Kategoriarkiv: Böcker

Luftslott av Sheila O’Flanagan

Publicerad den av
Svara

Jag läste ut den här för någon vecka sedan och nu när jag skriva om den kommer jag inte ens ihåg vad den handlar om. Inte en susning. Det kan väl inte vara ett bra betyg?

Efter att han sökt lite på nätet friskade jag upp minnet lite i alla fall…

Carey och Ben träffas på flyget från Irland till New York. De blir kära och tillbringar all sin lediga tid tillsammans i NY. Efter bara någon vecka sticker de till Las Vegas och gifter sig. Inte så konstigt alls är att vännerna och familjerna blir helt chockade när de kommer hem och meddelar nyheten. Ingen av deras familjer eller vänner har ju träffat den andres partner. Dessutom hade de båda två nyligen avslutat förhållanden när de reste till NY och dessa två personer har svårare än andra att förlika sig med att deras forna älskare nu helt plötsligt har gått och gift sig.

Boken har 445 sidor och det är en gåta att man kan fylla så många sidor med den här händelsen. Det är förstås många förvånade utrop från närstående och så ska de nygifta hitta en vardag tillsammans. De ska ju först och främst flytta ihop. De har ju inte ens varit hemma hos varandra innan…

Eftersom jag en vecka senare inte kommer ihåg ett dyft av den här boken kan jag knappast rekommendera den vidare. Det var perfekt läsning för stunden och vill man ha läsning som man snabbt kan förpassa ur minnets vrå, då ska man läsa den här. En bra strandbok i sommar kanske? Eller i hängmattan när man vill lata sig och bara ströläsa lite?

Flickan som vävde sidenmattor av Anita Amirrezvani

Publicerad den av
2

Min ena bokklubb tipsade om den här boken på ett stort uppslag. Eftersom det är en historisk roman, vilka jag brukar älska, blev jag intresserad. Men i stället för att köpa den valde jag att låna den på bibblan. Jag håller mitt löfte om att inte köpa så mycket böcker rätt så bra tycker jag. I år har jag varit flitig biblioteksbesökare.

Boken handlar om en namnlös karaktär, vilket jag inte ens tänker på förrän författaren påpekar det i slutet av boken. Det handlar om en 14-årig flicka i 1620-talets Persien. Hennes far dör plötsligt och hon och hennes mor tvingas flytta till staden Esfahan och bo hos faderns bror. Där får de finna sig i att jobba som tjänare, men de har inget val eftersom de inte har några pengar. Farbrodern är en mycket framgångsrik mattillverkare, en konst som även flickan var känd för i sin hemby. Hon får lära sig mer om denna konst av sin farbror som tar sig an henne trots att hon är flicka. Hade hon varit pojke hade hon kunnat ha detta som yrke men nu får det i stället bli hennes bisyssla när hushållets sysslor är färdiga för dagen.

Hela boken igenom får vi följa hennes och moderns kamp för överlevnad. Att gå från att ha ett eget hem till att bli tjänare i ett hem och tvingas avstå från sin egen vilja. Allt de gör måste göras för att de ska överleva. De har inga egna pengar och tvingas att göra allt släktingarna vill för att få bo kvar hos dem. Flickan som är en fri och lite upprorisk själ har svårt att lägga band på sig och vill helst av allt tillbringa all tid med att göra egna mattor.

Det är en intressant bok och det märks att författaren har gjort mycket research inför boken. Hon tillbringade 9 år inför den här boken med att ta reda på allt om mattillverkning och om den tid som boken utspelas i. Trots att den är välgjord och välskriven blir det ändå bara sådär. Jag fångas aldrig riktigt in i boken och kommer på mig att själv att vänta på att något ska hända. Det känns alldeles för händelselöst. Handlingen blir för platt och intetsägande. Det är en vacker värld som målas upp och all historia man får uppleva genom boken är underbar. Matlagningen är en konst i sig. Men ändå. Nja, blir bara betyget. Det är en ok bok, men inte mer.

En shopaholics bekännelser av Sophie Kinsella

Publicerad den av
Svara

Jag fortsätter min lightläsning eftersom det är det enda jag orkar med just nu. Spanskastudierna är rätt mastiga just nu så när jag väl har tid och ork att läsa måste det vara lättsmält och inte kräva någon större hjärnaktivitet. Bara njutande utan att behöva anstränga sig för mycket, så ser beskrivningen av min läsning ut nu.

En shopaholics bekännelser är verkligen en sådan bok. För att sammanfatta den väldigt kort handlar det om en tjej som inte kan hantera sitt shoppande. Hon shoppar och shoppar och undviker att öppna sina räkningar och sin bankman som utan framgång försöker få tag på henne.

Den är oerhört lättläst och lika lättsmält. Man tar sig igenom den utan att behöva tänka alls. Först efter ca 300 sidor börjar boken bli lite intressant, men då är det bara ett fåtal sidor kvar. Själv sitter jag nästan och har ont i magen inför tanken att det finns människor som kan bete sig som huvudpersonen. Hon känns som en tonåring i en vuxen människas kropp. Kan man verkligen ha så extremt dålig koll på pengar som hon har?
Det är ingen bok som jag rekommenderar vidare. Det finns liksom inget alls att hämta där. Njutningen är lika med noll. En del andra recensioner som jag har läst om boken säger att den är hysteriskt rolig, att man inte kan sluta skratta när man läser den och att den inte går att släppa ifrån sig. Jag fattar ingenting. Vad är det som är roligt i den här boken? Är det jag som är för trött för att inse storheten i den här boken? Nä, för min del blir det nog inga fler böcker i den här serien.

Nollan av Beth Goobie

Publicerad den av
1

Det var en väldig skillnad att läsa den här boken mot den förra. Förra boken var en tjock pocket med minitext. Den här är raka motsatsen. Det är en lättläst bok för ungdomar och texten är enorm. Min make blev helt chockad när han kikade över axeln under min läsning. Är det blindskrift eller, undrade han. Stora bokstäver har den i alla fall, för att underlätta läsningen och den är på ca 100 sidor. Att en så kort bok kan rymma så mycket handling är riktigt fascinerande.

Nollan är en tonårig tjej som blir misshandlad av sin egen pappa, medan mamman tyst ser på. Utåt sett är de den perfekta familjen. Pappan är en respekterad mäklare som folk ser upp till. Men han slår aldrig så någon ser hennes blåmärken och när någon trots hans försiktighet blir misstänksam slår han henne bara ännu mer. För honom är hon en nolla och hon tror till slut på honom. Hon är en riktig nolla.

Det är så vidrig läsning det här. Det är svårt att stå emot grymheten i boken. Det är mycket handling i boken och det är en perfekt bok för ungdomar som tycker att läsning är jobbigt. Det händer något hela tiden i boken och den är svår att släppa ifrån sig. Jag ska rekommendera den till de av mina elever som jag vet tycker läsning är segt och ointressant. Det här är nog en bok som kommer att intressera dem. Och läs den ni andra också för det är nyttig läsning. Det är hemskt att tänka sig att det finns barn och ungdomar som faktiskt har det så här hemma.

Helt övergiven av Penny Vincenzi

Publicerad den av
4

Jag har aldrig läst något innan av den här författaren, men jag blev rekommenderad att göra det av en kollega. Penny Vincenzi skriver tydligen riktigt bra feel good-romaner, välskrivna och sköna att läsa. Efter min skräckupplevelse är det precis sådana böcker jag behöver för att få ur hemskheten ur systemet.

Tre tonåriga tjejer: Martha, Jocasta och Clio ska bege sig ut på sitt livs äventyr: ut och resa i världen. De har aldrig träffats innan men blir vänner på flyget till Thailand. Ett år senare kommer en av dem tillbaka ensam, höggravid. Hon föder sitt barn på flygplatsen i en städskrubb och lämnar flickan där. Kate, som barnet döps till senare, adopteras och växer upp i en underbar familj men hennes tankar i tonåren blir allt starkare för att hitta sin biologiska mamma. Vem av de tre: Martha, Jocasta och Clio är hennes mamma?

Boken är en riktig tegelsten, men den känns ändå väldigt lättläst. Det är precis som min kollega sa: välskrivet och spännande. Självklart vill man veta vem som är mamman. Det är lite segt i början och jag har lite problem med att hålla isär vem som är vem, men när man väl benat ut karaktärerna flyter det på. Det är en perfekt feel good-bok som är precis det den utlovar. En mysig läsupplevelse som dessutom får mig som läsare att försöka pussla ihop bitarna på egen hand. Det kommer små ledtrådar då och då för att hinta om vem som är mamman, tillbakablickar om vad som egentligen hände i Thailand. Det är spännande hela vägen till slutet.

Det kommer att bli fler böcker av Penny Vincenzi för min del. Jag ser fram emot att ligga i en solstol och läsa något av henne i sommar, fast kanske på engelska nästa gång. Det här är riktigt skön sommarläsning.

Anna, min älskade av Magnus Utvik

Publicerad den av
6

Magnus Utvik är uppvuxen i Värnamo och att lyssna på hans röst när han läser sin egen berättelse blir lite som att lyssna på en kompis som berättar en berättelse. Hans värnamo-uttal känns som hemma för mig. Jag är ingen van ljudbokslyssnare och det här är faktiskt bara andra ljudboken någonsin som jag har lyssnat på. Ljudböcker har tidigare alltid fått mig att somna, men jag har bestämt mig för att ge dem en chans det här året.

Boken är delvis självbiografisk och handlar om 29-åriga Anna som drabbas av cancer i livmodern och hennes sambo Marcus. Tillsammans slåss de mot denna vidriga sjukdom som först och främst hotar att ta livet av Anna, men som också kommer att göra att de aldrig kan få biologiska barn. En vacker sommar tillbringar de den mesta tiden till undersökningar, operation, prat och tankar kring sjukdomen.

Trots att ämnet är så oerhört tungt blir boken aldrig tung och jobbig. Magnus Utvik lyckas balansera väl mellan att berätta om denna tragedi samtidigt som han också pekar på ljuset i tunneln och hur de tillsammans lyckas ta sig igenom detta. Det är också intressant att få bådas versioner av upplevelsen. Anna, som är den som drabbas och Marcus som drabbas indirekt och försöker vara stark och göra ”rätt” saker för att hjälpa. Men vad är egentligen rätt? Det är svårt att sörja själv samtidigt som man ska vara stark inför sin partner.

För min del blir upplevelsen av boken delvis större tack vare att det är en ljudbok. Eftersom författaren själv läser känns det lite som att lyssna när det händer just nu. Det blir verkligen en stark upplevelse. Det är en bok som får en att tänka till och stanna upp en stund och som får en att inse vad som är viktigt i livet. Jag kan varmt rekommendera att läsa/lyssna på den här boken. Den ger perspektiv på livet.

Bokklubb

Publicerad den av
Svara

I går ringde en av mina bästa vänner och frågade om jag ville vara med i en bokklubb. Och ja, självklart var mitt svar ja! Jag har alltid velat vara med i en bokklubb. Läsa och diskutera böcker med andra – det kan väl knappast bli bättre?

Första boken skulle ev. bli Bitterfittan, som jag läste tidigare i år. Jag tänker inte läsa den igen, det räckte bra med den enda gången. Hur som helst ska det bli mycket spännande att höra vad de andra tycker om boken, om de blir lika deppiga av den som jag blev. De kanske älskar den och då kan vi ju få riktigt intressanta diskussioner. Nu ska den inte vara utläst förrän juni. De läser sakta, berättade min kompis. Det ska i alla fall bli superduperkul att få vara med i en bokklubb. Jag har redan börjat fundera på vilken bok jag skulle vilja när det blir min tur, men det är kanske långt tills dess. Det ska ju helst vara en bok som man kan diskutera också, som ger utrymme till olika tankar och versioner. Hmm… Det blir till att fundera lite på det.

Bokcirkelns bekännelser av Elisabeth Noble

Publicerad den av
Svara

Ok, efter förra boken var det chick-litt som gällde. Snälla, lättsmälta, mystrevliga böcker som inte kunde förknippas med något som helst kräkframkallande. Valet fäll på Bokcirkelns bekännelser och det visade sig vara perfekt efterläsning.

Boken handlar om fem kvinnor i olika åldrar som bildar en bokcirkel. En del känner inte varandra sen innan, men under årets gång kommer deras liv att vävas samman genom diverse omständigheter. Susan, Polly, Clare, Harriet och Nicole tillhör alla denna bokcirkel. Alla turas om att välja böcker som de ska läsa och de upptäcker att många av böckerna ofta säger något om deras egna liv. Deras träffar blir en chans att få ventilera sina tankar och få råd och stöd av de andra.

Förutom böcker och en del diskussioner av böckerna de läser får man följa alla kvinnorna i deras liv med både med- och motgångar. Den första delen av boken tyckte jag kändes lite rörig och det tog tid innan jag kunde hålla isär vem som var vem. Efter ca 100 sidor kom flytet och boken blev klart bättre. Den blev tom intressant och det hade jag faktiskt inte väntat mig. Den var faktiskt bättre än vad jag hade trott. Det var riktigt trevlig läsning och riktig feel-good-känsla. Och det var precis vad jag behövde. Det var ingen större litterär upplevelse och gillar man inte chick-litt så gillar man inte den här heller. Men ibland är det skönt att läsa sådana här böcker. Avkopplande och lite stillsamt, som en liten spaupplevelse light kanske.

Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist

Publicerad den av
5

För några veckor sedan lånade jag hem Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist. Jag har tänkt läsa boken i flera år men det har inte blivit av. Efter att ha blivit påmind om boken på någon blogg lånade jag hem den för att äntligen ta tag i läsningen. Det gick dock inte så bra. Från första början slogs jag nästan omkull av äckligheten i boken. Beskrivningarna är så närgående och så äckligt vidriga att jag nästan fick kräkkänslor. Det gick inte att läsa boken i samband med måltider, varken före eller efter, vilket begränsade läsmöjligheterna. Inte heller kunde jag ha boken liggande framme med framsidan uppåt eftersom jag mådde illa bara av åsynen av den. När reservationen på Låt den rätta komma in meddelades från bibblan för någon veckan sedan valde jag att att börja läsa den i stället, vila sinnena lite.

Jag vet inte om min bild av författaren hade färgats för mycket av läsningen av Hanteringen av odöda, men samma fenomen uppstod även i den här läsningen. Det känns som om John Ajvide Lindqvist gillar att frossa i äckligheter, vidriga detaljer och slasheffekter som skulle passa in i vilken dålig skräckfilm som helst. Vissa saker påminde mig faktiskt om någon äcklig slash-skräckfilm som alla rådiggade när vi gick på gymnasiet. Namnet på filmen har jag lyckats förtränga, men en del scener är fastetsade i minnet, tyvärr.

Boken handlar om tolvårige Oskar som mobbas i skolan och som drömmer om att hämnas sina plågoandar. En dag blir han vän med sin grannflicka Eli, som bara kommer ut på kvällarna och som Oskar inte vet något om egentligen. I samma veva mördas en pojke i närheten, på ett mycket speciellt sätt. Oskars mamma varnar honom för att fortsätta gå ut på kvällarna men vänskapen med Eli drar honom ut. Men något är väldigt annorlunda med Eli. Hon är inte som andra. Hon är väldigt speciell.

Det här är alltså en vampyrbok. Ett tema som tilltalar mig egentligen, men som kanske blev lite väl mycket i den här boken. Nog för att böcker om vampyrer inte kan vara trevliga sagoberättelser, men det här var alldeles för magstarkt för min del. Storyn är bra och boken är inte dålig, men hälften hade varit nog. Jag mår fortfarande illa efter läsningen av den här boken ska jag erkänna. Och Hanteringen av odöda kommer att lämnas tillbaka halvläst. Jag fixar det inte. Jag kanske är extremt överkänslig för alla andra verkar ju älska den här boken. Men nu känner jag ett behov av att jag läsa en massa chick-litt för att skölja ur systemet lite och för att kunna äta mat utan att tänka på boken och få kräkreflexer.

Till råga på allt kommer filmatiseringen av boken ut på bio snart. Enligt förlaget kommer den nu i april och på andra ställen står det oktober. I vilket fall som helst ska jag inte se den! Usch.

ABC av Ida Jessen

Publicerad den av
4

Det här är en av de böcker som jag fick av Kabusaböcker. Boken beskrivs som en psykologisk thriller.

Boken handlar om 40-årige Joachim som lever ett väldigt välordnat ungkarlsliv. Han har ett bra jobb, en fin lägenhet med en massa designermöbler och nära vänner. Men han kan ändå inte låta bli att tänka att han saknar något, eller rättare sagt, någon. På en fest möter han den mycket speciella Susan och de inleder så småningom ett förhållande. Han hinner inte fundera så mycket på hur olika de egentligen är förrän hon blir gravid och deras förhållande blir en självklarhet. Men då kommer den verkliga Susan fram. Hon är manipulativ, krävande och omöjlig att resonera med. Joachim är den snälla, trygga mannen som gör allt för att hon ska må bra, men vad han är gör vänder hon det emot honom. Hon vänder tom barnen emot honom och bryter långsamt ner honom bit för bit tills han förlorar tron på vem han är och har varit.
Det är oerhört jobbig läsning det här. Man vill nästan hoppa in i boken och försvara Joachim och hjälpa honom ur situationen, rädda honom från Susan. Problemet är att jag inte riktigt ens förstår hur de blev ihop. När de först träffades var det hon som tog initiativet och han hade inte ens lagt märke till henne. När de träffas nästa gång är hon sur och tvär och vill inte ens prata. Var och när blir han kär? Första gången han är hemma hos henne blir han illa behandlad av hennes dotter, som hon alldeles tydligt har ett väldigt konstigt förhållande till. Varför går han inte där? Jag förstår att han stannar på grund av det kommande barnet eftersom han vill ta sitt ansvar som pappa och gläds åt barnet. Jag förstår att han också stannar efter barnets födsel för att verkligen försöka lappa ihop förhållandet. Men jag kan inte låta bli att störa mig på att jag inte förstår hur det hela ens började. Det blir inte riktigt trovärdigt.
Om man bortser från min fundering över hur allt började, är det en spännande bok. Det är svårt att sluta läsa. Man vill veta hur det går för stackars Joachim och barnen. Det är intressant att läsa en bok som skildrar mannen som den utsatta och kvinnan som den med makten.
För att sammanfatta är det en helt ok bok. Den är spännande och intressant, men det är inte en toppbok. Lite lagom så där.

Mossvikenfruar – Chansen av Emma Hamberg

Publicerad den av
8

Jag blir lite lätt illamående av boken redan de första sidorna. Det språk som är så typiskt för Emma Hamberg och som är en del av behållningen i Linas kvällsbok, blir bara jobbigt och skrikigt här och jag orkar nästan inte läsa vidare. Det passar inte in i en vuxenroman. Som tur är lägger sig detta efter ett tag och läsningen går lättare framåt.

Boken handlar om 29-åriga Anki som framkallar en filmrulle från sin mans ficka som visar sig föreställa honom i färd med att vara otrogen. Tillsammans på bilderna är även kompisen Lindas man, också han otrogen. De ställer sina män mot väggen och sedan drar Linda med sig dem båda till Stockholm. Linda verkar nästan lättad över separationen och är ute och festar och skapar sig ganska omgående ett helt nytt liv i Stockholm. Anki däremot sitter mest hemma och deppar och mår dåligt och undrar om hon har gjort rätt som bara stack. Inget blir bättre av att det dessutom visar sig att hon är gravid. Ska hon gå tillbaka till sitt gamla liv eller ska hon gå vidare?

Det här är en perfekt strandbok. Man läser den utan att behöva tänka så mycket och sedan kan man lämna kvar den på stranden när man går hem. Den lämnar inga större spår efter sig. Dessutom blir jag bara arg på slutet där man får precis allt serverat, hur det ser ut flera år framöver. Jag gillar inte det. Jag vill gärna ha någon liten olöst tråd hängandes kvar i luften så man får gissa lite själv.

Boken är ok, inte mer. Den är lättläst och lättsmält. Jag gillar inte slutet alls och innehållet i övrigt känns lite konstigt. Jag förstår inte riktigt karaktärernas val eller beteende. De ska ju ändå föreställa vuxna människor. Jag ska inte avslöja innehållet om det är någon som tänkt läsa den, men Ankis sista val och episoden i lastbilen blir lite mycket. Hur tänker människan egentligen? Det enda som är intressant i den här boken är faktiskt de stereotypa generationsskildringarna. Hur hennes föräldrar är och agerar. Det är på pricken beskrivet.
Men nä, det är ingen bok som jag vill rekommendera vidare. Jag hade förväntat mig mer och det blev en besvikelse.

Annorlunda bokstöd

Publicerad den av
4

Bokstöd kan vara så oerhört tråkiga och fula, men det finns också en hel del roliga, galna och annorlunda bokstöd. Här kommer en liten samling, alla från Wrapables. Visst är de coola? Min favorit är alfabetsstödet. Det är lagom roligt samtidigt som det är klassiskt. Fler tips på roliga bokstöd kommer framöver.

När jag hör din röst av Stephenie Meyer

Publicerad den av
7

Ok, det är officiellt nu. Jag är ett Twilightfan. Det här är andra boken i Twilight-serien av Stephenie Meyer om den helt vanliga tjejen Bella och hennes vampyrpojkvän Edward. Tredje delen kommer ut på svenska i höst och fjärde delen ges ut i USA i höst. Det är också film på gång. Läs mer om Twilight-serien på bloggen med samma namn. Där finns också massor med bilder från filminspelningen.

Jag vet inte vad det är i de här böckerna som är så bra. Första boken Om jag kunde drömma kunde jag inte släppa ifrån mig. Jag var helt fast och bara läste och läste och läste. Samma sak hände med del 2 nu. Jag började läsa den i onsdags kväll och var färdig igår. Det går inte att släppa böckerna när man väl har dem i handen. Dels är de spännande rent innehållsmässigt, men det är också en väldigt speciell känsla i de här böckerna som griper tag i mig.

I del två fortsätter Bella och Edward sitt förhållande, trots hans varningar att de kan vara farliga för henne. När hon firar sin födelsedag tillsammans med hela Edwards familj skär hon sig och blodet börjar droppa. En av Edwards ”syskon” kan inte kontrollera sig och kastar sig över henne. Edward lyckas rädda henne. Men händelsen sätter djupa spår i Edward eftersom han inser att det kunde ha gått väldigt illa. Hela familjen Cullens lämnar staden och Edward bryter helt med Bella. Bella faller ner i ett djupt mörker av sorg. Den enda vägen ut ur sorgen är att umgås med sin vän Jacob, som var den som avslöjade traktens legender om vampyrer. Deras vänskap får Bella att komma på fötter igen, men snart börjar Jacob bete sig konstigt. Det är något med de där legenderna han har berättat för Bella. Mystiska saker händer i hennes hemtrakter samtidigt som hon upptäcker att det finns andra vampyrer i skogarna som vill åt henne. och Edward finns inte längre kvar för att skydda henne.

Även om Edward är borta en stor del av boken finns det mystik så det räcker och blir över. Den här boken är minst lika spännande som första delen. För min del finns det bara en sak att göra nu. Jag måste beställa del 3 på engelska och även del 4 när den kommer i höst. Här går inte att vänta på att översättningen ska bli klar. Dessutom ser jag med stor förväntan fram emot filmen som kommer. Men – är inte jag för gammal för sånt här egentligen?

Om du inte har läst första delen Om jag kunde drömma finns det bara en sak att göra – läs!

Den siste tempelriddaren av Raymond Khoury

Publicerad den av
2

Om man på baksidan av en bok skriver att alla som gillade Da Vinci-koden också gillar den här, då får man också finna sig i att jag blir kritisk. Da Vinci-koden är nämligen en av de mest spännande böcker jag någonsin har läst. De cliffhangers som fanns i den boken var inte att leka med. Den siste tempelriddaren är inte i närheten av den spänning som fanns i Da Vinci-koden. För mig är det här inte alls lika spännande läsning, men så har jag också på mig de kritiska glasögonen redan från början.

Under Metropolitans öppning av en utställning med föremål från Vatikanen, kommer fyra ryttare utklädda till riddare ridande fram till ingången. Publiken tror förtjust att det rör sig om ett skådespel men när en av ryttarna halshugger en vakt inser alla faran. Ryttarna rider in i museet och stjäl en medeltida chiffermaskin, sedan försvinner de från platsen. FBI-agenten Sean Reilly kopplas in på fallet och får hjälp av arkeologen Tess Chaykin som befann sig inne i museet under attacken. Med hjälp av Tess kunskaper leder hon dem så småningom till Turkiet, där tempelriddarnas gömda skatt ska finnas. Motståndet är dock stort. Deras fynd kan omkullkasta hela den religiösa världen och Vatikanen gör allt de kan för att stoppa avslöjandet.

Den här boken skrevs innan Da Vinci-koden, fast till en början i form av ett film-/tvmanus. Raymond Khoury ombads att stryka allt som hade med religion att göra i den innan man kunde tänkas ge ut den. De ville att det skulle vara mer en form av skattjakt. Khoury vägrade göra det eftersom hela kärnan i boken då skulle försvinna och boken gavs inte ut. Efter ett tag fick en annan förläggare upp ögonen för manuset och bad honom skriva om det till en bok. När han nästan var färdig med boken gavs Da Vinci-koden ut och efterfrågan efter liknande böcker var enorm. Plötsligt var just det religiösa temat det som lockade läsarna.

Det är absolut inte en dålig bok, men jag kan inte koppla bort liknelserna med DVK. Tyvärr, för om man inte har läst den boken innan tycker man säkert mycket om den här boken. För min del blir det dock bara en blek kopia. Man läser den och har trevligt en stund, men den lämnar ingen känsla kvar efteråt. Den börjar bra med den spektakulära stölden och hade det fortsatt i samma stil hade den varit otroligt bra. Tyvärr tappar han tråden någonstans i mitten och slutet känns bara blekt och förutsägbart.

Shantaram av Gregory David Roberts

Publicerad den av
7

Att hålla 940 sidor bok i handen är en upplevelse. Och lite krångligt. Man kan inte ligga på rygg och läsa och att hålla i boken när man sitter upp kräver lite teknik. Trots att det är en riktig tegelsten till bok läser man den förvånansvärt snabbt. Det är väldigt få ställen i boken som känns överflödiga. Kanske att slutet kunde ha kortats ner lite. De sista 200 sidorna blev det en del skummande faktiskt. Det var inte lika intressant som övriga boken, men så utspelade det sig inte heller i Indien i slutet, vilket var den största behållningen med boken i övrigt.

Enligt GDR själv är detta bara en del av vad som så småningom ska bli fyra delar. Detta är då del två. Hjälp, tänker jag genast. Hur mycket finns det egentligen att berätta om hans liv om dessa 940 sidor bara är en fjärdedel? De övriga delarna lär dock dröja för han har fullt upp med filmatiseringen av boken. Johnny Depp är inblandad i filmen som ska komma någon gång senare i år. Den kan nog bli en upplevelse att se!

Boken är alltså Gregory David Roberts egen berättelse. Han kom snett i sitt liv och hamnade i fängelse efter beväpnade rån i början av 1980-talet. Han lyckades rymma trots att det var ett av Australiens mest välbevakade fängelser. Han begav sig till Indien och Bombay. Genom hela boken skildras hans liv i Indien och de människor han möter där. Och det är verkligen stor spridning på hans olika sysselsättningar. Han öppnar en sjukvårdsmottagning i slummen där han också bor ett tag. Han arbetar för maffian som pengatvättare och förfalskare av pass och slutligen åker han till Afghanistan under ledning av en maffialedare. Han hamnar också i indiskt fängelse där han får utstå både tortyr och svält. Han blir blixtförälskad i den vackra Karla. Och han finner en stark vänskap i flera människor. Dessutom lär han sig tala flera olika språk, lär sig den indiska kulturen och sederna. Kort sagt lever han ett helt liv, eller egentligen lever han mer än ett liv om man jämför med vad andra människor hinner med under sina liv.
Det är en fascinerande bok och han är verkligen en speciell man. När jag sökte på nätet och hittade bilder av honom blev jag däremot nästan rädd. Han ser oerhört hård ut och jag skulle definitivt inte vilja möta honom i en mörk gränd. Men med tanke på det liv han levt och vad han har sett och upplevt är det kanske inte så konstigt om han ser hård ut.

Låt inte bokens tjocklek avskräcka er för det är helt underbar läsning. Det är inte den bästa boken jag har läst men den är en upplevelse. Jag ska helt klart se filmen och se alla dessa människor och miljöer få liv.