Med bergens andetag av Therese Widenfjord

Vilken fantastisk bok det här är. Jag tror minsann att jag har läst en av årets bästa böcker redan nu.

”Den New York-baserade fotografen Nick Turner återvänder till sin barndoms fattiga bergstrakter i Appalacherna när hans far blir sjuk. Det är hans sista chans att försonas med sitt förflutna. Men Nicks svek visar sig inte vara glömda. För hur mycket kan en familj egentligen förlåta?

I samma trakt finns även Ellie, en äldre kvinna som förlorat sitt hem och måste kämpa för att överleva. När Nicks och Ellies vägar korsas, förändras deras liv för alltid.”

Jag hade väldigt höga förväntningar på den här boken. Det var något med både titel och omslag som lockade mig och fick mig att känna att här väntar en stor läsupplevelse. Och så blev det verkligen. Jag försökte läsa boken långsamt, för att njuta både av det vackra språket och de målande miljöbeskrivningarna men mot slutet var jag tvungen att snabbläsa för att få alla svar. Jag kunde inte lägga ifrån mig boken när slutet närmade sig. Jag var så oerhört berörd och innästlad i både Nicks och Ellies historia att de inte kändes fiktiva.

När jag började läsa boken visste jag inte riktigt vad boken skulle handla om, och det gjorde läsupplevelsen bara större. Att få följa Nick och Ellie utan att veta så mycket om dem innan. Baksidetexten avslöjar egentligen inte så mycket, utan ger bara en liten känsla och hint. Mycket föredömligt! Alldeles för många böcker avslöjar för mycket av handlingen genom baksidetexten.

Utan att själv avslöja för mycket är detta en bok med stort fokus på natur, det handlar om familjeband och tillhörighet, om hem och djurs läkande kraft. Jag levde mig så starkt in i berättelsen att jag nästan kände mig förvirrad när jag slog igen boken och tittade upp och upptäckte att jag var i mitt eget hem.

Missa inte denna pärla till bok! Så stark och gripande läsning.

Jag vill riva upp himmel och jord av Marie Lok Björk

Det här är verkligen precis min typ av bok. Jag älskar att läsa historiska romaner och kunna förena nytta med nöje, lära mig något medan jag njuter av en bra historia. Lite extra faller jag för när det är kvinnornas historia. Kvinnor som plöjt vägen för oss andra som kommer efter.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Det var lärorik, underhållande och fängslande läsning. Så himla intressant att läsa om vardagslivet, kvinnan vs mannens roll, skillnaden mellan olika klasser. Läsningen bjöd på ett brett känsloregister. Ibland blev man arg för att i nästa stund känna hopp och glädje. Ibland var det gripande och sorglig läsning. Så många känslor och tankar kring både karaktärer och händelseförlopp.

Vilken otroligt fascinerande kvinna hon var. Full av mod och energi, men också ödmjuk och medmänsklig. Hon vågade stå upp när något var fel, men vågade också erkänna sina egna brister och lära av dem. Hon stärkte och pushade även andra i sin kamp. Så imponerad av denna kvinna och vad hon lyckades driva igenom.

Gillar man historiska romaner får man absolut inte missa den här. Jag vill även slå ett slag för Marie Lok Björks förra bok ”Att välja ett liv” som också bjuder på en fantastisk läsupplevelse.

Ristmärken av Johan Theorin

Årets första utlästa bok blev den här. Passande eftersom Johan Theorin är en av mina favoritförfattare. Det är något med hans berättarstil som tilltalar mig. Han är verkligen skicklig i berättandets konst, och det gäller även muntligt. Jag har haft förmånen att få lyssna på honom vid flera tillfällen och jag blir alltid lika trollbunden.

”Polisinspektör Tilda Davidsson är höggravid när hon går in för att hjälpa en knivhuggen kollega i den mörka kustgården på norra Öland. På övervåningen hittar hon ett äldre par, döda i en dubbelsäng.

Tildas gamle släkting Gerlof minns att den isolerade gården ligger intill ett av andra världskrigets mest hemliga försvarsprojekt. Gradvis förstår Gerlof att de gåtfulla dödsfall som drabbade soldaterna inte är glömda och att en mördare från det förgångna fortfarande går lös.”

Jag tycker så mycket om Ölandssviten och jublade när han efter flera års paus plötsligt gav ut en ny del. Nu har det alltså kommit ytterligare en ny del och det är med stor glädje jag återigen får möta sjökapten Gerlof Davidsson. Numera har hans barnbarn, polisen Tilda, fått ta över en stor del av berättandet, men Gerlofs närvaro i fallen är stark. Det gillar jag.

Det enda jag saknar i båda dessa nyare delar är det där nästan övernaturliga draget som fanns i de första delarna. Ölands natur och dess myter har alltid haft en stor del i serien och det är en av de saker jag uppskattar mest. De första delarnas titlar vittnar om just detta fokus på Ölands speciella natur.

Lite extra roligt var det att läsa boken efter att vi tillbringade en sommarvecka på ön förra året. Nu kan jag se vyerna han målar upp, känna dofterna och vara med där på ön tillsammans med karaktärerna. Boken bjöd som vanligt på både spännande och intressant läsning och jag hoppas verkligen på fler delar. Jag vill ha mer av både Tilda och Gerlof.

Jag vill verkligen varmt rekommendera hela serien. Välskriven, med stor berättarkonst och fantastiska miljöbeskrivningar.

Bokåret 2023

Under 2023 läste jag 131 böcker, vilket är lite färre än året innan. Det var också min förhoppning att det skulle bli färre. Jag vill göra annat än bara läsa. 😅 Jag lyssnade inte lika mycket på ljudbok vilket också drog ner antalet.

Som vanligt läser jag mest kvinnliga författare. Det blev 122 kvinnliga författare och bara 17 män. Jag har räknat alla böcker som en vilket gör att samma författare återfinns flera gånger. Jag har alltså inte läst 122 olika kvinnliga författare.

Det är inte så att jag planerar att läsa kvinnligt. Det blir bara så utefter hur jag väljer vilka böcker som lockar.

Precis som föregående år läste jag från ett 40-tal olika förlag. Jag upptäckte att jag oftast läser väldigt olika varje månad. Om jag läser 10 böcker på en månad är det ofta från just 10 olika förlag.

De sex mest lästa förlagen var @bokforlagetforum @printzpublishing @bazarforlag @norstedts_forlag @modernistared och @bookmark_forlag

Jag tycker det är kul med lite koll på vad jag läser men det är inget som påverkar när jag väljer bok. Jag är väldigt mycket känsloläsare som läser vad jag känner för i stunden. Så fort jag börjar planera min läsning dör läslusten. Jag önskar att jag kunde planera mer, men det funkar helt enkelt inte.

Insnöade till jul av Sarah Morgan

Åh, det här är verkligen julbok när det är som allra bäst. Den innehåller precis allt jag önskar av en bra julroman. Det är snötäckta vyer, en brokig familj, humor, svärta, relationer och ett härligt julpyntat hem. Boken påminner faktiskt i vissa drag om min favoritjulfilm ”Medan du sov”. Huvudpersonen heter Lucy, hon har ingen egen familj, hon antas vara sonens flickvän och blir därmed omhändertagen av hans varma, kärleksfulla och lagom knäppa familj, precis som i filmen.

”Lucy Clark kommer göra allt hon kan för att inte bli av med jobbet lagom till jul. Även om det innebär att personligen leverera ett vackert inslaget marknadsföringspaket till Ross Millers föräldrahem i Skottland. Väl på plats är förvirringen total – hans familj tror att hon är Ross flickvän och Ross spelar av någon anledning med i missförståndet. Dessutom gör en snöstorm att Lucy inte kan ta sig tillbaka till London. Motvilligt dras hon in i gemenskapen och lockas av tanken på ett riktigt julfirande, en familj … och kärlek! Men flera i familjen bär på hemligheter som måste upp till ytan om det ska kunna bli en magisk jul.”

Jag älskar att läsa om familjer och relationerna inom den. Här är det tre vuxna syskon som åker hem till föräldrar och svärmor för att fira jul. Mamman försöker att inte lägga sig i sina vuxna barns liv alltför mycket men oroar sig konstant för dem. Barnen å sin sida tycker just att mamman frågar alldeles för mycket och de håller framför allt sina kärleksliv hemliga för henne, och har en egen syskonpakt.

Och farmodern! Åh, hon är underbar. Hennes roliga repliker och gärningar fick mig att skratta högt flera gånger. Och så skyller hon allt på att hon är gammal, för att komma undan med att både göra och säga precis vad hon vill. Hennes värme, humor och omtanke är ljuvlig läsning.

Jag har faktiskt bara läst en av Sarah Morgans julromaner innan den här men nu är jag sugen på att läsa mer. Jag har faktiskt en oläst här hemma i bokhyllan, så den ska jag läsa i mellandagarna.

Kan varmt rekommendera den här boken – underhållande, julig och mysig läsning.

Handbok för högkänsliga av Åsa Vikman

Visste du att ca 30% av befolkningen är högkänslig? Ändå känns det som om kunskapen och förståelsen kring HSP är låg. Den här boken, och Åsa Vikmans instakonto @orkidebarnsverige är mycket lärorik och informativ. Jag hittade till Åsa tack vare insta och när jag såg att det var en bok på gång blev jag smått lyrisk. Jag har lärt mig så otroligt mycket tack vare hennes konto, och nu fått ännu djupare förståelse och kunskap genom boken.

För ja, jag tillhör de där 30 procenten. Jag har alltid fått höra att ”du är så himla känslig Malin” och jag har själv funderat över varför jag har så svårt för att läsa om våld i böcker eller se våldsamma filmer, eller varför jag tar in så mycket av omgivningen och blir helt slut av sociala evenemang. Jag har svårt för skarpa ljud och dofter och den fysiska miljön är väldigt viktig för mig. När jag gjorde testet i boken svarade jag ja på väldigt många av frågorna.

I den här boken är det hög igenkänningsfaktor men jag känner också att jag har lärt mig en del nytt som jag inte tidigare tänkt på. Min utmattning bottnar mycket i min högkänslighet för jag har försökt jobba MOT mig själv så länge, piskat och pushat mig själv tills det bara tog stopp.

Men högkänslighet är inget negativt. Det förklarar en personlighet och det är en hjälp att känna till både för sin egen skull men också om man t.ex. har ett barn som är HSP. Att vara högkänslig är att ha stor empati och intuition, att lägga märke till saker som andra missar,att tänka mycket och djupt.

I boken presenteras såväl forskning som Åsas personliga resa och man får konkreta tips och råd. Precis som titeln anger är det en handbok i ämnet.

En väldigt uppskattad och lättillgänglig bok som jag varmt kan rekommendera.

En julsaga av Charles Dickens

I går träffades bokklubben där vi läser klassiker igen och vi hade läst Charles Dickens berömda En julsaga. Passande val nu inför jul. Och som vanligt hade vi intressanta diskussioner kring både form och innehåll.

Den har ju några år på nacken och har getts ut i flera olika versioner, både illustrerade som riktar sig mer mot barn, lättlästa versioner samt med enbart text och mer vuxet omslag. Vi hade nog alla lyckats läsa vitt skilda utgåvor och vårt intryck av boken påverkades av det.

Jag hade tänkt läsa min vackra engelska utgåva, längst ner till höger, men läsningen gick trögt så jag bytte till Storytel och versionen längst ner till vänster. Tyvärr var illustrationerna i den rätt tråkiga och med en urvattnad känsla. De som i stället läste en annan illustrerad utgåva beskrev att läsningen förhöjdes tack vare de fantastiska utsmyckningarna på varje sida tillsammans med de vackra illustrationerna.

Vi var överens om att språket kändes något stolpigt och gjorde boken svårläst. När jag senare bläddrade i en helt nyutgiven version märktes det tydligt att språket var moderniserat och att läsningen därmed flöt lättare. I de äldre versionerna stod språket i vägen för berättelsen.

Förra året såg jag den nya filmatiseringen av boken på Netflix och min läsning färgades av det då jag såg filmen framför mig under läsningen. Jag vet faktiskt inte om jag har läst boken tidigare eller bara utdrag. Den här berättelsen är ju så välkänd och har både filmats tidigare samt varit inspiration till andra böcker och filmer. Nu kan jag i alla fall säga med vetskap att jag har läst boken och även om den inte blev en fullpoängare tyckte jag ändå om den. Berättelsen är verkligen tänkvärd och förmedlar vad som är viktigt i livet.

Till nästa gång ska vi läsa Jane Eyre och det ser jag väldigt mycket fram emot. Jag läste den på engelska när jag studerade till lärare, men det är måååånga år sedan nu. 😅 Den här gången funderar jag på att läsa den på svenska i stället.

En snöängel till jul av Johanna Johansson, Sara Molin och Birgitta Gunnarson

Jag har knappt läst en bok på flera veckor, men jag kickade igång ett gäng adventsböcker i förhoppning att iaf läsa lite varje dag. Men så i går när jag skulle läsa tredje kapitlet i denna hände något. Jag fick feeling och bara fortsatte läsa – till boken tog slut! Så härlig känsla att äntligen känna njutning att läsa och en berättelse som flyter på. 🥰

”Aida ser sig åtminstone inte som en. Idén om att ordna en julfest för ensamma var ju bara ett sätt att slippa ta jobbjouren över jul. Nu finner hon sig i ett virrvarr av planering, med döttrarna som enda vapendragare. När hennes exman på nytt dyker upp i hennes liv börjar hela projektet alltmer likna en fars.

Margit tycker att hon vid sjuttioåtta års ålder har rätt god självkännedom. Ändå överraskar hon sig själv med att besvara en okänd människas nödanrop på Facebook. Men vad gör man inte, när åldern får släkt och bekanta att börja räkna bort en?

Milo är ingen att räkna med. Det har han fått bevisat för sig gång efter annan. Lika bra det, om det hjälper honom att undgå föräldrarnas bråk och skolans krav. Men när han blir skickad hem till en okänd tant för att sätta upp en julgardin, tar hans liv en helt ny riktning.

Julen närmar sig och alla tre är snart involverade i festplanerna. Men när motgångarna staplas på varandra börjar de fundera på om det ändå inte är de själva som behöver julfesten mest?”

Den här boken fick mig att sitta och le för den innehåller så många fina karaktärer och så mycket medmänsklighet. Precis vad jag behövde läsa just nu.

Jag gillar när det är flera olika huvudpersoner och temat ”oväntad vänskap”. Här är det tre väldigt olika personer med vitt skild bakgrund och i åldersspannet 18 till 78 år. Alla brottas de med ensamhet och osäkerhet, fast på olika sätt. När de möts uppstår en så fin hjälpsamhet och omtanke, både om varandra och om andra. Det blir som en snöbollseffekt av snällhet.

Jag tyckte så himla mycket om den här boken och det var ren njutläsning att följa Aida, Milo och Margit och deras planering inför julfesten för ensamma. En både tankeväckande och hjärtevärmande julbok med omtanke, vänskap och hopp. Jag hade gärna läst fler böcker om dessa tre omaka vänner.

Livet utan ben går vidare av Elin Rantatalo

Den här boken kommer med ett viktigt budskap – om livet vänder kan man själv ta makten över hur man vill att det ska fortsätta. Det visar verkligen Elin Rantatalo i den här boken.

En semesterresa till Kanarieöarna blir inte alls den sköna vecka med familjen hon hade hoppats på. I stället insjuknar hon och får uppsöka vård och hon blir hastigt sämre. Hon blir sjuk i sepsis och hennes familj får beskedet att hon inte kommer överleva. Men det gör hon, mot alla odds. Och i den här boken berättar hon om sin väg tillbaka till livet.

Hon har pusslat ihop berättelsen med hjälp av både egna och andras minnen samt personalens anteckningar. Hon låg i koma med respirator, fick amputera både ben och fingrar. Lära sig tala på nytt, lära sig sitta utan ben, lära sig gå, lära sig en helt ny vardag.

Det är oerhört gripande och stark läsning och även om det hon går igenom är så tragiskt har hon ett sätt att bemöta det som är fantastiskt. Hennes mod, positiva inställning, kämparglöd och ödmjukhet inför det hon tvingas gå igenom är så oerhört imponerande. Jag kunde inte lägga ner hennes bok förrän hela var utläst.

Jag kan känns igen mycket kring vad en så lång sjukhusvistelse innebär eller hur illa man kan bli bemött. Min mamma låg ett halvår på sjukhus efter vår bilolycka, och hon hamnade i rullstol. Min bror var med om en arbetsplatsolycka och fick amputera sina fingrar och hyvla hud från låren precis som Elin beskriver. Att parkera på handikapp och bli utskälld av oförstående människor. Folk som tittar konstigt. Jag kan känna igen så mycket.

En väldigt tänkvärd och öppenhjärtig berättelse om att känna tacksamhet över att leva. Vill varmt rekommendera att läsa.

Min barndoms jul Astrid Lindgrens julkokbok med recept av Fredrik Eriksson

Boktips! Det här är en så otroligt fin och härlig julbok som jag varmt vill rekommendera. Astrid Lindgren och jul hör ju ihop på något sätt.

Den här boken börjar vid advent och tar oss igenom julens alla dagar och fram till julgransplundringen. Personliga texter av Astrid Lindgren och hennes familj som berättar om jularna i Näs men även senare på Dalagatan blandas med juliga recept av kocken Fredrik Eriksson. Måltidshistorikern Richard Tellström berättar mycket intressant om mat och traditioner i juletid.

Boken är rikt illustrerad och bjuder dessutom på utdrag från kära klassiska karaktärer som vi förknippar med Astrid Lindgren.

Det är en bok att njuta av lite då och då. Läsa en text här och testa ett recept där. Den räcker hela julen lång och flera kommande jular framöver. En perfekt bok att köpa till sig själv som en för tidig julklapp eller att ge bort till någon man tycker om.

En riktig julpralin!

När vi möts igen av Emma Straub

Den här boken sätter igång tankarna. Om man kunde resa i tiden – skulle man vilja ta chansen att ändra något i sitt liv? Ta en annan väg? Göra något ogjort? Eller tvärtom, göra det där man ångrade att man inte gjorde?

”Dagen innan Alice fyller 40 kan hon konstatera att livet är helt ok. Hon trivs ganska bra på jobbet, med sin lägenhet och sina relationer. Men hennes pappa är allvarligt sjuk och hon kan inte släppa känslan av att hon missat något.

Till sin stora förvåning vaknar hon morgon därpå i mitten av 90-talet för att återuppleva sin 16-årsdag. Och det är inte bara hennes tonårskropp som chockar henne, eller mötet med den gamla gymnasieförälskelsen, det är framförallt hennes pappa: den vitala, charmiga, 40-nåntingversionen av pappan som hon får möjlighet att återförenas med.

Beväpnad med ett nytt perspektiv på sitt eget och hans liv är det inte utan att vissa händelser får helt ny mening. Kanske finns det något som Alice borde göra annorlunda om hon kunde?”

När jag lade ifrån mig den här boken snurrade tankarna kring tidsresor och att få återse sitt liv kring 16-årsåldern, med allt vad det innebär både med vardag, musik, teknik och att bo hemma. Det är väldigt intressant att få följa Alice på hennes tidsresor, inte minst att få uppleva 90-talet igen genom hennes ögon. Att inte kunna ringa och nå sina vänner lika enkelt, att inte snabbt kunna googla något man önskar svaret på. Det känns så långt borta.

Jag tyckte att boken var lite seg i början innan den tog sig, men när jag hade läst klart kände jag snarare att jag ville läsa den igen, nu med nya ögon.

Och för att besvara mina egna frågor i början – nej, jag skulle inte vilja göra om något i mitt liv. Jag tror att saker sker av en anledning och jag tror inte det hade blivit lika bra om jag t.ex. hade träffat min man tidigare. Jag behövde gå på mina nitar innan för att lära mig. Det finns ju också en risk att man ändrar FÖR mycket så att inget blir sig likt. Men en kittlande tanke att kunna resa i tiden, det är det.

Kan varmt rekommendera boken!

Fru Vintage Att följa sitt hjärta av Marlene Agemo

När jag fick förfrågan om att läsa den här boken visste jag ingenting om Fru Vintage, Marlene Agemo. Men titeln ”Att följa sitt hjärta” lockade så jag tackade ja till att läsa. Och vilken fin bok det här är! Vackra foton javisst, men också så mycket visdom och tänkvärt i texterna.

Vi får följa med på hennes livsresa och de hjärteval som hon har gjort i livet. Och det är så fint att få följa med på den resan. Jag stannar upp flera gånger i texterna och tar till mig insikter, kloka ord, vackra formuleringar. Den här boken talade verkligen till mig på något sätt.

Texterna handlar allt ifrån hennes livsförändrande resor till Nepal och Indien, när hon satt vid sin pappas dödsbädd till mer vardagliga saker som kärleken till sina hönor och vikten av 11-kaffe.

På baksidan av boken skriver hon om önskan att göra den här världen till en bättre plats – tillsammans. I ett avsnitt i boken skriver hon så insiktsfullt om fördomar, att vi är olika och kan komplettera varandra.

En väldigt fin bok på så många sätt. En bok som gjorde mig glad att läsa och jag blev nyfiken på att lyssna på hennes podd.

Ibland är det bra att våga tacka ja till nya saker, släppa in nya människor i sitt liv och få höra andras livsöden. Tack Marlene @fruvintage att jag fick läsa din berättelse. 🙏🏻

De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel av Ruth Kvarnström-Jones

Det här var verkligen en riktig läsupplevelse – en historisk roman när det är som allra bäst.

”I början av 1900-talet är Stockholm en stad i förändring. Medan rika drömmer om större bostäder med alla de nya faciliteter som pengar kan erbjuda, drömmer de fattiga om mat till familjen, en rimlig lön och färre råttor på gatorna.

Vid vattnet mitt emot slottet tronar Grand Hôtel, den omtalade juvelen i turistnäringen. Men hotellet är i ekonomisk knipa och styrelsen behöver en särskild kvinnas begåvning för att lyfta hotellet till nya höjder. Wilhelmina Skogh äger ett pärlband av hotell längs de svenska järnvägarna, och ser Grand Hôtels potential och betydelse för staden. Men hon är en lika fruktad som respekterad chef.

Samtidigt anländer den unga Ottilia till storstan från Rättvik för att påbörja sin anställning på det mytomspunna hotellet. Tillsammans med ett gäng andra kvinnor får hon kämpa mot orättvisor och hinder i en mansstyrd bransch. Kvinnor förväntas ju sköta hemmet – men vad är ett hotell om inte ett hem?”

Jag har läst och googlat, läst och googlat, för människorna i den här boken har ju funnits i verkligheten och det är kul att få ett ansikte till berättelsen. Dessutom fastnade jag i ännu mer historia kring huvudpersonen Wilhelmina Skogh och visst är det härligt när en bok bjuder på en berättelse som sedan fortsätter intressera och beröra?

I den här boken är det kvinnornas historia som kommer fram, och det älskar jag att läsa om. Vi får följa personalen på Grand Hotel och hur kvinnorna får kliva fram från skuggorna och ta mer framstående och synliga positioner. De får synas, höras och få cred för det otroliga jobb de gör. Wilhelmina styr hotellet med järnhand men hon är också rättvis och har ett stort hjärta.

Förutom hotellets historia får vi även ta del av ett Stockholm i förändring. Det byggs, förändras och moderniseras i hela staden och det gäller för Grand Hotel att följa med i den här utvecklingen.

Det här är första delen i serien Stockholms pärlor, och snälla Ruth Kvarnström-Jones skriv nu så pennan glöder så att vi snart får ta del av nästa bok. Det här är så bra! Trots nästan 500 sidor hade boken gärna fått vara ännu längre – en bladvändare av rang. En underbar skildring av starka karaktärer man tar till hjärtat.

Rädda Sorya: Chang och solbjörnen av Trang Nguyen och Jeet Zdung

Vilken fantastisk bok det här är. För mig som älskar djur och natur var det verkligen en läsupplevelse med både informativ och berörande text och helt otroliga illustrationer.

Boken bygger på en sann berättelse och Trang Nguyen som är författare är själv naturvårdare. Vi får följa flickan Chang som redan som liten drömmer om att jobba som naturvårdare, men hon får hela tiden höra att det inte är ett jobb för flickor och att hon är för liten. Men så en dag slår drömmen in.

När hon möter den lilla solbjörnen Sorya bestämmer hon sig för att se till att björnen ska kunna lära sig leva i frihet. Hon tar med Sorya till en regnskog där hon låter björnen vänja sig och lära sig om det vilda livet.

Ibland följer vi berättelsen bara genom bild, ibland genom text och ibland via Changs anteckningar i sin fältdagbok.

Jag känner till den svenska skogen, men den vietnamesiska regnskogen rymmer många nyheter. Djur, växtlighet – jag får lära mig mycket. Tyvärr även om tjuvjakt, människans grymma utnyttjande av djur. Antingen för att komma åt t.ex. päls men även för att fånga och sälja som husdjur.

När min 8-årige son läste boken tyckte han att den var fin, men sorglig. Han ville läsa den igen, direkt efter första läsningen. Han tyckte så mycket om den här berättelsen. Och jag kan bara instämma. Det är en så vacker, lärorik och fängslande berättelse. Boken rekommenderas från ca 7 år och uppåt. Missa inte den här pärlan!

Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe

I går träffades vi igen för vår digitala bokcirkel där vi läser klassiker tillsammans. Den här gången läste vi Tordyveln flyger i skymningen. Den skrevs ursprungligen som en radioteater och kom 1978, men den har sänts flera omgångar sedan dess och gjordes alltså sedan även i bokform.

Jag minns radioteatern så starkt från min barndom och jag minns att jag tyckte den var otroligt spännande och kuslig. Jag kan fortfarande höra rösten av Julia, den gamla damen i telefonen, samt tåget som fick hela huset att skaka. Av någon anledning lyssnade jag på den hemma hos farmor och farfar, eller det är så jag minns det i alla fall.

Jag vet inte om jag även läste boken som barn, men för några år sedan gjorde jag det så den här gången var det omläsning. Det är tur att minnet i kort, för jag märkte hur lite jag faktiskt kom ihåg från förra gångens läsning. Det är fortfarande radioteaterns minne som lyser starkast.

Vi var överens om att boken inte levde upp till våra förväntningar. Språket kändes stolpigt, karaktärerna kändes mycket yngre och barnsligare än sin ålder, storyn var lite långdragen. Den funkade nog bättre som radioteater. Vi hade velat se mer av den inledande spänningen och det där lite kusliga. Det känns som om det tappades bort.

Nästa år kommer den här som serie på svt och det är jag nyfiken på. Kan den leva upp till samma känsla som barndomens radioteater?

Även om boken inte höll för förväntningarna hade vi som vanligt givande diskussioner. Som jag älskar att prata böcker med andra bokälskare! Till nästa gång ska vi läsa en klassisk julbok – En julsaga.