Kategoriarkiv: Recension 2024

För kärleks skull av Rosie Walsh

Publicerad den av
Svara

Det här är en bladvändare av rang! En blandning mellan thriller och relationsroman, fylld av hemligheter och som verkligen får en att tänka ”bara ett kapitel till”. I stället blir man sittandes med boken till sista sidan är läst, och man äntligen har fått svar på alla de miljoner frågor som huvudet fylls av under läsningen.

”Vad gör du om det visar sig att den du lever med inte är den du tror?

Den framstående marinbiologen Emma Bigelow skulle göra vad som helst för sin man Leo och deras dotter Ruby, men allt de tror sig veta om henne är en lögn. Leo jobbar med att skriva nekrologer och när Emma blir allvarligt sjuk börjar han nedteckna hennes livs­historia. Snart upptäcker han att ingenting av det som hans fru har berättat om sig själv är sant – inte ens hennes namn.

När de mörkaste delarna av Emmas förflutna kommer upp till ytan, måste hon på något sätt bevisa att hon visst är den kvinna han känner och älskar. Men för att göra det måste hon först berätta om sin andra stora kärlek.”

Det här är precis min typ av bok. Det är spännande utan att vara läskigt. Spänningen ligger i de där hemligheterna som framför allt Emma verkar bära på, men också i det oklara kring en annan kvinnas försvinnande. Hur hör allt ihop? Vem kan man som läsare lita på? Jag älskar att försöka klura ut hur allt hänger ihop med hjälp av de ledtrådar som ges, innan Leo gör det. En del lyckas jag klura ut, annat har helt gått mig förbi och det är inte förrän sista sidan är läst som jag har fått alla svar.

En psykologisk spänningsroman kanske man skulle benämna den, samtidigt som den är en kärlekshistoria. Det är intressant det där med hemligheter, vad vi väljer att berätta och vad vi väljer att bevara för oss själva. Måste man berätta allt om sig själv för den man älskar? Håller kärleken om man får veta sin kärestas innersta hemligheter? Många intressanta tankegångar.

Jag är så glad att jag läste boken för jag höll på att strunta i den pga en negativ recension som jag läste. Det gäller att komma ihåg att vi gillar olika och det är ju tur för tänk så tråkigt om alla skulle tycka exakt lika om allt. Den här boken var en fullpoängare för mig. En spännande bladvändare som verkligen fick mig på fall.

Vi var vargar av Sandrine Collette

Publicerad den av
1

Ojojoj, vilken stark, gripande och i vissa fall även omskakande bok det här är. Den här boken bevisar återigen det där med att de tunna böckerna ofta är de starkaste, med sin korta och kärnfulla text på drygt 200 sidor. Att så mycket kan rymmas inom så få sidor är verkligt imponerande.

Den här boken är en känslosam vildmarksroman med fokus på faderskap och mänsklighet. Liam lever med sin familj ute i vildmarken och han är ofta iväg på jaktturer, vilket betyder att han ofta är hemifrån. Det är efter en sådan tur som han kommer hem och hittar sin fru Ava dödad av en björn, och under hennes kropp ligger sonen Aru skyddad men vettskrämd. Liam ville aldrig ha sonen, det var Avas önskan. Nu står han ensam med en 5-åring som han inte känner så väl, en bottenlös sorg efter Ava och ett vardagsliv som han inte vet hur han ska lösa.

Han tar med sonen på deras två hästar och ger sig av och det är under denna ritt i vildmarken som vi får följa dem. Liam våndas över sin nya livsuppgift, minns tillbaka på sin egen barndom och brottas med känslor av både ilska och sorg. Hur är man far när man inte vill vara en? Hur gör man med ett barn man inte vill ha och som mest i vägen? Förbjudna men verkliga tankar.

Språket i boken är skrivet i tankeform, med ofta långa meningar. Det bidrar till känslan i boken. Det är mörk läsning, en minst sagt strapatsfylld och känslosam resa och jag har en klump i magen över hur han behandlar sin son, samtidigt som jag när ett hopp att han ska hitta sin fadersroll.

Lilla fina 5-åriga Aru som kämpar på där på sin egen häst, i tystnad och bakom den far han knappt känner. Som mitt mammahjärta klappar för denna lilla pojke och hans ovissa framtid.

Så oerhört stark läsupplevelse! Vill verkligen varmt rekommendera att läsa denna fantastiska bok. En bok om mänsklighet, faderskap, naturens kraft och kärlek.

Vågor av längtan av Anne-Lie Högberg

Publicerad den av
Svara

En ö är verkligen den perfekta platsen att förlägga en känslosam berättelse. En plats som ger en känsla av isolering och avskildhet, där naturen är starkt framträdande och där invånarna känner varandra väl. Ön Åstol är platsen för den här boken och även om jag känner igen namnet måste jag erkänna att jag fick kolla på en karta för att hitta dess exakta placering.

”En blåsig sensommardag kliver konstnären Donna Höök i land på den lilla ön Åstol, i Bohusläns skärgård. En ö hon aldrig har hört talas om, förrän nu. I väskan har hon brevet som fått henne att åka dit – en inbjudan till en begravning.

Det har bara gått ett år sedan Donnas man, Sixten, gick bort, och att åka iväg på ännu en begravning känns både oroligt och främmande. Framför allt när familjen hon möter på ön – restaurangägaren Gösta, hans syster Hanna och deras mor Majken – inte alls verkar vara bekväma med hennes närvaro. Kan Donna hitta en nystart på den dramatiska ön, eller hör hon helt enkelt inte hemma där? Inom kort nystas en spännande familjehistoria upp där det visar sig att Majken för mer än femtio år sedan olovligt förälskade sig i fiskarsonen Percy på Åstol. Deras kärlekshistoria är komplicerad, och deras val kommer att ge konsekvenser långt fram i tiden”

Huvudpersonen Donna har inte heller någon koll på ön Åstol, men en familjehemlighet som äntligen avslöjas gör att hon beger sig dit. I samband med det bjuds vi på en berättelse om splittrade familjer och vänskaper, ett hopp om försoning och om att få höra till. Det är familjehemligheter, kärlek och drömmar. Det är en känslosam berättelse som berättas i två olika tidsperspektiv och det är ett berättargrepp som jag är väldigt förtjust i.

Att vi befinner oss på en ö gör också att miljöbeskrivningarna innefattar havets olika väderlägen, ibland väldigt dramatiska sådana. Beskrivningen av Åstol gör att jag blir väldigt sugen på att själv besöka ön, om man bortser från vågiga hav. Det där med båtar och höga vågor är inte riktigt min grej. Men öliv, klippor och salta bad lockar desto mer.

Det här är första delen i en blivande serie och jag ser fram emot att läsa fler delar. Den här boken bjöd på både svärta och hopp och jag gillar temat med nystart och försoning.

I morgon samtalar jag med Anne-Lie Högberg om bl.a. den här boken i ett digitalt författarsamtal på instagram. Missa inte det!

Zombieskolan Flykten från Människoparken av Pelle Forshed

Publicerad den av
Svara

Det här är den spännande fortsättningen i serien Zombieskolan. En serie full av både humor och igenkänning trots att det handlar om zombies som äter råttsvansar till lunch.

Vi får återigen möta Zammy som är människa men som bor med sin familj bland zombies i Zombyberg. Ingen får veta att de är människor så de sminkar sig och låtsas vara zombies. När klassen ska åka på skolutflykt till Människoparken är Zammy rädd att bli avslöjad och tvingas stanna kvar där. De rymde därifrån när han var liten och de vill inte tillbaka.

Böckerna riktar sig mot åldern 6 år och uppåt. Det är ganska mycket text så det kräver viss läsvana för att läsa själv.

Min 9-åriga son har läst båda böckerna i serien och tycker att de är roliga och spännande. De fantasifulla och färgglada illustrationerna lockar verkligen till att studera noggrant. Jag som vuxen uppskattar också humorn som genomsyrar både text och bild. Det här är definitivt en snällare variant av zombievärlden.

Kan varmt rekommendera båda delarna och vi hoppas att det kommer fler delar i serien.

Immunförsvaret din hälsas bästa vän av Bente Klarlund Pedersen

Publicerad den av
Svara

Immunförsvar, antikroppar, lymfsystem, inflammation, insulin, celler o.s.v. Den här boken gör verkligen en djupdykning ner i vår kropp och dess funktioner. Kan vi själva påverka vårt immunförsvar? Boosta det i rätt riktning? Och funkar det även tvärtom att vi även kan försämra vårt eget immunförsvar?

Bente Klarlund Pedersen är läkare och har forskat om hälsa, särskilt hur motion är kopplat till immunförsvaret.

Boken är indelad i fyra delar: immunförsvarets uppgift, dess komponenter, sjukdomar och slutligen en guide till ett immunsystem i balans. Det är ingående beskrivet hur kroppens immunförsvar fungerar, ner till minsta cellnivå.

Den här boken riktar sig till den som både vill lära sig mer om hur själva kroppen fungerar, men också hur man själv kan påverka sin hälsa. Det fjärde kapitlet som handlar om just det sistnämnda är det som är mest intressant att läsa, särskilt när hon skriver om sin egen forskning. Egentligen är det mycket som är självklart – motionera, ät bra mat, sov tillräckligt o.s.v.

Intressant läsning om än inga nyheter. Rekommenderas för dig som vill lära dig mer om ämnet.

Love, Pamela av Pamela Anderson

Publicerad den av
Svara

Jag såg den otroligt intressanta dokumentären på Netflix om Pamela Anderson, en dokumentär gjord av hennes ena son och som nominerades till två Emmys. Vi möter en helt osminkad Pamela, i vardagskläder, som bjuder in oss att ta del av hennes tättskrivna dagböcker och videos från sitt liv och barnens uppväxt. Det är livet om en kvinna som kom från en liten ö i Kanada till Hollywood och berömmelse men som aldrig riktigt fått visa sitt sanna jag. Hennes utseende var biljetten till berömmelse men den blev också hennes förbannelse. Till hennes stora sorg och besvikelse ville alla som intervjuade henne bara prata om hennes bröst. Ingen var intresserad av vad hon hade att säga eller ens OM hon hade något att säga. Hennes sons syfte med dokumentären var att visa den verkliga människa hon faktiskt är och som så få faktiskt känner till.

Om folk bara visste vad hon har lyckats åstadkomma när det gäller både skydd av djur och människor i lidande. En del av det nämns i dokumentären men ännu mer berättas i hennes biografi. Det är imponerande läsning.

Hon älskar ord och plöjer böcker i massor vilket hennes dagböcker vittnar om. I biografin finns flera av hennes dikter och det var aldrig tal om att ha en spökskrivare till biografin. Hennes son var dock orolig över att biografin skulle bli alltför ordrik och svår att förstå då hon ofta skriver i ett enda flow, utan punkter och stycken. Där gick förlaget in och styrde upp, och i epilogen skriver hon att hon i efterhand är tacksam för det.

Jag tycker om att läsa biografier, att få ta del av en människas livsöde och få se människan bakom rubrikerna. Om jag ska välja mellan bok och dokumentär väljer jag den senare just för att sonens kärlek till sin mamma lyser igenom så starkt. Och hennes kärlek tillbaka likaså. Kan verkligen varmt rekommendera den.

Bidrottningen av Veronica Linarfve

Publicerad den av
Svara

Vissa böcker talar till en lite extra. Det här var en sådan. Jag har läst med igenkännande skratt och gråt vartannat, med en klump i magen och hoppfullhet på samma gång.

”En dag hittas Gabriella Lind under ett skrivbord fast övertygad om att hon är ett bi. Före det var hon en fullt fungerande projektledare, fru och kapabel mamma som till och med gjorde barnens läxor. Dessutom tog hon – trots insektsallergi – hand om sin hemtjänstvägrande farfar och hans sexhundratusen bin.
En dag är kollapsen oundviklig.
För att få möjlighet till vila flyr hon till farfars gård och med bina som guider börjar hon se på livet ur ett nytt perspektiv.”

Vårt moderna liv kan ibland bli för mycket och så blir det för Gabriella som är huvudpersonen i den här boken. För mycket jobb i kombination med vardagspusslet och en gammal farfar som behöver hennes hjälp blir en ohållbar kombination som slutar i kollaps. Det är just det där med att alla behöver Gabriella men att hon aldrig funderar på vad hon själv behöver. Allt snurrar snabbare och snabbare tills kroppen gör det enda den kan göra för att rädda sig själv – den stänger ner och kollapsar.

Jag kan så väl känna igen mig i Gabriellas tankar om att ”bli bäst på att vila” och att vilja veta hur den där vilan ska redovisas. Den där perfektionisten som hela tiden vill göra rätt, prestera, vara duktig. Det var precis det som orsakade min egen kollaps. Och jag känner så starkt med Gabriella hela boken igenom, att i början vilja vara ensam och stänga ute allt och allt för att stilla huvudet och tankarna. För att hitta en väg tillbaka till livet och kunna fungera som människa igen.

Jag tyckte väldigt mycket om samspelet mellan Gabriella och bina, jämförelsen och insikterna från binas värld. Det finns ju en anledning till varför bin anses vara flitiga och hårt arbetande.

Det här var tankeväckande och samtidigt underhållande läsning som bjöd på både svärta och humor. Extra läsvärd för den som själv drabbats av utmattning eller har någon i sin närhet som har det. Alla har vi en Gabriella i vår närhet, eller så är vi det själva.

Om uträkning av omfång 1 av Solvej Balle

Publicerad den av
Svara

Tänk att fastna i tiden, att uppleva samma dag om och om igen. Det är vad Tara, huvudpersonen i den här boken råkar ut för då hon fastnar i den 18 november.

Det är lätt att föreställa sig en bombastisk science fiction-bok där huvudpersonen genom heroiska uppdrag lyckas lösa mysteriet och ta sig ut ur tidsloopen. I stället är det precis tvärtom. Vi bjuds på en stillsam, eftertänksam och filosofisk bok där vi får följa Tara den 18 november som verkar fortsätta i en evighet. Hon är den enda som vet att tiden har fastnat. Alla andra vaknar upp i tron att det är en ny 18 november. Tara gör försök att berätta för sin man men dagen efter, dvs 18 november igen, har han glömt allt.

Vad gör det med en människa att vara ensam i denna vetskap, en verklighet som ingen annan känner till och som hon trots försök inte verkar kunna lämna? Dessutom verkar hon lämna spår i tiden trots att den verkar ha fastnat. Purjolöken hon drar upp ur landet är borta dagen efter, matvaror hon köper gör att butikshyllorna börjar gapa tomma. Men ibland är det tvärtom att saker hon köper inte finns kvar nästa dag.

Om man väntar sig actionspäckad spänning är det här definitivt fel bok. Det är spännande läsning, men i form av frågor och tankar som dyker upp under läsningen. Det är intressant att följa hennes försök att bringa klarhet och skapa struktur, att lösa ett mysterium och samtidigt leva mitt i det. Huvudet bubblar av frågor efteråt och nu bara måste jag ju läsa vidare i kommande böcker för att få veta hur det ska gå för Tara. Kommer hon någonsin få uppleva 19 november?

Kärleken är död av Ashley Poston

Publicerad den av
Svara

Åh, vad jag tyckte om den här boken! Jag visste egentligen inte vad jag skulle förvänta mig när jag började läsa. Jag blev glatt överraskad när jag bjöds på en berättelse med både humor och djup, svärta och romantik. Det var njutläsning från början till slut och jag sträckläste boken.

”Florence Day är spökskrivare åt en av USA:s mest älskade romanceförfattare. Men det enda hon kan tänka är att kärleken är död, och hennes manus är i lika dåligt skick som hennes krossade hjärta. I hopp om att få sin deadline framflyttad söker hon upp sin nya redaktör. När han vägrar förbereder sig Florence på att karriären är över. Så får hon det värsta samtalet hon kan tänka sig och tvingas återvända till sin hemstad för att begrava sin älskade pappa. Florence har inte varit hemma på tio år, inte sedan stadens invånare vände henne ryggen. Hennes pappa är borta, men allt annat känns som vanligt. Och hon hatar det. Ända tills ett spöke dyker upp på tröskeln till familjens begravningsbyrå, och hon finner sig hemsökt av en väldigt attraktiv, och väldigt död, redaktör.”

Det låter kanske lite konstigt det här med att det är ett spöke i boken men det funkade alldeles utmärkt. Berättelsen är både underhållande och tänkvärd om sorg, familjeband, om att vara annorlunda och om att hitta sin väg i livet. Jag älskade karaktärerna och dialogerna dem emellan. Det är mycket humor och djupa samtal blandat i en perfekt mix.

Det här är en bok som verkligen fick mig på fall. Jag gillade precis allt med den. En riktig pärla!

Kvinna saknad av Mary Kubica

Publicerad den av
1

Jag började lyssna på den här boken utan att ha koll på vad den handlade om. Det var inte så smart. Det inledande kapitlet var så fruktansvärt obehagligt, om en förälders värsta mardröm. Skulle jag fortsätta eller avsluta där? Just för att det var så obehagligt behövde jag fortsätta, med en förhoppning om att det skulle sluta väl.

”Shelby Tebow är den första som försvinner. Inte långt senare försvinner Meredith Dickey och hennes sexåriga dotter Delilah, bara några kvarter från där Shelby sist sågs. Hänger försvinnandena samman? Efter en omfattande polisutredning, som väcker fler frågor än ger svar, förblir fallen olösta.

Nu, elva år senare, kommer Delilah plötsligt tillbaka. Alla vill desperat veta vad hon har råkat ut för, inte minst hennes pappa och bror, men när sanningen väl uppdagas vänds allt uppochner …”

Jag läste resten av boken i stället för lyssna men det här är verkligen inte min typ av bok. Alldeles för obehaglig och mörk läsning som kryper in i själen och får mig att må illa. Jag klarar inte av att läsa om barn som far illa, inte på det här sättet. Jag kan inte slå ifrån mig det.

En superpoppis och bästsäljande bok och jag är övertygad om att ni som gillar den här typen av böcker kommer att gilla den. Men nej, inte för mig. 💔

Som en vind genom Ådala av Åsa Liabäck

Publicerad den av
Svara

Vissa böcker vill man BÅDE läsa direkt och spara på för att läsa senare. Det här är en sådan. Jag ville kasta mig över den när den kom men samtidigt visste jag att det är sista delen och jag ville inte ta farväl av alla karaktärer jag lärt känna så väl. Jag var inte riktigt redo att läsa när den släpptes. Men nu! Jag fick ett sådant otroligt sug efter att få bege mig till Ådala igen, att få känna blomdoft och återse karaktärernas.

”Våren spirar i koloniområdet i Linköping, och Anna är helt förälskad i sin nykomna bebis. Men det känns som att något är fel med Patric? Stephanie kämpar på med sin musikkarriär – men räcker musiken för att livet ska kännas fulländat? Marcus håller på att rota sig i Linköping igen, men minnena från New York gör sig ständigt påminda. Kanske kan en ny vänskap vara lösningen?

Ådalas favoritgubbe Ragnar funderar mycket på kärlek, och oväntad förälskelse vänder plötsligt upp och ner på hans liv. Och så har vi Rigmor, som alltid varit säker på sin position i koloniområdet. Men ett besked från en familjemedlem får hennes självförtroende att vackla. Går det att förändra sig själv så sent i livet?”

Det här är ju fjärde och sista delen i serien om koloniområdet Ådala och jag tänker inte spoila eller avslöja något. Jag nöjer mig med att säga att det varit helt underbart att följa med i den här serien. Dessutom har jag haft lyckan att få guidad visning av Åsa Liabäck i just Ådala. Hon visade vilka hus som hon har hämtat inspiration ifrån, vi fikade nere vi ån vid kaffestugan och minsann – var det inte Ragnar som kom gående där? 😉 Nä, Ragnar finns tyvärr inte i verkligheten men Åsa har gjort sina karaktärer så verklighetstrogna att det är snudd på omöjligt att ta in att de inte finns där i Ådala på riktigt. Jag spanade för fullt efter dem när vi var där.

Serien om Ådala kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Berörande, härlig och underhållande läsning i ljuvliga miljöer, och med de mest fantastiska karaktärer. Det här är en serie jag nog måste läsa om någon gång, inte minst för att få en dos av Ragnar.

Har du inte läst serien har du en väldigt fin läsupplevelse framför dig.

Utvandrarna av Vilhelm Moberg

Publicerad den av
Svara

I kväll träffades vi digitalt i bokcirkeln där vi läser klassiker och den här gången hade vi läst Vilhelm Mobergs Utvandrarna. Det blev en omläsning för min del. Jag läste den för två år sedan och då var jag osäker på om jag läst den tidigare eller inte. Många klassiker har man ju hört så mycket om, läst utdrag ur, sett filmsatsningen av så till slut tror man att man har läst fast man inte har gjort set.

Den här gången läste jag med lite andra ögon. Jag började släktforska för ett år sedan och har lärt mig mycket om flera generationer tillbaka. Min släkt är i alla led förutom ett smålänningar, och några återfinns faktiskt i trakterna där Utvandrarna tar plats. De flesta har också varit drängar, pigor och hemmansägare så att läsa den här boken kändes lite som att läsa om hur min släkt hade det. Otroligt lärorikt.

Alla var överens om att boken är värd ett högt betyg, några gav fyror och några gav femmor. För mig är detta en absolut fullpoängare. Jag levde mig så starkt in i berättelsen och deras liv och när boken slutade ville jag inte alls ta farväl av dem. Nu måste jag fortsätta läsa i serien för att få veta hur det går för dem i Amerika.

Till nästa gång ska vi faktiskt bege oss till just Amerika, i boken Att döda en härmtrast. Jag har haft den på min att läsa-lista länge så jag ser väldigt mycket fram emot att läsa den.

Kallt nog för snö av Jessica Au

Publicerad den av
Svara

Det här var en väldigt fin läsupplevelse, om en mor och en dotter och deras minnen. Lågmäld, vacker och tankeväckande läsning.

”En kvinna besöker Japan med sin åldrande mor. De går på konstmuseer, äter middagar och tar skydd undan regnet. De samtalar om livet, om banala saker, och mellan samtalen råder en svårtolkad tystnad. Under ytan tar en berättelse form, om migration, avstånd och den eviga gåta som en familj innebär.”

Den här boken skulle lämpa sig väl som bokcirkelsbok för det är en bok som bjuder på mycket att diskutera. Trots sina få sidor rymmer den mycket, eller är det tack vare? Jag tycker ofta att det är just de tunna böckerna som lockar till eftertanke och stora funderingar. Att med få, precisa och väl valda ord mejsla fram sin berättelse kräver sin ordkonstnär.

I den här berättelsen möter vi en åldrad mor och hennes dotter som är på resa i Japan. Modern är från Hongkong och dottern är uppvuxen i Australien. Trots att de tillhör samma familj har de därför kulturkrockar. En väldigt talande scen är när de är på restaurang och ska beställa mat. Dottern har svårt för de japanska tecknen och mamman tar över och gör beställningen. När de äter använder mamman ätpinnarna med en elegans medan dottern känner hur hon får kämpa och att pinnarna aldrig ligger riktigt rätt i sin hand. En mor och en dotter – från skilda kulturer. De når inte helt fram till varandra, det ligger alltid en hinna av utanförskap och främlingskap runt dem.

Det finns SÅ mycket att prata om kring den här boken. Jag kände när jag slog igen boken att jag hade velat samtala kring den, läsa den igen och grotta ner mig i deras minnen och upplevelser en gång till. Jag kände mig inte riktigt färdig med boken.

Missa inte den här pärlan till bok!

Jessica Au är en australiensisk författare och jag valde boken som mars månads Australien-bok, även om den som sagt utspelar sig i Japan.

Ryktet om systrarna Hamilton av Averil Kenny

Publicerad den av
Svara

Den här boken fick bli februaris val av Australien-bok då boken utspelar sig där och författaren även kommer därifrån. Under läsningen har jag googlat massa djur och växter som nämns, för att få en bild av hur det ser ut. Boken utspelar sig i Queensland och karaktärerna bor i nära anslutning till en smått magisk del av regnskogen. Vattenfall, vindlande stigar bland grönskan, lianer o.s.v. Jag hade sådan lust att fysiskt dyka in i boken och få se denna magiska plats. På beskrivningarna av den låter det som en otroligt vacker plats att få uppleva.

”Det gick rykten om Esther Hamilton i den lilla staden Noah Vale i Queensland, vilket slutade med att hon rymde hemifrån. Tjugo år senare anländer hennes döttrar Sonnet, Fable och Novella Plum till staden efter att deras mor gått bort. 

Sonnet är tjugo år gammal och sina systrars förmyndare. Hon har aldrig satt sin fot i Noah Vale men trots det har hon varit snacket i stan under två decennier. Fable är tolv år gammal, makalöst vacker, och redan en begåvad konstnär. Plum är tre år gammal och har precis förlorat sin mamma och det enda hem hon någonsin känt till. 

Allt eftersom åren går anpassar de tre systrarna sig till sina nya liv. De arbetar, går i skolan och simmar i det svalkande vattenfallet som ligger i närheten av staden. Men misstänksamhet och dömande följer systrarna Hamilton vart de än går. I en liten stad där alla tror att de vet allt om varandra är det svårt att fly från det förflutna. Kommer deras mors handlingar att avgöra flickornas framtid? Är historien ämnad att upprepa sig?”

Bokens handling utspelar sig på 1950-talet i Australien och det är tydligt att en kvinnas rykte är lätt att förstöra. Systrarna återvänder till mammans hemstad och där lever ryktet av henne vidare trots alla år som har gått och nu är det hennes barn som påklistras samma stämpel. Invånarna visar med all tydlighet att de inte har glömt och de tre systrarna får minst sagt jobba i motvind för att ens kunna få vänner.

Första halvan av boken läste jag med stort intresse, men sedan blev jag lite mätt på berättelsen. Det stod och stampade och inget nytt tillfördes. Det var tydligt att allt leddes mot en enda sak och läsaren förstår relativt tidigt att det är så boken måste sluta.

Är man sugen på att läsa en historisk roman om Australien på 50-talet, kvinnohistoria och med fantastiska miljöbeskrivningar av regnskog blandat med småstad då ska man spana in den här. Helt ok underhållning för stunden men den nådde inte riktigt ända fram för min del.

Att hitta hem av Caroline Twamley

Publicerad den av
Svara

Jag är väldigt förtjust i att läsa förord/efterord eftersom det kan berätta en del om bakgrunden till boken. I den här boken skriver Caroline Twamley i efterordet att hon fick inspiration till berättelsen genom en tidningsartikel som hon läste. Där berättades hur de hade funnit 800 nedgrävda barnlik på en tomt där det tidigare funnits ett hem för unga, ogifta gravida kvinnor. Vilken fruktansvärd historia som denna plats måste besitta. Boken handlar inte om exakt detta, men hon använde det som inspiration till sin berättelse.

”Irland, 1960. Hunger och smuts är sextonåriga Colleens ständiga följeslagare och bara den unge Billy kan få henne att glömma misären. När Colleen blir gravid är skammen så stor att den överskuggar både faderns alkoholproblem och hans misshandel av henne och modern. Colleen skickas till ett kloster som tar emot ogifta, gravida kvinnor. Vistelsen med nunnorna visar sig dock vara ännu värre än det liv hon just lämnat.

Sextio år senare är Irland drömresmålet för nyskilda Inga. Hon har tidigare alltid förlitat sig på sin make men under resan till den gröna ön växer hennes självförtroende sakta men säkert, inte minst tack vare de vänner som hon möter längs vägen.

Samtidigt i Sverige sörjer Malin sin bortgångna mamma. Under en vindsröjning inför försäljningen av barndomshemmet hittar hon oväntat ett brev vars innehåll vänder upp och ner på hennes tillvaro.”

Boken är upplagd på det där klassiska sättet man ofta finner i historiska romaner, där dåtida och nutida berättelser knyts samman mot slutet. Jag tycker väldigt mycket om det berättarperspektivet.

Det här är en ofta sorglig och gripande berättelse men vi bjuds också på en hoppfullhet. Jag tyckte om det nutida perspektivet om att våga leva sitt eget liv, att gå sin egen väg och stå upp för sina egna beslut. Jag hejade så på Inga, att hon skulle våga stå fast vid sitt beslut och äntligen våga ta för sig av livet.

Jag har läst flera böcker av Caroline Twamley och tycker att hon är så skicklig på att måla fram en så fin känsla i sina böcker. Jag kan verkligen rekommendera den här boken om man gillar historiska romaner, Irland och med fokus på kvinnohistoria.