Det blev en annan bok som krävde min uppmärksamhet. Den här boken låg och praktiskt taget skrek läs mig, läs mig! Och vem kan motstå det? Nä, precis. Det vore ju inte alls snällt att bara dissa en bok så, som så uppenbarligen vill bli läst NU.
Ben Elton får vänta lite medan jag läser den här spännande boken så länge. Nu är dottern i säng så nu är det jag, boken och soffan som har en date i kväll. Det känns som en helt perfekt fredag kväll!
Jag följer med på veckans fråga i Bokbloggsjerka där vi ska redogöra för en ny författarupptäckt som vi gjorde under förra årets läsning. Och ja, jag hittade en ny favorit förra året, vars böcker gick rakt in i hjärtat.
Jag är svag för sydamerikansk litteratur. Det är något med berättarkonsten, miljöerna och de oftast färgstarka karaktärerna som trollbinder mig. Jag har aldrig varit i Sydamerika, men skulle väldigt gärna vilja se flera av länderna vid något tillfälle i framtiden. Än så länge nöjer jag mig med att möta världen via litteraturen.
Författaren som jag fann heter Cecilia Samartin, född i Kuba och bosatt i USA, som så många andra kubaner. Den första boken jag läste av henne var Drömhjärta, en bok som handlar just om krisen på Kuba och varför människor tvingades överge sin hemö för ett liv i USA. En fantastisk skildring av en familj och deras vänner och hur de drabbas av allt det som pågår runt omkring dem. Ett liv som ändras från ett sorglöst och lättsamt liv till ett hårt och sorgfullt liv. Kontraster och förändringar och däremellan den konstanta kärleken till sitt hemland. Jag älskade den boken och författarens sätt att bygga upp historien. En av de bästa böcker jag någonsin läst.
Foto: Aaron Gill
Efter den läste jag vad som egentligen är hennes debutroman – Señor Peregrino. Det är en bok som blivit mycket hyllad, en bok där vi återigen får stifta bekantskap med just berättarkonsten. Om den unga Jamilet som tvingas fly sitt hemland och ta sig till USA, på grund av det hemska födelsemärke som täcker hela hennes rygg och gör alla byborna där hemma rädda för henne. I USA hoppas hon kunna bytt ett nytt liv, tjäna ihop pengar till en operation, och framför allt att bli sedd som en människa. I sitt jobb möter hon en man som kallar sig just Señor Peregrino, och han har en helt otrolig berättelse att berätta för henne.
Cecilia Samartin har kommit ut med sin tredje bok Salvadoreña, en bok som jag ser fram emot att läsa. Även i den här boken handlar det om en kvinna som tvingas fly sitt hemland och bygga upp ett nytt liv i USA. Ett tema som ligger Cecilia Samartin varmt om hjärtat då hon i sitt yrke möter många flyktingar som tagit sig till USA just för att skapa ett nytt liv. Så som hennes egen familj också tvingades göra.
Har du missat att läsa något av denna hyllade författare tycker jag att du ska ändra på det. Hennes böcker är definitivt läsvärda.
Den här boken har jag velat läsa länge. Den fantastiskt vackra titeln i kombination med ett lika vackert och lockande omslag har flera gånger fått min blick att dras mot boken. Men varje gång jag har läst baksidetexten, om vad boken handlar om, har jag lagt tillbaka den. Den har verkat så tråkig och därför har det inte blivit av att jag läst den. Men så har jag hört så mycket positivt om den och bestämde mig för att faktiskt ge den en chans. Jag satte upp Linda Olsson på min Boktolva bland författare jag ville läsa. För att pusha mig själv till att läsa den.
Så? Var den då så tråkig som jag trodde?
Nej, nej, nej. Verkligen inte. Tvärtom. Det är en oerhört vacker historia, berättad på ett språk fullt av värme och kärlek. Finstämd, enkel och berörande. En bok man tar till hjärtat.
Vi möter två kvinnor – Veronika och Astrid. Veronika är författare med en önskan om lugn och ro för att kunna skriva och för att bearbeta en stor sorg. Hon tar sin tillflykt till en stuga i Dalarna, och i huset bredvid bor Astrid, en enstöring som inte verkar ha varken vänner eller familj. De båda kvinnorna kommer att bli vänner, lite trevande, men vänskapen växer sig allt starkare. De anförtror sig åt varandra om sina liv och båda två bär på sorger som de aldrig tidigare har berättat för någon annan om.
Alla har en historia inom sig, det gäller bara att ställa de rätta frågorna för att få ta del av den. Eller att visa att man är förtjänt av höra den. Både Astrid och Veronika har gått igenom tragiska förluster. Astrid har aldrig haft någon att dela sina tankar med, men ingen har heller tagit sig tid till att göra det. Som läsare blir man så oerhört berörd av hennes historia och jag blir glad ända in i hjärtat att hon finner en vän i Veronika. De behöver varandra båda två, och de träffar varandra när de behöver det som mest.
Jag är så glad att jag äntligen läste den här boken för den ger verkligen en stor läsupplevelse. Jag kan bara stämma in i alla lovsånger den här boken redan har fått och jag är nyfiken på att läsa fler böcker av Linda Olsson.
Vad härligt när man kan få en knäpp på näsan ibland! Bli överbevisad på ett positivt sätt. När boken man trodde var kanske bara sådär visade sig vara en pärla utöver det vanliga.
Ha DU läst boken? Om inte – gör det!
Engelska månaden har hittills inneburit två lästa böcker, då jag nyss läste ut Cecelia Aherns The Book of Tomorrow. Recension kommer så småningom.
Nästa bok på listan blir Ben Eltons Inconceivable, som än så länge verkar riktigt rolig – trots att den handlar om IVF. Ett ämne som definitivt inte borde vara roligt att läsa om, men som han lyckas göra roligt ändå. Jag har tidigare läst Dead Famous av honom, och det var en bok som fastnade i tankarna. Jag har varit nyfiken på att läsa mer av honom efter det, men det har helt enkelt inte blivit av. Förrän nu då.
Jag blev utmanad av Nilmas bokhylla för ett tag sedan. En halsfluss kom emellan, men här kommer nu mina svar:
1. Vilken är din absoluta favoritbok och varför?
Jag svarar alltid Pride and Prejudice av Jane Austen på den frågan, men det är kanske inte helt sant. Jag har många favoriter, men en bok som kanske inte kändes så bra under själva läsningen kan sedan dyka upp i tankarna ett bra tag efteråt. För vad är egentligen en bra bok? Bra för stunden (under läsningen) eller någon som finns kvar i tankarna länge? Men, P&P brukar jag nämna just för att den stannar kvar i tankarna, och för att det är en klassiker som inte bör missas. Ja, och för att i den finns Mr. Darcy…
2. Vilken genre undviker du?
Jag gillar inte att läsa om för mycket våld, eller alltför övernaturligt. Vissa deckare faller bort helt, likaså viss skräck och fantasy.
3. Om du fick vara en känd författare för en vecka, vem hade du varit då?
Oj vad svårt! Hmmm… Antingen skulle jag vilja vara någon som är känd för sitt vackra språk så att jag fick testa på att skriva med en sådan talang. Eller – någon som t.ex. J.K. Rowling för att kanske inspireras till att skriva ”nya” Harry Potter. Eller någon nobelpristagare för att känna på hur det känns? Åh, dessa val! Jag kan inte välja…
4. Hungerspelen eller Twilight?
De går kanske inte riktigt att jämföra och jag har ju dessutom bara läst halva trilogin av Hungerspelen. Jag gillar båda, även om Twilight tappade i och med de sista två delarna samt att hypen kring filmerna blivit lite väl mycket. Hungerspelen är mer spännande, tycker jag. Om jag skulle rekommendera någon av serierna skulle jag välja Hungerspelen.
5. Excess, pocket, danskt band, inbunden.. vilket format föredrar du?
Jag är väldigt förtjust i det danska bandet.
6. Vilken bokkaraktär hade du tagit med dig på en veckas semester i Spanien?
Nu var jag ju alldeles nyss i Spanien och om jag skulle ha med mig någon dit, till detta mitt absoluta favoritland, skulle jag vilja ha någon att prata med och känna mig avslappnad med. En tjejkompis att skratta med. Kanske Bridget Jones? Hon har ju en förmåga att hamna i rätt roliga situationer.
7. Hur ser det ut där du helst sitter/ligger och läser? Varför är det din favoritplats?
Om jag ska välja helt fritt älskar jag att ligga ute på en filt i gräset och läsa. Det finns inget bättre än att lyssna på kvittrande fåglar, frustande hästar, känna solen bränna i ansiktet och vinden fläkta i håret. Då kan jag ligga och läsa i timmar i sträck.
8. Vilken är boken om ditt liv?
Den jag själv skriver. 😉
9. Läser du helst vanlig bok eller e-bok? Varför?
Vanlig. Mitt e-boksprogram funkar inte och vägrar bli fixat. Dessutom gillar jag känslan av att bläddra i en bok.
10. Vilken är din favoritfärg på omslag?
Jag vet inte om jag föredrar någon färg, men jag faller för omslag – utan tvekan. Går jag in i en bokaffär är det definitivt omslagen som drar mig till böckerna. Vackra omslag, med sirlig text, något som lockar ögat.
11. Vad hade du velat ha för tema på Bokmässan?
Ungdomsböcker, YA, utan tvekan. Och förhoppningsvis en massa av de allra bästa författarna där som pratar om sin böcker. Då hade jag nog bokat in ett helt helgbesök för att kunna täcka allt.
Jag tvekade länge inför att läsa den här boken. Läsa eller inte läsa? Till slut blev valet ändå att läsa. Men jag fick vänta länge på min tur, för kön var låååång.
Det gick inte många sidor in i boken förrän läsningen gjorde ont. Jag har blivit extra känslig att läsa eller höra om utsatta barn sedan jag blev mamma, och i den här boken är det mycket av den varan. Barn far illa i den här boken, och flera gånger ville jag lägga ifrån mig boken och bara hämta andan lite.
Handlingen är uppbyggd som små fragmentariska minnen, utan kronologisk ordning. Som minnet fungerar – man rycks fram och tillbaka i tiden hela tiden. Även om man vid vissa minnen bara får ett fåtal detaljer, kan man med hjälp av alla små bitar ganska snabbt få en helhetsbild av hur det var.
Jag vet inte om jag hade läst den här boken om den inte hade varit så hypad. Ärligt talat, så hade den nog inte intresserat mig om jag sett den på bibblan utan att veta något om den. Men när så många hade läst den och tyckt till om den kunde jag inte låta bli att läsa den jag också. Det brukar bli så med hypade böcker – antingen blir jag så nyfiken att jag också måste läsa eller blir det för mycket och jag avstår (eller väntar).
Däremot har jag svårt att formulera vad jag tyckte om den. Det är en tragisk bok, man blir ledsen ända in i själen av att läsa den. Och det är en bok som fick mig att krama min egen dotter lite extra. En bok som fick mammahjärtat att värka. Är det bra eller dåligt? Jag vet inte. Jag hade i alla fall svårt att somna efter att ha läst den.
Det blir slalomläsning här hemma just nu. Mer än vanligt, men jag kan helt enkelt inte låta bli när det dyker upp så intressanta böcker som riktigt skriker om att bli lästa. Just nu har jag därför fyra böcker på gång. En träningsbok (som vanligt), en engelsk bok (engelska månaden i maj) och två ungdomsböcker. Fatta eld greppade jag tag i efter att ha sett del ett på bio, men den är egentligen inte prio just nu. Den är spännande, men den läser jag bara i när jag är för trött för något annat. En sån där vidrig bok där mamman dör kom i dag och jag kunde inte låta bli att börja läsa den.
Det är ju så – vissa böcker gör ett himla väsen av sig så fort de kommer innanför dörren här hemma. Kräver uppmärksamhet och läsning omedelbums. Då är det bara att lyda! De andra böckerna får ligga i sina högar och blänga avundsjukt lite till.
Det här är tredje delen i serien om Sookie Stackhouse och de andra i Bon Temps. Det var ett tag sedan jag läste Dead Until Dark och Living Dead in Dallas. Jag hade True Blood-feber ett tag, men av någon anledning dog den ut och jag kom mig inte för att läsa vidare i serien, trots att jag köpte de fyra första delarna på en gång. Men nu var det dags att återigen besöka Sookie och henne lite annorlunda vänner och ovänner.
Den här gången får vi inte möta Bill så mycket. Han bestämmer sig nämligen för att åka iväg, och Sookie får inte veta så mycket om varför eller vart han ska. Men ganska snart efter att han åkt kommer Eric och ber om hennes hjälp. Ännu en gång behöver han ta hjälp av hennes telepatiska förmåga att ”lyssna” in för att se var Bill har tagit vägen. Eric misstänker att han har blivit kidnappad och fortfarande finns i livet.
Sookie får hjälp av varulven Alcide Herveaux, som Eric skickar till hennes hjälp. Tillsammans ska de låtsas vara ett par och ta sig till klubben Club Dead i Jackson, där de tror sig kunna få svar på var Bill befinner sig. Sookie känner sig bedragen av Bill, som har undanhållit en del av sanningen från henne, och det i kombination med en ensamhetskänsla som drar över henne gör att hon blir intresserad av Alcide. Och han i henne.
Som vanligt är det mycket humor i boken, precis som i tidigare böcker. Det är inte haha-roligt, utan mer någon slags känsla som genomsyrar böckerna. Det blir lite sådär myspysigt trots att det kryllar av blodtörstande vampyrer och varulvar, för att inte tala om mord. Det är egentligen inte alls särskilt trevlig läsning, men språket och karaktärerna gör att det ändå blir just trevlig läsning.
I den här boken får vi som sagt inte möta Bill så mycket. Däremot får vi stifta bekantskap med Alcide, och ska jag vara ärlig höll jag faktiskt en tumme för honom hela boken igenom. Jag kan förstå att Sookie dras till honom, och med tanke på allt hon hela tiden tvingas gå igenom kan hon behöva en pojkvän som inte får henne i klistret hela tiden. Sedan kan man ju alltid diskutera om det är bättre att ha en varulv än en vampyr som pojkvän…
Jag ligger lite efter i serien, med tanke på att del 13 kommer ut i år. Jag har alltså 10 böcker framför mig, eller kanske t.o.m. fler. Jag gillar definitivt den här serien och kommer helt klart läsa fler. Kanske tar jag även fjärde delen snart när jag ändå har den hemma och är inne på min engelska månad och allt. Det är en lätt beroendeframkallande värld där i Bon Temps. Sookie Stackhouse är en väldigt färgstark karaktär som är lätt att tycka om, och hon råkar ständigt ut för diverse mystiska figurer och händelser. Det händer alltid något kring henne sedan Bill kom in i hennes liv.
Du har väl inte missat den här serien? Se bara till att läsa böckerna på engelska, för just språket är halva nöjet med läsningen.
Jag brukar alltid vilja ha både en skönlitterär bok och en hälsobok på gång samtidigt. Häromdagen fick jag hem Erica Palmcrantz Aziz nya bok Raw food ett lättare liv på tre veckor, och redan de första sidornas läsning har gett härlig inspiration. Hennes förra bok om Raw food är även den en härligt inspirerande bok.
Ok, engelska månaden startades faktiskt igår. Med eller utan halsfluss. Japp.
Första valet föll på Charlaine Harris och del tre i Sookie Stackhouse serien. Det tog mig ungefär ett ord innan jag insåg att jag faktiskt läste på hennes dialekt. Jag hör hennes (från tv-serien) röst i huvudet hela tiden jag läser. Rätt mysigt faktiskt, med den där härliga southern dialekten i huvudet.
Och jag upptäckte att jag har saknat Sookie, Bill, Sam och de andra i Bon Temps. Riktigt mycket. Det var ett tag sedan jag läste de två första böckerna, eller kollade på serien, så det känns trevligt att vara tillbaka hos dem. Eller, kan det vara trevligt att vara tillbaka hos vampyrer och varulvar?
… och jag ligger hemma i halsfluss. Just nu orkar jag inte ens läsa på svenska, så att börja läsa på engelska får nog vänta några dagar till värken i halsen och huvudet och nacken och kroppen och… har försvunnit.
Fint väder ute säger ni? Jaha. Själv har jag legat inomhus sedan i söndags och tittat ut på det fina vädret. Det funkar ju det med…
I dag fick jag äntligen lite lästid så att jag kunde avsluta Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Och jag misstänkte ju att det skulle bli sorgligt i slutet, men samtidigt hade det väl inte kunnat sluta på något annat sätt. En riktigt, riktigt bra bok. Finstämd, vacker och engagerande.
Nu kan jag alltså bocka av en bok från två av mina utmaningar. Författaren har jag på Boktolvan och boken fanns I min bokhylla. Check!
Jag ska skriva mer utförligt senare i helgen. Nu vankas god mat och soffhäng. Det är ju faktiskt freeedag!
Jag tänkte köra en liten mini-utmaning som gäller endast för maj månad. Jag har en hel hög engelska böcker i min bokhylla, och med engelska menar jag alltså att de är skrivna PÅ engelska. Av någon anledning har det blivit väldigt lite läst på just engelska för min del. Konstigt egentligen, och jag hittar ingen förklaring annat än ren lättja. Eller att det helt enkelt inte lockat? Jag har ingen bra anledning alls egentligen.
Men nu ska det bli ändring på det! Under maj månad tänker jag nämligen utmana mig att läsa på engelska. Att tömma bokhyllan på just engelska böcker. Jag vet inte om jag ska gå så långt att säga att jag bara ska läsa engelska, men att fokusera på det kanske är ett bättre val.
En snabb överblick i bokyllan (jag tänker inte rota i flyttkartongerna…) visar att följande böcker vill bli lästa:
Douglas Kennedy The Moment (han tillhör desssutom min Boktolva)
Charlaine Harris Club Dead
Cecelia Ahern The Book of Tomorrow
Jennifer Weiner In Her Shoes
Anne Tyler Digging to America
Ben Elton Inonceivable
Det finns säkert en hel del även i mina flyttkartonger, men hej – en månad var det bara ja. Och jag tror nog knappast att alla ovan nämnda böcker kommer att hinnas med. Men ett par, några stycken i alla fall?
Någon som vill hänga på utmaningen?
Vad härligt det är när man riktigt fastnar i en bok. När man bara inte kan sluta läsa. När man tänker, ok bara en sida till. Eller bara ett kapitel till. Och så ligger man där på soffan inlindad i sin gosiga filt medan klockan går och går och läggdags har passerats med flera timmars marginal.
För det där med bara en sida till gick ju inte så bra eftersom det just på den sidan avslöjades något man bara måste veta mer om. Och det där enda kapitlet man skulle läsa visades sig vara så avgörande för handlingen att det bara inte gick att släppa ifrån sig boken och gå och lägga sig.
Så blev det för mig i går kväll. Jag lade mig på soffan med Nu vill jag sjunga dig milda sånger i högsta hugg. Mini somnade redan klockan åtta och jag hade två timmar läsning framför mig. Trodde jag. Det hann bli midnatt innan jag tvingade mig att lägga ifrån mig boken för att gå och sova. Boken är ju bara så bra! Och det är en sådan där bok som kräver långsam och eftertänksam läsning, som en hård karamell man vill suga på snarare än bita i.
Men visst är det härligt?! Det är den bästa sortens läsning. Den när man varken kan eller vill eller ens klarar att sluta läsa.
Den här boken fanns i dagens bokpaket i brevlådan. Gissa hur glad min Mini blev när hon såg den? Hon tog genast ett bestämt grepp om den och började bläddra, fram och tillbaka, fram och tillbaka. När jag skulle ta den ifrån henne så att vi kunde läsa den tillsammans blev hon sur över att tvingas släppa den.
I boken möts vi av en massa, underbart tecknade, vilda djur. Djuret finns på ena sidan och på andra sidan två små rimmande textrader om just det djuret. Tio vilda djur får vi möta – allt från spindlar till tigrar.
Så vad tyckte vi då om boken? Ja, att den gick hem hos Mini gick inte att missa. Hon satt i mitt knä och jag läste rimmen medan hon bläddrade ivrigt. När boken var slut bläddrade hon tillbaka till början och sådär höll hon på. Det verkade som om hon gillade elefanten allra mest för när den dök upp log hon stort och pekade på bilden.
Och själv är jag jättenöjd med boken. Jag gillar de roliga rimmen, och bilderna och färgerna är fantastiska. Hela boken är som en liten smällkaramell. Jag kan tänka mig att den blir nya favoriten här hemma när Mini ska välja bok. Hon är väldigt förtjust i böcker och går ofta omkring med en bok i handen eller sitter på golvet och bläddrar och bläddrar.
Jag gav 44 kr för boken på Adlibris. Helt klart prisvärt. Fia Eliasson har gjort fler böcker och jag ska definitivt kolla in fler till Mini. Ett presenttips till er som letar bra presenter till en ettåring kanske?
Läs mer om boken här.
*malins bokblogg* 