Jag har fått hela 2 (!) awards av två fina bokbloggare. Den ena från Bok-tokig och den andra från En bok om dagen. Tack snälla! Uppdatering: Jag har fått ännu en från Monika! Tack, tack! Om ni visste vad glad jag blir.
Så här fint skriver En bok om dagen om min blogg: Det här är en blogg som alltid bjuder på välskrivna inlägg av en kvinna med genomkloka tankar. Malin delar med sig av boktips, utmaningar och en hel del annat smått och gott.
När man har fått den här utmärkelsen ska man svara på nio frågor och sedan skicka vidare till fem andra bloggare. Här kommer svaren på frågorna:
Vad ville du bli när du var liten?
Det beror lite på när man menar för det varierade lite. Ett av mina första drömyrken var lärare (vilket jag är i dag…), sedan ville jag bli sångerska (numera sjunger jag bara för dottern), journalist (en kort period) och författare (fortfarande en dröm). Ett tag under de tidiga tonåren hade jag en luddig dröm om att flytta till Los Angeles, men vad jag ville göra där hade jag nog inte riktigt klart för mig.
Vad är du idag?
Jag jobbar som språklärare (spanska) och har gjort det i snart 8 år, med ett uppehåll efter 6,5 år innan jag hoppade in i matchen igen. Jag och min sambo har också en kiropraktisk klinik, där jag för tillfället endast jobbar med en del av det administrativa. Ibland, t.ex. under loven, hoppar jag in och jobbar i receptionen.
Vart vill du helst resa?
Jag har alltid en önskan om att resa. Av någon anledning vill jag alltid bort, särskilt under vintern. Jag blir alltid deppig den här tiden på året och jag borde verkligen se till att göra en vinterresa till solen varje år för att må bättre. Om bara någon vecka reser vi till mitt älskade Spanien och dit har jag alltid störst längtan. Annars är drömresemålet New York. Att hälsa på vänner och familj i Australien står också högt på listan.
Var ser du dig själv om fem år?
Ska jag vara helt ärlig hoppas jag på att bo utomlands om fem år. Jag är så less på att bo i det här kalla landet och sjunka ner i depression varje vinter… Jag hoppas också att vi då har fler barn, att jag har skrivit en bok, att vi är gifta och att vi bor större än vi gör nu. Drömma kan man ju alltid?
Rött eller vitt?
Som i vin? Jag dricker extremt lite, och jag tror faktiskt inte att jag har druckit vin sedan i somras. Alkohol är inte min grej. Jag föredrar vatten, och det menar jag verkligen. Ramlösa naturell är det absolut bästa jag vet.
Sommar eller vinter?
Sommar. Jag avskyr vinter, alltså verkligen avskyr.
Skog eller hav?
Svårt val. Jag är uppvuxen i Smålands djupa skogar och har tillbringat många, många timmar sittandes på en hästrygg på diverse skogsstigar. Finns inget härligare! Å andra sidan växte jag också upp med att ha sommarstuga i Halmstad, och det är inte sommar för mig förrän jag har sett havet åtminstone en gång. Det är omöjligt att välja…
Vad gör dig ledsen?
Elakhet. Människor som snackar skit, hugger folk i ryggen och önskar att det ska gå illa för andra. Egentligen finns det mycket att skriva här, men man måste också försöka fokusera på att i stället se de positiva sakerna i livet, inte bara vara ledsen över alla hemskheter. En bättre fråga vore egentligen vad gör dig glad?
Vad är det bästa du vet?
Det allra bästa är när min lilla familj är samlad och när vi åker iväg och gör roliga saker tillsammans. Jag har längtat efter en alldeles egen familj i så många år och att få vara med min sambo och vår dotter gör mig lycklig. Det är det bästa jag vet.
Nu är det meningen att jag då ska skicka iväg den här utmärkelsen till fem olika bloggare.
Jag började skriva det här inlägget redan för en vecka sedan, men sedan kom annat emellan och under tiden har awarden spridit sig och många har redan fått den. I stället för att nämna 5 gör jag gemensam sak och skickar den till alla bokbloggar jag läser. Jag har en liten ofullständig och icke-uppdaterad lista av några av er längst ner till höger. Ni plus så många fler sprider så oerhört många härliga lästips, inspiration och allmän läsglädje att ni alla förtjänar en award.
När jag hade läst Vi i villa blev jag sugen på att läsa mer Koppel så jag klickade hem hela triptyken som e-bok och plöjde. Delarna är dock väldigt olika, både till form och innehåll och det är bara den första som är skriven i du-form.
Johanna är ensamstående tvåbarnsmamma och jobbar som resejournalist. Komiskt nog är just resa det sista hon har råd med. Dessutom är hon något av en hackkyckling på redaktionen, och längst ner i hierarkin. Chefen är öppet fientlig mot henne och säger rent ut att hon hoppas att hon ska säga upp sig. Hennes ex har hittat en ny och han har deras gemensamma två barn väldigt sällan. När han ska ut och resa med sin nya familj får de två barnen inte följa med. Johanna är allmänt trött på allt och alla, men har liksom tappat både ork och lust att ta tag i något. Hon känner sig konstant trött, fet och tråkig. När hon får se ett erbjudande om att testa en ny medicin nappar hon eftersom hon hoppas på att kunna spara ihop pengar till en resa med barnen. Till sin besvikelse är betalningen usel, men medicinen får en oväntad biverkning. Hela hon förändras. Hon blir tuffare, vågar säga ifrån och ta för sig och plötsligt ändras allt.
Boken beskrivs som chick-lit och det är det väl egentligen, men det är inte så jag tänker på den trots allt. Men den har definitivt alla delar. Hon börjar som svag och nedtryckt och klättrar sedan uppåt och förvandlas till en stark, självständig kvinna som vågar säga ifrån och som tror på sig själv. Det är ett klassiskt askunge-tema.
Precis som i förra boken är det en kort berättelse, men språket är inte riktigt lika avskalat. Jag gillar det här rätt enkla och avskalade som verkar vara Hans Koppel signum. Han själv kommenterar det med att hans böcker saknar ”telefonsladdsdramaturgi”. Det är rakt på helt enkelt.
Som sagt, jag gillar det här. Det är underhållande läsning och en trevlig lässtund. Och så fort jag har läst den här klickar jag hem fler böcker av Hans Koppel. Det måste väl vara bland det bästa betyg man kan få?
Läs mer om boken här.
Jag försöker klura ut vilket år det kan ha varit. När det var som jag satt där helt trollbunden med rysningar utmed ryggraden, särskilt under de lite läskigare avsnitten.
Maria Gripes och Kay Pollacks Tordyveln flyger i skymningen mötte jag som radioteater för många år sedan, och det är just vilket år den gick som jag funderar över. Enligt wiki gick den första gången 1976 och då var jag inte ens född, så det kan vi utesluta. Sedan gick den visst igen 2002, men det kan inte heller stämma. Gick den verkligen inte någon gång däremellan? Det känns som om jag knappt kan ha varit tonåring när jag hörde den, och i så fall innebär det slutet av 80-talet.
Jag har inget större minne av att jag brukade följa just sommarlovsföljetonger, eller radioteater för den delen. Men den här minns jag, med stor skärpa dessutom. Jag kommer till och med ihåg damens raspiga röst i telefonen, klockans slag och vissa incidenter. Och det är en story som jag har tänkt på många gånger under årens lopp.
Den finns att köpa och lyssna på här, och det vore rätt häftigt att få höra den igen. Samtidigt läskigt, för tänk om jag inte tycker den är lika bra? Jag vill inte förstöra min första upplevelse av den. Jag provlyssnade på ett litet stycke här bara för att få känna på det lite.
Just nu läser jag den som e-bok, för jag vet faktiskt inte om jag har läst den tidigare eller bara lyssnat. Det kan vara så att jag aldrig har vågat ge mig på att läsa den för att då kanske rubba min bild av den. Under läsningen jag gör nu poppar det upp den ena detaljen efter den andra som jag minns så väl. Konstigt det där. Vissa böcker fastnar verkligen i minnet, in i minsta detalj.
Riktigt bra är den i alla fall. Spännande, välskriven och lite läskig med det där lite övernaturliga och oförklarliga. Har ni läst/lyssnat?
Det är tydligen en av de mest efterfrågade radioföljetongerna, och det kan jag förstå. Lite roligt är att radioversionen kom först och att Maria Gripe två år senare gav ut den som roman.
Bokens omslag ser så tråkigt ut och titeln är heller inget som lockar. Jag hade ingen som helst lust att läsa den här boken, men så fick jag läsa ett utdrag av första sidorna och blev helt fast. Den var så udda skriven med sitt ordfattiga men ändå så träffsäkra språk. Och dessutom skriven i du-form. Den fångade mig på bara de där få sidorna och jag ville läsa vidare så jag klickade hem den i form av e-bok snabbt som attan.
Vi får följa Anders som bor med fru och barn i en villa i ett villaområde. Ganska snart förstår vi att han är rätt trött på sitt förutsägbara liv som han verkar tycka är tråkigt. Han är otrogen, och är skitskraj över att frun ska få veta det. De umgås med vänner som han egentligen inte tycker särskilt mycket om. Kort sagt är det mycket i livet som inte riktigt är som han skulle vilja. När dottern blir illa behandlad och utstött av kompisar vaknar ett uppror inom honom. Ingen av föräldrarna till barnen som är elaka mot dottern tycker att det är så mycket att prata om. Anders börjar göra små hämndaktioner, som så småningom sprider sig till att bli allt större och alltmer svåra att hålla hemliga och kontrollerade.
Det är lika roligt som det är sorgligt. Jag kan inte låta bli att skratta ibland, för vissa av hans tankar och saker som han gör är hysteriskt roliga. Men så finns det också en underton som är lite obehaglig. Han går för långt, det blir inte roligt. Han går över gränsen och när han väl har passerat den är det som om han inte kan sluta.
Det jag gillar mest med den här boken är tonen, språket, det avskalade. Det funkar väldigt väl ihop med berättelsen som målas upp. Allt är framställt som om att bo i en villa och leva Svenssonliv är lika med att vilja göra något annat, bo någon annanstans, vara någon annan. Det är mycket avundsjuka, att visa upp en lite finare sida av sin familj, låtsas att man är lite bättre. Det är väldigt mycket 40-årskris och ångest över det hela. Och som sagt – otroligt roligt ibland och lika sorgligt ibland.
Jag gillar det här. Det var helt klart underhållande läsning och jag klickade snabbt hem hela triptyken som det här är den första delen av. Även de andra två Medicinen och Kungens födelsedag sträckläste jag med stor behållning. Hans Koppel (Petter Lidbeck) kommer jag definitivt att läsa mer av.
Läs mer om boken här.
Vissa böcker syns överallt, hyllas av alla och känns som en sådan där bara-måste-läsa-bok. Den här är en sådan. Jag undvek att läsa vad den handlade om, men skummade ner till slutet på alla recensioner och möttes av idel lovord. Så jag lånade hem och började förväntansfullt läsa, bara för att stänga igen och ge upp efter bara några sidor. Jag vet inte vad det var, men jag kom inte in i läsningen, kunde inte hålla isär namnen, fattade inte vad jag läste. Den lämnades tillbaka till bibblan oläst, men i bakhuvudet har jag alltid tänkt att den ska få en ny chans, att det egentligen är en bok som jag skulle gilla om jag bara gav den ordentlig uppmärksamhet. Så när bokrean kom köpte jag den och den här gången kastade jag mig huvudstupa in i handlingen och tvingade mig igenom de där första så svåra (50 första) sidorna. Och så poff! var jag igenom och slukade enkelt resten av boken.
Boken handlar om tvillingarna Mary och Anne, som tillsammans har en förmåga att tala med andar. Andarna går in i Mary och talar genom henne till Anne som sedan för det vidare. Det är genom den här gåvan de kommer i kontakt med ett gäng medium som har blivit ihopsatta i en grupp för att finna en försvunnen femårig flicka. Hon försvann för flera månader sedan när hon var ute och lekte i sin trädgård, och trots polisens sökande har hon inte hittats. Ingen vet om hon längre är i livet, men gruppens ledare Emilia som också är den som satte ihop dem, är övertygad. Samtidigt som de jobbar ihop med gruppen har de rymt hemifrån och bor i sin pappas lägenhet under tiden han är bortrest. Det blir en annorlunda och händelserik sommar för dem, och under hela tiden går Anne omkring med en ständig oro för att Mary ska dö, något som andarna har varnat henne ska hända.
Det där första motståndet berodde till stor del på språket, som det tog tid att lära känna. Ordrikt, väldigt målande och ofta med långa meningar. När jag väl hade hittat rytmen och lärt känna utryckssättet blev det snarare något positivt, något som bidrog till läsupplevelsen. Resten av boken njöt jag av det, och tyckte att det passade väldigt väl ihop med berättelsen, att de tillsammans stärkte varandra.
Det är en annorlunda berättelse. Spännande, lite läskig ibland och med en underton av att något hemskt är på väg att hända. Och samtidigt som den har det där lite läskiga och spännande har den också en mer vardaglig sida. Om skilsmässa, att ena föräldern träffar en ny, om att vara tonåring. Det är egentligen svårt att beskriva vad den handlar om för det finns så många trådar och historier inom berättelsen. Det är det som gör den så bra.
Jag kan bara stämma in hyllningskören, för jag gillar den här boken. Jag gillar blandningen av vardag och spänning, berättelsen i sig. Om man bara tar sig förbi den inledande biten väntar en belöning i form av sträckläsning.
Läs mer om boken här.
Jo, det blir så. Det blir fokus på kost och hälsa under april månad. Jag har en hög böcker med just det temat liggandes här hemma, en del påbörjade, andra inte ens bläddrade i. Någon från bokrean, någon är recensionsex och så några som jag köpt själv men som sedan blivit liggande.
Jag brukar alltid ha en skönlitterär och en faktabok igång samtidigt, men i mars har det bara blivit skönlitteratur för hela slanten. Jag vet inte varför det blev så, men jag vet i alla fall att jag saknar mina faktaböcker. När jag läser faktaböcker blir det alltid om antingen kost/hälsa/träning eller om ett grönare/mer ekologiskt liv. Just nu har jag dock inget alls i den senare kategorin här hemma, tyvärr.
Förutom kost och hälsa blir det förstås också skönlitteratur. Där tror jag inte att jag ska ha några planer mer än att försöka att inte ta hem fler böcker. Alltså inte köpa eller låna fler böcker utan i stället beta av från högarna. Försöka var ordet.
Maj månads läsning är också redan bestämd. Precis som förra året tänkte jag ha en engelsk månad för att fokusera på de engelska böcker jag har i hyllan. Jag vet inte vad det är, men på något sätt har jag blivit lat med att läsa på just engelska. Jag som pratar engelska varje dag på jobbet borde ju läsa engelska böcker av bara farten. Men icke. Jag undviker dem för att i stället frossa i svenska. Kanske just för att jag pratar så mycket engelska på jobbet?
Ok, engelska månaden i maj alltså. Någon som vill hänga med på den utmaningen? Kan ju vara bra att börja planera läsningen redan nu. Jag tror att jag ska sätta upp minst 5 böcker på engelska för att pusha mig lite. Nu har jag en hel månad på mig att förbereda mig…
Tack vare Bokmoster hoppade jag på en läsutmaning i mars som gick ut på att läsa maraton. Jag satte upp målet att läsa 10 böcker under månaden, och det lyckades jag med. Och! Till råga på allt slutade summan på hela 13 st lästa böcker! Yay mig! Det kanske låter som en helt normal siffra för många bokbloggare, men jag brukar inte komma upp i sådana summor. Jag gissar på att jag brukar läsa mellan 5-7 böcker en ”normal” månad.
Jag tyckte att det var en himla rolig utmaning, just för att pusha mig själv och se hur mycket jag skulle kunna läsa under en månad. Nu hittade jag flera nya lässtunder, tack vare att jag aktivt sökte upp dem. Och det handlar ju egentligen inte alls om hur många böcker man läser, men för mig blev det uppenbart hur mycket tid jag egentligen har till att läsa då jag bara gör ”ingenting”- För mig är det så att läsning föder läsning – ju mer jag läser desto mer läser jag. Eeeh… Ja, ni fattar kanske vad jag menar?
Kul var det i alla fall, och jag tror att utmaningen kommer att ge med sig att jag fortsätter att utnyttja mina lässtunder bättre. Jag hoppas det i alla fall.
För mars månad ville jag också fokusera på rea-böckerna, för att undvika att de blir hyllvärmare så småningom. 6 st lyckades jag beta av, och det måste väl ändå anses ok. Dessutom har jag påbörjat ytterligare en, men den är rätt seg så den kommer att bli en lång-körare.
De här böckerna blev min mars-läsning.
Fjäril av Sonya Hartnett
Kungens födelsedag av Hans Koppel
Janusstenen av Elly Griffiths
Medicinen av Hans Koppel
Vi i villa av Hans Koppel
För mycket lycka av Alice Munro
Sluta kämpa – börja leva av Sanna Ehdin
Familjens projektledare säger upp sig av Gunilla Bergensten
En fager mö av Joyce Carol Oates
Kaninhjärta av Christin Ljungqvist
Vad min flickvän inte vet av Sonya Sones
Det goda inom dig av Linda Olsson
Vad mina vänner inte vet av Sonya Sones
Bäst på listan? I topp blir nog Munro, Ljungqvist, Olsson och Sones. Många bra med andra ord. Fast även Koppel var ju bra. Hmm. En bra månad.
Sämst? Kanske Oates (tyvärr) och Hartnett.
Recensioner kommer så småningom för de böcker jag inte hunnit orkat skriva om än. Det där borde bli nästa månads utmaning – att skriva om böckerna direkt efter att jag har läst.
Hon är ofta med som favorit när man pratar om Nobelpriset, och överallt hyllas hon och nämns som en favoritförfattare. Klart att man blir nyfiken! Därför satte jag upp henne på årets Boktolva.
Alice Munro skriver noveller, och hon hyllas ofta för att hon på bara några få sidor lyckas bygga upp både karaktärer och story så att det känns som en hel roman. Hon behärskar verkligen novellskrivandets konst. I den här samlingen inleder hon starkt med en novell som får mig att undra hur hon vågar inleda så starkt, hur hon ska kunna överträffa den. Men hon lyckas. Redan i andra novellen golvar hon mig igen och där någonstans är jag beredd att sätta upp henne som min favoritförfattare. För det här är smått briljant.
Det går inte att redogöra för novellernas innehåll, för det är så mycket mer än bara ett innehåll. De måste läsas och upplevas. Gemensamt för dem är att alla karaktärer råkar ut för något som kommer att förändra allt, ofta hela livets inriktning. En händelse påverkar livet för alltid.
Jag läste någonstans någon som påpekade att de något öppna sluten i hennes noveller drog ner helhetsintrycket, att man ville ha ett riktigt slut. Men nej, jag gillar dem som det är nu. Särskilt första novellens slut dröjer sig kvar i tankarna, och får berättelsen att stanna kvar i tankarna och fantasin. Jag tycker om det där med att man inte riktigt får alla svar serverade, att man får fortsätta fundera över vad som egentligen hände/kommer att hända.
Mer Alice Munro? Definitivt! Jag är inte så van vid att läsa noveller, men efter den här novellsamlingen känner jag att det här med noveller är perfekt. Att kunna få en hel berättelse serverad på bara några sidor gör noveller till ett bra alternativ när man inte har tid/ork att läsa en hel roman. Det blir definitivt fler novellsamlingar för min del, och då gärna från Alice Munro.
Läs mer om boken här.
April närmar sig med stormsteg och jag har funderat över läsplanerna. Det har ju blivit någon slags tema varje månad och jag har upptäckt att jag gillar det. Det gör det både lättare och roligare att välja nästa bok för läsningen, att tänka till lite extra inför valen.
I januari var det männens månad, februari bokälsklingarna och i mars blev det egentligen två – läsmaraton och rea-böcker.
Men i april? Jag vet inte.
Jag har funderat på att lägga fokus på kost och hälsa eftersom jag har några sådana liggande olästa/påbörjade. Eller om jag ska fokusera på utmaningarna. Eller bara strunta i att ha något tema och bara plocka från högarna här hemma.
I maj funderar jag på att ha engelsk månad som jag hade förra året. Jag har rätt många engelska böcker i hyllan, men jag har blivit lat och föredrar numera att läsa på svenska. En utmaning för att få igång läsningen på engelska är definitivt behövligt.
Men tillbaka till aprils läsning. Det krävs ytterligare lite fundering och kanske genomgång av bokhyllan. Ett par dagar kvar innan jag måste bestämma mig. Det lutar åt att det blir kost och hälsa. Tror jag…
Den norska traditionen att läsa deckare vid Påsk har anammats av många bokbloggare de senaste åren. Jag som inte är någon deckarfantast har aldrig hakat på. Men! För ett par veckor sedan fick jag ju faktiskt hem en deckare i brevlådan, en deckare som jag hade beställt hem för att jag faktiskt vill läsa. Alltså, inte en deckare som jag glömt avbeställa från någon bokklubb – det vanligaste sättet som deckare annars kommer in i mitt hushåll.
I alla fall. I Elly Griffitihs serie har jag läst första delen och gillat – mycket tack vare inslagen av arkeologi och osteologi. Andra delen Janusstenen finns alltså här hemma nu och bara väntar på att bli läst. Så det där med Påskekrim kanske faktiskt blir uppfyllt av mig i år.
Läser ni Påskekrim?
Ja, det var precis som jag misstänkte. Det är en fysisk omöjlighet att gå in på ett bibliotek och tro att man inte ska låna något. Jag skulle ju bara lämna tillbaka och hämta 2 redan förbeställda till sambon. Inte låna något själv. Det finns inget behov av att låna böcker när man har flera jättehögar med olästa böcker liggandes lite här och där hemma.
Men så råkade jag fråga om det fanns någon nyhet och fick tips om en bok, och i ögonvrån fick jag syn på en bok som ni tipsade om i tävlingen och så lyckades bibliotekarien tipsa om ännu en. Så tre, inte noll, blev antalet böcker jag gick ut med. Plus de där två till sambon. Så fem egentligen.
Hur kunde noll bli fem? Fast det är klart, nu börjar ju snart påsklovet (i morgon eftermiddag tjoho!) och då måste jag ju ha en massa läsning att välja bland. Så klart.
I dag ska dottern och jag till bibblan för att hämta 2 böcker till sambon, samt lämna tillbaka några andra. Jag ska INTE låna några nya. Alltså – inte. Det kommer att krävas mycket viljestyrka för att kunna hålla det löftet…
Oj, så många härliga boktips som ni bjöd på i tävlingen. För att alla verkligen ska få chans att ta del av dem har jag sammanställt dem här:
En nypa salt av Maria Goodin
Glasborgen av Jeannette Wells
Under kupolen av Stephen King
Den andra kvinnan (The Pursuit of Happiness) av Douglas Kennedy
Nya kontakter av Sophie Kinsella
Fifty shades of grey av EL James
Den frusna trädgården av Kristin Hannah
Vingklippt Ängel av Berny Pålsson
Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger
Avig Maria av Mia Skäringer
Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo
Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay
Shakespears hemligheter av Jennifer Lee Carrell.
Historikern av Elizabeth Kostova.
Vindens Skugga av Carlos Ruiz Zafón
En man som heter Ove av Fredrik Backman
Kaninhjärta av Christin Ljungqvist
Berättelser från yttre förorten av Shaun Tan
Utvandrarna av Vilhelm Moberg
Äta djur av Jonathan Safran Foer
Anständig Essen – Karen Duve
Varma kroppar av Isaac Marion
Röda vita rosen av Mariette Glodeck
Psykopaten av Dean Koontz
The particular sadness of lemon cake av Aimee Bender
Hetta och vitt av Mare Kandre
Snapphonorna av Ann Jönsson
Nattvägen av Kristin Hannah
Innan jag dör av Jenny Downham
Igelkottens Elegans av Muriel Barbery
Boktjuven av Markus Zusak
Vilja av sten av Aron Ralston
Ut kom vargarna av Jesper Ersgård
Brev från ljusårs avstånd av Jostein Gaarder
Juloratoriet av Göran Tunström
Ps I love you av Cecilia Ahern
Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross
Ro utan åror av Ulla-Carin Lindquist
Ge mig en dag till av Mitch Albom
Flammande skyar av Nora Roberts
Gå dit hjärtat leder dig av Susanna Tamaro
Guernseys litteratur- och potatisskalspajsällskap av Mary Ann Shaffer
Vredens druvor av John Steinbeck
Eleanor & Park av Rainbow Rowell
Code Name Verity av Elizabeth Wein
Bingo Rimérs självbiografi
Vägen till Bålberget av Therése Söderlind
Emotional Geology av Linda Gillard
Jane Erye av Charlotte Brontë
Målaren på Moulin Rouge av Pierre La Mure
Innan floden tar oss av Helena Thorfinn
Överenskommelser av Simona Ahrnstedt
Vattenmelonen av Marian Keyes
Musselstranden av Marie Hermansson
Georgia av Leslie Pearse
Tillbaka till henne av Sara Lövestam
Och så var de bara en av Agatha Christie
Med livet framför sig av Romain Gary’s (skriven under pseudonym Emile Ajar)
serien om Bricken av Vibeke Olsson
Mig äger ingen av Åsa Linderborg
Hustrur och döttrar av Elizabeth Gaskell
Några av böckerna tipsades av flera, men står bara nämnda en gång här. Om ni vill läsa motiveringen varför böckerna valdes som favoriter hittar ni inlägget med alla tips här.
Jag har läst 16 st av dem, och flera av de andra står olästa i min bokhylla vilket visar att jag har en del guldkorn som väntar på mig här hemma. Låter mycket trevligt! Och så har jag också fått upp ögonen på flera för mig helt okända böcker/författare.
Visst är det en härlig lista?! Alla dessa böcker är någons favorit, bara en sådan sak. Vilka har du läst? Eller vill läsa?
Jaha, och nu då? Ska du skriva en bok nu då?
Det är det första alla har frågat mig efter helgens skrivarkurs. Så, ska jag det då? Ingen aning. Kanske. Kanske inte.
Jag var supernervös i lördags, men faktiskt inte något innan dess. Men när lördag morgon kom och klockan närmade sig 10, gjorde sig nervositeten påmind. Jag var mest rädd för att inte komma på något att skriva, att höra hur alla andra skrev men inte skriva något själv. Men det var faktiskt aldrig några problem. Jag kom på direkt vad jag skulle skriva alla gånger, och jag blev faktiskt också väldigt nöjd med allt jag skrev. De hade väldigt bra övningar, och inledde med en kort och väldigt rolig övning som fick all prestationsångest att försvinna. Dessutom insåg vi efter presentationen att vi alla var nybörjare, och det stämde ju bra eftersom det var just en nybörjarkurs vi var på. Men jag var ändå lite nervös inför att folk skulle säga att de satt hemma och skrev i mängder. Men många sa tvärtom att de hade skrivit mycket när de var yngre, och gärna skulle vilja skriva mer nu som vuxen. Precis som jag själv med andra ord.
Skrivövningar varvades med att Lisa (Bjärbo) och Johanna (Lindbäck) pratade och förklarade om hur de själva gör/har gjort. Fakta och praktiska övningar varvades under hela helgen och vi fick med oss många verktyg och tips till vårt eget skrivande.
Jag är jättenöjd. Nöjd för allt jag fick lära mig, för att jag vågade anmäla mig och göra detta, för att det var så inspirerande, för att det gav mig så mycket. Det vi lärde oss går ju också att använda i läsningen, och även om jag har läst litteraturvetenskap en gång i tiden var det så länge sedan att en uppdatering av minnet inte alls var fel.
Alla som är det minsta intresserade av att skriva/läsa borde gå en skrivarkurs! Det är så himla kul! Jag vågade anmäla mig tack vare att man inte behövde läsa upp något högt, för just det hade jag tyckt varit läskigt. Nu var allt bara roligt, kravlöst och så oerhört inspirerande.
Jag tror att jag var den som hade åkt längst för kursen, men förutom att gå på skrivarkurs njöt jag av två hotellnätter med tillhörande helt fantastisk frukost, mys med familjen som följde med, god mat och shoppande av chokladpraliner (med saltlakrits – maj gådd så gott…), och en helg hemifrån. Som en liten semester. Det kan jag definitivt tänka mig att göra om!
Det var många tävlande och det tog lång tid att skriva ner alla (och trippelkolla att alla kom med) och sedan klippa ut och vika ihop. Pust. Men så superkul att så många ville vara med och tävla!
Men nu är alltså vinnaren dragen och det var min dotter som fick äran att välja bland alla lotter:
Ja, och som ni ser på sista bilden fick den vinnande lotten en blöt, kladdig puss vilket gjorde att en närbild på lotten bara visade en kladdig, fettflottig (hon hade precis ätit en macka) ihopskrynklad lapp. Men om man tittar riktigt noga kanske man kan läsa vad det står på nedersta bilden….
Om inte så kan jag avslöja att vinnaren är….
Grattis säger dottern och jag!
Och nu råkar jag veta att du i alla fall har läst två av böckerna redan innan, men då kan du ju alltid ge bort dem i present eller lotta ut dem eller vad du vill. De andra två tror jag däremot inte att du har läst.
Stort tack till alla som deltog!
*malins bokblogg* 