Det är jag som är Caroline av Peter Barlach

det är jag somJag har inte läst något av Peter Barlach tidigare, men tydligen har han under en tid skrivit replikerna till Helge Skoog i Halv åtta hos mig. Och med tanke på hur roligt och ordvitsigt det programmet är blir i alla fall jag nyfiken på att läsa vad han har skrivit i bokform.

Caroline är 17 år och bestämmer sig för att flytta hemifrån då hon helt enkelt inte står ut hemma längre. Hon är fast besluten att lyckas i livet och hon gör det som behövs för att komma dit hon vill, med hjälp av ett jäkla självförtroende, charm och en enorm vilja. Hon fixar både jobb och boende på kort tid och hon håller sin mamma kort för att markera sin självständighet. Bakom hennes starka fasad döljer sig dock en stor tragedi, med en söndrig familj, död bror och alkoholism. Det är först när hon möter Stephanie, som själv bär på ett stort bagage, som hon orkar ta itu med sin bakgrund.

Det finns saker som jag älskar med den här boken och det finns saker som gör att jag inte ens vill fortsätta läsa. Det är en konstig känsla – att både vilja sluta och läsa vidare på samma gång. Om jag ska börja med det negativa så har jag ibland väldigt svårt för Caroline. Hon är bara 17 år men har ett så avancerat sexliv att jag nästan blir lite rädd. Det är dessutom väldigt närgånget skildrat och jag tycker att det blir lite för mycket, snudd på obehagligt att läsa. Jag har svårt att se henne som bara 17 år, och hennes ålder känns fel på fler ställen – hon är lite för kunnig och insatt i många situationer för att det ska kännas riktigt troligt. Hon känns mer som tjugo plus än en tonåring och hon känns väldigt långt ifrån både mig själv och mina kompisar som vi var när vi var 17.

Men så finns det en annan sida i boken, den som handlar om det språkliga och uppbyggandet av berättelsen. Det är så snyggt gjort. Detaljerna med maten som får det att vattnas i munnen, de ibland så fyndiga dialogerna, språket som flyter. Jag gillar allt det där jättemycket och det får mig att läsa vidare och vilja veta hur det ska gå. Den får mig att (nästan) förlåta att Caroline egentligen borde vara 10 år äldre.

Och så älskar jag det här med maten i boken. Det är mycket mat, och väldigt ingående beskrivet hur man gör och vad man inte bör göra. Det är matnörderi på hög nivå. Och just det där nördiga är något som jag tycker om att läsa i böcker. Det ger det där lilla extra till storyn, ger en personlig touch som jag tycker om. Och att Peter Barlach kan det där med mat märks väl. Kolla på recept.nu så kan du hitta en del recept av honom. Det hade varit ännu roligare om man kunde hitta recepten från den här boken där. Det hade varit nörderi på allra högsta nivå.

Läs mer om boken här.

En sista växel innan nyår

Nu blir det en hel radda recensioner, inför nästa års-utmaningar, bästa 2012 och lite annat de kommande dagarna. Innan nyår alltså. Och det är visst bara ett par dagar dit, insåg jag nyss. Mycket som ska skrivas innan dess.

Och ja, en av årets absolut bästa böcker läste jag ut tidigare i kväll. Jisses vilken bok. Den bara måste ni läsa. Jag är lite omtumlad efter läsningen, så bra var den. Det är rätt häftigt när man blir så golvad av en bok.

En riktig vill-ha-bok

fotografernas bästa bilderVissa böcker kilar sig fast lite extra i det där vill-ha-facket. Hjärtat börjar slå lite snabbare bara vid åsynen av omslaget. Så var det för mig när jag fick hem bokklubbstidningen och fick syn på Fotografernas bästa bilder. Oh my, det är en bok som jag vill ha. Ni vet kanske vid det här laget att fotografering är ett stort intresse hos mig. Och omslaget till boken, visst är det vackert? Jag kan inte se mig mätt på fotot.

Synd att jag såg den först nu efter julen, annars hade det ju varit en perfekt julklapp till mig! Och med ett halvår till födelsedagen inser jag att jag nog får köpa den i present till mig själv i stället. En nyårspresent kanske? Finns det sådana?

När 2 blev 3 av Daniel Åberg och Johanna Ögren

närtvåDet här är en sådan där bok som jag kastar mig över som småbarnsförälder. För att läsa och se om andra känner likadant, har upplevt samma känslor, tankar och bekymmer. Och jag är nördigt intresserad av ämnet alltsedan min egen graviditet och förlossning och upplevelser av att bli mamma.

Vi får följa både Daniel Åbergs och Johanna Ögrens tankar och upplevelser om tiden för förlossning och första tiden därefter. I vartannat kapitel berättar de mycket ärligt och med stor värme om hur de kände och tänkte. Och efter att ha gått igenom samma sak själv kan jag inte annat än känna igen mig. Särskilt roligt tycker jag att det är att läsa om de misstagen man gör som förstagångsförälder. Hur man glömmer skötväskan hemma bara för att råka ut för en stor blöjincident. Eller hur man tror att man har planerat in allting perfekt – att bebisen sover där och så får jag en stund där. Som när Daniel ska gå på bio och tror att sonen ska sova lagom tills de kommer dit, men i stället sover han hela vägen fram till bion och är vaken under själva bion. Känner igen det där…

Framför allt känner jag igen mig i deras funderingar. Att den där lilla söta bebisen kommer att växa upp till en tonåring – och bli hur då? Eller rädslorna inför sin egen dödlighet som blir så påtaglig och skrämmande när man blir förälder. Alla faror som finns därute. Det är mycket som bubblar i huvudet när man precis fått barn och det är skönt att få läsa och känna igen sig i en annan förälders upplevelser. Det är riktigt skön läsning. För i grund och botten tycker jag att den här boken säger att det är ok att göra fel, att allt inte blir perfekt, att alla (eller i alla fall de flesta) förstagångsföräldrar är oroliga ibland. Det finns inget ”gör så här” eller ”gör inte så här” i den här boken. Bara verkliga upplevelser och tankar från någon som har gått igenom den där första så jobbiga och omvälvande tiden.

Det här är en perfekt ge-bort-present till nyblivna föräldrar, eller kanske hellre – blivande föräldrar. För man kan lika gärna läsa den innan barnet kommer. Jag hade väldigt gärna läst den här innan dotterns ankomst, som en förberedelse inför vad som komma skulle. För alla är så duktiga på att säga att det är omvälvande att bli förälder, att allt kommer att förändras och hur trött man kommer att vara. Alla är duktiga på att säga det, men ingen har verkligen kunnat gestalta det eller visa vad alla dessa påpekanden egentligen innebär. Men allt det finns i den här boken. Så läs! Eller ge bort till någon som snart ska få barn.

Läs mer om boken här.

Olycksfågeln av Camilla Läckberg

olycksfågelnDet här är den första boken jag har läst av Camilla Läckberg. Jag har flera gånger försökt läsa debuten Isprinsessan, men varje gång har jag suckandes lagt den åt sidan efter bara några sidor. Efter otaliga försök att få den läst bestämde jag mig för att lägga den helt åt sidan och i stället testa en bok längre in i serien, för att se om det kanske blir bättre med tiden. Och jodå, den här boken kom jag igenom.

Huvudpersonerna är Erika och Patrik, som jag antar är de som återkommer i varje bok. Erika är mammaledig med parets första barn, samtidigt som hon får hjälpa och ta hand om sin syster och hennes två barn. Systern har råkat ut för något traumatiskt (jag antar att det finns förklarat i någon tidigare bok) och tillbringar nu en stor del av sina dagar i sängen, oförmögen att ta sig till något. Dessutom ska Erica och Patrik gifta sig inom bara några veckor och hon har ett bröllop att planera, vilket går sådär. Patrik å sin sida har fullt upp med jobbet. Han får en ny kollega, Hanna Kruse, och det pågår en dokusåpa i stan där en av deltagarna hittas mördad. Förutom detta mord hittas en kvinna död i en bilolycka som misstänks vara ett mord.

Det är verkligen en klassisk deckare, både i form av upplägg och innehåll. Kursiverade avsnitt där man som läsare får följa mördarens tankar, pusselbitar som läggs på plats, misstänkta som förhörs, ledtrådar som följs upp. Allt finns där och det är klart att man som läsare funderar över vem mördaren kan vara. Och ja, förutom mordutredningen finns jobbiga chefer, privata bekymmer och vardagsliv.

Så, vad tyckte jag då? Jag är ju ingen deckarefantast, men om jag nu läser deckare vill jag att de ska vara ganska snälla och oskyldiga – och det är den här. Men den är ärligt talat rätt så tråkig. Jag fångades inte av varken story eller karaktärer och dialogen kändes ganska krystad. Den kändes ganska platt och intetsägande, men det å andra sidan precis så som jag brukar tycka om just deckare. Det är helt enkelt inte min typ av genre.

Men nu har jag i alla fall läst något av Läckberg, vilket jag har velat göra länge – för att få en inblick i varför hon är så populär. Och visst kan jag förstå varför hon är så populär, varför så många läser henne. För min egen del blir det däremot inget mer läst av henne. Det räcker bra med den här inblicken. Och därmed kan jag också bocka av henne från årets Boktolva.

Inför Författarfemman 2013

FörfattarfemmanJag tänkte köra en ny utmaning inför 2013 – en Författarfemma. I motsats till Boktolvan ska den innehålla författare som jag redan har läst något av, och som jag gärna vill läsa mer av. Ibland känner jag att en del författare försvinner i mängden böcker här hemma. Författare som jag har läst och tyckt väldigt mycket om, och som har skrivit fler böcker som jag säkert skulle tycka lika mycket om. Men jag tar liksom aldrig tag i det. De glöms bort.

Jag har flera gånger tänkt att jag t.ex. skulle vilja läsa allt Nicholas Sparks har skrivit. Men gör jag det? Nope.

Nästa år tänker jag försöka läsa mer av åtminstone 5 författare som jag har valt ut bland mina favoriter. Fem författare låter kanske lite, men jag har fler utmaningar på g samt vill ju kunna läsa en massa spontana infall också. Så Författarfemman it is. Och följande 10 författare har jag valt ut:

1. Lisa Genova

2. Nicholas Sparks

3. Kristin Hannah

4. Linda Olsson

5. Sarah Dessen

6. Jennifer Crusie

7. Joyce Carol Oates

8. Sonya Sones

9. Isabel Allende

10. Jodi Picoult

Det var skitsvårt att välja ut 10. Dessutom har jag fuskat lite, för en del favoriter tänker jag kommer ut med nya verk under 2013 (Katerina Janouch t.ex. och kanske Johanna Lindbäck?) men de är så självskrivna att det nästan vore fusk att ta med dem här. Nä, här är det främst författare som har gamla böcker som jag inte har tagit del av. Än. Det gör jag under 2013, förhoppningsvis om allt flyter på.

I bloggens begynnelse körde jag ju Bokfemman, men nu är det alltså dags för Författarfemman. Jag verkar gilla fem helt enkelt.

Inga hårda klappar under granen

Nope, tomten kom inte med några hårda klappar till mig i år. Så det var ju en väldans tur att jag köpte egna hårda julklappar till mig själv. Två av dem är redan utlästa (recensioner kommer i dagarna) och de andra tre ”får” jag ju inte läsa förrän efter nyår. De ska läsas inför nästa års Boktolva är tanken, så att läsa dem innan nyår vore ju faktiskt lite fusk.

Och jag tror att bara för att jag inte får läsa dem vill jag läsa dem extra mycket. De står där i hyllan och skriker efter mig. Nyårsdagen – då jädrans ska jag greppa tag i dem det första jag gör.

Läser just nu

Det har blivit mycket läst i jul, en hel del utläst men också en hel del påbörjat. Just nu är det slalomläsning som gäller, kanske för att jag inte har hittat kartongerna med de där böckerna jag egentligen skulle vilja läsa nu. Som Nicholas Sparks. Åh, vad jag skulle vilja läsa någon smäktande kärlekshistoria nu. Men jag kommer inte ihåg i vilken låda böckerna ligger, så jag får vänta på det.

Däremot har jag läst ut flera riktigt bra böcker och kommande dagar ska jag skriva ihop en rad recensioner om dem. Jag ska bara… Ja, ni vet. Under julen är det så mycket annat man ska göra. Som att umgås med sin fina familj, dra dottern i pulkan. Sådana saker.

I alla fall. Läser just nu:

förr eller senareI datorn: Den otroligt populära och hyllade Förr eller senare exploderar jag av John Green (The Fault in Our Stars på engelska) som också har skrivit Var är Alaska? Boken släpps på svenska i januari så håll utkik då! Jag har fått en liten förhandstitt på boken och är very, very nyfiken kan jag säga. Än så länge gillar jag vad jag läser.

konsten attI Ajfånen: Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran, en bok som hyllats lite här och där. När jag läser statusuppdateringar av vänner på FB som hyllar den, som vanligtvis inte läser så mycket – då blir jag nyfiken. Och efter att ha läst en riktigt underhållande intervju om just Caitilin Moran tog nyfikenheten överhanden och jag lånade hem den till Ajfånen. Fast, jag är inte särskilt impad. Ännu. Jag fattar ärligt talat inte riktigt vad jag läser, eller så är det helt enkelt så att mina förväntningar på den inte alls stämmer med vad jag nu läser.

tre enklaI fåtöljen: Tre enkla regler finns inte – en romanskola av Elisabet Norin, om skrivandets hantverk. Tips och handfasta råd hur man blir en bättre skribent. Otroligt intressant och givande läsning som gör att det kliar i fingrarna. Jag kan bara läsa små doser i taget för att inte bubbla över av tankeverksamhet.

Julhälsning

jul2012

 

En riktigt God Jul vill jag önska er, mina bloggläsare. Tack för att ni läser här och förgyller min blogg med era kommentarer! Jag blir glad ända in i hjärtat för minsta lilla kommentar. Det är så roligt att kika in och hitta nya kommentarer, det är nästan som julafton varje dag ju. 🙂

 

Läser just nu

anna-och-matsI går påbörjade jag Anna och Mats bor inte här längre av Helena von Zweigbergk. Hon finns med på årets Boktolva, mycket pga de lovordande recensioner jag har läst om just den här boken. Och jag måste säga att jag gillar det jag läser, väldigt mycket. Det här är precis min typ av bok – vardagligt, enkelt och träffsäkert.

Det var svårt att lägga ifrån sig boken och gå och lägga sig. Jag hade gärna legat och läst hela natten bara för att få läsa ut den på en gång. Men, i dag är sista jobbdagen innan jullovet kickar igång, så jag kunde inte tillåta mig en sömnlös natt riktigt än. I dag blir det avslutning, julgröt och Tack- för-den-här-terminen-mingel med kollegorna. Sedan kommer jag att checka ut för den här terminen, ta jullov och dra på mig mysbyxorna för ett par veckor framöver. Det ska bli så fantastiskt skönt att få vara ledig. Och vi har inga stora planer alls. Vi ska umgås och bara mysa här hemma, försöka få ordning bland flyttlådorna. Jag kanske t.o.m. hittar alla mina böcker och kan få upp dem.

Åh, du sköna jullov. Du är såååå välkommen!

Revolt av Suzanne Collins

revolt

Det här är tredje och avslutande delen i trilogin om Hungerspelen. Första delen Hungerspelen och andra delen Fatta eld är två spännande och fängslande böcker som gör läsningen av tredje delen till ett måste. Särskilt efter den cliff hanger som man lämnas med efter andra delen. För er som inte har läst böckerna vill jag börja med att säga – läs! Och för er som inte har läst och inte vill få avslöjat vad som händer – skippa att läsa vidare för att inte eventuellt få en massa spoilers.

I den andra delen hintades hela tiden om en pågående revolt runt om i Panem, och i slutet blev ju Katniss utlyft ur Hungerspelen av revolterna. Nu är revolten i full gång i de flesta distrikt, ledd av det tidigare okända distrikt 13 där de legat långt fram i reovltplaner under en lång tid. Katniss tas dit och blir insatt i hur folket i distriktet har levt under jorden i många år och byggt upp sitt samhälle där. De vill ha henne som ”härmskrikan”, den som kan uppmana resten av landet till revolt för att slutligen störta regimen. Hela landet har sett henne i Hungerspelen och hon har blivit en symbol för upproret, något hon själv först har svårt att ta till sig. Men hennes största mål är att själv få döda president Snow och hon lägger fram sina motkrav för att ställa upp som härmskrika. Men ju mer hon deltar i revolten och lär sig, desto mer frågar hon sig vem hon egentligen kan lita på.

Har man läst de två första delarna är det ett måste att få veta avslutningen, att få veta hur det går med revolten och alla karaktärerna. Och jodå, svaren kommer. Innan läsningen lade jag ut en fråga på min Facebook-sida om Revolt var lika bra som de första delarna, och svaren blev att den inte var det. Att den inte är lika spännande, att den är mörk. Och jag kan hålla med. Det kanske är ofrånkomligt att en serie som handlar om kampen mellan gott och ont avslutas med ett mörkt slut när allt slutligen ska göras upp. I Hungerspelen är det väldigt rått och blodigt i slutet, men samtidigt hade det varit svårt att undvika eftersom det handlar om uppgörelsen mellan rebeller och regim.

Än så länge har bara första delen kommit ut som film, en filmatisering som jag tyckte var bra men där en del saknades. Om man inte har läst boken innan känns det som om man missar en del. Nästa film kommer någon gång nästa år om jag har förstått det hela rätt. Det känns som ett väldigt långt uppehåll mellan filmerna?

Som sagt, läs serien och rycks med i spänningen. Perfekt julläsning då du har hela tre delar att läsa och plöja. Se bara till att alla delar finns hemma när du börjar läsa.

Bokig julklapp till en liten

Såklart att även Mini ska få en bok i julklapp. Hon älskar böcker, men hon är inte särskilt rädd om dem och hon har inte så många hela böcker kvar nu. Många är sönderbläddrade, smakade på, rivna i, knäckta och ivägkastade. Stackars böcker. Men det är väl som det ska vara när man inte ens har fyllt 2 år.

Stora favoriten bland böckerna är fortfarande Knacka på av Ann-Clara Tidholm. Den vill hon läsa och knacka i varje dag. Och peka på bilderna och härma efter mig när jag säger vad vi ser på bilderna.

wirsen-stina-hejTill jul ska hon få en av Stina Wirséns böcker, Hej!, som jag har förstått är populära. Jag har bläddrat lite i den och gillar vad jag ser så det ska bli spännande att se vad Mini tycker. Å andra sidan har hon tyckt om alla böcker hon har fått av mig och hon bläddrar gärna även i mina böcker när hon får tillfälle. Och allra helst i tidningar där det finns så många spännande bilder att peka på och säga ord och namn till.

Kanske, kanske blir det ännu en bok i julklapp till henne. Om jag hinner ut och julshoppa något mer. Tips tas gärna emot!

Att ge julklappar till sig själv

Det måste man, eller hur? Köpa i alla fall några julklappar till sig själv, för att säkra att man har böcker att läsa hemma under julhelgen. Eller rättare sagt, säkra att man har rätt böcker hemma att läsa.

I dag kom mitt julpaket, och i det låg både böcker som ska läsas under julen och böcker som ska läsas inför nästa års Boktolva. Och vem vet, kanske är någon av dem en blivande hyllvärmare? Det är konstigt det där – man köper ju bara böcker man vill läsa men ändå blir de stående i bokhyllan år ut och år in.

sjuJonathan Tropper har jag hört så många lovorda, så han hamnar på nästa års Boktolva. Kristin Hannah har jag läst och tyckt om innan, och just den här ska tydligen vara en riktig snyftare – det blir julläsning. Nawal El Saadawi står också på nästa års Boktolva.

goingÄven Alexandra Potter finns med på nästa års Boktolva, efter alla hyllningar. Helena von Zweigbergk finns med på årets Boktolva, men är än så länge oläst. Det här blir nog den bok jag startar med från paketet.

Jag har faktiskt fått fler bokpaket nyligen, men med flyttstök och sjukdom och betygsättning och… Ja, ni fattar. Det har inte hunnits med. Och jag sprang runt som en tok i lägenheten för att hitta sladden till kameran och kunna föra över bilderna till datorn. När jag insåg att det var dags att ge upp fick jag syn på att sladden redan satt i kameran… Jag hade visst lämnat kvar den i kameran just för att jag visste att den lätt skulle försvinna i flyttkartongerna annars. Bra att vara förutseende när man inte kommer ihåg det…

I förra bokpaketet fanns två böcker som jag verkligen, verkligen har längtat efter. De ska också in under kategorin att-läsa-under-julen. Det blir nog mycket läsning under julledigheten för min del. Härligt! Precis som det ska vara.

 

 

Böcker A-Ö ~N

Veckans bokstav är N. Utmaningen är att nämna en bok, en författare samt en karaktär på bokstaven. Någon som ni gillar, avskyr, skrattar åt, gråter till, skräms av. Ja, listan kan göras lång men motivera ditt val så vi vet om det är något vi ska testa eller strunta i.

N

Författare på N: Jandy Nelson. Jag har bara läst en enda bok av författaren – Himlen börjar här, men det var en så otroligt fin bok att den fortfarande finns kvar i mina tankar. Det var främst karaktärerna som satte sig fast, som vänner man har upplevt något speciellt ihop med och som man aldrig kan glömma. Så himla fina karaktärer. Jag hoppas hon tänker skriva fler böcker, för det vore synd om det här blev hennes enda bok.

Bok på N: Det finns bara en bok med ett stort N som kan vara här – The Notebook av Nicholas Sparks. Finaste kärlekshistorian någonsin. Alltså verkligen. En bok (och filmatisering) man absolut inte får missa. En av mina absoluta favoritböcker, för dess värme, kärlek, story och karaktärer. Noah är en sådan där karaktär jag önskar fanns i verkligheten, och eftersom det gäller bokstaven N den här gången kan även han nämnas inför nästa kategori.

Karaktär på N: Nora i Drömhjärta av Cecilia Samartin. Ytterligare en favoritförfattare som tecknar fantastiska karaktärer som naglar sig fast i minnet. När jag tänker på Nora tänker jag på Kuba, varma vindar, ett liv som plötsligt ändras, att ryckas upp med rötterna. Det är en bok som jag beskrev som intressant, spännande och fängslande, en bok som gav mig gåshud under läsningen. En bok som berörde och som fortfarande finns kvar i tankarna.

För min del blev det tre riktiga favoriter den här gången. Bokstaven N är en riktig bra bokstav i min bokvärld, verkar det som.

Vill du vara med på utmaningen? Svara i din blogg och lämna en kommentar här så att vi kan hitta dina svar.