Femton snabba

Publicerad den av
1

I begynnelsen av den här bloggen gjorde jag en liten bokutmaning som jag kallade för malins 15 snabba. Jag har dammat av den för att se om svaren blir desamma så här fyra år senare.

pocket/inbunden – inbunden är ju på något sätt lyxigare i känslan, men pocket är så mycket enklare att hantera
tjock/tunn – fast, det är inte helt sant då jag inte gillar alltför mastiga tegelstenar
översatt/originalspråk – det är vad jag läser mest nu i alla fall, även om original egentligen är att föredra. Fast det handlar om ork för min del just nu.
svenskt/utländskt – jag får nog svara båda här eftersom jag läser alltmer svenska författare numera.
Lindgren/Lagerlöf – Lindgren eftersom det känns som en större bekantskap.
soffan/sängen  – oftast är soffan bästa läsplatsen, oavsett tid på dygnet.
kväll/dag – jag gillar att läsa precis innan läggdags, men numera passar jag även på att att ta några läspass under dagen när Mini sover.
deckare/kärlek – kärlek så klart!
fakta/fiktion – båda, eftersom jag lika gärna läser en skönlitterär bok som en faktabok om träning/kost eller barn.
lära/njuta – läsning är ren njutning för mig, oavsett om det gäller fakta eller skönlitteratur.
framsida/baksida – jag kollar först in framsidan och om den inte lockar tar jag inte ens upp boken, men sedan är det ju ändå baksidan som avgör om innehållet verkar intressant eller inte.
låna/köpa – numera lånar jag nästan alla böcker på bibblan då jag har insett att böcker tar sådan plats och att jag har för många redan…
läsa/lyssna – jag tycker att de pratar för långsamt i ljudböcker och då tappar jag fokus och tankarna vandrar iväg till något annat.
manlig/kvinnlig – jag lvet inte varför, men jag ser vid varje sammanfattning av min läsning att det är flest kvinnliga författare.
en åt gången/flera på gång – även om jag egentligen föredrar sträckläsning blir det alltid att jag har flera böcker på gång samtidigt.

Det där var mina svar på femton snabba, och jag märker att några av svaren har ändrats sedan förra gången. Det kanske är tur det, att man ändrar sig lite med åren… 

Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 av Kristina Henkel och Marie Tomicic

Publicerad den av
1

Åh, den här boken är bara så himla bra! Jisses vad många nya tankar den skapar under läsningen. Den här borde alla föräldrar läsa och fundera över!

Den här boken vill få oss att tänka till om det här med flickor och pojkar – hur vi redan i tidig ålder skapar förutsättningar för dem att träda in i de olika facken. Det är så lätt hänt och vi gör det ofta helt omedvetet. Det handlar absolut inte om att man ska undvika att klä sin dotter i rosa klänning eller sin son i blå byxor. Även om vi redan där ju faktiskt gör ett val. Flickor ska vara fina – ha klänning eller kläder i ljusa kläder som de inte får smutsa ner. Pojkar ska vara tuffa – ha kläder i mörkare färger, som tål att busa och hoppa runt i. Leksaker för pojkar heter t.ex. actionfigurer, medan flickor leker med dockor. Redan i leksaksaffären markeras det med rosa kartonger att det är till för flickor och blå kartonger att det är till för pojkar. Och så säger en del att det är genetiskt, pojkar vill leka med bilar och traktorer och inte med dockor. Just det påståendet illustreras så bra i boken med en teckning av en stenåldersfamilj där sonen leker med en bil gjord av sten medan föräldrarna står och säger att det är genetiskt. Tänkvärt.

Det finns en massa saker man kan göra som föräldrar för sina barn, för att låta dem få ta del av en större vardag än att alltid bli satta i facken pojke och flicka. Boken ger väldigt konkreta exempel på vad man själv kan göra och även hur man kan prata med förskolan om man tycker att det är väldigt uppdelat där.

Jag som själv har jobbat massor med just genusperspektivet under mina år som lärare, kom på mig själv flera gånger med att attans, så där gör ju jag… Det är jättenyttig läsning, och jag tror att det här är en bok som jag måste läsa fler gånger för att uppdatera mig. För jag vill att Mini ska kunna leka med alla, oavsett kön, att hon ska ha kläder som hon kan leka i och får smutsa ner, att hon ska våga använda sin röst och säga vad hon vill och inte vill, att hon ska få leka med vilken leksak hon vill – att hon ska få vara den individ hon vill vara.

Flera gånger under läsningen blir jag faktiskt riktigt förbannad. Har vi verkligen inte kommit längre än så här? Det finns en massa exempel och fakta som jag aldrig ens tänkt på, och det blev en nyttig ögonöppnare.

Det finns så många bra saker i den här boken att jag skulle kunna skriva en hel blogg bara om den. Jag säger bara så här: är du föräldrer se till att läsa den här boken och känner du någon som är gravid så är det en bra present.

Vill du veta mer om boken kan du klicka här.

Släktfeber av Sara Paborn

Publicerad den av
Svara

Jag läste den här boken i somras, men en recension har fått vänta. Mycket på grund av att jag faktiskt inte riktigt vet vad jag tycker om boken. Jag började läsa, kände att nä, vad är det här?, men fortsatte ändå och fastnade sedan i den. Det fanns något i den som lockade vidare i läsningen.

Vi får möta en familj där fastern har dött vid 107 års ålder. Dottern i familjen får ärva fasterns gamla, slitna stuga som ligger på samma tomt som hennes föräldrars hus. Där väljer hon att tillbringa sommaren och samtidigt ska fasterns ägodelar portioneras ut till släktingarna. Hon bor där i stugan tillsammans med pojkvännen, medan han och hennes pappa fixar i ordning den lilla stugan på deras alldeles egna sätt. Till den lilla skaran kommer också mammans syster, som helt uppenbart inte är välkommen men som slår upp sitt tält strax bredvid tomten. Mammans och systerns relation är något ansträngd, för att utrycka det milt. Grävandet bland fasterns ägodelar blir också en slags dykning ner i familjens historia.

Det är något i beskrivningen av karaktärerna som gör att jag först inte vill läsa vidare. De är lite.. tja, speciella. Pappan som går och klappar sig på magen,käkar bananer och hela tiden fäller en massa dryga kommentarer och verkar lite allmänt förvirrad och inte riktigt kontaktbar. Och mamman, den känslokalla, som går omkring i trädgården eller ligger i hammocken och så tydligt spelar upp en teater som hon vill att systern ska se, men som vägrar gå och prata med henne. De känns rätt osympatiska hela högen vid en första anblick och jag vill inte lära känna dem till en början. Men språket och drivet i storyn gör att jag fastnar och faktiskt tycker att det kanske inte är så himla dumt ändå.

På baksidan av boken står ordet absurd, och det är nog ett rätt träffande ord. Alla dessa kufar samlade i en och samma bok, och i centrum en död faster. Det kan inte bli annat än absurt, på både gott och ont.

Lästid?

Publicerad den av
Svara

Den här helgen har försvunnit i ett enda nafs. Svisch, sa det bara och så var helgen förbi! Vad hände? Jag hade planerat att läsa Jag älskar dig inte av Christina Stielli eftersom den ska tillbaka till bibblan i morgon. Men i stället för flera timmars läsande i lugn och ro, som jag föreställde mig, blev det knappt en enda rad läst under hela helgen.

Vad jag har gjort i stället? Vågar jag ens berätta? Jag har sovit bort halva helgen… I lördags steg jag upp kl. 10 och resten av dagen försvann i någon slags förslapphet. Jag var knappt utanför dörren… I dag steg jag inte upp förrän halv elva (!). T steg upp tidigare med Mini, som så klart inte alls vill sova så länge. Själv märkte jag inte ens att de steg upp. Är man trött då eller?

I morgon ska jag i alla fall till bibblan en sväng igen. Jag får väl ställa mig på kö för Jag älskar dig inte igen. Nästa gång den kommer hem ska jag i alla fall läsa den!

Skönhet – till vilket pris? av Rita Stiens

Publicerad den av
Svara

Ojojoj, att läsa den här boken är ett som att få ett riktigt wake up call. Jag var tvungen att diskutera och läsa högt för T vid flera tillfällen, för att ventilera alla fakta. För det är mycket fakta i den här boken. Den redogör väldigt noggrant för hur den kosmetiska världen (hud-, hårvård, smink och liknande) fungerar, både den ”traditionella” och naturkosmetik. Hur produkterna är uppbyggda, hur ingredienserna är behandlade, hur marknadsföringen riktas o.s.v.

Det kan tyckas vara krångligt att hålla reda på alla ämnen – vad de egentligen betyder och vad de har för effekt på kropp och miljö. Fördelen med den här boken är att författaren helt enkelt har skrivit upp 55 olika produkter, från både traditionell och naturkosmetik, och sedan satt tydliga symboler i form av smileys för varenda ingrediens i produkterna samt ett sammanfattande omdöme. På så sätt är det rätt enkelt och överskådligt att se vad olika produkter innehåller och att lära sig vilka ämnen man bör undvika. Och i slutet finns en råvarulista med dessa smileys, som man kan använda till att kolla upp sina egna produkter hemma i badrumsskåpet.

Jag vill bara säga så här – det krävdes en graviditet för att jag skulle börja bry mig om att de produkter jag använder kanske inte är så himla bra varken för mig och barnet eller miljön. Innan läste jag larmrapporter med ett ”jaha, ännu en sak som är farligt…”. Men ju mer jag började läsa desto argare blev jag över att sådana farliga ämnen faktiskt är tillåtna! Och ännu värre – att jag frivilligt lägger ner en massa pengar och dessutom utsätter både mig själv och miljön för det…

En parentes är att jag har superkänslig hud som lätt blir röd och ansträngd och ansiktshuden stramar ofta som om den vore en storlek för liten. Efter att jag började använda naturliga och ekologiska produkter har både hud och hår blivit kanonbra! Alla produkter jag har testat har verkligen funkat, men det är egentligen ett helt inlägg i sig…

Om man jämför den här boken med Badskumt tycker jag att den här är mer faktabetonad medan den andra är lite mer debatterande. Båda är dock lika läsvärda och intressanta. Läs, säger jag bara!

Och, återigen, är man intresserad av att bygga upp ett badrumsskåp med naturliga och ekologiska produkter men inte vet var man ska börja – kolla in Naturligt snygg. Där finns massa recensioner, ingrediensskola, tips och länkar. Där är jag varje dag och hämtar tips.

Bok från Artaromaförlaget.

Nu finns jag där också!

Publicerad den av
2

Jodå, nu finns den här bloggen även på Facebook! Och jag gjorde en like-ruta hit till bloggen som först såg jättefin ut, men som sedan bara föll ihop totalt. Skumt. I alla fall, vill ni följa mig på Facebook är det bara att söka på *malins bokblogg* så borde ni hitta den.

Just nu är det 0 personer som följer bloggen på Facebook så ni kanske kan öka upp antalet lite? 😉

Ja, och om ni också har er bokblogg på Facebook får ni gärna hojta så jag kan lägga till er också på min sida.

Tigerkvinnan av Katerina Janouch

Publicerad den av
2

Det här är den fjärde delen i serien om barnmorskan Cecilia Lund. Tidigare delar är Bedragen, Systerskap och Hittebarnet. Man kan läsa dem som fristående delar, men läsningen blir helt klart bättre av att läsa dem i ordning då de ju bygger på varandra.

I den här delen möter vi återigen Cecilia Lund och hennes familj. Den här gången ligger fokus mer på Cecilia och hennes gamla familj, d.v.s. hennes mamma och systrar. Både hon och mamman får ta emot hot av någon okänd människa, något de båda först håller hemligt. När till slut berättar om hoten undrar de så klart om det är en och samma person som ligger bakom. Cecilia är gravid med femte barnet och hoten mot henne verkar handla just om graviditeten.

I alla böckerna är fokus på relationer och så en bihandling som oftast är av det mörkare slaget. I den här delen känns dock inte bihandlingen som något som händer lite vid sidan av. Det gör faktiskt att den här boken kan vara en av de bästa i serien. Den känns väldigt väl sammanflätad.

Det är intressant att få veta lite mer om Cecilias systrar, vilka mest har skymtat förbi lite hastigt i tidigare delar. Nu får vi veta lite mer om dem och deras liv. Detsamma gäller för deras mamma, och nu får vi också veta mer om hennes alkoholproblem och hur det har påverkat systrarnas uppväxt. Saker som tidigare har anats i de tidigare delarna, kommer här upp till ytan och får svar.

Jag har gillat alla delarna i serien och tycker att de håller en väldigt jämn kvalitet. Det här är nog ändå den bästa hittills, dels eftersom den känns så väl sammanflätad, men också för att man får svar på sådant man undrat över. Sådant som jag har varit nyfiken på. Sedan ska jag erkänna att även Cecilias graviditet och hennes tankar kring den bidrog till att jag gillar boken lite extra.

Precis som de andra delarna är det här en riktig sträckläsarbok. Härlig, skön läsning när det är som bäst. Jag ser redan fram emot att få läsa nästa del i serien! Har du inte läst någon av delarna kan jag varmt rekommendera att göra det!

Bok från Piratförlaget.

En enda

Publicerad den av
4

Av årets nominerade böcker till Augustpriset har jag läst en enda – Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Och jag tillhör dessutom de få som inte är så jätteförtjust i den. Men eftersom hyllningskörerna är så många och jag tror att det är många tonåringar som gillar den här boken, håller jag tummarna för den!

Jag vill bara att du gillar mig av Ingrid Olsson

Publicerad den av
4

Jag har tidigare läst Komma över av samma författare, en bok som jag tyckte väldigt mycket om. Därför blev jag riktigt nyfiken på hennes nya bok.

Den här boken har ett intressant upplägg. Vi får möta 10 ungdomar i en gymnasieklass, och alla får i varsitt kapitel berätta sin egen historia. Den historia som kanske ingen annan i klassen vet att de har. Alla har gemensamt att de går i samma klass och att de just den här morgonen då vi får titta in, sitter i ett klassrum och väntar på sin försenade lärare, samtidigt som de tänker sig bort. Vi hoppar helt enkelt in i deras tankevärld och genom deras ögon får vi se hur de andra eleverna uppfattas.

Det jag gillar med den här boken är att den visar det där viktiga om att alla har en egen historia att berätta, att allt inte syns på utsidan. Att inte döma någon förrän man vet vad som gör att en person är/gör på ett visst sätt. Att alla har en önskan om att få vara omtyckt, gillad, sedd, bekräftad. Alla ungdomar i boken är olika, men ändå i grund och botten väldigt lika.

Eftersom alla får varsitt kapitel blir det inte så djupt. Det stannar vid en kort inblick i deras liv. Å andra sidan tycker jag att det räcker bra så. Den kanske inte lämnar kvar något djupare avtryck, men det är en lättläst och intressant bok.

Bok från Rabén och Sjögren.

Titlarna berättar

Publicerad den av
Svara

Jag såg att flera olika bokbloggare svarat på en rolig titelenkät från Bokstävlarna. Den går ut på att man ska svara med olika titlar från sin bokhylla. Jag har ingen direkt bokhylla att utgå från, så jag tar helt enkelt titlar från de recensioner jag har gjort här på bloggen. Det gjorde enkätsvaren lite svåra, men hej – är det utmaning så är det!


Vem är du? Fröken duktig
Hur önskar du att du kunde vara? Tigerkvinnan (recension kommer i veckan…)
Vad gör du helst en ledig dag?  Ljudet av ditt hjärta
Beskriv ditt favoritdjur.  En sorts kärlek
Hur ser du ut?  Kom i form efter förlossningen
Beskriv ditt humör idag.  Man överlever, jag lovar
Vad är viktigast i ditt liv?  Lyckan, kärleken och meningen med livet
Vad är helt oviktigt för dig?  Motsatsen till kärlek
Beskriv en plats du trivs på.  Välkommen hem
Beskriv något du tycker är vackert. Bebisbekännelser 
Vad längtar du efter mest just nu?  Saker som aldrig händer
Vad längtar du inte alls efter? Decembergatans hungriga andar

Señor Peregrino av Cecilia Samartin

Publicerad den av
2

Tidigare i år läste jag Drömhjärta av samma författare, och eftersom jag verkligen älskade den boken ville jag läsa mer av henne. Det här är hennes debutbok, en bok som har blivit verkligt hyllad.

Jamilet föds av sin unga mamma i en liten mexikansk by. Hon har ett fruktansvärt födelsemärke som täcker en stor del av ryggen och ner till benen. Invånarna i byn tror att det är djävulens märke och hon blir utstött av byborna som är rädda för henne. När mamman dör bestämmer hon sig för att fly över gränsen till USA, där hon hoppas kunna jobba ihop pengar för att kunna operera bort födelsemärket. För att få ihop pengar tar hon jobb på ett mentalsjukhus där hon får i uppdrag att ta hand om Señor Peregrino. Hon varnas för att lyssna på hans berättelser, men när han hotar att avslöja att hon är illegal invandrare tvingas hon att lyssna till hans berättelser. Ganska snart finner hon sig trollbunden av det han berättar och ser fram emot att få höra historian.

Det är inte riktigt rättvist, för jag jämför så klart med Drömhjärta och jag tycker inte att den här boken är riktigt lika bra. Språket flödar lika vackert här, men det är inte riktigt lika stark story. Därmed inte sagt att det är dåligt. Jag gillar att följa Jamilet och hennes livshistoria, och det är lika intressant att följa Señor Peregrinos egen berättelse. Den senare får dessutom en intressant tvist på slutet som blir lite av ett aha-moment.

Den här boken känns som en hyllning till berättartraditionen. Och precis som i Drömhjärta tycker jag att karaktärerna är härliga även i den här boken. De har alla en speciell twist, eller vad jag ska kalla det. Både story och karaktärer är Samartins styrka.

Jag kan inte riktigt hylla den här boken såsom andra har gjort, men jag gillar den. Det är trevlig läsning, bra underhållning. Men om man bara ska läsa en bok av Cecilia Samartin tycker jag att man ska läsa Drömhjärta. Nu är det ju i och för sig så att alla andra verka tycka tvärtom… Alla andra hyllar Señor Peregrino och smådissar Drömhjärta. Ja, ni får läsa och avgöra vilken av dem ni gillar bäst. För läsa i alla fall någon av dem bör ni definitivt göra!

Hoppas av Åsa Anderberg Strollo

Publicerad den av
5

Usch, säger jag bara. Det här är en riktigt tung bok, jobbig läsning som kryper in under skinnet. Jag var faktiskt tvungen att lägga ifrån mig den ett tag och fundera på om jag ens ville läsa ut den. Om jag orkade. Men så kände jag att jag inte skulle få någon ro om jag inte fick veta hur det gick för Jonna och de andra, att jag hade någon slags skyldighet mot dem att läsa färdigt. Jag plöjde sista biten, men usch.

Boken handlar om Jonna, 16 år och från Kolsva. Hon längtar som allra mest till den här julen eftersom hennes mamma faktiskt har tagit ledigt några dagar för en gångs skull. En jul med mamma, och inte bara med mormor. Men så sviker hennes mamma igen när hon blir medbjuden till Mallorca av pojkvännen och lämnar Jonna och mormor hemma. Jonna tar ett impulsivt beslut att helt enkelt dra hemifrån. Hon sticker till Stockholm där hon ska hitta jobb och egen bostad, visa att hon kan klara sig utan dem. Men det visar sig bli svårare än hon trott. I Stockholm möter hon också Alex och Elina, som redan gett upp hoppet.

Samma författare har också skrivit boken Bryta om, som blev nominerad till Augustpriset 2007. Även den en oerhört stark bok om en ung tjej som kämpar för överlevnad. Samma sak gäller för den här boken. Det handlar om överlevnad, att kämpa i sin vardag, att hålla sig flytande. Och framför allt – att aldrig sluta hoppas.

Det är som sagt tung läsning. Det är många vuxna som sviker och inte fixar sin föräldraroll, vilket lämnar barnen åt ett utsatt öde. Jag blir särskilt illa berörd av bebisen som blir rufft behandlad av sin fulla mamma, som i sin tur blir slagen av sin man. Och sedan tar de bebisen i bilbarnstolen, sätter sig i bilen och kör fulla…

 

 

Hur är du som läsare?

Publicerad den av
2

Det undrar Enligt O. Och jag svarar så här:

snabb  långsam – fast vissa böcker tycker jag kräver att läsas långsamt för att kunna njutas

läser alla ord  skummar en del – jag måste svara bägge alternativen här. om boken är sådär superspännande skummar jag en del för att komma till slutet, men om det i stället är en språkligt vacker bok vill jag njuta av varje ord.

gillar långa beskrivningar hoppar över det som inte för historien framåt

kommer ihåg detaljer kommer ihåg i stora drag – om det är en bra bok, en dålig bok kan jag glömma även de stora dragen av efteråt.

undviker tjocka böcker läser gärna tegelstenar – det finns så många böcker jag vill läsa och jag vill inte att en enda tjockis ska hålla mig upptagen under för lång tid.

tycker om tunna böcker tycker att tunna böcker ofta saknar något – fast det beror på vad som menas med tunt. under 100 sidor blir lite väl tunt.

idealboken är på mindre än 400 sidor idealboken är på mer än 400 sidor

tjuvkikar på slutet läser aldrig slutet förrän boken är just slut – att läsa slutet i förväg vore ju lika illa som om någon berättar vad det är i alla julklappar innan man öppnar dem!

väljer efter omslag skiter fullständigt i ytan

läser baksidetexter undviker baksidetexter

väljer boken efter rekommendation vill helst välja själv – jag känner att jag måste svara bägge här. jag läser och får rekommendationer från massor av bokbloggar, men älskar också känslan av att gå i en bokaffär eller i bibblan och bara titta och känna och välja utan några som helst ”fördomar” om böckerna.

rekommenderar ofta böcker till andra rekommenderar sällan böcker – på bloggen, men aldrig i verkligheten. varför det är så vet jag inte.

hör det jag läser i huvudet hör aldrig det jag läser – särskilt riktigt vackra böcker, språkmässigt sett.

gillar ljudböcker gillar inte ljudböcker

läser främst böcker i en genre gillar att variera min läsning – alltså, jag gillar att variera min läsning, men jag styr nog ändå gärna in den på bekanta spår. tyvärr.  

läser alltid på svenska läser på flera språk – fast just nu är det bara svenska som gäller för min amningshjärna. kanske lite, lite engelska också. lite.

är bra på att komma ihåg böcker jag läst glömmer lätt bort både titlar och författare – jag är superimpad av bokbloggare som slänger sig med titlar och författare som de läst tidigare, gör jämförelser och ditten och datten. jag kommer inte alls ihåg så lätt. om jag har bloggat om dem tidigare kan jag ta det till hjälp, men det som lästes FB är liksom lite bortblåst…

skriver upp det jag läser skriver inte upp det jag läser

läser varje dag läser mer sällan – oftast varje dag, men ibland blir det inte av.

tycker att läsning är avslappnande tycker att läsning är ansträngande – finns inget mer avslappnande än att lägga sig i soffan med en bok, nyduschad, det sista man gör innan läggdags. det är nedvarvning då det är som bäst.

Ja, sådan läsare är jag! Hur är du?

 

Spännande filmatisering

Publicerad den av
4

I går kväll såg vi The Lincoln Lawyer, med Matthew McConaughey (en av mina absoluta favvoskådisar) i huvudrollen. Han spelar advokaten Mickey Haller som får ett fall där han ska försvara en ruskigt rik kille som anklagas för att ha misshandlat en kvinna svårt, något han förnekar. Det verkar vara ett solklart fall och han får bra betalt. Det dröjer dock inte länge förrän han inser att det är något lurt med det hela. Det är en helt otroligt bra och mycket sevärd film! Spännande in i det sista, intressant, klurig och med många bra skådisar. Marisa Tomei, Ryan Phillipe och William H. Macy gör alla bra prestationer i filmen.

Filmen är baserad på Michael Connellys bok med samma namn (från början kallad I lagens limo). Jag har inte läst boken, eller något annat av författaren. Hans böcker är inget som direkt lockar mig, men den här boken skulle jag faktiskt kunna tänka mig. Det är lite John Grisham över det hela.

Kolla in trailern till filmen här.