina elever som jag vet tycker läsning är segt och ointressant. Det här är nog en bok som kommer att intressera dem. Och läs den ni andra också för det är nyttig läsning. Det är hemskt att tänka sig att det finns barn och ungdomar som faktiskt har det så här hemma.

Helt övergiven av Penny Vincenzi

Publicerad den av
4

Jag har aldrig läst något innan av den här författaren, men jag blev rekommenderad att göra det av en kollega. Penny Vincenzi skriver tydligen riktigt bra feel good-romaner, välskrivna och sköna att läsa. Efter min skräckupplevelse är det precis sådana böcker jag behöver för att få ur hemskheten ur systemet.

Tre tonåriga tjejer: Martha, Jocasta och Clio ska bege sig ut på sitt livs äventyr: ut och resa i världen. De har aldrig träffats innan men blir vänner på flyget till Thailand. Ett år senare kommer en av dem tillbaka ensam, höggravid. Hon föder sitt barn på flygplatsen i en städskrubb och lämnar flickan där. Kate, som barnet döps till senare, adopteras och växer upp i en underbar familj men hennes tankar i tonåren blir allt starkare för att hitta sin biologiska mamma. Vem av de tre: Martha, Jocasta och Clio är hennes mamma?

Boken är en riktig tegelsten, men den känns ändå väldigt lättläst. Det är precis som min kollega sa: välskrivet och spännande. Självklart vill man veta vem som är mamman. Det är lite segt i början och jag har lite problem med att hålla isär vem som är vem, men när man väl benat ut karaktärerna flyter det på. Det är en perfekt feel good-bok som är precis det den utlovar. En mysig läsupplevelse som dessutom får mig som läsare att försöka pussla ihop bitarna på egen hand. Det kommer små ledtrådar då och då för att hinta om vem som är mamman, tillbakablickar om vad som egentligen hände i Thailand. Det är spännande hela vägen till slutet.

Det kommer att bli fler böcker av Penny Vincenzi för min del. Jag ser fram emot att ligga i en solstol och läsa något av henne i sommar, fast kanske på engelska nästa gång. Det här är riktigt skön sommarläsning.

Anna, min älskade av Magnus Utvik

Publicerad den av
6

Magnus Utvik är uppvuxen i Värnamo och att lyssna på hans röst när han läser sin egen berättelse blir lite som att lyssna på en kompis som berättar en berättelse. Hans värnamo-uttal känns som hemma för mig. Jag är ingen van ljudbokslyssnare och det här är faktiskt bara andra ljudboken någonsin som jag har lyssnat på. Ljudböcker har tidigare alltid fått mig att somna, men jag har bestämt mig för att ge dem en chans det här året.

Boken är delvis självbiografisk och handlar om 29-åriga Anna som drabbas av cancer i livmodern och hennes sambo Marcus. Tillsammans slåss de mot denna vidriga sjukdom som först och främst hotar att ta livet av Anna, men som också kommer att göra att de aldrig kan få biologiska barn. En vacker sommar tillbringar de den mesta tiden till undersökningar, operation, prat och tankar kring sjukdomen.

Trots att ämnet är så oerhört tungt blir boken aldrig tung och jobbig. Magnus Utvik lyckas balansera väl mellan att berätta om denna tragedi samtidigt som han också pekar på ljuset i tunneln och hur de tillsammans lyckas ta sig igenom detta. Det är också intressant att få bådas versioner av upplevelsen. Anna, som är den som drabbas och Marcus som drabbas indirekt och försöker vara stark och göra ”rätt” saker för att hjälpa. Men vad är egentligen rätt? Det är svårt att sörja själv samtidigt som man ska vara stark inför sin partner.

För min del blir upplevelsen av boken delvis större tack vare att det är en ljudbok. Eftersom författaren själv läser känns det lite som att lyssna när det händer just nu. Det blir verkligen en stark upplevelse. Det är en bok som får en att tänka till och stanna upp en stund och som får en att inse vad som är viktigt i livet. Jag kan varmt rekommendera att läsa/lyssna på den här boken. Den ger perspektiv på livet.

Bokklubb

Publicerad den av
Svara

I går ringde en av mina bästa vänner och frågade om jag ville vara med i en bokklubb. Och ja, självklart var mitt svar ja! Jag har alltid velat vara med i en bokklubb. Läsa och diskutera böcker med andra – det kan väl knappast bli bättre?

Första boken skulle ev. bli Bitterfittan, som jag läste tidigare i år. Jag tänker inte läsa den igen, det räckte bra med den enda gången. Hur som helst ska det bli mycket spännande att höra vad de andra tycker om boken, om de blir lika deppiga av den som jag blev. De kanske älskar den och då kan vi ju få riktigt intressanta diskussioner. Nu ska den inte vara utläst förrän juni. De läser sakta, berättade min kompis. Det ska i alla fall bli superduperkul att få vara med i en bokklubb. Jag har redan börjat fundera på vilken bok jag skulle vilja när det blir min tur, men det är kanske långt tills dess. Det ska ju helst vara en bok som man kan diskutera också, som ger utrymme till olika tankar och versioner. Hmm… Det blir till att fundera lite på det.

Bokcirkelns bekännelser av Elisabeth Noble

Publicerad den av
Svara

Ok, efter förra boken var det chick-litt som gällde. Snälla, lättsmälta, mystrevliga böcker som inte kunde förknippas med något som helst kräkframkallande. Valet fäll på Bokcirkelns bekännelser och det visade sig vara perfekt efterläsning.

Boken handlar om fem kvinnor i olika åldrar som bildar en bokcirkel. En del känner inte varandra sen innan, men under årets gång kommer deras liv att vävas samman genom diverse omständigheter. Susan, Polly, Clare, Harriet och Nicole tillhör alla denna bokcirkel. Alla turas om att välja böcker som de ska läsa och de upptäcker att många av böckerna ofta säger något om deras egna liv. Deras träffar blir en chans att få ventilera sina tankar och få råd och stöd av de andra.

Förutom böcker och en del diskussioner av böckerna de läser får man följa alla kvinnorna i deras liv med både med- och motgångar. Den första delen av boken tyckte jag kändes lite rörig och det tog tid innan jag kunde hålla isär vem som var vem. Efter ca 100 sidor kom flytet och boken blev klart bättre. Den blev tom intressant och det hade jag faktiskt inte väntat mig. Den var faktiskt bättre än vad jag hade trott. Det var riktigt trevlig läsning och riktig feel-good-känsla. Och det var precis vad jag behövde. Det var ingen större litterär upplevelse och gillar man inte chick-litt så gillar man inte den här heller. Men ibland är det skönt att läsa sådana här böcker. Avkopplande och lite stillsamt, som en liten spaupplevelse light kanske.

Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist

Publicerad den av
5

För några veckor sedan lånade jag hem Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist. Jag har tänkt läsa boken i flera år men det har inte blivit av. Efter att ha blivit påmind om boken på någon blogg lånade jag hem den för att äntligen ta tag i läsningen. Det gick dock inte så bra. Från första början slogs jag nästan omkull av äckligheten i boken. Beskrivningarna är så närgående och så äckligt vidriga att jag nästan fick kräkkänslor. Det gick inte att läsa boken i samband med måltider, varken före eller efter, vilket begränsade läsmöjligheterna. Inte heller kunde jag ha boken liggande framme med framsidan uppåt eftersom jag mådde illa bara av åsynen av den. När reservationen på Låt den rätta komma in meddelades från bibblan för någon veckan sedan valde jag att att börja läsa den i stället, vila sinnena lite.

Jag vet inte om min bild av författaren hade färgats för mycket av läsningen av Hanteringen av odöda, men samma fenomen uppstod även i den här läsningen. Det känns som om John Ajvide Lindqvist gillar att frossa i äckligheter, vidriga detaljer och slasheffekter som skulle passa in i vilken dålig skräckfilm som helst. Vissa saker påminde mig faktiskt om någon äcklig slash-skräckfilm som alla rådiggade när vi gick på gymnasiet. Namnet på filmen har jag lyckats förtränga, men en del scener är fastetsade i minnet, tyvärr.

Boken handlar om tolvårige Oskar som mobbas i skolan och som drömmer om att hämnas sina plågoandar. En dag blir han vän med sin grannflicka Eli, som bara kommer ut på kvällarna och som Oskar inte vet något om egentligen. I samma veva mördas en pojke i närheten, på ett mycket speciellt sätt. Oskars mamma varnar honom för att fortsätta gå ut på kvällarna men vänskapen med Eli drar honom ut. Men något är väldigt annorlunda med Eli. Hon är inte som andra. Hon är väldigt speciell.

Det här är alltså en vampyrbok. Ett tema som tilltalar mig egentligen, men som kanske blev lite väl mycket i den här boken. Nog för att böcker om vampyrer inte kan vara trevliga sagoberättelser, men det här var alldeles för magstarkt för min del. Storyn är bra och boken är inte dålig, men hälften hade varit nog. Jag mår fortfarande illa efter läsningen av den här boken ska jag erkänna. Och Hanteringen av odöda kommer att lämnas tillbaka halvläst. Jag fixar det inte. Jag kanske är extremt överkänslig för alla andra verkar ju älska den här boken. Men nu känner jag ett behov av att jag läsa en massa chick-litt för att skölja ur systemet lite och för att kunna äta mat utan att tänka på boken och få kräkreflexer.

Till råga på allt kommer filmatiseringen av boken ut på bio snart. Enligt förlaget kommer den nu i april och på andra ställen står det oktober. I vilket fall som helst ska jag inte se den! Usch.

ABC av Ida Jessen

Publicerad den av
4

Det här är en av de böcker som jag fick av Kabusaböcker. Boken beskrivs som en psykologisk thriller.

Boken handlar om 40-årige Joachim som lever ett väldigt välordnat ungkarlsliv. Han har ett bra jobb, en fin lägenhet med en massa designermöbler och nära vänner. Men han kan ändå inte låta bli att tänka att han saknar något, eller rättare sagt, någon. På en fest möter han den mycket speciella Susan och de inleder så småningom ett förhållande. Han hinner inte fundera så mycket på hur olika de egentligen är förrän hon blir gravid och deras förhållande blir en självklarhet. Men då kommer den verkliga Susan fram. Hon är manipulativ, krävande och omöjlig att resonera med. Joachim är den snälla, trygga mannen som gör allt för att hon ska må bra, men vad han är gör vänder hon det emot honom. Hon vänder tom barnen emot honom och bryter långsamt ner honom bit för bit tills han förlorar tron på vem han är och har varit.
Det är oerhört jobbig läsning det här. Man vill nästan hoppa in i boken och försvara Joachim och hjälpa honom ur situationen, rädda honom från Susan. Problemet är att jag inte riktigt ens förstår hur de blev ihop. När de först träffades var det hon som tog initiativet och han hade inte ens lagt märke till henne. När de träffas nästa gång är hon sur och tvär och vill inte ens prata. Var och när blir han kär? Första gången han är hemma hos henne blir han illa behandlad av hennes dotter, som hon alldeles tydligt har ett väldigt konstigt förhållande till. Varför går han inte där? Jag förstår att han stannar på grund av det kommande barnet eftersom han vill ta sitt ansvar som pappa och gläds åt barnet. Jag förstår att han också stannar efter barnets födsel för att verkligen försöka lappa ihop förhållandet. Men jag kan inte låta bli att störa mig på att jag inte förstår hur det hela ens började. Det blir inte riktigt trovärdigt.
Om man bortser från min fundering över hur allt började, är det en spännande bok. Det är svårt att sluta läsa. Man vill veta hur det går för stackars Joachim och barnen. Det är intressant att läsa en bok som skildrar mannen som den utsatta och kvinnan som den med makten.
För att sammanfatta är det en helt ok bok. Den är spännande och intressant, men det är inte en toppbok. Lite lagom så där.