Kategoriarkiv: Böcker

Möss och människor av John Steinbeck

Publicerad den av
1

Ingen bokintresserad kan väl ha missat att Expressen har en medföljande klassiker varje tisdag, för 59 kr. Jag hängde på att börja samla av bara farten. Och har man väl börjat är man fast.

Jag inledde i alla fall läsningen med Möss och människor, en bok som jag har läst tidigare men för evigheters evigheter sen. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad jag tyckte om boken som tonåring så jag kan inte riktigt jämföra, annars hade det varit intressant att göra. Den här läsningen fascineras jag i alla fall över att i stort sett hela boken är uppbyggd på dialog. Det är rätt häftigt. Det kan lätt bli pratigt och överflödigt med en massa dialog, men här är det bara intressant. Och även om jag redan innan visste hur boken slutar kunde jag inte låta bli att hoppas att det skulle hända något som gjorde att slutet blev annorlunda. Att Lennie skulle få sina kaniner till slut.
Det ska bli fler klassiker framöver. Jag har så mycket annat på att-läsa-listan att de här böckerna bara har ställts rakt in i bokhyllan. En till innan nyår blir det i alla fall. Nästa år får bli ett läsår i klassikernas tecken.

Goodnight Nobody av Jennifer Weiner

Publicerad den av
1

Den här boken är den första boken i Ninas English Book Club. Jag är verkligen ute i sista minuten för den skulle vara färdigläst under hösten och nästa bok har redan föreslagits… Men jag måste ha tidspress på mig för att göra saker. Om jag har gott om tid drar jag bara ut på det länge istället. Och jag klarade ju faktiskt tidsgränsen med några dagar till godo! 🙂

Kate är en amerikansk hemmafru som har gått från trendigt liv i New York till mammaliv i förorten. Hon är rätt trött på sin händelselösa tillvaro och saknar livet i New York. Dessutom tycker hon att hon är långt ifrån alla andra perfekta hemmafruar och deras lika perfekta barn, som tagna ur Desperate Housewives hela bunten. När hon hittar en av sina grannar brutalt mördad i köket börjar hon en egen undersökning. Vem kan ha velat döda en hemmafru?

Vi får följa Kate under hennes undersökning och i livet hon levde innan hon blev hemmafru. En del saker blir jag helt nipprig på, som att hon inte tar tag i sitt liv utan bara gnäller och skyller ifrån sig. Och allvarligt talat – hur kan man gå och gifta sig med någon man inte älskar? Och hur kan man gå omkring och vara så otroligt kär i en man som hon aldrig haft ett förhållnade med? Efter så många år? Jag kan verkligen inte förstå den här tjejen.

Boken är ok, men inte mer. Ibland är det kanske lite spännande och det kommer fram en del intressant saker i hennes undersökning. Men när man lägger ifrån sig boken är karaktärerna redan borta ur huvudet och handlingen känns över för länge sen. Det finns ingen saknad alls. Det här måste vara en av hennes sämre böcker för hon har ju även skrivit In Her Shoes. Jag har boken här hemma men har inte läst den än. Däremot har jag sett filmen och den gillade jag mycket. Jennifer Weiner kan nog bättre än så här så hon ska få en ny chans av mig. Hon har dessutom väldigt bra service för bokklubbar som har valt hennes böcker att läsa. Klicka på länken så kommer du till en massa FAQ, kan lyssna och läsa på utdrag ur hennes böcker osv.

Ska vi slå vad? av Jennifer Crusie

Publicerad den av
1

Det här är den första boken jag som jag har läst av Jennifer Crusie och det var faktiskt en trevlig ny bekantskap. Jag ville ha något väldigt lättläst och lättsmält som inte krävde någon större ansträngning att läsa och det verkade stämma in bra på den här boken.

Min blir dumpad på krogen av sin pojkvän David eftersom hon vägrar ha sex med honom. En kort stund därefter råkar hon höra honom slå vad med den ursnygge Cal. David slår vad om att han inte kan få med Min ut på middag samma kväll och att han inte kan få henne i säng inom en månad. Cal vägrar gå med på det sistnämnda, något som Min inte uppfattar. För henne är vadet en toppengrej. Hennes syster ska gifta sig om 3 veckor och hon har ingen dejt. Om hon tackar ja till Cal när han bjuder henne på middag kan hon hålla honom på kroken ända tills bröllopet eftersom han ju vill vinna vadet. Efter det kan hon dumpa honom utan att bry sig mer om saken.

Ja, det låter väldigt förutsägbart och det är det också. Min är lite överviktig och väldigt bitsk och bestämmer sig för att göra Cals tillvaro så svår som möjlig. Cal är übersnygg och får alltid alla tjejer han vill ha och förstår inte alls varför den där Min är så arg på honom hela tiden. Han vet inte att hon hört vadet.

Boken är faktiskt riktigt rolig. Dialogen är snabb och väldigt träffande. Det händer en hel del kul saker som man skrattar högt åt. Det är perfekt förströelse när man vill ha något lite lagom att läsa. Gillar man chicklit är den här boken ett bra tips.

Bokfemman vecka 51

Publicerad den av
33

Nu är det dags för årets sista Bokfemma! Jag kan inte låta bli att utbrista i ett tänk vad tiden har gått fort… Ni är många som har deltagit, en del nästan alla veckor och en del vid enstaka inhopp. Ni har skänkt en massa bra boktips och ibland också lärt mig vilka böcker man ska undvika, när ämnet varit sådant. När jag startade Bokfemman var min ambition att jag skulle ha ett återkommande tema i min blogg, men aldrig kunde jag tro att det skulle sprida sig så och att så många skulle delta! Och många som deltagit har inte lämnat spår i kommentarsrutan, men jag har hittat er ändå tack vare loggarna som Susnet skickar mig varje dag med all statistik.

Nog babblat. Ni vet ju redan veckans tema. Förra veckan listade vi årets bottennapp och nu är det dags för det roligaste, nämligen årets höjdpunkter! Och för min egen del kommer det att vara svårt att bara välja 5 för det har varit ett mycket bra bokår för mig i år.

Veckans tema är årets bästa böcker. Nämn dina fem favoriter från årets läslista.

 

  • Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer. Jag kommer fortfarande ihåg när jag hämtade ut bokpaketet med den här boken. Vi skulle åka till svärföräldrarna på middag och jag började läsa boken redan i bilen och blev helt fast. Vi stannade i skolan på vägen för att maken skulle in och jobba någon timme och jag satt kvar i bilen och läste, totalt uppslukad. Jag var nog totalt asocial den dagen för jag fick inte boken ur tankarna och ville bara hem och läsa. En stark upplevelse.

 

    • Onåd av J.M Coetzee. Jag föll totalt för den här boken som jag har förstått väcker antingen älska-känslor eller hata-känslor. Efter den här boken ville jag kasta mig över fler av hans böcker, men det har tyvärr inte blivit av. Men det finns ju ett år nästa år också.
  • Harry Potter and the Deathly Hallows av J.K Rowling. Jag bara måste ha med en Harry Potterbok på listan. Jag läste del 3-7 i år och fastnade totalt i denna förtrollade värld. Sista delen sträckläste jag liggandes i soffan mitt under renoveringen av vårt uterum. Maken var jätteglad… Så är det att ha en bokmal till fru.

 

 

Jag tänker inte fuska och lägga till bubblare på listan, men jag kan säga att det finns en hel del böcker i min högerkolumn som borde ha fått vara med åtminstone på en liten bit.

Nu är det din tur! Vilken är din topp fem av årets bästa läsupplevelser?

Systrar i jeans – fjärde sommaren av Ann Brashares

Publicerad den av
3

Det här är fjärde och sista boken i den fantastiska serien om vännerna Bridget, Lena, Carmen och Tibby och deras magiska jeans.

Vännerna bor numera långt ifrån varandra eftersom de studerar eller jobbar på annan ort. Det blir allt svårare att hitta tid att träffas tillsammans alla fyra. De har fortfarande tät mailkontakt och telefonkontakt, men det var länge sedan de sågs tillsammans hela gänget.

Det här är en härlig och mysig serie om vänskap och om allt som en tonårstjej går igenom. Eftersom serien innehåller 4 böcker som alla utspelar sig om somrarna får man också följa de olika tonårsbekymmar som en tjej i de åldrarna går igenom. Perfekt läsning för tonårstjejer som känner igen sig, men även för äldre som kanske har glömt hur det var att vara tonårstjej eller som själv helt enkelt kan minnas tillbaka till sin egen ungdomstid. Kort sagt har den något för alla. De fyra tjejerna i boken är alla väldigt olika personligheter med olika typer av bekymmer men de har en stark vänskap som binder dem samman.
Har ni inte läst en enda av de här böckerna kan jag varmt rekommendera det. Jag har kastat mig över alla delar så fort de kommit och jag har aldrig blivit besviken. Jag sörjer lite att serien nu är slut och att jag inte får följa tjejerna mer. Och strunta förresten att se filmen som är baserad på böckerna. Den har inget av den charm och stämning som är så speciell för de här böckerna.

Bokfemman vecka 50

Publicerad den av
32

Tänk att om exakt 2 veckor är det julafton! Därför är min tanke att Bokfemman kommer nästa vecka också, för att sedan göra ett uppehåll på 3-4 veckor. Det kan behövas lite vila och dessutom tror jag inte att det är så många som vill tillbringa julafton och nyårsafton med att plita ihop Bokfemman. 🙂

Eftersom vi närmar oss slutet av året börjar det bli dags att sammanfatta året som gått. Nu är det ju egentligen lite tidigt för det eftersom det är hela 3 veckor kvar av det här året och vi lär hinna läsa en hel del böcker ytterligare i år. Men för min egen del känner jag att det är ok att stämma av lite redan nu.
Bokfemmans tema för både den här och nästa vecka kommer alltså bli en topp 5 av böcker vi läst under året. Vi börjar med de sämsta och kör de bästa nästa vecka. Att tillägna en hel lista åt de sämsta böckerna är väl inte det mest inspirerande man kan ha för sig, men personligen kan jag tycka att det är intressant för egen del att analysera varför man tyckte att just de böckerna var sämst. Något som jag tycker är dåligt kan ju någon annan ha på sin bästalista. Smaken är som bekant som baken, vilket gör det här med litteratur än mer intressant.
Temat för den här veckan är att sammanfatta årets bokskörd. Nämn de 5 sämsta böckerna du har läst i år.
  • Flickan utan röst av Colleen McCullough. Usch ja, den här boken orkade jag inte ens ta mig igenom. Det hände absolut ingenting i boken och huvudpersonen bara malde på i sin dagbok och jag blev bara less på den. Jag avbröt läsandet efter ett tag eftersom jag kände att jag inte ville slösa fler stunder av mitt liv på den.
  • En god människa av Nick Hornby. Jag har gillat allt jag läst av honom tidigare, men den här boken var riktigt, riktigt dålig. Det var bara tråkigt och ytligt och gav absolut ingenting.
  • På andra sidan Venus av Elisabet Andersson. Tråkig och dåligt språk tyckte jag när jag recenserade den. Nu kommer jag knappt ens ihåg den och det kan ju inte vara något bra betyg.
  • Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson. Jag vet att en del blir förfärade av att se den här boken på min sämstalista, men tyvärr. Jag gillade den inte alls. Språkligt uppskattade jag den, men innehållet fick det att klia i kroppen på mig. Efter det har jag lovat ge Winterson en ny chans och det ska hon få, men först nästa år kan det bli tal om det.
  • Jenny S av Denise Rudberg. Seg, meningslös och fullkomligt urtråkig. Den hade ingenting som jag föll för. Nä, efter den blev det inget mer Rudberg för min del. Och det står jag fast vid fortfarande.
Lite positivt blev det ändå att sammanställa den här listan för jag insåg att jag faktiskt inte råkat ut för så mycket dålig litteratur i år. Det var nästan lite svårt att lista 5 böcker och bara någon enstaka av de 5 böckerna platsar nog in på min topp 10 av de sämsta böcker jag någonsin läst.

Nu är det din tur! Vilka är din topp 5 av sämsta böcker i år?

Den vita liljan av Elisabet Nemert

Publicerad den av
3

Det här är den andra boken jag har läst av Elisabet Nemert. Nyligen läste jag Vindarnas ö, som jag tyckte väldigt mycket om. På bokmässan köpte jag Den vita liljan för bara 25 kr eftersom jag hade hört av andra att Nemert skriver bra historiska böcker.

Den vita liljan utspelar sig under 1400-talet, främst på Sicilien. Boken handlar om Catherina vars mor dör vid hennes födsel. Hennes far är en grym och hård man som många fruktar, inklusive hans egna hustru. När hon dör låter han sin bror Antonio och hans fru Anna ta hand om Catherina. För Catherinas far är det bara söner som räknas och det har han redan tre. Catherinas liv går smärtfitt och lyckligt fram tills den dag hennes far bestämmer sig för att gifta bort henne till en grym och elak man, enbart för hans fina släkts skull.

Boken fokuseras helt på denna Catherina som är otroligt vacker och en mästare på att måla, fäkta och rida. Alla som möter henne påverkas av hennes skönhet och styrka och hon ändrar folks liv till det bättre vart hon än kommer. Hon har en stryka som kvinnor på den tiden inte skulle ha.

Ja, ni hör kanske hur smetigt det låter. De första 200 sidorna var ok, men de sista 50 fick jag skumma mig igenom för jag höll på att kräkas på hur braaa allting blev och underbaaar denna Catherina är och bla. bla. bla. Jag är superbesviken för Nemerts andra bok tyckte jag bra om och jag hade stora förväntningar på den här boken. Men det känns som en Harlequinbok light. Usch. Någon liknade den här boken vid Påven Johanna Av Donna Woolfolk Cross och det är verkligen att häda. Det är en fantastisk bok, det är inte Den vita liljan.
Jag ska ge Nemert en chans till. Hennes debut Bortom Stjärnan ska vara bra, enligt vad jag har hört.

Bryta om av Åsa Anderberg Strollo

Publicerad den av
1

Vilken bok! Jag kan inte släppa den ifrån mig trots att jag mår både psykiskt och fysiskt dåligt av att läsa den. Jag får dåligt samvete varje gång jag pausar i läsningen för att äta något eftersom huvudpersonen inte har samma möjlighet. Jag inser att jag inte ska gnälla över att jag ligger hemma däckad i influensa. Det finns andra som har det värre. Jag kan inte klaga.

Minna är 16 år och ska precis börja gymnasiet, en ny chans för henne. Hela sommaren har hon bott ensam i lägenheten tillsammans med sin till-och-från pojkvän som bor hos henne eftersom han saknar familj. Hennes mamma är psykiskt sjuk och inlagd på sjukhus och hennes pappa som lämnade dem när Minna var 5 år, bor med sin nya familj – fru och två barn, inte långt därifrån. Men inte ens han vet vilken misär Minna lever i. För Minna har ett ansvar. För mamma. Inget ska få hända henne och hon klarar sig inte utan Minna. Men hela sommaren har hon bott själv, stulit mat för att överleva och tagit hand om allt hemma.

Men så kommer hösten och Minna ser fram emot att komma till en ny skola där hon kan låtsas vara någon annan och där hon får mat i skolan varje dag. Till sin stora sorg hamnar hon i samma klass med en tjej från förra skolan, Emma ”Miss Perfect” Larsson. Och mitt i allt kommer dessutom mamma tillbaka till lägenheten och kräver uppmärksamhet och omvårdnad. Det är inte så lätt att kämpa för överlevnad, hålla fasaden och betygen uppe i skolan och samtidigt oroa sig över sin mamma.

Det är en oerhört stark bok och olik allt annat jag har läst tidigare. Eftersom den utspelar sig i Stockholm känns den så nära inpå. Man kan inte riktigt slå obehagskänslan ifrån sig. Att det finns folk som har det så här. Hon är bara 16 år men har redan sett och hört mer än många gör under ett helt liv. Trots den mörka handlingen är den också ljus. Det är en bok om överlevnad.

Åsa Anderberg Strollo är nominerad till årets Augustpris , i klassen Årets svenska barn- och ungdomsbok, som delas ut idag. Jag håller tummarna för att hon ska vinna det. Och ni som inte har läst den här boken – gör det!

Bokfemman vecka 49

Publicerad den av
24

Den här veckan är lite speciell för mig. På söndag är det nämligen 7 år sen min mamma gick bort, hastigt och plötsligt. Och årsdagen av en sådan händelse kommer alltid sitta i. Naturligtvis innebär en sådan dag oerhörd sorg, men också många ljusa och roliga minnen. I år tänkte jag ta tillfället i akt att med hjälp av Bokfemman hylla och hedra min mamma.

Veckans tema kommer nämligen återigen att bara innehålla ett enda ord. Ett ord som ni själva kan tolka utifrån, så våra listor kommer nog att se rätt så olika ut kan jag tänka mig. Ordet kommer att vara mamma. Ni kan välja böcker som handlar om mammor, som era mammor tycker om eller som ni förknippar med er mamma. Kanske är ni mammor själva? Det finns en stor pott böcker att välja bland. Den här veckan ska vi hedra och hylla våra mammor!
Temat för veckans Bokfemma är ”mamma”. Välj fem böcker som du associerar med ordet.
  • Du är hos mig ändå av Suzanne Sjöqvist. Den här boken är en antologi med berättelser skrivna av barn och ungdomar som har mist en förälder. Men den handlar inte så mycket om sorg utan mer om minnen, lycka och att gå vidare. Vad man bär med sig i minnet. Oavsett hur gammal man var när man miste sin mamma (eller pappa) kan den ge tröst och perspektiv. Det finns många fina berättelser här.
  • Vi på Saltkråkan av Astrid Lindgren. Mamma är en av anledningarna till mitt stora läsintresse. Hon läste mycket och både min bror och jag har fått det efter henne. När vi var mindre läste hon ofta högt för oss och den som jag minns mest är just Vi på Saltkråkan. Jag vet egentligen inte varför det är just den som har fastnat i mitt minne. Men bara jag tänker på den kan jag höra hennes röst när hon härmar: Farbror Melker, varför badar du alltid med kläderna på?
  • Gudarnas dotter av Barbara Wood. Det här var den första boken jag tog ur mammas bokhylla. Då var jag redo att ta steget ut ur hästlitteraturens värld och gå vidare till mer vuxen litteratur. Och det här var den första boken jag föll för i hennes bokhylla. Mamma var sjuksköterska och kanske var det därför hon tyckte så mycket om Barbara Woods böcker eftersom de alltid handlar om starka kvinnor med stora kunskaper i medicin. Wood blev även en av mina favoritförfattare och det var helt tack vare mamma som jag hittade hennes litteratur.
  • Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg av Joyce Carol Oates. Den här boken läste jag tidigare i år och skrev en megalång recension av. Det kändes ibland som om det skulle kunnat ha varit mig den handlade om. Bakgrunden till mammas dödsfall var nämligen en bilolycka vi var med om, som gjorde henne rullstolsbunden. I den här boken är det just en bilolycka som är det centrala men mamman dör redan från början av den och sedan får man följa dotterns svårighet att ta sig tillbaka till livet utan sin mamma. Oerhört stark och mycket välskriven.
  • Inte utan min dotter av Betty Mahmoody. Den här boken och filmen läste och såg alla i min omgivning när de kom ut. Jag tror tom att det var mamma och jag som gick på bion ihop när den visades 1991. Mamma hade i alla fall boken i sin bokhylla och vi båda läste och grät. Det är nog från mamma jag har fått egenskapen att bli så oerhört lätt rörd. Den här boken får vara med för mina minnen av mamma till den, men också för att den faktiskt handlar om moderskärlek och en mammas kamp för sitt barn.

Nu är det din tur! Vilka fem böcker associerar du med ordet mamma?

Jag hoppas att ni är fler därute som vill passa på att hylla och hedra era mammor. Och som sagt, tolkningsmöjligeten är stor den här veckan.

En liten chock av Johanna Lindbäck

Publicerad den av
4

Ingen kan väl ha missat att en av Bokhororna – Johanna Lindbäck, har gett ut en bok? Om så ändå är fallet kan jag tipsa om den här och nu. Jag lånade hem den från skolbiblioteket igår, tack och lov eftersom det visade sig bli mycket läsning i helgen. Och det visade sig vara perfekt läsning just nu.

Gustav går i trean på gymnasiet och bor med sin amerikanska pappa Jack efter att mamman gått bort. Hans stora önskan är att smälta in och vara precis som alla andra, vilket inte är alldeles enkelt eftersom han ofta väcker en del uppsyn när han kommer pga ett handikapp. Han önskar också att han vore lite modigare, lite coolare och lite mer tjejmagnet. När han börjar umgås med klasskompisen Elin, som råkar vara en av de snyggaste på skolan, börjar hans liv ändras. De bestämmer sig nämligen för att skaka om den tråkiga och händelselösa vardagen lite och göra något totalt oväntat – en liten chock. Båda lovar varandra att ta tag i det och göra något oväntat som de egentligen inte skulle ha vågat annars.

Boken skildrar Gustav och hans problem med pappan Jack som varit frånvarande under en stor del av Gustavs liv. Båda försöker lära sig leva tillsammans vilket inte alltid är det enklaste. När Gustav lär känna Elin och även lärarvikarien Eva börjar han förändras. Han tar tag i sin personlighet och jobbar mot att bli sådan som han egentligen vill vara. Det rör upp en del gamla sår, samtidigt som andra läker.

Boken är otroligt fängslande och jag slukade den i ett nafs. Dialogen är klockren och känns 100% äkta och naturlig. Samtidigt som den handlar om ytliga saker som alldeles vanliga tonårsproblem finns det också ett stort djup i det som händer. Vissa saker bara antyds i boken och det gör den bara mer intressant. Istället för att bli serverad allt på silverfat får man pussla och sätta ihop ett och annat själv. Som läsare förstår man mer än vad Gustav själv gör i vad som händer. Och det gillar jag. Det är mycket roligare att få ana och tänka lite själv kring det som händer. Leta lite ledtrådar i det som sägs och inte sägs och i det som händer.

Det här är en bok för både killar och tjejer, från tonåren och uppåt. Själv ska jag tipsa några av min killelever om den här boken. Det jag tycker är skönt med karaktären Gustav är att han verkligen känns som en äkta 18-åring. Ibland är han klok, logisk och mycket vuxen. I andra stunder är han extremt barnslig och beter sig som ett småbarn och kräver att han också ska bli behandlad som sådan. Och det är ju så det är att vara tonåring. Ena stunden vuxen och andra stunden barn. Det tycker jag skildras på ett mycket bra sätt i den här boken. Det kan nog trösta läsare i samma ålder, att det är helt normalt att kastas mellan de två världarna.

Jag kan verkligen rekommendera den här boken. Den är definitivt en av mina nya favoriter. Tycker man om Johanna Thydells böcker tycker man garanterat om den här. Både Thydell och Lindbäck har ett fantastiskt språk med ett bra flyt och där dialogen är det starkaste. Kanske ett julklappstips? Själv ser jag fram emot att läsa mer av Lindbäck, för det här är väl bara början förhoppningsvis?

Är du helt knäpp eller?

Publicerad den av
10

Mina elever i svenska ska läsa ut bok och recensera den här veckan. Det är andra boken som de har i uppgift ett läsa under den här terminen. Förutom de som de ”ska” läsa försöker man ju få dem att läsa annat själva hemma också. Och en del gör det med stor glädje medan andra inte har hittat glädjen i läsningen alls.

Idag stod jag och diskuterade just detta med en elev. Han var arg över att tvingas läsa så mycket och han tyckte att ingen normal människa kan väl läsa 2 hela böcker under en hel termin. Vi lärare är elaka helt enkelt. Jag drog igång ramsan som jag alltid kör för att peppa så där käckt och för att få fram lite inspiration till läsglädje. Men han tröttnade nog på mig för han frågade skeptiskt:
– Vadå, hur många böcker läser du då varje år?
– Ja du, vad skulle du gissa på?
Han synade mig uppifrån och ner och sen sa han:
– Tre kanske.
– Nää, svarade jag. Jag läser väldigt mycket så det är rätt mycket mer än så.
– 20?! frågade han nu, nästan upprörd.
– Ca 50 hittills, svarade jag.
Jag fick en road blick av honom och sen skrattade han.
– Är du knäpp eller? frågade han skrattande.

Och vad svarar man på det? Ja, antagligen. Men jag tycker inte att jag läser så mycket om jag jämför med andra. Jag vågade inte ens nämna för honom att det finns dem som läser över 100 böcker om året.

Tänk vad olika det är. En del gillar inte alls att läsa och andra kan inte sluta läsa. Och här på nätet är vi många som inte kan sluta läsa. Jag vågar inte ens fråga er hur många böcker ni läser varje år…

Vindarnas ö av Elisabet Nemert

Publicerad den av
2

Det här är den första boken jag har läst av Elisabet Nemert. Jag köpte en annan bok av henne, Den vita liljan, på bokmässan men den har jag inte hunnit läsa än. Min bokklubb hade Vindarnas ö som månadsbok för ett tag sen och jag valde att tacka ja till den. Och det är jag glad för nu. Jag älskar historiska berättelser och att få en inblick i hur livet var förr, även om inte allt är sanningsenligt i böckerna.

Boken utspelas i Babylonien för 3500 år sedan och senare på Kreta, därav namnet på boken. Sargon är son till härskaren för Babylonien. Han är pga sin styrka och oerhörda grymhet fruktad av både sina landsmän och sin egen familj. Fadern är rädd att han ska ta över makten från honom och bröderna är oroliga över att de ska bli snuvade på tronen av honom. För att undanröja honom bestämmer fadern att han ska gifta sig med faraos dotter och bosätta sig i Egypten. Men resan dit blir komplicerad och Sargon kommer aldrig fram. Istället hamnar han efter mycket om och men på Kreta, där han upplever att det liv han dittills levt inte är det liv han vill leva.

Vi får också följa Astarte, som är en frigiven slav. Hon är modig, självständig och stark. Hon är en av Kretas främsta tjurakrobatörer. Hennes och Sargons vägar korsas redan från början, men då i förhållandet slav-härskare. Så småningom möts de åter då Sargon kommit till insikt om vem han är som människa och först då händer det saker…

Usch, det låter hur banalt som helst när jag berättar handlingen. Saken är den att jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Nemert har ett väldigt poetiskt och vackert språk som tilltalar mig. Min blick fastnar flera gånger på rader som innehåller citat som jag vill skriva ner och spara. Även om boken låter banal så har den mycket att ge. Den handlar mycket om makt och vilken påverkan den har på människor. Vissa människor kan göra vad som helst för att få makt. Makt berusar, urholkar och skadar. Det är inte förrän man har förmågan att skåda sin egen person i andras ögon som man inser vem man är som person. Sargons stigande insikt är fascinerande att följa. Och som jag sa tidigare älskar jag att läsa historiska romaner. Eftersom jag själv har varit på Kreta och besökt Knossos är det särskilt intressant att läsa om livet där.
Nu har jag redan satt igång med att även läsa Den vita liljan av Nemert. För mig är det perfekt läsning nu när man är så trött och sliten så här i slutet av terminen. Jag måste ha litteratur som inte kräver alltför mycket av huvudet samtidigt som det ska vara njutning och avslappning att läsa. Och vad kan då vara bättre än en historisk roman så man får fly till en helt annan tid och plats?

Bokfemman vecka 48

Publicerad den av
32

Ojojoj, den här veckan kommer jag att ge mig själv stora problem. Den här veckans tema kan jag nämligen själv knappt delta i. Det beror egentligen inte på ointresse för genren i sig. Det jag har läst har jag tyckt om, men jag är dåligt insatt i vad som är bra och inte bra inom genren. Därför hoppas jag nu på många nya boktips genom den här veckans Bokfemma.

Jag har ju uppmanat er att maila om ni har tips på ämnen, och just den här genren är det flera som har mailat att de vill se. Och även om jag själv inte kan knåpa ihop en topp 5 så tänker jag ändå välja genren som veckans tema eftersom jag vet att det är många som vill ha den här.
Veckans tema för Bokfemman är fantasy. Nämn dina 5 favoriter.
Fantasy är en kulturell genre som använder magi och andra övernaturliga företeelser som en viktig del av handlingen eller temat. Fantasy skiljer sig från de två närbesläktade genrerna science fiction och skräck främst genom känslan och temat. Det finns dock stora gråzoner mellan dessa tre genrer som tillsammans med magisk realism och folklore brukar klassas som fantastisk litteratur. (Wikipedia)
  • Harry Potter av J.K. Rowling. Visst måste väl det här klassas som fantasy? Det kryllar ju av magi och övernaturliga företeelser. Och jag älskar det! Om jag visste att det fanns någon mer serie som påminde om Harry Potters värld skulle jag kasta mig över läsningen av den direkt.
  • Narnia-serien av C.S Lewis. Det var evigheter sen jag läste något ur den här serien och jag vet att jag inte har läst hela men jag kommer inte ihåg hur många delar jag har läst. Jag vet bara att jag älskade det och jag har även sett filmen och serie baserade på böckerna. Jag var otroligt fascinerad av Aslan när jag var yngre.
  • Sagan om ringen av J.R.R. Tolkien. Nej, jag har inte läst en enda av böckerna i serien. Jag har sett filmerna och lovat mig själv att läsa böckerna också. Den får vara med på listan bara för att jag ska påminna mig om att ta tag i läsandet.
  • Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams. Ja, jag vet – det här är kanske inte fantasy. Men enligt definitionen kan man slå ihop fantasy, skräck och science fiction till fantastisk litteratur och dit måste väl ändå den här boken klassas?
  • Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren. Jag läste någonstans att Astrid Lindgren till viss del klassas som fantasyförfattare och att Ronja Rövardotter är den bok som tydligast kan kopplas till fantasygenren. Jag hänger på den teorin för att få ihop en lista av fem…

Ok, som sagt, rätt så haltande lista… Jag får försöka spana er andras listor istället och inspireras av dem. Ni får helt enkelt lära mig vad jag borde läsa och vad jag har missat! 🙂
Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av fantasy?

Den sista shamanen av Barbara Wood

Publicerad den av
Svara

Den sista tiden har det varit lite dåligt med läsningen. Tiden har inte riktigt funnits. Och när det väl har funnits tid har jag suttit fast i den här tegelstenen till bok. Det kändes som det tog evigheter att läsa den.

Barbara Wood var under flera år min absoluta favoritförfattare. Hon skriver alltid historiska romaner som har som gemensam nämnare att huvudpersonen är en stark självständig kvinna som är ovanlig för sin tid och som har stora medicinska kunskaper främst i alternativ medicin. Förutom den rena läsupplevelsen får man lära sig en del historia och känna på hur det var att leva under den tiden. Hur som helst så var det ett bra tag sen jag läste något av henne nu. När min bokklubb hade Den sista shamanen som månadsbok kände jag att det var dags att återuppta kontakten med Woods värld.

Den sista shamanen utspelar sig under 2 olika tidsepoker. I den första delen får vi möta den unga Hosi’tiwa, en ung krukmakerska som tillhörde en indianstam som levde för ca 900 år sedan. Vi får följa hennes liv och hennes uppgift att tillverka så kallade regnkrukor vars uppgift var att locka gudarnas intresse och skänka regn, något som så väl behövdes i den torka som härjade. Hoshi’tiwa blir tillfångatagen och tvingad bort från sin familj enbart för att hennes regnkrukor är kända för att vara framgångsrika. Hennes nya liv på Mittplatsen består av krukmakeri och lyckas hon inte att få gudarna att ge regn kommer hon att straffas med döden.

Ca 800 år senare lever läkaren Faraday Hightower som har blivit änkling efter att hans fru dött vid födseln av deras dotter Morgana. Han brinner av ett behov att finna svaret på hans själs frågor om livet och släpar med sig dottern och hennes moster Bettina över hela södra USA för att hitta den indiankultur som han fått uppenbarelser från. Han har även hittat en oerhört vacker urna som han vill finna ursprunget på. Han vet inte att detta är en av Hosi’tiwas regnkrukor. Han möter också kärleken i Elisabeth som leder en expedition med samma mål som han – att finna den försvunna indianstammen som Hoshi’tiwa härstammade från. Senare i boken får vi även följa Morganas liv och hennes vilja att gå i sin fars fotspår.

Tyvärr är boken inte alls så bra som jag förväntade mig och den håller inte alls samma mått som Woods tidigare böcker. Början av boken, då man får följa indianernas liv, är intressant och läsvärd men när man kommer till delen som utspelas i början av 1900-talet blir det genast rätt så ointressant. Det är lite för mycker såpopera över det hela. Det är omöjlig kärlek, svartsjuka, lögner och intriger, missförstånd och oäkta barn. Det är helt enkelt för mycket. För min del hade jag gärna sållat bort en del av allt det där och istället fokuserat mer på själva handlingen och tom lite tillbaka till det som boken började med. Nu suckar jag mest hela tiden och händelserna känns förutsägbara. Det känns nästan som Glamour fast i bokform. Och det är knappast ett bra betyg.
Om man ska läsa något av Barbara Wood kan jag rekommendera Gudarnas dotter, Paradisets jungfrur eller Regnbågsormens land. Alla dessa är läsvärda och intressanta. För min egen del blev jag lite besviken på Wood nu och funderar på om det är värt att läsa kommande böcker av henne. Kanske har hon tappat förmågan, eller var det bara ett tillfälligt bakslag. Jag hoppas det.

Bokfemman vecka 47

Publicerad den av
15

Nu när det är mörkt och kallt ute kommer läslusten krypande mer än vanligt, så är det i alla fall för min del. Nu har vi flytt från verkligheten i några veckor här på Bokfemman. Vi har besökt bokvärldar och vi har haft både karaktärer och författare på middagsbjudningar. Nu är det dags för en genre igen. Som vanligt kommer ni säkert kunna tolka in annat i temat och lyckas vidga begreppet, men det är ju det som är charmen.

När jag själv stod framför min bokhylla för att sätta ihop böcker till veckans lista kom jag att tänka på att detta är en genre som jag läste mycket av förr, men inte så mycket av nu längre. Kanske har man helt enkelt vissa perioder i livet då man läser en viss litteratur. Jag skulle dessutom kunna fylla min lista med en enda författare, en man som jag gärna gör reklam för och vill lyfta fram. Men det är ju inte så roligt att fylla en hel lista med ett enstaka namn när det ju finns så många fler därute som borde få vara med. Han får nöja sig med att få förstaplatsen istället. Det är ju inte fy skam det heller!

Har ni listat ut vilken genre det gäller? Thriller så klart!

Efter att ha satt ihop min egen lista började jag fundera över begreppet thriller och vad som ska kopplas till det egentligen. Det är ju ett rätt vitt begrepp. För egen del tänker jag mig att en thriller är som förklaringen från Wikipedia här nedan, med tillägget att det ska vara spännande. Det kan gränsa mot skräckgenren lite, men har kanske en något mer verklighetsbetonad story. Min favoritförfattare gränsar nog en del åt skräck eftersom det ofta är en del övernaturligt involverat. Men han får hänga på min thrillerlista ändå.

Temat för veckans Bokfemma är thriller. Nämn dina 5 favoriter ur genren.

(Thrillern påminner om en obehaglig deckare, men inte med så stor inriktning på själva morden. Snarare tvärtom – så lite av morden som möjligt visas. Thrillers är ofta tämligen realistiska, och det kan kännas som om handlingen skulle kunna hända i verkligheten. Seriemördare är ett återkommande tema i thrillers. En annan variant är spionthrillern. Den litterära thrillern har sina rötter i äventyrsromanen och skräckromantiken.) Från Wikipedia

  • Främlingar av Dean Koontz. Som sagt, jag kan fylla hela listan med bara Koontz. Och egentligen är ju Väktare favoritboken nummer 1, men den har varit med så många gånger nu i Bokfemman. Allt som Koontz skriver är thriller på högsta nivå. Det är olidligt spännande och man sitter nästan och håller andan ibland. Jag hade rådille på att läsa allt av honom förr och jag samlade på hans böcker. Många böcker fanns inte längre att köpa och jag köpte på antikvariat för att få tag på de allra äldsta böckerna. Sen vet jag inte vad som hände för helt plösligt slutade jag läsa honom helt. Jag har bara läst en enda bok av honom de senaste åren och den var precis lika bra som förväntat, men ändå läser jag inte honom längre. Jag vet inte varför. Och jag saknar honom. Koontz, jag lovar att jag ska ta ikapp allt jag missat. Ok?
  • Firman av John Grisham. Här är ytterligare en författare som jag hade dille på ett tag. Jag har plöjt hans böcker med stor spänning och utan att kunna släppa dem ifrån mig. Fortfarande är Firman min största favorit. Den är spännande och sådär så man ibland nästan måste blunda lite för att våga läsa vidare.
  • Ensam kvinna söker av John Lutz. Efter att ha läst den här vill man varken ha rumskamrater eller tvingas bo inneboende. När jag sökte studentboende i Lund råkade jag ut för en skum typ som erbjöd mig att bo i hans etta tillsammans med honom. Vi kan ju sätta upp ett skynke som du kan byta om bakom, tyckte han. Med den här boken i minnet tackade jag bestämt nej.
  • Sova hos fienden av Nancy Price. Den gick som film på TV3 för ett tag sen men jag kollade faktiskt inte på den. Jag tycker den är så hemsk. Det var många, många år sen jag läste den nu och jag var inte så gammal då så kanske påverkade det mitt omdöme något. Kanske tycker jag inte den är lika spännande och hemsk längre. Men då var den det. Usch och fy.
  • Hannibal av Thomas Harris. Ibland när man gör en filmatisering av en spännande bok blir det lätt platt fall. Filmen blir aldrig lika spännande som boken. Men i det här fallet tycker jag faktiskt att både böcker och filmer är lika spännande. Men det är nog tack vare Anthony Hopkins fantastiska skådespeleri. I alla fall, tillbaka till boken. När jag läser böcker som Hannibal måste jag ha ytterligare en bok på gång vid sidan av. Jag kan inte läsa Hannibal och sen gå och lägga mig tex. Nej, då måste jag sudda tankarna och styra in dem på trevligare och mer lättsam litteratur. Tänk att drömma om Hannibal. Usch…

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av genren thriller?

(Den här veckan får jag skippa bilder på böckerna. Mitt internet vägrar befatta sig med sådana tidskrävande saker som att överföra bilder. Jag vill ha bredband! Nu!)