Jag har helt missat vem Haley Pham är, men jag blev nyfiken på boken och dess beskrivning som en second chance-romance. Jag fick dock lägga ner den ganska snart eftersom jag retade mig på språket. Den fick senare en ny chans och då gick läsningen bättre.

Boken handlar om Blair som återvänder till sin hemstad då hennes gammelmoster ligger för döden. Hon tänker stanna över sommaren för att hjälpa sin mamma med allt, och när hon söker jobb i stadens café upptäcker hon att Declan är chef där. Declan som var hennes stora vän och crush under uppväxten. Efter en tragisk olycka sista året på high school förändrades dock allt och de har inte haft kontakt på fyra år. 

Som sagt, språket i den här boken var ingen höjdare. Alldeles för många beskrivningar och liknelser. Det kändes som om boken inte var riktigt genomarbetad, som om man läste ett tidigt utkast. Dessutom tilltalade hon läsaren flera gånger och det är något jag verkligen avskyr i böcker. 

När det gäller handlingen så förstod jag aldrig riktigt varför de inte haft någon kontakt alls under fyra år? Just detta upplägg att ett missförstånd gör att man bryter all kontakt, är något jag har svårt för i böcker. Att gå från att vara bästa vänner till att inte ens höras? Att inte ens kolla med varandra om något missuppfattats? Nja, jag gillar inte det upplägget.

Men, allt inte boken var inte dåligt. Jag tyckte det var en gullig berättelse och jag gillade miljön och alla karaktärer. Jag tyckte väldigt mycket om alla illustrationer i boken men jag förstod mig inte alls på tillägget i slutet med författarens anteckningar. Det kändes på något sätt som om författaren är större än boken? 

Det blev tyvärr ett nja från min sida. Boken har potential men hade behövts bearbetats mer.