Författararkiv: *Malin*

Några vackra hyllvärmare

Publicerad den av
12

DSC_2255DSC_2258De är vackra, men olästa. De har stått där i hyllan i flera år nu utan att få någon uppmärksamhet från mig. I rättvisans namn har de faktiskt legat nedpackade i flyttkartonger de senaste tre åren så de har inte ens fått chansen att synas. Men nu när vi flyttade gick jag igenom kartongerna på jakt efter olästa böcker att sätta upp i vår för nuvarande enda bokhylla. Den rymmer inte mycket, och böckerna står redan i dubbla rader med påbörjad byggnation även på höjden. Så länge vi trängs i den här lilla lägenheten får det vara så. När vi hittar Huset med stort H ska det bli ändring på det. Då ska alla böcker upp, bokhyllor köpas och ordningen återställas.

De två på översta fotot hamnade på min Boktolva för 2013 eftersom det är författare jag har velat läsa något av länge. Och som sagt, jag behöver en liten push för att läsa utanför min bekvämlighetszon. Den undre boken har ett av de vackraste omslagen, tycker jag. Men ändå är den hopplöst oläst och den fick inte ens chansen att vara med på någon utmaning – eller jo, den där om att läsa hyllvärmare, men där finns redan många tävlande.

Någon som läst böckerna? Jag har börjat lite, lite smått i Kate Atkinsons Känslomässigt udda, men bara några sidor så jag har inte hunnit få någon känsla för den än. Den har så himla fint omslag tycker jag. Blicken fastnar på den.

Läsutmaningar 2013

Publicerad den av
14

I år har jag satt upp några läsutmaningar för mig, för att styra upp läsningen till viss del. Inte helt, för då dör läslusten omedelbums. Men en del. Jag tycker att det är roligt att vidga vyerna, öppna ögonen för nya författare, särskilt sådana som kanske aldrig skulle bli lästa om jag inte pushade mig själv inför det.

När jag var yngre lästa jag baaara hästböcker, och då menar jag verkligen baaara. Och det var ingen som hjälpte mig ut ur träsket heller, visade på andra författare och böcker som jag kanske skulle gilla. Jag önskar att det var så för jag hade behövt hjälp med att hitta nya vägar. Nu fick jag på egen hand börja gå igenom mammas bokhylla, eller försöka lyssna på vad kompisar sa att de läste.

Med den kunskapen i minne vill jag hela tiden försöka utveckla mitt läsande. Jag lär nog aldrig bli en deckarefantast, det har jag insett för länge sedan, men jag kan hitta deckare som är lite snällare som jag faktiskt kan tycka om. Och jag kan hitta författare som jag först kanske tror inte alls passar mig, men som visar sig vara alldeles perfekta för mig. Överraskningar som kommer just för att jag försöker hitta nya vägar.

Så i år ska jag därför köra fyra (!) olika utmaningar. Det kan låta mycket, men egentligen är det två + två. Två av dem ska slutföras i år och två av dem är egentligen mer evighetsprojekt som i alla fall ska finnas med i bakhuvudet.

1. Författarfemman – för att läsa mer av de där författarna som jag redan kommit att älska och vill läsa mer av.

2. Boktolvan – för att hitta nya författare och favoriter efter tips från andra.

3. I bokhyllan – för att läsa fler böcker ur min egen bokhylla, böcker som har blivit stående olästa i bokhyllan. Där finns garanterat en del missade pärlor. Och det är en omöjlighet att läsa mig igenom tre överfulla flyttlådor av olästa böcker i år, men några kan jag i alla fall bocka av från listan. Däremot skulle jag kunna slutföra projektet att skriva upp alla olästa böcker på listan, för just nu är det väldigt ofärdig.

4. Nobelpristagare – för att jag har läst pinsamt få pristagare. Men, det här är ingen utmaning jag tänker göra färdigt under året, men jag vill i alla fall läsa ett par, tre, fyra stycken under året.

Så, en tjugotal böcker blir det som jag styr upp läsningen på – resten får läslusten styra. I år ska jag i alla fall försöka bojkotta bibblan lite. Förra året lånade jag alldeles för många böcker och då blev inte så mycket i min egen bokhylla läst. Eftersom vi nyss har flyttat till ny kommun har jag ännu inget lånekort här och det är ju perfekt för att kunna hålla sig borta från bibblan. För börjar jag låna är jag fast i beroendet sen…

Förra året var ett grymt bra bokår med en stor mängd pärlor till böcker och författare. Nu hoppas jag på ett lika bra år i år!

I läshögen

Publicerad den av
2

Dessa två böcker har jag läst och bläddrat i en del sedan de kom hem till mig, men det är böcker som kräver lite eftertanke. Jag gillar sådana böcker. Böcker man tar upp och läser några sidor i för att lägga tillbaka medan man funderar på det man läst. Det tar tid att läsa ut, men vissa böcker behöver helt enkelt lite mer eftertanke. Särskilt när det inte är skönlitteratur. Jag känner att det lätt blir korvstoppning av det om man plöjer dem från pärm till pärm. Det blir liksom inte bra alls.

20120829-155732.jpg20121110-122619.jpg

 

Vältränad av Linus Johansson och Handla rätt för en giftfri barndom av Anne Lagerqvist, Christine Ribbing och Karin Walis.

Boktolvan 2013

Publicerad den av
12

Det har varit mycket funderande hit och dit vilka som skulle vara med på årets Boktolva. En del fick hänga med från förra årets eftersom de aldrig blev lästa, andra är tips jag snappat upp från diverse ställen och en tredje kategori är helt enkelt hyllvärmare. Redan förra året hade jag som mål att läsa fler böcker ur min egen (olästa) bokhylla, och det gick väl sådär, men några betades i alla fall av och fler ska det bli under 2013. Kanske kommer jag någon gång igenom alla om jag forsätter några år så här. Många år, men ändå

Ok, här är de nominerade:

1. Alexandra Potter
2. Jonathan Tropper
3. José Saramago
4. Doris Lessing
5. Lionel Shriver
6. Audrey Niffenegger
7. Monica Ali
8. Douglas Foley
9. Barbara Voors
10. Nawal el Saadawi
11. Siri Hustvedt
12. Belinda Jones
13. Bengt Ohlsson
14. Jón Kalman Stefansson
15. Donna Tartt
16. Alice Munro
17. Josefine Sundström
18. Agneta Sjödin
19. Margaret Atwood
20. Majgull Axelsson

Nu ska vi se om jag lyckas läsa 12 av dem innan årets slut. Jag har redan påbörjat den första och letat fram de där hyllvärmarna från lådorna och ställt fram dem synligt i bokhyllan. Om jag ser dem tillräckligt ofta kanske jag till slut blir sugen på att läsa dem? Så länge de ligger i lådor lär jag inte läsa dem i alla fall.

Ok, då kör vi. Det är bara att sätta igång att läsa!

Tips på böcker som ni läst av dessa?

(Och tack Enligt O för en mycket trevlig bokutmaning)

Första boken

Publicerad den av
2

going lalaÅrets första bok blir Alexandra Potters Going La La, för att det verkar en typ av bok som är bra att börja med. Lagom lättsmält, rolig och underhållande. Passar bra så här årets första dag när man är lite trött efter gårdagens sista kväll.

Ja, och så ska jag fortsätta med Caitlin Morans Konsten att vara kvinna som är så ofantligt seg och tråkig. Jag tror att jag gör något fel eftersom alla hyllar den för att den är rolig och som man skrattar så mycket åt. Jag varken skrattar eller ler under läsningen, så det är väl något jag inte fattar i boken.

Och så fortsätter jag så klart den inspirerande Det finns inte tre enkla regler av Elisabeth Norin. Men det är läsning som blir i korta stunder eftersom jag måste smälta det jag läser. En mycket bra bok som jag gärna vill rekommendera om man gillar att skriva.

Att utvärdera årets Boktolva

Publicerad den av
Svara

Hur gick det? Lyckades jag läsa 12 nya författare av de 20 jag hade valt ut?

1. Camilla Läckberg – japp, läste Olycksfågeln
2. Anna Gavalda – njae, har segat med hennes Jag älskade honom i flera månader nu, trots att det är en riktig tunnisbok.
3. Khaled Hosseini – ja, läste fantastiska Tusen strålande solar
4. Lars Kepler – nope, sambon rekommenderade att skippa då han misstänkte att jag skulle tycka att boken vi hade hemma var för brutal
5. Linda Olsson – oh ja, läste och älskade Nu vill jag sjunga dig milda sånger
6. Carlos Ruiz Zafón – håller fortfarande på med den något sega Vindens skugga
7. Siri Hustvedt – nej, men hon får följa med till nästa års lista
8. Lina Forss – japp, Turk & Timotej – en natt
9. Carin Gerhardsen – ja, Pepparkakshuset
10. Liv Strömquist – ja, Hundra procent fett
11. Barbara Voors – har påbörjat Syster min i alla fall
12. Sofi Fahrman – japp, läste de två första delarna Elsas mode och Elsas värld och ska så småningom läsa även trean i serien
13. Douglas Kennedy – läste en bra bit i The Moment men lade åt sidan p.g.a. tråkig och seg. Får se om den blir utläst eller inte.
14. Tana French – ja, läste Till skogs
15. Jonathan Franzen – lånade hem Friheten vid två tillfällen och läste en bit men tyckte den var lite seg och intetsägande och gav därför upp.
16. Jón Kalman Stefansson – nej, men han får följa med över till nästa års lista.
17. Belinda Jones – nej, det blir flytt till nästa års lista.
18. Maria Ernestam – testade en bit av både Caipirinha med döden och Kleopatras kam bara för att inse att det inte är min typ av litteratur alls, innehållsmässigt.
19. Helena von Zweigbergk – ja, läste den briljanta Anna och Mats bor inte här längre.
20. Bengt Ohlsson – nej, men även han åker med över till nästa års lista.

Jodå, godkänt, eller hur? Det blev en del halvlästa böcker, men jag har ju ändå läst något av författaren – testat men sedan inte gillat. Det måste ju också räknas. Och så har jag hittat några nya författare att ta till hjärtat – Linda Olsson, Helena von Zweigbergk, Khaled Hosseini och Sofi Fahrman.

En rolig utmaning, framför allt för att jag tycker att det är roligt att sätta upp någon sorts mål för läsningen. Att styra upp en liten del, att få en medvetenhet över mitt läsande. Det får inte bli för mycket, då tappar jag läslusten totalt. Men 12 nya författare är en ganska lagom dos. Vi får se hur jag lyckas med nästa års lista.

De mest inspirerande böckerna 2012

Publicerad den av
2

Förutom skönlitteratur läser jag en hel del fakta om hälsa, träning och ett grönare liv. En hel del bra litteratur har det blivit under året och här är några av favoriterna (även om alla böcker i kategorin träning och welllness skulle kunna få vara med):

Matens pris av Malin Olofsson och Daniel Öhman
En otroligt viktig bok, om en hel del obehagliga sanningar.

Lingon och läppstift av Noora Shingler
Inspirerande och lärorikt om hur man kan leva ett grönare och mer ekologiskt liv utan kemikalier i vare sig mat eller kosmetik.

Kärnfrisk mat av Ninka-Bernadette Mauritson och Thorbjörg Hafsteindottir
Uppföljaren till Kärnfrisk familj, den här gången med mer recept.

Sannas matbok – för den självläkande människan av Sanna Ehdin
En vän till mig kallar den för sin ”bibel” och jag kan bara hålla med. Inspiration i massor och mycket tänkvärt. Den här boken fick mig att läsa fler böcker av Sanna Ehdin, och ännu fler kommer det att bli.

Döden i grytan av Mats-Eric Nilsson och Henric Ennart
Den här boken gjorde mig så irriterad att jag var tvungen att läsa den i små doser i omgångar. Det var inte boken i sig som gjorde det, utan det som avslöjades i den. Mycket läsvärd och avslöjande bok.

Träna dig 10 år yngre av Shirin Djavidi
Med årets bästa titel i mitt tycke. Det är aldrig för sent att börja träna och träning ska handla om att må bra – en riktigt bra träningsbok.

Den onda badankan av Katarina Johansson
Viktig bok om kemikalierna i vår vardag, särskilt i våra barns vardag – och hur vi själva kan minska dem.

inspo 2012

Årets bästa 2012

Publicerad den av
12

Det blev 84 lästa böcker under 2012 och det är rekordår sedan jag började blogga 2006. Och förutom att det var ett rekordår vad gäller antal känns det också som om det var ett rekordår när det gäller andelen riktigt, riktigt, bra böcker. Det känns som om jag läser alltfler bra böcker, men det beror nog också på att jag tack vare bokbloggandet har blivit mer medveten om vad jag tycker om och inte tycker om. Jag har lättare att välja vilka böcker jag ska läsa.

Det var rätt svårt att sålla bland årets böcker för att få fram en lista med de allra bästa, men efter funderande vill jag att följande 10 böcker ska få vara med på listan (endast skönlitteratur):

Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson
Jag satte upp Linda Olsson på årets Boktolva och det är jag tacksam för, för det här är en oerhört varm och finstämd historia som jag är tacksam över att ha läst.

Fortfarande Alice av Lisa Genova
Det här är en sådan fantastisk och vacker bok att jag faktiskt skull kunna tänka mig att läsa om den, och jag läser aldrig om böcker. Men hela storyn och på sättet den vävdes fram gjorde det här till en mäktig och gripande berättelse om ett svårt ämne.

Tistelblomman av Amanda Hellberg
Jag har älskat allt jag har läst av Amanda Hellberg och det beror till stor del på hennes helt fantastiska språk som bidrar till storyn på ett väldigt speciellt sätt. Jag som egentligen är alldeles för feg för att läsa skräck läser ändå det här, och det med stor förtjusning. Det läskiga sitter i hjälp-vad-händer-nu och en övernaturlig ton som genomsyrar hela boken. Det är bra – ruggigt, rysligt, läskigt bra.

Tusen strålande solar av Khaled Hosseini
Efter all hype kring boken har jag dissat den i många år, men bestämde mig för att sätta upp Khaled Hosseini på Boktolvan för att ändå ge den en chans. Och det är jag tacksam för! För det här är en vacker, sorglig och hoppfull berättelse som man inte bör missa.

Anna och Mats bor inte här längre av Helena von Zweigbergk
Även Helena von Zweigbergk fanns med på årets Boktolva, eftersom jag någonstans fick för mig att hon skulle skriva på ett sätt som tilltalar mig. Mycket riktigt – hennes sätt att skildra dialoger och de naturliga reaktionerna karaktärerna mellan gör det här till behaglig och gripande läsning. Och jag gillar att hon vågar skriva en helt vardaglig roman utan att känna behov av att slänga in en massa tillskruvade saker i tron att vardagen inte skulle räcka till.

Niceville av Kathryn Stockett
En mycket intressant och engagerande bok som också berättar om en viktig och verklig del av vår historia, och sådant gillar jag. Att ta del av historia i en fiktiv värld, att få lära sig något samtidigt som man läser en skönlitterär historia. Gripande om mod, kärlek och hopp.

En sån där vidrig bok där mamman dör av Sonya Sones
Det jag gillar mest med den här boken är sättet den berättas på. Korta texter som vid en första anblick inte ser mycket ut för världen, men som visar att ord inte behöver komma i mängd för att kunna berätta en bra story. Rubrikerna är som små pusselbitar, en hint om vad som komma skall. En pärla för en språknörd.

Modershjärtat av Katerina Janouch
Jag slutar aldrig tjata om den här serien som nu är inne på femte delen. Vardagligt när det är som bäst, om relationer, livspussel, kärlek, svek och drömmar. Och det blir bara bättre och bättre för varje del som kommer ut. Och jag läser och njuter och vill bara ha mer.

Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg
Charmigt och mysigt – det är nyckelorden för den här boken. Det här är feel good när det är som bäst. Om att våga drömma, våga leva livet fullt ut, kärlek, vänskap. En bok som lämnar en med ett leende på läpparna.

Förr eller senare exploderar jag av John Green
Den här boken hyllas överallt och det med all rätta. Den är bara så himla fin. Karaktärerna och alla fantastiskt träffande repliker dem emellan går rakt in i hjärtat. Helt underbar, det är det enda som behövs säga om den här boken.

bäst 2012

Salvadoreña av Cecilia Samartin

Publicerad den av
1

salvadorenaDet här är en av mina favoritförfattare, tack vare hennes förmåga att teckna målande berättelser så att det känns som om man är där. Hennes Drömhjärta är helt fantastisk, en av mina favoritböcker någonsin, och även i Señor Peregrino möts vi av hennes berättarkonst och karaktärer som fastnar.

I Salvadoreña är huvudkaraktären Ana och vi får följa berättelsen om hennes livshistoria, ett liv som varit långt ifrån enkelt. Berättelsen börjar i nutid där Ana tar hand om sin älskade, Adam, som vi får veta är döende. Och därifrån får vi tillbakablickar på Anas tidigare liv, från att ha varit en liten flicka till att vara där hon är i dag. Hennes historia börjar i El Salvador där hon råkar ut för saker en människa aldrig någonsin borde tvingas bevittna. Med hjälp av en nunna, Josepha, tar hon sig som ensam överlevande av sin familj till USA där planen först är att bli nunna. Men livet tar andra ändringar och så småningom hamnar hon hos Adams familj som barnflicka. När berättelsen hinner ikapp nutiden har vi fått bakgrunden till situationen som den är nu – med en döende Adam och en Ana som står bredvid som hans älskande.

Även i den här boken visar Cecilia Samartin sin förmåga att berätta en målande historia. Den här gången är det flera gånger smärtsam läsning och Anas tid i El Salvador visar saker som gör ont att läsa om. Men samtidigt är det en berättelse om mod, hopp och kärlek. Att kunna gå vidare i livet utan att fastna i det gamla. För Anas del känner hon en slags skyldighet att leva vidare och få ett så bra liv som möjligt, när inte resten av hennes familj och vänner fick samma chans. Samtidigt är hon så oerhört tacksam över minsta sak, och kräver väldigt lite för sin egen skull. Andras behov går alltid före hennes egna.

Det jag gillar med boken är berättelsen om Ana, innan nutid. Det är det som är styrkan i boken. När man börjar inse kopplingen mellan henne och Adam ändras det dock till att bli en kärlekshistoria och där förlorar också berättelsen sin styrka. Det blir platt och ganska fantasilöst ju närmare slutet man kommer, och det gör mig besviken. Även karaktärerna förändras och även om man vill att karaktärer ska växa och dra lärdom med tiden blir det inte riktigt trovärdigt här. För mycket faller på plats, för mycket banar väg för Anas stora drömmar. ”Happily ever after” i för stor dos.

Nej, det är inte Samartins bästa bok och jag rekommenderar mycket hellre någon av hennes andra verk om man vill bekanta sig med hennes färgstarka berättelser. För att läsa något av henne tycker jag definitivt att ni ska göra. Gärna Drömhjärta till att börja med.

Läs mer om boken här.

Årets bästa bok?

Publicerad den av
6

förr eller senareJag fick en förfrågan om jag ville förhandsläsa den svenska utgåvan av John Greens omåttligt populära The Fault in Our Stars. Och det är väl klart jag ville! Förr eller senare exploderar jag, är den svenska titeln och den kommer ut 18 januari. Se till att boka in det i kalendern, för den här boken vill du inte missa!

Boken blev vald till årets bästa bok av Time Magazine, och som många påpekat före mig blev den alltså årets bok – inte ungdomsbok utan rätt och slätt bok. Det säger en del, särskilt som en del klankar ner på ungdomsböcker som att det skulle vara sämre litteratur. Det här bevisar dem fel.

Det är en fantastisk bok. Fantastisk. När jag hade avslutat boken kände jag spontant att jag inte ville påbörja någon ny bok, bara låta karaktärerna leva vidare i mitt sinne ett litet tag till. För de här karaktärerna lever vidare. I hjärtat och i sinnet. Jag drömde om dem natten efter att jag hade läst boken.

Recensionsdatum för boken är inte förrän i februari så en mer utförlig recension kommer då. Jag nöjer mig med att säga att ni måste läsa den. På svenska eller engelska spelar ingen roll – bara ni läser. Ok?

Och vill ni läsa mer av John Green, och det vill man efter att ha läst den här boken, kan jag rekommendera även Var är Alaska?

Till skogs av Tana French

Publicerad den av
6

till-skogsDet här är en bokklubbsbok som jag glömde avbeställa, som vanligt med andra ord. Jag lade den åt sidan rätt länge, men så började jag läsa positiva recensioner av den och rotade då fram den ur hyllan. Första försöket gick dock inte alls, men andra gången bestämde jag mig för att ta mig förbi den där första delen så att jag kom in i handlingen. Och då gick det lättare.

Boken inleds med att berätta om tre barn, nära vänner, som en dag försvinner i skogen. En av dem, Adam, återfinns men är så traumatiserad att han inte kan berätta eller ens minnas vad som har hänt. De andra två, Jamie och Peter, fortsätter att vara försvunna. Adam och hans familj flyttar från platsen och han byter namn till Rob. Tjugo år senare mördas en tolvårig flicka på samma plats och polisen kopplas in. Rob är numera kriminalssistent, men ingen av hans kollegor vet att han egentligen är Adam och han väljer att inte säga något. Hans kollega Cassie får veta hans bakgrund och går med på att behålla hans hemlighet. Innerst inne hoppas han att minnena ska komma tillbaka om han kommer tillbaka till platsen där de försvann, och att han ska få chansen att lösa både det mysteriet och mordfallet.

När jag väl kom förbi första delen flöt läsningen på bättre, men det fanns hela tiden en underliggande seghet som jag aldrig kom över. Boken är lite för lång och handlingen lite för utdragen för att det ska bli riktigt bra. Och jag ska säga med en gång att jag blev grymt besviken på slutet. Det kändes som om man snuvades på det, på något sätt. Det drog ner helhetsintrycket av boken för min del.

För mig blev det här bara ok läsning. Jag gillade att läsa delen om barnens försvinnande som omgavs med en mystik och spänning. Det är den delen som är den starka drivkraften i boken och det kändes tyvärr som om den inte fick det fokus den förtjänar. Själva mordutredningen och intervjuerna med de misstänka var helt ok läsning, särskilt när det antyddes en koppling mellan mordet och barnens försvinnande. Jag hade däremot väldigt svårt för relationen mellan Cassie och Rob och deras sätt att prata med varandra, eller för den delen hela deras sätt att vara med varandra. Jag förstod aldrig grejen med det. De babblar för mycket med varandra och jag tröttnade på att läsa om dem till slut.

Nu verkar det ju vara så att de flesta som läst den här boken gillar den, så om man tycker att intrigen låter intressant tycker jag att man ska läsa boken. För min del känner jag dock att Tana French bockas av listan på Boktolvan nu, men att det inte blir mer läst av henne. Den här boken imponerade inte tillräckligt för att jag ska vilja läsa mer.

Den onda badankan av Katarina Johansson

Publicerad den av
Svara

Den onda badankanNär jag läste Katarina Johanssons förra bok Badskumt – gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg ville jag bara slänga ut allt jag hade i badrummet och börja om från början. Efter att ha läst den här känner jag för att gå igenom hela hemmet i jakt på plaster och andra kemikalier som skadar vår hälsa.

Katarina Johansson gör det hela bra. Ingen skrämsel och pekpinnar, bara fakta och egna upplevelser hur det har varit för henne själv när hon har tagit reda på hur det egentligen är. Men hennes egna upplevelser visar också hur lite folk vet om plaster/kemikalier i vår omgivning. När hon försökte få svar på golvets material på sonens förskola hittade hon först ingen som kunde ge henne svar. Ingen visste. Och på förskolor odlar de ibland egna grönsaker i gamla bildäck som läcker gifter till tusen. Jord som varit i kontakt med gamla bildäck ska kasseras, upp till 1,5 m radie om jag minns rätt från boken. Man ska definitivt inte äta grönsaker som odlats i den jorden i alla fall.

Men problemet är att vi oftast litar på att allt är säkert. Tänker att både myndigheter och tillverkare inte skulle tillåta farliga material i våra leksaker, sängar, kläder och liknande. Och när jag pratar med vänner och bekanta om den här boken slår de ifrån sig högljutt och säger att de inte vill veta. En del säger rent ut att de inte orkar ta in sådan här kunskap, att livet bara blir jobbigt då. Det är lättare att inte låtsas om problemen och leva vidare som vanligt. Och jag blir lite ledsen när jag hör det, för om ingen gör något – vad händer då? Strutsmetoden känns inte helt ok.

För min del vill jag veta, och jag läser på för att få kunskap. Men jag rensar inte ut alla våra saker eller blir nitisk och orolig. Jag försöker i stället att göra en del medvetna val, prioritera vissa områden och kanske strunta i andra. Och som Katarina Johansson själv förespråkar, precis som i förra boken, är det bättre att göra medvetna val nästa gång man handlar något nytt. Behålla det man har hemma, men inte öka på mer utan i stället göra ett bättre val nästa gång. Då blir det lite lättare att ta steget mot en mer kemikaliefri miljö.

Och vet ni vad det allra bästa rådet är? Städa! För det är i dammtussarna mycket av kemikalierna och annat sitter, och har man krypande bebisar hemma ska man tänka lite särskilt på det. Så dammsug, damma och torka golv hemma regelbundet så har du redan där gjort en bra sak för din hemmiljö. Och det måste man väl ändå säga är ett bra och enkelt råd att följa?

Läs boken, fundera och agera utifrån egna val. Boken är lättläst och enkel att ta till sig. Och har du missat hennes förra bok kan jag rekommendera den också i samma svep.

Läs mer om boken här. Eller kolla in hennes blogg här för mer tips.

Anna och Mats bor inte här längre av Helena von Zweigbergk

Publicerad den av
6

anna-och-matsNär jag har läst recensioner om Helena von Zweigbergk har jag alltid fått känslan att jag skulle tycka om hennes böcker. Därför satte jag upp henne på årets Boktolva, och det var främst den här boken jag ville läsa.

Anna och Mats ska skiljas och vi dyker rätt in i handlingen när de packar ihop sin gemensamma lägenhet. Deras barn Molly, 10 år, och Sebbe, 14 år, ska bli varannan vecka-barn med allt vad det innebär. Anna och Mats har hittat varsin lägenhet där de ska börja sina nya liv.

Under bokens gång får vi följa båda Anna och Mats och deras tankar om skilsmässan och hur de trevande börjar sina nya liv. Anna kämpar med ekonomin som ensamstående och brottas med skuldkänslor över att ha ryckt upp barnen, samtidigt som hon ser fram emot att få börja om. Hon har t.o.m. köpt nya kläder som hon ser framför sig ska användas som den nya, förändrade kvinna hon ska bli. Mats å sin sida brottas även han med skuldkänslor, men kanske ännu mer p.g.a. sitt förhållande med Johanna som redan har pågått en tid och som nu blir än mer seriöst när han får eget boende. Johanna vill att de ska berätta för barnen och att hon ska få bli en del av hans familj, men Mats tvekar hela tiden vilket gör henne både sur och ledsen.

Både Anna och Mats kämpar med sina nya liv. Det är många tankar och funderingar kring kärlek, att gå vidare, minnen, ilska och bitterhet. Att försöka träffas ibland och umgås tillsammans alla fyra utan att bitterheten och pikarna till varandra drar igång.

Helena von Zweigbergk är en mästare på att skildra dialoger. Det är så klockrent och snyggt gjort och det gör att läsningen flyter på med enkelhet. Och jag gillar att hon vågar stanna i sin berättelse, att låta det vardagliga samtalet och tankarna vara huvudpunkten – att det räcker bra som det är. För det är en väldigt gripande och intressant historia om det svåra att bryta upp och gå vidare. Om smärta och sorg och ansvar. Men också om kärlek, att gå vidare, att finna lyckan igen.

Jag gillar den här boken väldigt mycket. Den griper tag och berör. Jag kramar min sambo lite extra när jag har slagit igen boken, för känslorna den här boken lämnar efter sig är att kärleken är skör och att det gäller att vårda det man har. Rekommenderas varmt!

Egentligen är det här den fristående fortsättningen av Ur vulkanens mun, en bok som jag blir väldigt sugen på att läsa trots att det egentligen blir i fel ordning.

Läs mer om boken här.

Den frusna trädgården av Kristin Hannah

Publicerad den av
7

kristn_hannah-den_frusna_tradgardenEfter ett tips från en f.d. kollega att det här skulle vara en riktigt bra och snyftig bok, beställde jag hem den omedelbums. Jag har läst och gillat annat av Kristin Hannah tidigare, t.ex. Viskar ditt namn, men det var ett tag sedan (före bloggens tid) så det kändes som hög tid att läsa något av henne igen.

Boken handlar om familjen Whitson. Modern Anya, som är rysk, har alltid varit kall och hård mot sina döttrar Nina och Meredith. I stället är det fadern Evan som har varit den varma, kärleksfulla som har tröstat dem när de varit ledsna över moderns kärlekslösa framtoning. I vuxen ålder har de kommit att acceptera att det är som det är, men när fadern blir sjuk och döende får han Nina att lova att tvinga modern att berätta sina sagor igen. Hon har under hela deras uppväxt berättat sagor för dem, om en flicka och en prins som blir kära i varandra. Även om Nina inte förstår varför lovar hon sin far att få modern att berätta dessa sagor igen, fast den här gången även slutet.

Evan dör och döttrarna och deras mor tar sig igenom sorgen det medför. När Nina får modern att berätta sagan igen inser de båda systrarna att det inte alls bara är en saga. De börjar nysta i om det är så att sagan är sann och vem i berättelsen som i så fall är hon själv. Plötsligt förstår de varför deras far så gärna ville att de skulle få höra färdigt sagan till slutet. Och de börjar förstå varför modern alltid har varit så kylig och hård.

Det här är en oerhört gripande och sorglig berättelse. Den utspelar sig i nutid när döttrarna är vuxna och Anya är i 80-årsåldern, med tillbakablickar på hur det var under döttrarnas uppväxt. Allt eftersom berättelsen fortskrider vävs nutiden och Anyas saga tillsammans och ju mer man får veta desto mer vill man läsa vidare.

Hennes saga, som visar sig vara hennes egen livsberättelse, är fruktansvärd. Det handlar om krig, svält, fattigdom, att leva varje dag med målet att kunna få sin familj att överleva bara en dag till. Att tvingas genomlida det värsta en människa kan gå igenom. Det är hemsk läsning och i slutet kommer tårarna. När jag lade igen boken skulle jag äta lunch med min familj och det kändes som en stor tacksamhet att få sitta vid bordet med dem och äta mat och känna att man är väldigt lyckligt lottad.

Ja, det är en sorglig bok att läsa, men den innehåller också oändligt mycket kärlek och hopp. En varm och medryckande berättelse som jag verkligen sträckläste. Rekommenderas varmt!

Läs mer om boken här.