Bokbloggsjerka – om sträckläsningböcker

Veckans fråga i Bokbloggsjerkan är: Kan du ge tips på en bok som man absolut inte kan lägga ifrån sig? Om du kan får du gärna ge förslag på en bok inom så många genrer som möjligt, men det är absolut inte ett krav för att vara med i jerkan. Förslag på en bok är lika välkommet som förslag på tio!

Åh, finns det något bättre än en sträckläsningsbok? När man hittar just den boken, och inte kan göra annat än att läsa, läsa, läsa…

Jag måste ju börja med att nämna två av de böcker som jag lottade ut här nyligen; Fortfarande Alice av Lisa Genova och Döden på en blek häst av Amanda Hellberg. Både är väldigt annorlunda vad gäller innehåll och genre, men båda två fick mig att sträckläsa. Den förstnämnda för att jag var tvungen att veta hur det skulle gå och den sistnämnda för att jag inte kan sluta läsa skräck mitt i. Då kan jag inte sova sedan. Jag måste få veta slutet och hoppas på att det lugnar nerverna. Puh…

En annan bok som krävde sträckläsning av Innan jag somnar av SJ Watson – det var verkligen en bok som jag inte kunde slita mig från. Så otroligt spännande.

Oftast är det nog spännande böcker som får mig att sträckläsa. När jag läser andra genrer så kan det ibland vara tvärtom att jag i stället vill läsa lite mer långsamt och njuta av storyn, i stället för att sluka den. Vissa böcker vill jag knappt ska ta slut och då dröjer jag gärna på läsningen för att få njuta av språket/karaktärerna eller vad det kan vara.

Och eftersom den här veckan var en hyllning till en bortgången mamma vill jag passa på att hylla även min mamma. Det är mycket tack vare henne som jag fann läsningens gåva, och hon satt ofta försjunken i en bok. Inte så ofta som hon kanske ville, men för henne var ledighet förknippat med läsning och hon var knappt kontaktbar när hon var försjunken i en bok. Och det var i hennes bokhylla jag hittade böckerna som hjälpte mig ta klivet över till mer vuxen litteratur, och det var i hennes hylla jag hittade de där första riktiga sträckläsningsböckerna.

Att vilja stanna

I dag är sista dagen här i Fuengirola, Spanien. Vi har haft helt underbart, både vad gäller väder och seminarum. Jag skulle vilja stanna några dagar till. Minst.

Lite läsning har jag hunnit med också, och så klart några bokköp. Två nya engelska böcker får följa med hem, och det passar ju bra med tanke på att nästa månad blir engelsk månad.

Nu hoppas jag att våren anlänt till Sverige när vi kommer hem. Hoppas på sol, ingen snö och i alla fall liiiiite värme. Ok?

Det goda inom dig av Linda Olsson

detgodainomdigHennes debut Nu vill jag sjunga dig milda sånger var smått fantastisk läsning. Och när jag lånade ut den till min kompis kom hon tillbaka med den helt lyrisk även hon. Klart att man vill läsa mer av samma författare då! Därför satte jag upp Linda Olsson på min Författarfemman för i år, för att läsa mer av henne.

Huvudpersonen i den här boken är Marion, som bor ensam i ett litet hus i Nya Zeeland. En av hennes besökare är Ika, en liten tystlåten pojke som inte verkar ha det så bra hemma. De knyter ett starkt vänskapsband, och den lille pojkens närvaro väcker gamla minnen vid liv. Marions tidigare historia vävs in parallellt med den nutida historien. Hennes minnen från Åland med morfar, mamman som så abrupt ryckte henne därifrån för ett liv i Stockholm med henne och en styvfar. En lillebror som föddes och blev så viktig i hennes liv, och en hemsk händelse som gjorde att de båda syskonen adopterades bort och tappade varandra. Händelsen och adoptionen då hennes bror och hon togs ifrån varandra har satt djupa spår i henne. Men ödet för dem samman igen, på ett väldigt speciellt sätt.

Jag känner igen stilen från förra boken. Lågmält, vackert och en långsamt berättande historia. Små pusselbitar som läggs fram en och en tills hela bilden slutligen kommer fram. Det är skickligt och så snyggt gjort.

Jag är så himla glad att jag tog mig för att läsa hennes förra bok, för den fick mig att få upp ögonen för henne. Jag hade lätt kunnat missa dessa pärlor till böcker annars. De låter inte särskilt lockande när man läser vad de handlar om, snarare lite småtråkiga och inte särskilt intressanta alls. Baksidetexten har fått mig att tveka flera gånger. Men efter att ha läst två av hennes böcker är jag beredd att anmäla mig till hennes fanclub. För det här gillar jag, riktigt mycket. Det blir definitivt fler böcker av henne lästa.

Rekommenderas! Missa inte!

Läs mer om boken här.

 

Janusstenen av Elly Griffiths

janusstenenEn bok som presenteras innehålla arkeologi och/eller osteologi hamnar direkt på min intresselista. Tankarna var ju ett tag att jobba just med arkeologi och osteologi, men i sista stund skolade jag om mig och lade det bakom mig. I stället för att jobba som arkeolog/osteolog får jag alltså nöja mig med att läsa om andra som jobbar med det. Som Ruth Galloway tex – huvudpersonen i den här boken.

Det här är andra delen i serien sm just nu består av fem delar. I första delen Flickan under jorden fick vi först stifta bekantskap med Ruth Galloway och Harry Nelson. Då kallades hon in som benexpert. Även den här gången kallas hon in som benexpert, och även den här gången korsas deras vägar eftersom det blir Harry som har hand om utredningen. Dessutom är Ruth gravid med Harrys barn, något som är komplicerat med tanke på att han är gift och har två barn med sin fru.

Förra boken tyckte jag hade ett väldigt bra driv och gav en spännande lässtund. För den här boken kan jag tyvärr inte säga samma sak. Den är inte riktigt lika fängslande, och det är inte heller lika spännande. Det blir lite ljummen läsning efter ett tag, mer så där att man läser för att man vill veta hur det går utan att man egentligen bryr sig.

Trots att boken inte var lika bra som den första delen vill jag ändå läsa mer om Ruth. Jag vill veta hur det går för henne, med barnet och Harry och jobbet och allt annat. Det blir lätt så med karaktärer – har man en gång fattat tycke för dem vill man fortsätta följa dem.

Mina förhoppningar inför nästa bok är mer spänning, gärna lite mer mystik som i första boken. Där fick jag nästan som en känsla av övernaturligt, att landskapet och storyn tillsammans bidrog till spänningen. Det påminde lite om just det jag gillar med Johan Theorin. Jag vill också gärna se mer arkeologi, och då nära sammanbundet med deckartråden i boken.

Sammanfattningsvis är det här en helt ok bok, och framför allt är det en serie med stor potential. Jag som annars aldrig läser deckare är glad över att hittat just en deckarserie som funkar för mig. En lite snällare variant som jag kan läsa och tycka om. Jag har redan beställt tredje delen på bibblan och väntar med stor iver på den.

Läs mer om boken här.

Älskad, saknad av Joyce Carol Oates

älskadVissa böcker är lite läskiga att läsa, inte på grund av att innehållet är särskilt läskigt, utan för att det kommer så ruskigt nära. När jag köpte den här boken för flera år sedan visste jag att den skulle få vara hyllvärmare ett tag. Det var inte läge att läsa den än. Minnet och sorgen efter min egen mamma var fortfarande för starkt och jag blev tårögd bara av titeln på den här boken.

Men nu var det dags. Nu kände jag att jag klarade av att läsa om en mamma som dör och hur hennes dotter (döttrar) tar sig igenom tiden efteråt.

Nikki är 31 år när hon en dag kommer hem till sitt barndomshem och hittar mamman knivhuggen till döds i garaget. Mamman har varit änka i flera år, och lite väl godtrogen i sina båda döttrars ögon. En vänlig gest mot en drogpåverkad man blir hennes död. Döttrarna är väldigt olika som människor och lever väldigt olika liv, men måste nu tillsammans ta tag i allt som behöver göras. Begravning, tömma huset och dela upp alla saker. Samtidigt fortsätter deras egna liv som vanligt, men mycket rör upp och ändrar deras synsätt. När de går igenom sina föräldrars hus dyker det upp nya pusselbitar om både mamman och pappan, saker som döttrarna inte har vetat om dem.

Boken inleds ganska snart med mordet och polisutredningen, och jag rycks med och fastnar i storyn redan från början. Men så lägger sig utredningen och systrarna påbörjar utrensningen av huset och där någonstans blir det rätt så tråkigt. Boken är indelad i fem delar och det känns som om den tredje och fjärde delen skulle ha kunnat plockas bort, eller åtminstone kortas ner. Det blir lite för babbligt och långtråkigt. Minnen ältas och ska jag vara ärlig är det som kommer fram om mammans bakgrund ganska så tråkig läsning. Hela storyn tappar fart och bara står och maler ett tag. Först i femte och avslutande delen tar storyn fart igen, men då blir det snabbspolning och lite slarvigt avslut av allt.

Det börjar bra, men tappar så småningom och jag tvingar mig faktiskt att läsa färdigt boken. Den blir för tråkig och seg helt enkelt. Synd, för med den inledningen hade den potential att bli till riktigt bra läsning. Det hade varit mycket mer intressant att lägga mer fokus på döttrarna, som påverkas av sin mammas död och genomgår stora förändringar. Och den där kriminalaren hade också gärna fått ta större plats. Det hintas och hintas om honom, och så bara försvinner han bort ett tag.

Nej tyvärr. Det blir bara ett ljummet nja för den här boken. Nu är det dessutom den andra boken av JCO som jag tycker är rätt så tråkig och intetsägande. Och jag som har gillat allt annat jag har läst av henne. Nu måste jag hitta en riktigt bra bok av henne så att hon återfår mitt förtroende. Tips, någon? Kanske skulle ge den alldeles för tjocka Blonde en chans?

Fit forever av Dolph Lundgren

fit foreverNär jag såg Dolph Lundgren i Carina Berg flyttar in blev jag ruskigt nyfiken på honom. Dels på honom som människa – hans bakgrund och hur han hamnade i Hollywood och blev actionskådis. Men också lika delar intresserad av hans träning och hans inställning till det. Jag älskar människor som brinner för träning, som ser det som både ett måste och en naturlig del av livet, och som liksom utstrålar träning och träningsglädje.

Hans bok Fit forever var därför ett givet köp på Bokrean. Det finns en biografisk del där han berättar om sin uppväxt, studier, vägen till Hollywood och hur han egentligen kom att bli Grace Jones pojkvän. Andra halvan av boken är en träningsbok där han delar med sig av sina allra bästa träningstips och program som han gjort för att funka även på resande fot. Och så meditation, stretching och mat på det.

Den här boken riktar sig till killar, utan tvekan. Det är flera gånger direkt riktat till att det är en kille som läser boken och det är en väldigt grabbig jargong hela boken igenom. Han benämner t.ex. kvinnor som ”brudar”. Det är helt klart ett minus för den här boken. Jag känner mig inte riktigt välkommen, eller åtminstone inte som den tilltänkta läsaren. Men det struntar jag i. Jag läser vidare och inspireras av hans träningsprogram ändå.

Det är otroligt intressant att läsa om hans liv och för träningsdelen är jag glad över att hitta en träningsbok som är så basic. En del nya träningsböcker kan ha en tendens att försöka bli så kreativa och nyskapande som möjligt – att helt enkelt hitta på en massa nya övningar. Men man får inte glömma att det finns en massa bra ”gamla” grundövningar som är guld värda. Och det är just de övningarna som finns i den här boken, här sammansatta till fyra olika program man kan köra. En annan bra grej är att dessa program finns på fyra små kort som man kan lirka ut från sista sidan, i storlek visitkort. Lätt och smidigt att ta med till gymmet.

Dolph Lundgren är född 1957 och det är få i hans ålder som är så grymt snygga. Han nämner också Sylvester Stallone och Arnold Schwarzenegger i boken, och alla tre är otroligt vältränade för sin ålder. Eller egentligen inte bara för sin ålder – de ÄR vältränade. Punkt. Otroligt inspirerande, särskilt när man hör 30-åringar gnälla över att de är så gamla och att kroppen börjar paja. Träna kanske? Jomenvisst.

En inspirerande och mycket grundläggande träningsbok som peppade mig att gå till gymmet och köra riktigt tungt. Och det trots att jag inte ens är målgruppen. Jag gillar Dolph. Jag gillar den här boken.

Läs mer om boken här.

Små citroner gula

små citronerFör många år sedan, före bloggens tid, läste jag Kajsa Ingemarssons Små citroner gula. Jag minns att jag tyckte väldigt mycket om den här boken, men att många andra inte gjorde det. Två personer läser ju aldrig samma bok på samma sätt, och det här är nog ett tydligt exempel på det. Händelsen med mamman och Agnes sätt att hantera det och gå vidare var det som gjorde störst intryck på mig.

I lördags överraskade jag sambon med bio och restaurang eftersom han fyller år i dag. Jag fixade barnvakt och valde en eftermiddagsbio för att dottern inte skulle behöva sova över. Då finns det inte så mycket att välja mellan, i alla fall inte i Jönköping. Små citroner gula var ett av alternativen, och även om jag var lite osäker på om sambon skulle gilla den, fick det ändå bli den.

Det visade sig vara ett lyckokast, för vi tyckte båda väldigt mycket om filmen. Och då vill jag tillägga att både sambon och jag brukar undvika svenska filmer. Ingen av oss är särskilt förtjusta i svenska filmer. Men vi skrattade flera gånger under filmen, och skådespelarna var ovanligt bra och passande för sina roller. Det blev en väldigt lyckad biostund, för oss båda två. Förresten så skrattade hela biografen under filmen – det var väldigt härlig stämning därinne.

En riktigt mysig, rolig och härlig feelgood-film!

Och när jag hade sett filmen blev jag så klart sugen på att läsa mer av Kajsa Ingemarsson. Det var länge sedan jag läste något av henne nu. Senast jag var på bibblan lånade jag hem Lyckans hjul, och den känns ännu mer aktuell nu efter biobesöket. Visst är det konstigt det där – ibland glömmer jag liksom bort författare, trots att jag egentligen tycker väldigt mycket om dem. Då krävs det att något väcker minnet igen så att de kommer tillbaka i blickfånget.

Och vinnarna är…

Hahaha… Förlåt för dröjsmålet. Att köpa kuvert gick över till att lägga en ovillig dotter, vilket tog rätt mycket längre tid än jag trott och hoppats…

Men nu sover dottern gott i sin säng, efter att ha dragit 2 vinnare till böckerna. Hon tyckte att det var jättekul att få dra lappar igen, men mindre kul att ge dem till mamma sedan. Jag fick vara snabb med att ta dem för att de inte skulle bli uppätna eller sönderpussade eller så. Och hon ville väldigt gärna dra fler lappar, men så många böcker hade tyvärr inte hennes mamma att lotta ut. 🙂

Tyvärr blev det inga foton på proceduren den här gången eftersom kameran är nedpackad inför Spanien-resan om 2 dagar.

Det blev alltså 2 vinnare…

Den som vann Fortfarande Alice blev:

Bokmal 73

Och den som vann Döden på en blek häst blev:

Bokdivisionen

Grattis till er båda och trevlig läsning önskar dottern och jag er!

Jag kommer att maila er för att få era adresser, och om ni är snabba med att svara kan jag skicka dem redan i morgon.

Att ta farväl av ett påsklov

Så var det sköna påsklovet över, och jag hoppas att alla elever kommer tillbaka pigga och utvilade i morgon. Jag vet att jag i alla fall gör det. Det har varit en otroligt härlig vecka, men så mycket läsning har det inte blivit. Lite här och lite där, men jag har inte hittat någon wow-bok och har dessutom tvingat mig igenom slutet av en lite för tråkig bok. Och när jag råkar ut för sådant blir det alltid med samma resultat – jag tappar läslusten.

Jag längtar efter en riktig sträckläsningsbok nu, en wow-bok, en njutbar lässtund. Men var hittar jag den? Dessutom har jag i dag plockat med sommarkläder inför vår stundande Spanien-resa och jag måste så klart ha med något att läsa dit också. Någon fysisk bok och så några i telefonen. Jag vet ju att jag inte brukar få någon lästid när vi är i Fuengirola (tredje gången vi är där nu), eftersom det är så mycket annat som ska göras. Men för säkerhets skull vill jag ha med läsning, ifall jag skulle få någon minut över.

I kväll får jag ta ett varv i bokhyllan för att hitta lämplig reseläsning. Och så ladda ner någon bok eller två till telefonen. För tänk om det uppenbarar sig en jättehärlig lässtund i Spanien och så är jag boklös?! Hemska tanke…

*Tävling! Vinn en bok!*

Det var så roligt med tävling här att vi kör väl en till va?

Den här gången har ni chansen att vinna en eller två pocketböcker! Två av mina favoritböcker ligger i potten: Döden på en blek häst av Amanda Hellberg och Fortfarande Alice av Lisa Genova.

tävling1

 

Varför? För att tävlingar är ju så himla kul!

Vem? Alla med svensk postadress, man behöver alltså inte ha en blogg.

Hur? Skriv en kommentar där du helt enkelt motiverar vilken bok du vill ha. Och det behöver alltså inte vara någon lång fyndig motivering, utan bara någon rad. Man behöver inte knåpa ihop en dikt eller fyndig slogan eller så, om man inte hemskt gärna vill förstås. Vill man ha båda böckerna skriver man så klart det. Vem vet, har man tur kanske man vinner båda!

Det blir alltså två dragningar – en för varje bok, och man kan alltså delta i båda om man vill.

När? På måndag 8 april kl. 18.00 drar dottern och jag vinnaren.

Lycka till säger dottern och jag! Hon ser fram emot att få dra lappar igen – det var nämligen en rolig grej tyckte hon förra gången. 

Nu är paketet framme!

Vinsten har landat hos Linda – enligt O. Eftersom jag såg att hon redan hade läst två av böckerna som från början låg i paketet, valde jag att ta bort dem och i stället ge henne ett presentkort på Adlibris. Kika in hos henne för att se vilka de två böckerna var som fick stanna kvar i paketet – två av mina favoriter!

Det betyder att jag fortfarande har två böcker här hemma som inte har någon ägare. Två smått fantastiska böcker i mitt tycke, som nu ligger på min byrå och väntar på nytt hem. Eftersom Linda redan har dessa böcker i sitt hem tänkte jag därför lotta ut dem i en NY tävling. Vad sägs om det? Ni som inte lyckades vinna förra gången har alltså en ny möjlighet att vinna en eller båda böckerna!

Jag ska knåpa ihop en ny tävling tills i morgon. Kika in här då igen om ni är sugna på att delta.

Bokbloggsjerka – om den ultimata lässtunden

Veckans fråga i Bokbloggsjerkan är: Hur ser den ultimata lässtunden ut för dig?

En väldigt passande fråga eftersom den numera är indelad i två olika kategorier; den ultimata som jag kan få till och den ultimata som jag önskar.

Den ultimata som jag kan få till börjar alltid på kvällstid när dottern har somnat. Om den är ultimat betyder det att hon somnade lugnt och stilla redan innan kl. 19.00, vilket betyder att jag har flera timmars läsning innan sängen ropar på mig. Då tar jag min bok (eller ajfånen, beroende på vad jag läser), lägger mig i soffan, pallrar upp kuddar bakom ryggen och drar filten över mig. Sedan kan jag halvligga där i timmar och bara läsa, läsa, läsa. Jag bryr mig inte så mycket om sambon har tv:n på, och vi sitter ju och pratar lite under tiden också. Det är ändå min ultimata lässtund eftersom den består av flera timmars sammanhållande läsning.

Sedan finns det ju en annan ultimat lässtund som är mycket svårare att få till. Den involverar fint väder och en filt. Då är det bara jag och en bok, liggandes på en filt i gräset under en klarblå himmel. Helst helt tyst förutom fågelkvitter. Det allra, allra bästa läsminnet var när vi bodde på gården och jag låg just på en filt och läste, och förutom fågelkvitter hörde jag också hästarnas svansviftningar och frustande i hagen alldeles bredvid där jag låg och läste. Det är den mest ultimata lässtunden för mig, men den kan jag bara återskapa i minnet numera. Och det där med att få ligga på en filt helt ensam i tystnad och bara läsa – det kanske, kanske jag kan få uppleva någon gång i sommar eller en helg då sambon och dottern gör något annat. Att läsa utomhus är frihet och sommar för mig.

Kungens födelsedag av Hans Koppel

koppel-hans-kungens-fodelsedagNär jag hade läst Vi i villa och Medicinen ville jag så klart även läsa den här. Det här är den tredje och avslutande delen i serien, och i samband med den här avslöjades också att Hans Koppel är en pseudonym för Petter Lidbeck.

Det är många personer i den här berättelsen och det tar lite tid innan jag får grepp om vem som är vem och som gör vad. Precis som i de två tidigare delarna är språket avskalat och storyn väldigt rakt på. Det kan vara det som gör det svårt att få grepp om karaktärerna.

En av karaktärerna är så klart kungen. Kungen och drottningen åker i sin bil på väg hem, med livvakterna i en bil strax bakom. Men på vägen råkar de hamna mitt i en sittdemonstration mot bilism. När demonstranterna får se vem som sitter i bilen blir de så klart lyriska. Livvakten försöker reda upp situationen som slutar med att han kopplar grepp på en tjej, vilket filmas och hamnar på youtube. Och det är det här som är själva huvudhändelsen i boken som allt kretsar kring. Vi får sedan veta livet omkring de inblandade. Livvakten, de två demonstranterna som gjorde mest väsen av sig, kungen, advokaten och åklagaren. Vi får följa med hem till kungen, den ena demonstrantens jobb på ett äldrehem osv. Alla karaktärer har på något vis någon koppling till varandra och det blir framför allt äldrehemmet som står som den gemensamma nämnaren. I slutet knyts alla trådar ihop och vi får veta vem som hör ihop med vem och på vilket sätt.

Den här boken är inte lika bra eller intressant som de tidigare. Det blir rätt anonym läsning som snabbt sköljs igenom. Mycket på grund av de många karaktärerna som gör det lite rörigt och svårt att hålla tråden. Jag gillar slutet bäst, där trådarna knyts ihop. Under läsningen är mitt största nöje att försöka lista ut vilka personer som hör ihop och på vilket sätt.

Jag läste som sagt alla delarna som e-bok. De finns i en gemensam upplaga där man kan klicka hem och få alla tre ihop. Supersmart. De passar väldigt bra som e-bok eftersom de är rätt korta och avskalade. Gemensam nämnare för hela serien är, enligt beskrivningen, att de handlar om människor som vill vara mer än de är. Jag tycker att det handlar mycket om besvikelse, att man önskar något mer och annat ut av livet. Saker blev inte som man önskat eller trott.

Har ni, liksom jag, missat de här böckerna vill jag rekommendera er att läsa dem. En trevlig och underhållande serie!

Läs mer om boken här.