Kategoriarkiv: Böcker

Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson

Publicerad den av
5

Efter att ha blivit tipsad från flera håll om Jeanette Winterson rusade jag iväg till biblioteket och lånade två böcker av henne: Det finns annan frukt än apelsiner och Skrivet på kroppen.

Det finns annan frukt än apelsiner handlar om en superreligiös familj vars dotter visar sig vara lesbisk. Jag vet inte hur jag ska beskriva den här boken, för jag blir nipprig på all religiositet i boken och deras predikan och påtvingande av religionen på andra. Självklart blir dottern utstött av familjen och församlingen eftersom hon anses vara besatt av onda demoner. Hon får klara sig själv och försörjer sig bl.a. med att sminka lik. Det är en delvis självbiografisk bok som av många beskrivs som späckad med humor trots sitt tragiska innehåll. Och den här boken benämns som en flatklassiker på nätet. Jag kan inte hitta någon humor i boken alls och det sistnämna kan jag inte uttala mig om. Jag hade faktiskt aldrig hört talas om författaren innan.

Det enda positiva med boken är språket och det är enda anledningen till att jag läste ut den. Winterson har ett enormt vackert språk och man fängslas och tvingas läsa vidare. Innehållsmässigt är den däremot grymt tråkig och jag finner ingen som helst mening med den. Tyvärr måste jag säga, för jag hade väntat mig mer. Efter att ha läst på nätet nu efteråt om den har jag sett att många blev besvikna på just den här boken. Många anser att hennes andra böcker är mycket bättre, så kanske ska jag faktiskt ta och ge henne en ny chans med den andra boken jag lånade. Alla förtjänar ju en andra chans. Och nu blev det nästan komiskt med sista meningen eftersom jag just skrivit en recension på en bok som hette just ”en andra chans”. Fyndigt va? 🙂

En andra chans av Danielle Steel

Publicerad den av
1

Ytterligare en bok från bokklubben som jag glömt avbeställa: En andra chans av Danielle Steel. Det har blivit 2 Steelböcker det här året, båda från bokklubben. Ett tag, under gymnasiet och perioden därefter, hade jag dille på hennes böcker. Jag har en hel radda av hennes böcker här hemma, även om de flesta är nedpackade i flyttlådor fortfarande. Det är liksom ingen brådska med att få upp dem. När jag läste arkeologi i Lund och senare engelska i Växjö var i stort sett all kurslitteratur på engelska (i Växjö var ju förstås all litt. på eng.) och då var det rena semestern att plöja Steelromaner på svenska. Man vet vad man får. Lättlästa, lättsmälta och med ingen eftersmak alls. Man läser och sköljer rent huvudet och sen tar det slut. Tråkigt, javisst, men alldeles underbart tyckte jag då när jag var som tröttast i huvudet.

Jag kan fortfarande känna samma godiskänsla när jag läser hennes böcker. Det är gott i små doser, men jag måste läsa annat emellan för att klara det. En andra chans är oerhört förutsägbar, som ju är alla hennes böcker. Inga överraskningar att vänta. Irriterande perfekta människor som alla utvecklas till att bli än mer perfekta efter de hårda törnar de får av livet. Rik, berömd och strålande vacker tidningsredaktör träffar änkeman som också är rik, snygg och framgångsrik. De faller såklart för varandra men hon har en exotisk och annorlunda livsstil och han har två vuxna döttrar som gör allt de kan för att sära de två. Dessutom har han en hushållerska som hjälper dem. Självklart lyckas de med uppgiften, men med tanke på bokens namn kan ni ju gissa vad som händer.

Åh vad skönt det är ibland att läsa sånt här. Jag kan inte låta bli att tycka det. Och de ger mig en skön nostalgikick eftersom de påminner mig om gymnasietiden och studietiden därefter. Man vet vad man får när man läser en Danielle Steelbok, varken mer eller mindre.

Farväl till Harry Potter

Publicerad den av
4

Jag har gått här hemma ett tag och funderat över vad jag ska skriva om den alldeles sista Harry Potterboken. Det är svårt att beskriva känslan man har nu när det är över. Det är sorgligt att det nu är slut, samtidigt som man inte hade velat att det skulle fortsätta i all oändlighet. Harry Potter and the Deathly Hallows var precis så bra och så spännande som jag hade förväntat mig. Det gick inte att slita sig från boken. Jag läste sakta och noggrant för att verkligen dra ut på det och få njuta av denna magiska värld så länge som möjligt. Nu när det är över känns det tomt på något sätt.

Jag har läst delarna 3-7 nu i sommar och det är med stor sorg jag tar farväl av hela den här världen. Det finns inget jag kan skriva mer än att om man ännu inte läst någon Harry Potterbok så måste man göra det!

Följande delar finns i serien:

  1. Harry Potter och de vises sten
  2. Harry Potter och hemligheternas kammare
  3. Harry Potter och fången från Azkaban
  4. Harry Potter och den flammande bägaren
  5. Harry Potter och Fenixorden
  6. Harry Potter och halvblodsprinsen
  7. Harry Potter and the Deathly Hallows

Som sagt, har du inte läst någon än så har du något stort att vänta dig när du plöjer igenom den här serien.

Det kom ett sms…

Publicerad den av
2

Varor från AdLibris finns att hämta stod det. Och i det paketet finns bl.a. Harry Potter and the Deathly Hallows!!! Jippi!!! Nu är bara frågan – ska man läsa sakta för att njuta och dra ut på det så länge som möjligt eller ska man läsa fort för att få veta hur det går? Hmmm…. Svår fråga!

Och jag som är mitt uppe i del 6 fortfarande! Nu får jag försvinna iväg och läsa, läsa, läsa. Regnet öser ner ute så att måla fönster finns ändå inte på dagordningen.

Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg av Joyce Carol Oates

Publicerad den av
6

Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg är en ungdomsbok av Joyce Carol Oates. Och det måste vara en av de längsta titlar jag någonsin sett. Då passar det ju bra att jag har skrivit en sån lång recension för att matcha titeln då…

Anledningen till att jag ville läsa den här boken var innehållet. Det handlar om 15-åriga Jenna som råkar ut för en bilolycka med sin mamma där mamman dör. Det är en händelse som jag själv varit med om, i viss mån, och jag ville se hur det skildrades i den här boken.

Boken inleds direkt med olyckan, eller kraschen som Jenna benämner den. Hon tvingas växa upp över en natt, då hon förlorar sin mamma och själv skadas svårt i kraschen. Eftersom hennes pappa börjat ett nytt liv med ny familj vägrar hon att bo där och får därför flytta till sin moster och hennes familj. Jenna kommer inte ihåg exakt hur olyckan hände men har en känsla av att det är hennes fel och tycker därför inte att hon är värd att älskas. Hon gör allt hon kan för att fly verkligheten och börjar ta smärtstillande, droger och alkohol tillsammans med sina nyfunna ”vänner”. Jenna delar upp sitt liv i innan kraschen och efter kraschen. Hon är en person innan och en helt annan efter.

Jag kan inte relatera till riktigt allt i boken, men till mycket. Jag var tre år äldre än Jenna vid olyckan och mamma dog inte i den, men senare pga. den. Men jag kan känna igen verklighetsflykten. Att vilja vrida tillbaka klockan, att vilja fly från verkligheten och känslan av att ingen någonsin kan förstå. För det kan man inte. Många tycker att det var så länge sedan det där hände – lägg det bakom dig och glöm och gå vidare. Ingen förstår vilka ärr det lämnar och hur lätt de rivs upp. En lukt av bensin i samband med kyla och is kan få min mage att snörpa ihop sig och kalla kårar att rinna som is ner över ryggen. Det kommer aldrig att försvinna, men man lär sig att leva med det, att dölja det. Jag kan förstå Jennas ovilja att prata med psykolog såväl som familjemedlemmar. Hon väljer att hålla det hemligt inom sig och det är bara en enda människa som hon anförtror sig åt. Hon är rädd att man inte ska förstå, att man vill försöka gräva i minnet och få henne att glömma. Man vill inte glömma, hur konstigt det än kan låta. Att glömma känslan och rädslan är som om man ger upp minnet av sin egen mamma. Det är att förråda.

I boken får man följa Jennas kamp med sitt inre, att vilja fly och vilja stanna. Att våga minnas samtidigt som man inte kan anförtro någon att hjälpa en med det. Hon kämpar för att få vara som alla andra, att vara den dotter som mamman uppfostrat henne till. Men det är lättare att stöta bort folk än att ta emot hjälp. Hon tvingas ta sig ända ner till botten innan hon inser att hon måste komma upp, att hon är på väg mot helt fel håll.

Jag vet inte vad man tycker om den här boken om man inte själv har varit med om en olycka. Förmodligen tycker man att den är bra och läsvärd. För mig blir det här så personligt att jag säkert läser in en hel massa mellan raderna. Jag tycker att språket i boken är fantastiskt. Jag är glad att hon inte skriver sådär lättsamt som en del författare gör när de vänder sig till yngre läsare. Hon utmanar sin läsare till att anstränga sig lite, att inte få allt serverat. Hon uppmanar till att tänka till själv. Det är en oerhört välskriven och läsvärd bok. Även om man inte har varit med om en bilolycka eller känner någon som har varit det kan man nog få sig en tankeställare av den här boken. Livet är skört och vi vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök.

Oj vad långt det här blev… Som sagt, den här boken berörde mig djupt. Böcker som lyckas ta sig så djupt är ovanliga. Jag är glad över att ha hittat den här boken. Så, nu ska jag sätt punkt här innan jag skriver en hel bok om boken!

Ingen dans på rosor av Hannah Green

Publicerad den av
2

Ingen dans på rosor av Hannah Green är en självbiografisk bok som är skriven under pseudonym av Joanne Greenberg. Det handlar om en schizofren tjej i slutet av tonåren som har kämpat hela sitt liv med att vara annorlunda och utanför. Till slut bestämmer föräldrarna att lägga in henne på ett mentalsjukhus. Det är med stor tvekan och mycket skuld som de tar beslutet.

Boken skildrar Deborahs tid på sjukhuset och man får följa hennes tankar både i den riktiga världen och den egna värld hon har skapat inom sig som tom har ett eget språk. Hon får förtroende för sin läkare och långsamt och mödosamt börjar hon ta sig ur sin schizofreni för att kunna leva ett någorlunda normalt liv utanför sjukhuset.

Det är en bok om föräldrars kamp mellan förtvivlan, skuld och kärlek. Förtvivlan över att aldrig räcka till, att inte veta om det är ett riktigt beslut att lägga in henne. Skuld för att de kanske är medskyldiga till sjukdomen, för att deras andra dotter inte får den uppmärksamhet och tid hon förtjänar. Och kärlek till ett barn som är annorlunda, vilket man så länge har försökt och velat förneka. Man får följa deras tankar och känslor under tiden Deborah befinner sig på sjukhuset.

Ingen dans på rosor är oerhört bra och otroligt intressant. Man får en hemsk inblick i hur det är att leva med den här sjukdomen och hur det är för familjemedlemmarna. Det är ovanligt att få se en sådan sjukdom skildras av den drabbade själv. Ofta skildras sjukdomen sedd utifrån av någon närstående, som i tex. Inte som andra döttrar av Nancy Spungen. Det gör den här boken väldigt annorlunda än vad man är van vid. Jag kan verkligen rekommendera alla att läsa den här boken.

Onåd av J.M. Coetzee

Publicerad den av
3

I målarpauserna har jag plöjt böcker så det kommer en hel del recensioner framöver.

Onåd av J.M. Coetzee hade jag hört väldigt mycket om av min kollega och var länge nyfiken och sugen på att läsa den. Och jag blev inte besviken. Det här är nog en av de absolut bästa böcker jag har läst. Jag älskar hans sätt att skildra världen och hans språk. Jag måste definitivt läsa fler böcker av honom.

Boken handlar om en universitetsprofessor i Sydafrika som inleder ett förhållande med en elev, delvis mot hennes vilja. Hon anmäler till slut honom och han blir avstängd och alla hans kollegor vänder honom ryggen. Han beger sig till sin dotter som bor på en avskild gård. Under hans vistelse blir hon brutalt våldtagen av tre män som också misshandlar och låser in honom på toaletten. Efter händelsen vill han polisanmäla och hitta de skyldiga medan dottern bara vill glömma och leva vidare. Det blir en kamp mellan hans vilja att straffa de skyldiga och viljan att hjälpa sin dotter och acceptera hennes val.

Hela boken skildrar honom och hans inre kamp av vem han är, hur han är och hur han vill vara. Det är en skildring av Sydafrikas olika folk, hur människor agerar mot varandra och vilka regler som gäller – både synliga och osynliga. Det är oerhört intressant att följa hans tankar och hans beteende. Jag blir helt fascinerad av författarens sätt att skriva och jag kan inte släppa boken ifrån mig. Det är en hemsk bok och man mår flera gånger illa av handlingen, men den är samtidigt trollbindande.

Rebecca Wells

Publicerad den av
Svara


Idag var vi inne en kortis på Åhléns och de hade ett litet ställ med pocketböcker som det var specialpris på. Det kliade lite i fingrarna på mig när jag fick syn på att de hade rea på en bok av en av mina favortiförfattare Rebecca Wells. Hon har skrivit Ya-Ya flickornas gudomliga hemligheter som blev en enorm succé när den kom ut. Det bildades Ya-Ya klubbar över hela USA. Den har också filmatiserats med bl.a. Sandra Bullock i en av huvudrollerna. Hon spelar dottern Sidda Lee Walker till den mycket excentriska Vivi som spelas av Ashley Judd som ung och Ellen Burstyn som vuxen.

Det är en varm berättelse om vänskap, familj och om att växa upp och förlåta. Alla karaktärer är så oerhört starka och spännande. Jag fullkomligt avgudar den här boken, och filmen har fångat samma charm och värme. Men har man sett filmen utan att läsa boken tappar man nog en del av charmen med den.

Nästa bok som Wells gav ut var Små altare överallt, som innehåller samma karaktärer som tidigare. I den här boken får man veta ännu mer om livet med Ya Ya vännerna och nu får man också större inblick i Sheps liv, Siddas pappa och Vivis man.

Den bok jag såg idag var Ya Ya flickornas väg till fullkomlighet. Jag köpte den faktiskt inte. Jag kände att jag har en del böcker som borde läsas före. Dessutom ska en sådan här bok sträckläsas, i lugn och ro. Helst i en hängmatta och där ingen kan störa. Det får bli ett projekt senare i sommar. För jag ska läsa den – det är ett absolut måste!

Om du inte har läst någon av de här tre böckerna kan jag bara varmt rekommendera att göra det. Jag ska läsa om alla på rad någon gång (men det hinner jag inte i år) för de är några av mina absoluta favoritböcker.

Årets bokskörd – första halvåret

Publicerad den av
Svara

Om jag ska summera lite av första halvåret. Jag har läst 20 böcker det här halvåret. En av dem bröt jag, men å andra sidan har jag snart läst ut en annan så de kan kvittas mot varandra. Jag hade hoppats kunna plöja igenom fler böcker, särskilt när jag läser att en del hunnit med hela 94 böcker redan i år. Det är imponerande. Fast det hade inte varit möjligt för mig. Vi flyttade ju i slutet av april så där försvann 2-3 veckor då jag inte läste något alls. Så egentligen kan man kanske säga att jag hunnit med ungefär en bok i veckan, och det är väl rätt ok.

När jag kollar på min läslista så har jag kanske 50 böcker på den just nu. Alla dem kommer jag inte att hinna läsa i år. Det har jag mycket svårt att tro. Jag har ändå en häst som jag ska hinna rida också, och jag vill gärna spendera några lugna kvällar i makens och vännernas sällskap också. Hade det funnits mer tid hade jag gärna läst mer, men jag får nog ändå vara nöjd med det lästempot jag har nu.

Dessutom får vissa böcker mig att fastna vid dem. Jag måste ha tid efteråt att bearbeta tankarna efter en bok, fundera över vad boken gav mig och vad jag kan använda det till. För även om jag till största delen läser ren skönlitteratur vill jag ändå att böckerna ska lära mig något, om livet i stort och smått. Alla författare har ju en tanke med sina böcker och även om de är fiktiva finns det alltid något litet spår av verklighet någonstans.

Målet är att komma upp till 50 böcker i år, men vi får väl se i december hur det har gått med det…

Harry Potter och fången från Azkaban av JK Rowling

Publicerad den av
Svara

Ja, jag vet att jag ligger efter med Harry Potter-böckerna. Jag har precis läst ut den tredje boken Harry Potter och fången från Azkaban. Den har funnits i min ägo i flera år, utan att jag läst den. Anledningen till det är att jag nog blev lite mätt på Harry Potter efter de två första. Jag läste dem direkt efter varandra och sedan kort därefter skrev jag min d-uppsats i engelska om den första delen. Det blev väldigt mycket Harry Potter ett tag.

Men eftersom sista delen kommer nu i sommar ska jag tillbringa en del av sommarlovet med att läsa just resten av serien. När jag läste den senaste kände jag hur mycket jag hade saknat Harry Potter och hans vänner. Böckerna är extremt bra och spännande och det grämer mig lite att jag lät serien vila så länge. Det är nog många som kommer att sakna de här böckerna när sista delen har kommit.

Jag lånade hem fjärde boken idag (den var alltså en av de få böcker jag hittade), men jag ska läsa något annat emellan innan jag tar tag i den. Nu blir det Ingen dans på rosor av Hannah Green, efter tips från andra bloggare.

Bokfemman vecka 26

Publicerad den av
19

Veckans tema är en hyllning till min absoluta favoritserie någonsin: Lost. Ni som följt serien känner till alla deltagare och vet vilka de är, men för er andra krävs en liten presentation för att ni ska kunna förstå veckans uppgift. Uppgiften den här veckan är lite klurig, men det är ju inte meningen att alla Bokfemmor ska vara enkla. Någon gång ibland måste man få anstränga sig sådär lite extra och verkligen tänka och klura och fundera riktigt ordentligt.

I Lost finns en karaktär som heter Desmond. Han fanns på ön redan innan planet kraschade och hans uppgift var att trycka på en knapp var 108:e minut. Varför visste han inte, bara att det var en nödvändighet. Denne Desmond är en ovanligt klok och väldigt speciell man. Han får ibland visioner om vad som kommer att hända i framtiden och har tack vare det kunnat rädda livet på karaktären Charlie ett otal gånger.

Denne Desmond har fått en avgörande roll för människorna och livet på ön och han har en stor skara fans bland tv-tittarna. Han har tom en egen hemsida som handlar om hans karaktär.

Och varför i hela friden har jag nu med en tv-karaktär i veckans Bokfemma?

Jo, Desmond har en bok med sig var han än går. Den är hans ständiga följeslagare. Tanken är att denna bok ska bli det absolut sista han någonsin läser. Den gången han tror att han kanske är på väg att dö kommer han att sätta sig ner och läsa den boken. Och det kan tyckas löjligt, men jag fascineras av tanken. Och själv började jag fundera på vilken bok jag själv skulle ha valt. Vilken bok skulle jag vilja bli den absolut sista boken jag någonsin läste?

Veckans tema för Bokfemman är – vilken bok skulle du vilja var den absolut sista boken du någonsin läste? Det kan vara en bok man redan har läst eller kan det vara en helt oläst bok.

  • A Mutual Friend av Charles Dickens. Det är den här boken som Desmond bär omkring på i serien och som en slags ”hyllning” till veckans tema väljer jag den först. Jag har aldrig läst den så jag vet inte vad jag ger mig in på när jag väljer den som sista bok… Men lite måste man våga. Och det måste ju finnas en anledning till att just den boken blivit vald att användas i serien?
  • Pride and Prejudice av Jane Austen. Ja, så lyckades jag få med den här underbara boken i en Bokfemma igen! Det är min all time favorite och den skulle jag kunna läsa hur många gånger som helst utan att tröttna. Vem skulle inte vilja njuta av kärleken mellan Mr. Darcy och Elizabeth Bennet en sista gång? Den här boken är självklar på min lista.
  • Harry Potter and the The Deathly Hallows av J.K. Rowling. Om jag ska ha den här som sista bok måste jag först läsa ikapp de andra i serien för jag har bara läst de två första än så länge. Men jag älskar Harry Potter och det skulle vara lite lagom spännande att avsluta med den här boken. Det kommer ju inte heller fler i serien så man behöver inte känna att man missar en fortsättning. 🙂
  • Mio min mio av Astrid Lindgren. Behöver jag verkligen motivera varför? Den här är så vacker och framkallar så många barndomsminnen att det skulle vara ren och skär tröst att läsa den.
  • Hoppsan, jag är död! av Arto Paasilinna. Lite roligt att avsluta med den här boken. Huvudpersonen dör på första sidan och sedan följer man honom när han bl.a. besöker sin änka och andra i sitt liv efter döden. En aning bisarrt, javisst, men också rätt så kul.

Som sagt, veckans tema är en hyllning till serien Lost och karaktären Desmond. Men det är också en hyllning till litteraturen och dess stora inflytande som den faktiskt har på en persons liv. Många böcker blir ju nästan som en personlig vän, någon som man har gått igenom starka tankar och känslor med. Någon som man gärna träffar igen. Veckans tema ska också ses lite med glimten i ögat, för så himla stort och allvarligt är det inte tänkt att det ska vara. Så mycket får vi inte påverkas av en tv-serie… 🙂

Nu är det din tur! Vilka 5 böcker skulle du välja som de sista du läste?

Veckans bokfemma

Publicerad den av
2

Jag är fortfarande upp i det blå efter Justins show (se föregående inlägg) och känner att en Bokfemma funkar inte just nu i min skalle. Dessutom är veckans tema rätt klurigt. Jag behöver tills imorgon på mig att skriva den.

Ni får alltså veckans Bokfemma imorgon i stället!

Ska Bokfemman ta ledigt under sommaren?

Publicerad den av
5

Det är ju många som åker bort och kanske inte har tillgång till Internet under juli månad. Eller så känner man att man tar lite ledigt från bloggandet ett tag. Jag funderar lite på hur ni tänker ang. Bokfemman nu under sommaren? Vill ni att vi ska köra hela sommaren som vanligt eller ska vi ta ett uppehåll så att fler kan hänga på hela vägen?

Jag är hemma hela sommaren, förutom någon kortresa då och då, men det är ju roligare om vi är många som kan hänga med på Bokfemman. Vad tycker ni?

Ska Bokfemman ta ledigt i juli?
Ja
Nej
pollcode.com free polls

På andra sidan Venus av Elisabeth Andersson

Publicerad den av
4

I senaste numret av tidningen Hennes fick man en bok med – På andra sidan Venus av Elisabeth Andersson. På baksidan av boken skriver Hennes själva att den är som en svensk variant av Djävulen bär Prada, som är en stor favorit hos mig. Det blir höga förväntningar på en bok från det läget.

Men den här boken kan man inte jämföra med Djävulen bär Prada mer än att båda handlar om tidningsvärlden och elaka chefer. Där slutar liknelsen. Redan efter några sidor är jag irriterad på språket i boken, eller framför allt namnen. Det kan inte vara särskilt logiskt att så många människor har sådana matchande namn vad gäller initialerna. Eller vad sägs om Lisa Lindell, Sixten Sundblad, Lotta Legrand, Bosse Bertilsson, Sune Strömgren, Julia Juhlin? Det finns fler men det räcker nog så.

Nä, det här är ingen favorit hos mig även om den blir något bättre i slutet. Det tar tid att komma in i boken och den är uppdelad i så små korta stycken att man tappar tråden hela tiden. Den ska tydligen vara första delen i en triologi, men för min del räcker det med att ha läst del ett. Jag är faktiskt besviken, för jag hade hoppats på mer. Å andra sidan har jag läst fler liknande recensioner av den så jag borde inte ha blivit förvånad.

Bokfemman vecka 25

Publicerad den av
28

Åh jag tror jag blir galen på mitt internet… Det tog mig en halvtimme att ens komma in på bloggen och börja skriva det här inlägget. Och ni kan kanske förstå hur frustrerande denna väntan var. Men vad gör man inte för er! Ni måste ju få ut Bokfemman för den här veckan så ni kan börja fundera på era böcker. 🙂

Veckans tema blir enkelt. Fast jag måste säga att jag är besviken på mig själv. Jag trodde och hoppades att min lässkörd hittills skulle ha varit mycket, mycket större än vad den är. Därför blir veckans tema lite halvtråkigt för mig själv. Jag har inte alls det urvalet att välja bland som jag hade hoppats på. Vad det beror på kan jag inte ens motivera för mig själv. Lathet kryddat med lite stress och allmän trötthet kanske? Jag får ta igen det och läsa en massa, massa böcker nu i sommar!

Eftersom vi nu snart har avverkat ett halvår av det här året börjar det bli dags att summera och sammanfatta vad vi läst hittills. Dessutom börjar snart alla semestrar och vi vill ha långa härliga läslistor att beta igenom. Det är dags att ge varandra riktigt bra sommarlästips!

Veckans tema för Bokfemman är att sammanfatta halvåret som gått. Nämn de 5 bästa böckerna du har läst hittills i år.

  • Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer. Den här boken handlar om en pojke vars pappa dog i World Trade Center och som lämnade ett meddelande på telefonsvararen innan han dog. Det är en berättelse om en lillgammal pojke som söker svar han har angående sin pappa och sin egen identitet. Boken är väldigt speciellt utformad och bjuder på en hel del aha-upplevelser. Intressant, givande och jag slukade den på bara några timmar.
  • Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari. Jag är en tvättäkta sucker för boktitlar och en bra sådan kan få mig på fall utan att baksidan ens lockar det minsta. Bara titeln på den här boken fick mig att vilka läsa, men den har också en fängslande baksida. Den är charmig, rolig och oerhört intressant. Me love!
  • Ingen behöver veta av Christina Wahldén. Det kanske inte alls är en av de bästa böckerna jag har läst i år men jag tycker den förtjänar att vara med ändå. Ett intressant ämne – kan killar våldtas? En väldigt kort men ändå högst läsvärd tonårsbok som framkallar många tankar.
  • Hjärtans fröjd av Per Nilsson. Den här boken har jag redan skrivit om för ett tag sen. Tonårsförälskelsens totala uppslukande av jaget blandat med ett oerhört stilfullt och träffsäkert språk med en massa härliga oneliners. Och en uppföljning kommer tydligen snart – spännande!
  • Dödens kemi av Simon Beckett. Nu borde jag skämmas för den här boken har jag redan haft med en massa gånger här i bloggen… Men det är en oerhört välskriven och spännande deckare och den förtjänar faktiskt all reklam jag gett den redan. Så läs den!

Det var mina tips inför sommarens läsning! En blandad kompott både vad gäller genrer och målgrupp. Och så bara en liten kommentar, som svar på en fråga på en blogg som jag tyvärr glömt – vem som helst är välkommen att delta i Bokfemman. Man väljer vilka veckor man känner man vill/kan vara med och det finns inga krav eller regler eller så. Bara följ anvisningarna för veckans tema och välj ut just dina fem böcker. Lägg gärna en kommentar i min kommentarsruta så att vi andra kan gå in och se dina svar på din blogg. Meningen är ju att vi ska tipsa varandra om bra och läsvärda böcker! Perfekt, eller hur?

Nu är det din tur! Vilka är de 5 bästa böckerna du har läst hittills i år?