Stargate: en julberättelse av Ingvild H. Rishøi

Ingvild H. Rishøi har stått på min läslista länge och nu har jag äntligen läst min första bok av henne. Jag köpte alla tre böckerna när jag lyssnade på ett seminarium med henne på Bokmässan. Valet föll på Stargate som min första bekantskap eftersom jag har läst så många lovord av den.

”Ronja bor med sin pappa och sin storasyster Melissa i stadsdelen Tøyen i Oslo. Det närmar sig jul. Ronjas pappa har än en gång blivit arbetslös. Därför måste Melissa ut och sälja julgranar, därför måste Ronja själv sälja kransar och julkärvar ”till förmån för fattiga barn”. Pappa i sin tur verkar mest vara synlig på stamstället Stargate. Och december kommer snart att handla om våta vantar, provision och öl. Men också om tre visa män, en stjärna och en skog.”

Det är en oerhört sorglig och gripande berättelse, med mycket svärta. Det är som en modern variant av ”Flickan med svavelstickorna”, en bok jag minns väldigt väl från min barndoms läsning. Jag läste någonstans kritik om hur hon använder den mallen lite väl ingående och gör det enkelt för sig med slutet och jag kan hålla med om det. Jag blev lite besviken just på slutet då det kändes lite för förutsägbart.

Förutom just slutet tyckte jag den här boken var precis så där fantastisk läsning som jag hade föreställt mig. Under det seminarium jag var på berättade hon mycket om sin skrivteknik, hur hon först skriver mycket och långt och sedan printar ut allt och börjar klippa. Hon klipper bort och förkortar för att hitta kärnan, det som sedan blir den färdiga texten. Hon hade med sig en pärm där hon visade hur hon sedan klistrar in urklippen så att de byggs ihop igen till en helhet. Hon var så otroligt intressant att lyssna på och jag hade hela tiden hennes seminarium i bakhuvudet under läsningen. Om du någon gång får tillfälle att lyssna på henne vill jag verkligen varmt rekommendera det.

Stargate var en trevlig första bekantskap av denna författare. Sorgligt och berörande, skrivet med ett så knivskarpt språk. Det är enkelt och poetiskt på samma gång. Men aj aj aj, mitt mammahjärta.

Pianisten vid fjällsjön av Karin Härjegård

Det här är tredje delen i den så omtyckta serien ”Våffelbruket på fjället”. De två första delarna var så otroligt fina läsupplevelser så det var nästan lite läskigt att ge sig på den här boken. Förväntningarna blir ju skyhöga.

”Emily närmar sig trettio, men livet känns inte alls utstakat. Hon bor i Uppsala där hon studerar vid universitetet, eftersom det alltid varit viktigt för hennes välbärgade familj. Men fingrarna kliar av oförlöst kreativitet, något som Emily snart förstår att hon ärvt från sin bortgångna farmor, Hilda.

Helena har fullt upp med renoveringen av sin nyinköpta gård i Fjällnäs och planerar samtidigt för fullt invigningen av sin restaurang. Kärleken till Rikard finns där och är stark, men hur ska de kunna foga samman sina liv utan att förlora den nyväckta självständigheten?

När Emily tar mod till sig och reser till Härjedalen träffar hon på Helena. Mötet leder till att Emily flyttar in i en av gäststugorna på Helenas gård, och tillsammans utforskar de fjällen och skogarna samtidigt som Emily kommer allt närmare sitt ursprung. Men att lyssna till sitt hjärta visar sig vara svårt …”

Det tog ett tag för mig att komma in i boken och få klart för mig vilka de nya personerna var, att få berättelsen att flyta. Till en början kände jag mig lite besviken och tänkte att det inte skulle en så stark läsupplevelse, men jag hade inte behövt oroa mig. Den andra halvan av boken kom känslorna över mig och jag blev så berörd av det jag läste. Det är något med Karin Härjegårds sätt att skriva, det är så mycket klokhet och visdomar och lärdomar om livet. Det känns inte som ”bara” skönlitteratur, man får också en dos livskunskap och mycket tänkvärt att begrunda. Jag känner mig berikad och lyft efter att ha läst en bok av henne.

Jag hoppas verkligen att det kommer fler böcker framöver, om inte i den här serien så något annat. För jag vill läsa mer av Karin Härjegård, mycket mer!

Har du fortfarande inte läst någon av dessa tre böcker vill jag varmt rekommendera att göra det. Underhållande, berörande och tänkvärd läsning som lämnar en känsla av värme i kroppen.

Bageriet Surdegen av Lilly Emme

Den här serien har jag sett lovordas mycket så jag har varit väldigt nyfiken på den. Det här är fjärde delen så det blev att jag liksom hoppade in i serien, men det funkade bra. Jag har ingen aning om vad som hänt i tidigare delar men jag tror att de är relativt fristående.

”Julstämningen har letat sig in i Kvarteret Kronan och dess gulliga butiker. Den årliga julbelysningen är på plats och julmarknaden är i antågande. Inne på prisbelönta bageriet Surdegen är det dock allt annat än muntert adventsmys.

I nitton år har den sura och smått folkilskna Sirpa Karjalainen, som äger bageriet, vunnit Finlandsfärjans årliga pepparkakshustävling. I år planerar hon att fira tjugoårsjubileum. De nya jubileumströjorna har redan kommit och ligger redo och den storslagna julskyltningen med guldpokalen i centrum är planerad in i minsta detalj.

Problemet är bara att ingenting går som planerat just i år. Höften krånglar, konkurrensen verkar hårdare än vanligt och mitt i allt dyker den unga svartsminkade praktikanten Pixie upp. Det som skulle bli le grand finale ser ut att bli ett fullskaligt fiasko.

Det här benämns ju som en julbok, men jag har inga problem med att läsa julböcker under fel årstid. Dessutom tycker jag sällan att de är så extremt juliga ändå, bara att julen pågår där i bakgrunden. Den här funkade jättebra att läsa nu, trots fel årstid. Fokus ligger mycket på själva bageriet, huvudpersonernas liv samt den tävling om pepparkakshus som allt leder till.”

Böckerna har beskrivits som roliga och det kan jag instämma i, fast med en sorglig underton. Visst kan man skratta åt Sirpa ibland, men när man lär känna henne och vet vad hon har gått igenom får man stor förståelse för hennes personlighet och reaktioner. Det är många livsöden i den här boken, många som kämpar med både sorg och en orolig framtidstro.

Underhållande, hjärtevärmande och mysig läsning. Rekommenderas!

För kärleks skull av Rosie Walsh

Det här är en bladvändare av rang! En blandning mellan thriller och relationsroman, fylld av hemligheter och som verkligen får en att tänka ”bara ett kapitel till”. I stället blir man sittandes med boken till sista sidan är läst, och man äntligen har fått svar på alla de miljoner frågor som huvudet fylls av under läsningen.

”Vad gör du om det visar sig att den du lever med inte är den du tror?

Den framstående marinbiologen Emma Bigelow skulle göra vad som helst för sin man Leo och deras dotter Ruby, men allt de tror sig veta om henne är en lögn. Leo jobbar med att skriva nekrologer och när Emma blir allvarligt sjuk börjar han nedteckna hennes livs­historia. Snart upptäcker han att ingenting av det som hans fru har berättat om sig själv är sant – inte ens hennes namn.

När de mörkaste delarna av Emmas förflutna kommer upp till ytan, måste hon på något sätt bevisa att hon visst är den kvinna han känner och älskar. Men för att göra det måste hon först berätta om sin andra stora kärlek.”

Det här är precis min typ av bok. Det är spännande utan att vara läskigt. Spänningen ligger i de där hemligheterna som framför allt Emma verkar bära på, men också i det oklara kring en annan kvinnas försvinnande. Hur hör allt ihop? Vem kan man som läsare lita på? Jag älskar att försöka klura ut hur allt hänger ihop med hjälp av de ledtrådar som ges, innan Leo gör det. En del lyckas jag klura ut, annat har helt gått mig förbi och det är inte förrän sista sidan är läst som jag har fått alla svar.

En psykologisk spänningsroman kanske man skulle benämna den, samtidigt som den är en kärlekshistoria. Det är intressant det där med hemligheter, vad vi väljer att berätta och vad vi väljer att bevara för oss själva. Måste man berätta allt om sig själv för den man älskar? Håller kärleken om man får veta sin kärestas innersta hemligheter? Många intressanta tankegångar.

Jag är så glad att jag läste boken för jag höll på att strunta i den pga en negativ recension som jag läste. Det gäller att komma ihåg att vi gillar olika och det är ju tur för tänk så tråkigt om alla skulle tycka exakt lika om allt. Den här boken var en fullpoängare för mig. En spännande bladvändare som verkligen fick mig på fall.

Vi var vargar av Sandrine Collette

Ojojoj, vilken stark, gripande och i vissa fall även omskakande bok det här är. Den här boken bevisar återigen det där med att de tunna böckerna ofta är de starkaste, med sin korta och kärnfulla text på drygt 200 sidor. Att så mycket kan rymmas inom så få sidor är verkligt imponerande.

Den här boken är en känslosam vildmarksroman med fokus på faderskap och mänsklighet. Liam lever med sin familj ute i vildmarken och han är ofta iväg på jaktturer, vilket betyder att han ofta är hemifrån. Det är efter en sådan tur som han kommer hem och hittar sin fru Ava dödad av en björn, och under hennes kropp ligger sonen Aru skyddad men vettskrämd. Liam ville aldrig ha sonen, det var Avas önskan. Nu står han ensam med en 5-åring som han inte känner så väl, en bottenlös sorg efter Ava och ett vardagsliv som han inte vet hur han ska lösa.

Han tar med sonen på deras två hästar och ger sig av och det är under denna ritt i vildmarken som vi får följa dem. Liam våndas över sin nya livsuppgift, minns tillbaka på sin egen barndom och brottas med känslor av både ilska och sorg. Hur är man far när man inte vill vara en? Hur gör man med ett barn man inte vill ha och som mest i vägen? Förbjudna men verkliga tankar.

Språket i boken är skrivet i tankeform, med ofta långa meningar. Det bidrar till känslan i boken. Det är mörk läsning, en minst sagt strapatsfylld och känslosam resa och jag har en klump i magen över hur han behandlar sin son, samtidigt som jag när ett hopp att han ska hitta sin fadersroll.

Lilla fina 5-åriga Aru som kämpar på där på sin egen häst, i tystnad och bakom den far han knappt känner. Som mitt mammahjärta klappar för denna lilla pojke och hans ovissa framtid.

Så oerhört stark läsupplevelse! Vill verkligen varmt rekommendera att läsa denna fantastiska bok. En bok om mänsklighet, faderskap, naturens kraft och kärlek.

Vågor av längtan av Anne-Lie Högberg

En ö är verkligen den perfekta platsen att förlägga en känslosam berättelse. En plats som ger en känsla av isolering och avskildhet, där naturen är starkt framträdande och där invånarna känner varandra väl. Ön Åstol är platsen för den här boken och även om jag känner igen namnet måste jag erkänna att jag fick kolla på en karta för att hitta dess exakta placering.

”En blåsig sensommardag kliver konstnären Donna Höök i land på den lilla ön Åstol, i Bohusläns skärgård. En ö hon aldrig har hört talas om, förrän nu. I väskan har hon brevet som fått henne att åka dit – en inbjudan till en begravning.

Det har bara gått ett år sedan Donnas man, Sixten, gick bort, och att åka iväg på ännu en begravning känns både oroligt och främmande. Framför allt när familjen hon möter på ön – restaurangägaren Gösta, hans syster Hanna och deras mor Majken – inte alls verkar vara bekväma med hennes närvaro. Kan Donna hitta en nystart på den dramatiska ön, eller hör hon helt enkelt inte hemma där? Inom kort nystas en spännande familjehistoria upp där det visar sig att Majken för mer än femtio år sedan olovligt förälskade sig i fiskarsonen Percy på Åstol. Deras kärlekshistoria är komplicerad, och deras val kommer att ge konsekvenser långt fram i tiden”

Huvudpersonen Donna har inte heller någon koll på ön Åstol, men en familjehemlighet som äntligen avslöjas gör att hon beger sig dit. I samband med det bjuds vi på en berättelse om splittrade familjer och vänskaper, ett hopp om försoning och om att få höra till. Det är familjehemligheter, kärlek och drömmar. Det är en känslosam berättelse som berättas i två olika tidsperspektiv och det är ett berättargrepp som jag är väldigt förtjust i.

Att vi befinner oss på en ö gör också att miljöbeskrivningarna innefattar havets olika väderlägen, ibland väldigt dramatiska sådana. Beskrivningen av Åstol gör att jag blir väldigt sugen på att själv besöka ön, om man bortser från vågiga hav. Det där med båtar och höga vågor är inte riktigt min grej. Men öliv, klippor och salta bad lockar desto mer.

Det här är första delen i en blivande serie och jag ser fram emot att läsa fler delar. Den här boken bjöd på både svärta och hopp och jag gillar temat med nystart och försoning.

I morgon samtalar jag med Anne-Lie Högberg om bl.a. den här boken i ett digitalt författarsamtal på instagram. Missa inte det!

Zombieskolan Flykten från Människoparken av Pelle Forshed

Det här är den spännande fortsättningen i serien Zombieskolan. En serie full av både humor och igenkänning trots att det handlar om zombies som äter råttsvansar till lunch.

Vi får återigen möta Zammy som är människa men som bor med sin familj bland zombies i Zombyberg. Ingen får veta att de är människor så de sminkar sig och låtsas vara zombies. När klassen ska åka på skolutflykt till Människoparken är Zammy rädd att bli avslöjad och tvingas stanna kvar där. De rymde därifrån när han var liten och de vill inte tillbaka.

Böckerna riktar sig mot åldern 6 år och uppåt. Det är ganska mycket text så det kräver viss läsvana för att läsa själv.

Min 9-åriga son har läst båda böckerna i serien och tycker att de är roliga och spännande. De fantasifulla och färgglada illustrationerna lockar verkligen till att studera noggrant. Jag som vuxen uppskattar också humorn som genomsyrar både text och bild. Det här är definitivt en snällare variant av zombievärlden.

Kan varmt rekommendera båda delarna och vi hoppas att det kommer fler delar i serien.

Immunförsvaret din hälsas bästa vän av Bente Klarlund Pedersen

Immunförsvar, antikroppar, lymfsystem, inflammation, insulin, celler o.s.v. Den här boken gör verkligen en djupdykning ner i vår kropp och dess funktioner. Kan vi själva påverka vårt immunförsvar? Boosta det i rätt riktning? Och funkar det även tvärtom att vi även kan försämra vårt eget immunförsvar?

Bente Klarlund Pedersen är läkare och har forskat om hälsa, särskilt hur motion är kopplat till immunförsvaret.

Boken är indelad i fyra delar: immunförsvarets uppgift, dess komponenter, sjukdomar och slutligen en guide till ett immunsystem i balans. Det är ingående beskrivet hur kroppens immunförsvar fungerar, ner till minsta cellnivå.

Den här boken riktar sig till den som både vill lära sig mer om hur själva kroppen fungerar, men också hur man själv kan påverka sin hälsa. Det fjärde kapitlet som handlar om just det sistnämnda är det som är mest intressant att läsa, särskilt när hon skriver om sin egen forskning. Egentligen är det mycket som är självklart – motionera, ät bra mat, sov tillräckligt o.s.v.

Intressant läsning om än inga nyheter. Rekommenderas för dig som vill lära dig mer om ämnet.

Mars månads lästa böcker

Tack och hej mars och välkommen april! 📚

Även mars blev en härlig läsmånad. Det här årets läsning har verkligen börjat bra. Jag läser och lyssnar och njuter av det läsflow jag för tillfället har välsignats med.

⭐️Kallt nog för snö av Jessica Au
⭐️Utvandrarna av Vilhelm Moberg
⭐️Som en vind genom Ådala av Åsa Liabäck
⭐️Kärleken är död av Ashley Poston
⭐️Kvinna saknad av Mary Kubica
⭐️Bidrottningen av Veronica Linarfve
⭐️Immunförsvaret din hälsas bästa vän av Bente Klarlund Pedersen
⭐️Om uträkning av omfång 1 av Solvej Balle
⭐️Stargate av Ingvild H. Rishøi
⭐️Vågor av längtan av Anne-Lie Högberg
⭐️Pianisten vid fjällsjön av Karin Härjegård
⭐️Love, Pamela av Pamela Anderson

Månadens läsning har tagit mig runt till Japan, Frankrike, Kanada, USA, Norge och Storbritannien men jag har även spenderat mycket tid hemma i Sverige. Härligt läsresande har det varit.

Om jag ska välja en favoritbok för den här månaden får det bli Jessica Aus underbara Kallt nog för snö, en bok som har stannat kvar i tankarna efteråt. Om relation mor och dotter emellan och det avstånd som kan skapas när man har vuxit upp i olika kulturer, att aldrig riktigt nå fram till varandra. En väldigt fin och tankeväckande bok som skulle funka perfekt att bokcirkla om.

För april månads läsning hoppas jag så klart på fortsatt läsflow. Det kommer nog bli fler ljudböcker framöver då skogspromenaderna nu blir fler och längre.

Love, Pamela av Pamela Anderson

Jag såg den otroligt intressanta dokumentären på Netflix om Pamela Anderson, en dokumentär gjord av hennes ena son och som nominerades till två Emmys. Vi möter en helt osminkad Pamela, i vardagskläder, som bjuder in oss att ta del av hennes tättskrivna dagböcker och videos från sitt liv och barnens uppväxt. Det är livet om en kvinna som kom från en liten ö i Kanada till Hollywood och berömmelse men som aldrig riktigt fått visa sitt sanna jag. Hennes utseende var biljetten till berömmelse men den blev också hennes förbannelse. Till hennes stora sorg och besvikelse ville alla som intervjuade henne bara prata om hennes bröst. Ingen var intresserad av vad hon hade att säga eller ens OM hon hade något att säga. Hennes sons syfte med dokumentären var att visa den verkliga människa hon faktiskt är och som så få faktiskt känner till.

Om folk bara visste vad hon har lyckats åstadkomma när det gäller både skydd av djur och människor i lidande. En del av det nämns i dokumentären men ännu mer berättas i hennes biografi. Det är imponerande läsning.

Hon älskar ord och plöjer böcker i massor vilket hennes dagböcker vittnar om. I biografin finns flera av hennes dikter och det var aldrig tal om att ha en spökskrivare till biografin. Hennes son var dock orolig över att biografin skulle bli alltför ordrik och svår att förstå då hon ofta skriver i ett enda flow, utan punkter och stycken. Där gick förlaget in och styrde upp, och i epilogen skriver hon att hon i efterhand är tacksam för det.

Jag tycker om att läsa biografier, att få ta del av en människas livsöde och få se människan bakom rubrikerna. Om jag ska välja mellan bok och dokumentär väljer jag den senare just för att sonens kärlek till sin mamma lyser igenom så starkt. Och hennes kärlek tillbaka likaså. Kan verkligen varmt rekommendera den.

Bidrottningen av Veronica Linarfve

Vissa böcker talar till en lite extra. Det här var en sådan. Jag har läst med igenkännande skratt och gråt vartannat, med en klump i magen och hoppfullhet på samma gång.

”En dag hittas Gabriella Lind under ett skrivbord fast övertygad om att hon är ett bi. Före det var hon en fullt fungerande projektledare, fru och kapabel mamma som till och med gjorde barnens läxor. Dessutom tog hon – trots insektsallergi – hand om sin hemtjänstvägrande farfar och hans sexhundratusen bin.
En dag är kollapsen oundviklig.
För att få möjlighet till vila flyr hon till farfars gård och med bina som guider börjar hon se på livet ur ett nytt perspektiv.”

Vårt moderna liv kan ibland bli för mycket och så blir det för Gabriella som är huvudpersonen i den här boken. För mycket jobb i kombination med vardagspusslet och en gammal farfar som behöver hennes hjälp blir en ohållbar kombination som slutar i kollaps. Det är just det där med att alla behöver Gabriella men att hon aldrig funderar på vad hon själv behöver. Allt snurrar snabbare och snabbare tills kroppen gör det enda den kan göra för att rädda sig själv – den stänger ner och kollapsar.

Jag kan så väl känna igen mig i Gabriellas tankar om att ”bli bäst på att vila” och att vilja veta hur den där vilan ska redovisas. Den där perfektionisten som hela tiden vill göra rätt, prestera, vara duktig. Det var precis det som orsakade min egen kollaps. Och jag känner så starkt med Gabriella hela boken igenom, att i början vilja vara ensam och stänga ute allt och allt för att stilla huvudet och tankarna. För att hitta en väg tillbaka till livet och kunna fungera som människa igen.

Jag tyckte väldigt mycket om samspelet mellan Gabriella och bina, jämförelsen och insikterna från binas värld. Det finns ju en anledning till varför bin anses vara flitiga och hårt arbetande.

Det här var tankeväckande och samtidigt underhållande läsning som bjöd på både svärta och humor. Extra läsvärd för den som själv drabbats av utmattning eller har någon i sin närhet som har det. Alla har vi en Gabriella i vår närhet, eller så är vi det själva.

Om uträkning av omfång 1 av Solvej Balle

Tänk att fastna i tiden, att uppleva samma dag om och om igen. Det är vad Tara, huvudpersonen i den här boken råkar ut för då hon fastnar i den 18 november.

Det är lätt att föreställa sig en bombastisk science fiction-bok där huvudpersonen genom heroiska uppdrag lyckas lösa mysteriet och ta sig ut ur tidsloopen. I stället är det precis tvärtom. Vi bjuds på en stillsam, eftertänksam och filosofisk bok där vi får följa Tara den 18 november som verkar fortsätta i en evighet. Hon är den enda som vet att tiden har fastnat. Alla andra vaknar upp i tron att det är en ny 18 november. Tara gör försök att berätta för sin man men dagen efter, dvs 18 november igen, har han glömt allt.

Vad gör det med en människa att vara ensam i denna vetskap, en verklighet som ingen annan känner till och som hon trots försök inte verkar kunna lämna? Dessutom verkar hon lämna spår i tiden trots att den verkar ha fastnat. Purjolöken hon drar upp ur landet är borta dagen efter, matvaror hon köper gör att butikshyllorna börjar gapa tomma. Men ibland är det tvärtom att saker hon köper inte finns kvar nästa dag.

Om man väntar sig actionspäckad spänning är det här definitivt fel bok. Det är spännande läsning, men i form av frågor och tankar som dyker upp under läsningen. Det är intressant att följa hennes försök att bringa klarhet och skapa struktur, att lösa ett mysterium och samtidigt leva mitt i det. Huvudet bubblar av frågor efteråt och nu bara måste jag ju läsa vidare i kommande böcker för att få veta hur det ska gå för Tara. Kommer hon någonsin få uppleva 19 november?

Kärleken är död av Ashley Poston

Åh, vad jag tyckte om den här boken! Jag visste egentligen inte vad jag skulle förvänta mig när jag började läsa. Jag blev glatt överraskad när jag bjöds på en berättelse med både humor och djup, svärta och romantik. Det var njutläsning från början till slut och jag sträckläste boken.

”Florence Day är spökskrivare åt en av USA:s mest älskade romanceförfattare. Men det enda hon kan tänka är att kärleken är död, och hennes manus är i lika dåligt skick som hennes krossade hjärta. I hopp om att få sin deadline framflyttad söker hon upp sin nya redaktör. När han vägrar förbereder sig Florence på att karriären är över. Så får hon det värsta samtalet hon kan tänka sig och tvingas återvända till sin hemstad för att begrava sin älskade pappa. Florence har inte varit hemma på tio år, inte sedan stadens invånare vände henne ryggen. Hennes pappa är borta, men allt annat känns som vanligt. Och hon hatar det. Ända tills ett spöke dyker upp på tröskeln till familjens begravningsbyrå, och hon finner sig hemsökt av en väldigt attraktiv, och väldigt död, redaktör.”

Det låter kanske lite konstigt det här med att det är ett spöke i boken men det funkade alldeles utmärkt. Berättelsen är både underhållande och tänkvärd om sorg, familjeband, om att vara annorlunda och om att hitta sin väg i livet. Jag älskade karaktärerna och dialogerna dem emellan. Det är mycket humor och djupa samtal blandat i en perfekt mix.

Det här är en bok som verkligen fick mig på fall. Jag gillade precis allt med den. En riktig pärla!

Kvinna saknad av Mary Kubica

Jag började lyssna på den här boken utan att ha koll på vad den handlade om. Det var inte så smart. Det inledande kapitlet var så fruktansvärt obehagligt, om en förälders värsta mardröm. Skulle jag fortsätta eller avsluta där? Just för att det var så obehagligt behövde jag fortsätta, med en förhoppning om att det skulle sluta väl.

”Shelby Tebow är den första som försvinner. Inte långt senare försvinner Meredith Dickey och hennes sexåriga dotter Delilah, bara några kvarter från där Shelby sist sågs. Hänger försvinnandena samman? Efter en omfattande polisutredning, som väcker fler frågor än ger svar, förblir fallen olösta.

Nu, elva år senare, kommer Delilah plötsligt tillbaka. Alla vill desperat veta vad hon har råkat ut för, inte minst hennes pappa och bror, men när sanningen väl uppdagas vänds allt uppochner …”

Jag läste resten av boken i stället för lyssna men det här är verkligen inte min typ av bok. Alldeles för obehaglig och mörk läsning som kryper in i själen och får mig att må illa. Jag klarar inte av att läsa om barn som far illa, inte på det här sättet. Jag kan inte slå ifrån mig det.

En superpoppis och bästsäljande bok och jag är övertygad om att ni som gillar den här typen av böcker kommer att gilla den. Men nej, inte för mig. 💔

Som en vind genom Ådala av Åsa Liabäck

Vissa böcker vill man BÅDE läsa direkt och spara på för att läsa senare. Det här är en sådan. Jag ville kasta mig över den när den kom men samtidigt visste jag att det är sista delen och jag ville inte ta farväl av alla karaktärer jag lärt känna så väl. Jag var inte riktigt redo att läsa när den släpptes. Men nu! Jag fick ett sådant otroligt sug efter att få bege mig till Ådala igen, att få känna blomdoft och återse karaktärernas.

”Våren spirar i koloniområdet i Linköping, och Anna är helt förälskad i sin nykomna bebis. Men det känns som att något är fel med Patric? Stephanie kämpar på med sin musikkarriär – men räcker musiken för att livet ska kännas fulländat? Marcus håller på att rota sig i Linköping igen, men minnena från New York gör sig ständigt påminda. Kanske kan en ny vänskap vara lösningen?

Ådalas favoritgubbe Ragnar funderar mycket på kärlek, och oväntad förälskelse vänder plötsligt upp och ner på hans liv. Och så har vi Rigmor, som alltid varit säker på sin position i koloniområdet. Men ett besked från en familjemedlem får hennes självförtroende att vackla. Går det att förändra sig själv så sent i livet?”

Det här är ju fjärde och sista delen i serien om koloniområdet Ådala och jag tänker inte spoila eller avslöja något. Jag nöjer mig med att säga att det varit helt underbart att följa med i den här serien. Dessutom har jag haft lyckan att få guidad visning av Åsa Liabäck i just Ådala. Hon visade vilka hus som hon har hämtat inspiration ifrån, vi fikade nere vi ån vid kaffestugan och minsann – var det inte Ragnar som kom gående där? 😉 Nä, Ragnar finns tyvärr inte i verkligheten men Åsa har gjort sina karaktärer så verklighetstrogna att det är snudd på omöjligt att ta in att de inte finns där i Ådala på riktigt. Jag spanade för fullt efter dem när vi var där.

Serien om Ådala kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Berörande, härlig och underhållande läsning i ljuvliga miljöer, och med de mest fantastiska karaktärer. Det här är en serie jag nog måste läsa om någon gång, inte minst för att få en dos av Ragnar.

Har du inte läst serien har du en väldigt fin läsupplevelse framför dig.