The Breadwinner av Deborah Ellis

Mycket läsning just nu här hemma… Men jag är inne i ett riktigt lässtim och bara njuter av att läsa. Dessutom vet jag att om bara någon vecka drar spanskakursen igång och frågan är hur mycket jag orkar/hinner läsa då? Därför njuter jag av lugnet och läsningen nu innan.

Deborah Ellis är född i Kanada, men har tillbringat mycket tid i afghanska flyktingläger i Pakistan och Ryssland. Där har hon pratat med flickor och kvinnor i olika åldrar och sedan skrivit ner deras berättelser. I ett av flyktinglägren fick hon höra talas om en flicka som klippt av sitt hår och utgett sig för att vara pojke. Kvinnor och flickor fick inte gå ut och det enda sättet att försörja familjen var att jobba som försäljare, utklädd som pojke. Efter hand insåg hon att detta var ett vanligt fenomen som många gjorde. Alla dessa berättelser ledde till att hon började skriva om den afghanska flickan Parvana, baserat på de livshistorier hon fått berättat för sig. Det finns tre delar i serien och det här är alltså första delen.

The Breadwinner handlar om Parvana och hennes familj som gått från att vara rika och ha det bra till att ha förlorat allt pga kriget och bo tillsammans i ett enda rum. Båda föräldrarna är välutbildade och fadern har tom studerat utomlands. När Talibanerna tar över makten blir livet allt svårare. De förlorar äldste sonen och mamman och äldsta systern får inte gå utomhus. Parvana och hennes pappa står för försörjningen men när han blir fängslad är det bara hon kvar som kan försörja dem. De klipper av henne håret och hon får ge sig ut på marknaden och sälja saker för att kunna försörja mamman och de tre syskonen.

Det här är en ungdomsbok som jag köpte för några år sedan. Sedan har den tyvärr blivit stående i bokhyllan. En av mina elever fick låna den i höstas och hon var helt lyrisk så nu tog jag tag i det och läste den också. Det är en skrämmande värld som presenteras för läsaren och ännu värre är det att man vet att det är verkligt. Parvana tvingas bli vuxen och ta ett ansvar som inte är rimligt för en flicka i hennes ålder. Utan henne skulle familjen bli utan mat. Man lär sig mycket av den här boken och den ger perspektiv på tillvaron. Alla borde läsa den här boken, både vuxna och ungdomar.

Volleyboll för massajer av Javier Salinas

Som jag skrivit tidigare upptäckte jag att förra årets läsning blev lite snedfördelat. Majoriteten av böckerna hade författare från USA, Storbritannien och Sverige. Dessutom var det flest kvinnor. Och det är väl inget fel med det egentligen, men jag vill vidga mina vyer lite. Lära känna litteratur från andra delar av världen.

Så med detta mission i tankarna gick jag in till litteraturpedagogen i skolan. Tillsammans sökte vi på spanska författare eftersom det kändes som steg 1 för min del (eftersom jag ska plugga spanska i vår). Till vår förvåning var det mest gamla gubbar på listan och väldigt lite litteratur från senare åren. Detta var alltså på Alex databas (eller vad det heter?). Men några titlar hittade vi och en hade vi tom hemma i form av ungdomslitteratur, så jag började där.

Volleyboll för massajer handlar om Juan vars föräldrar separerat. Helt plötsligt går han från trygg stabil tillvaro till att bli tvungen att besöka psykolog. Eller är det inte så när man blir skilsmässobarn? Juans klasskompisar som är skilsmässobarn är den enda bilden han har och han är livrädd för att hamna i det facket. Till stöd har han sin storasyster, morbrodern och blidläraren som alla bidrar till att göra separationen enklare för honom. En skilsmässa behöver inte innebära att man hamnar i förlorarnas lag. Juans idrottslärare delar nämligen upp dem i lag där skilmässobarnen hamnar i ett eget lag och av någon anledning är det alltid de som förlorar, något som Juan resonerar mycket kring.

Den här boken riktar sig till ungdomar i nedre tonåren och strax under. Det är en väldigt intressant bok. Juan funderar mycket kring vilka stämplar man får som människa och varför man så lätt finner sig i dessa. Att vad andra säger och tycker om en snart blir ens egen sanning. Han har dessutom många kul tankar och kommentarer som man kan skratta åt. Det är både en rolig och klok bok som framkallar många tankar. Om man hade den här som diskussionsbok skulle man nog kunna få riktigt bra samtal med eleverna. En bok som jag kan rekommendera att läsa.

I skydd av mörkret av Stephen Booth

Jag ska erkänna med en gång. Jag började läsa den här boken redan i somras och avslutade den alltså inte förrän nyligen. Den kom i ett bokpaket från en av bokklubbarna, som jag självklart glömt att avbeställa. Den hade inte varit mitt eget val eftersom det är en deckare och den genren inte riktigt är min grej. Jag vet inte varför jag inte gillar deckare, men jag tror att det är själva mordfokuseringen som jag ogillar så. Jag har lite svårt för när död är det centrala i en handlig. Ändå försöker jag mig på genren lite då och då eftersom jag tänker att jag någon gång ska bli som alla andra och falla för den. Kanske någon dag så lyckas det.

I alla fall så är tydligen Stephen Booth känd brittisk deckarförfattare och BBC ska visst göra serie av hans böcker. Ni som är deckarintresserade kan alltså hålla lite utkik. Han har hittills gett ut 8 delar i serien om poliserna Ben Cooper och Diane Fry. I skydd av mörkret är del 7. Det verkar vara fristående delar, men jag har säkert missat en del bakomliggande historia mellan huvudpersonerna när jag hoppar in rätt i serien.

Handlingen spinner runt två olika händelser. En gammal dam har blivit mördad och när mordet utreds visar det sig att damen har levt helt isolerad. Ingen känner henne och hon hade aldrig besök och det finns inget i hennes bostad som ger några indikationer på att hon haft familj eller bekanta. I samma stad brinner också ett bostadshus ner och mamman och två barn dör i branden. Mannen och ena dottern fanns inte i huset för tillfället och är de enda överlevande. Ben Cooper och Diane Fry försöker alltså dels hitta ursprunget och mördaren till den gamla damen och dels orsaken till branden och den skyldige till den.

Visst, det är absolut ingen dålig bok och det är inte rättvist att jag ska bedöma boken eftersom jag är anti deckare. Förmodligen tycker man att det är en bra bok om man är deckarfantast. Den är välskriven och med en bra handling. Att det tog så lång tid för mig att läsa ut den beror inte på boken utan mer på mig själv. Jag orkar inte riktigt fokusera på utredningen kring morden och tröttnar på att läsa om de inblandade och detaljerna kring morden. Men, som sagt, boken ligger illa till hos mig redan innan jag börjar läsa. Kanske någon som gillar deckare och är van vid att läsa dem har läst den och kan ge ett mer rättvist omdöme?

Jag har vunnit pris!

Måste få skryta lite… 🙂

Jag fick pris av Liza i hennes Blogawards 2008 för bästa bokblogg! Jisses vad glad jag blev! 😀 Ikväll ska jag hem och fira i skumpa.

Från Lizas blogg Språkmakargatan:
”Bästa bokblogg: World of Malin
Vinnarmotivering: I år var det lätt att hitta en vinnare i litteraturkategorin. Att Malin älskar böcker och att läsa är lätt att förstå när man besöker hennes blogg. Hon delar generöst med sig av sina läsupplevelser och bjuder sina läsare på spännande bokrecensioner. Jag har fått många goda boktips i Malins läshörna. Under ett år har Malin, genom sin återkommande Bokfemma, uppmuntrat flertalet bloggare att reflektera kring sina läsäventyr på ett roligt och givande sätt. Genom Bokfemman har vi inte bara fått tillfälle att angripa läsandet metakognitivt utan också att jämföra våra personliga bokvärldar med andra engagerade läsare. Bokfemman i sig har faktiskt sporrat mig till vidare läsning (vem vill inte utvidga sina läserfarenheter?) Dessutom kan den fungera som ett festligt moment i litteraturundervisningen. Tack Malin för detta och fortsätt blogga!”

Tack Liza!

*hoppar runt och dansar av glädje*

Nya mål inför läsåret 2008

När jag gick igenom listan över vad jag har läst under 2007 insåg jag en sak. Jag har inte lyckats sprida läsningen över världen så bra. Eller vad ni säger ni om följande lista:

  • 21 USA
  • 16 Sverige
  • 15 Storbritannien
  • 2 Irland
  • 1 Colombia
  • 1 Frankrike
  • 1 Iran
  • 1 Australien
  • 1 Sydafrika

Jag inser att läsningen för 2008 måste styras upp lite bättre. När jag valde böcker förra året kollade jag i och för sig inte alls varifrån de hade sitt ursprung, men att det blev så många amerikaner på listan kom ändå som en överraskning. Jag trodde inte att det var riktigt så snedfördelat.

Nej, nu i år ska jag försöka vidga läsningen lite och hitta nya författare från länder som jag kanske inte ens läst något från förut. Har ni några tips på böcker/författare så blir jag tacksam! Jag har några här hemma som sätter Chile och Afghanistan på listan, men i övrigt ser det säkert ut likadant som för förra årets lista.

Skumtimmen av Johan Theorin

Den här boken gick som följetong i lokaltidningen i somras. Jag var inte så sugen på att läsa den just då så jag rev ur alla delar och sparade dem till senare. Men nu kändes det helrätt att läsa boken och vilken bok sen!

Johan Theorin var tydligen själv tveksam till boken och om vem som skulle kunna tänkas läsa den. Den utspelar sig på Öland under tre olika tidsepoker. Han pendlar mellan nutid, 1970-tal och 1940-tal under andra världskriget. Läs intervju med Johan Theorin själv i SvD här. Där kan man också läsa att Skumtimmen kommer att följas av ytterligare 3 böcker med Gerlof i huvudrollen. De ska jag definitivt läsa.

Julias son Jens försvinner från morföräldrarnas hus ut på alvaret i ett obevakat ögonblick, i början av 70-talet. Trots skallgång och undersökningar hittas han aldrig. Julia ger aldrig upp hoppet om att någon dag få veta sanningen och hon kan inte heller tro att han är död. Många år senare, dvs nutid, får Julias far Gerlof en liten sandal med brev på posten. Samma sandal som Jens hade på sig när han försvann. Han tar kontakt med sin dotter som kommer tillbaka till Öland och kämpar med minnena som väller fram. Gerlof bor på ett hem nu och lider av svår värk som gör det svårt att gå, men han är envis och börjar göra egna undersökningar om vad som hände hans barnbarn. Vem var det som skickade sandalen? Kan det vara så att den mystiska Nils Kant faktiskt inte är död? Var det han som dödade Jens? Någon vet svaret på alla frågor men det gäller att fråga rätt personer.

Det här är en slags blandning av deckare och skräck, men den presenteras som skräckroman. Jag gillar ju normalt sett inte deckare, men det här är ingen typisk deckare med ett mord som ska lösas av polisen. Här är det mer personligt och man vet egentligen inget om brottet mer än att pojken försvunnit. Ingen vet om han är död eller bara försvunnen. Öland känns också som klockren miljö för händelserna. Det är lite kusligt i boken ibland och det speglas också i miljön. Man lever verkligen sig in i boken.

Det är verkligen en grymt bra bok och den är svår att släppa ifrån sig. Den är spännande, fängslande och välskriven. Jag kan rekommendera er att läsa den här om ni är sugna på en spännande och lite skrämmande bok.

Atlantis hemlighet av David Gibbins

David Gibbins är marinarkeolog och en väldigt respekterad sådan. I Atlantis hemlighet har han försökt använda sig av sina egna kunskaper i kombination med lite action.

Myten om Atlantis har intresserat och fascinerat människor länge. I Nineveöknen, i närheten av pyramiderna, trampar en kamel igenom taket till en gravkammare. I graven finner man att mumiens svepning består av pergament med skrift. Ur skriften får man fram ordet Atlantis. Nästan samtidigt finner man i havet utanför Kretas kust en guldskiva med tecken och budskap som man lyckas tolka. Dessa två fynd tillsammans leder arkeologerna till Atlantis hemlighet.

Jag är själv intresserad av legenden om Atlantis och skrev tom ett specialarbete på gymnasiet om det. Därför blev jag väldigt intresserad av den här boken när jag fick den i handen. Jag har väntat ända till jullovet med att läsa den eftersom jag verkligen ville sträckläsa den. Och för att verkligen kunna njuta av den i lugn och ro.

Men, men, det blev tyvärr en besvikelse. Boken är helt ok, men jag kan störa mig på att alla arkeologer hela tiden rapar upp fakta till varandra. Fakta som de alla redan känner till och kan. Det blir lite fånigt när författaren försöker maskera dessa samtal med att de inblandade blir så exalterade att de måste rabbla upp allt de vet trots att de vet att alla omkrng redan vet allt. och så är det hela boken igenom. Det blir lite tröttsamt och irriterande till slut.

Självklart är själva idén intressant och det är spännande att följa dem på resan mot Atlantis och det är klart att det de upplever är alla arkeologers dröm. Men ändå. Det blir inte bra. Det är lite för mycket action över det hela och väldigt mycket tekniska prylar som jag inte orkar ta in. Lite James Bond kan man säga och det är ingen favorit. Nja, jag hade förväntat mig mer helt enkelt.

Över näktergalens golv av Lian Hearn

Det här är en trilogi som numera består av 5 delar eftersom det kommit både en sequel och en prequel. På baksidan av boken står det att ”Om man inte fängslas av Över näktergalens golv har man så lite sinne för det fantastiska i livet att man förmodligen kommer att drabbas av någon bristsjukdom.” Och det är klart att man känner pressen på sig efter ett sådant konstaterande.

Pojken Takeos by skövlas och människorna mördas, men han själv räddas av den unge herremannen Otori Shigeru. Han tar med sig honom till sitt hem där han får lära sig utveckla förmågor som han inte ens visste att han hade. Han upptäcker förmågor som legat dolda inom honom och som är en del av arvet från det legendariska Släktet.

Det är verkligen en fantastisk bok, men ändå är det något som saknas. Så fort jag läser i boken fängslas jag och läser med stor spänning. Men så fort jag lägger ifrån mig boken glömmer jag vad den handlar om och det är segt och svårt att komma in i boken igen. Den griper inte tag i mig direkt utan kräver total koncentration. Därför tvivlar jag på att jag någonsin kommer att läsa de följande delarna. Det känns som om den här boken räckte bra för mig. Jag har fått en inblick i världen och det räcker för att i alla fall stilla nyfikenheten. Kanske är det faktiskt så att jag kommer att drabbas av någon bristsjukdom i framtiden som baksidan av boken säger.

Den gamle och havet av Ernest Hemingway

Det här är ytterligare en bok ur Expressens klassikerutgåva. Och jag har faktiskt aldrig läst den här tidigare, men tänkt flera gånger.

Santiago är en gammal ensam man som legat ute på havet i 84 dagar utan att få en enda fisk. Dag 85 får han äntligen en jättefisk på kroken, en stor svärdfisk och kampen om att få med den in i land börjar. På väg in mot land attackeras båten av hajar som vil äta upp den stora fisken som hänger på sidan av båten. Det blir en lång och svår kamp för att rädda fisken från att bli uppäten.
Att en bok som bara handlar om kampen om en fisk kan vara så spännande. Jag lever mig in i kampen och kan inte släppa boken ifrån mig även om den ju egentligen inte handlar om något speciellt. Det visar ju på att förmågan att berätta en historia är större än själva berättelsen i sig.

Heartland; Efter stormen av Lauren Brooke

Jag har inte läst hästböcker på åratal men fick för mig att jag skulle kolla in utbudet för dagens hästtjejer (och killar). Många av de böcker som jag själv läste finns ju inte längre kvar och jag har faktiskt ingen aning om vad dagens hästtjejer läser. Enligt skolans litteraturpedagog är Heartland-serien mycket omtyckt. Tyvärr fanns inte första delen inne så jag fick hoppa på andra boken direkt.

Serien handlar om gården Heartland där de tar hand om hästar som är svårhanterade. På Heartland lär man dem att bli trygga och stabila med människor igen. I första delen råkade mamman och 15-åriga dottern Amy ut för en svår olycka med hästtransport och allt och mamman dog. I andra boken är det bara några veckor efter kraschen och vuxna storasystern Lou har kommit hem till gården för att hjälpa till. Amy, Lou och morfadern försöker tillsammans sköta gården som lider av ekonomiska problem. Dessutom har de Spartan på gården, hästen som stod i hästtransporten vid olyckan. Han har blivit djupt skärrad av olyckan och anfaller Amy så fort han får chansen. Han skyller olyckan på henne. Alla de andra vill avliva hästen eftersom han är farlig, men Amy vill jobba med honom och få honom stabil igen.

Som vuxen blir jag helt knäpp på karaktärerna. 15-åriga Amy sköter hela gården, tar helt själv hand om de allra farligaste hästarna och sörjer sin mamma kanske några dagar bara. Hon vet tom vad som är bäst för sin vuxna storasyster och att hennes pojkvän inte är rätt för henne. Hon är en allvetare helt enkelt. Dessutom tar hon ut livsfarliga hästar i paddocken, släpper dem lösa och vänder ryggen till. Och halleluja – efter bara några minuter får hon kontakt med dem och sen är de friska! Jag blir nästan mörkrädd av den här boken och vad den lär ut.

Som ungdom tycker man säkert om boken. Här är det ju ungdomarna som kan allt och vet allt och de vuxna gör fel precis hela tiden. Dessutom lyckas ju Amy med allt och får Spartan frisk och tom tävlingsklar. Han vinner ju tom sin allra första tävling någonsin. Och hon har ju rätt ang systerns pojkvän och de gör slut. Kan det bli bättre?
Jag vet inte om böckerna jag läste som liten var likadana. Det var de säkert. Där fanns säkert farliga hästar som hanterades på nolltid av tonåringar. Jag kommer inte ihåg om man insåg att det inte funkar så i verkliga livet. Jag hoppas att man gjorde det.
Nä, jag vill inte läsa fler delar ur den här serien. Jag ska nog testa någon annan serie istället, som tex King of Sunset. Det måste väl finnas någon hästbok därute som kan vara både trovärdig och spännande? Någon som har några tips?

Möss och människor av John Steinbeck

Ingen bokintresserad kan väl ha missat att Expressen har en medföljande klassiker varje tisdag, för 59 kr. Jag hängde på att börja samla av bara farten. Och har man väl börjat är man fast.

Jag inledde i alla fall läsningen med Möss och människor, en bok som jag har läst tidigare men för evigheters evigheter sen. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad jag tyckte om boken som tonåring så jag kan inte riktigt jämföra, annars hade det varit intressant att göra. Den här läsningen fascineras jag i alla fall över att i stort sett hela boken är uppbyggd på dialog. Det är rätt häftigt. Det kan lätt bli pratigt och överflödigt med en massa dialog, men här är det bara intressant. Och även om jag redan innan visste hur boken slutar kunde jag inte låta bli att hoppas att det skulle hända något som gjorde att slutet blev annorlunda. Att Lennie skulle få sina kaniner till slut.
Det ska bli fler klassiker framöver. Jag har så mycket annat på att-läsa-listan att de här böckerna bara har ställts rakt in i bokhyllan. En till innan nyår blir det i alla fall. Nästa år får bli ett läsår i klassikernas tecken.

Goodnight Nobody av Jennifer Weiner

Den här boken är den första boken i Ninas English Book Club. Jag är verkligen ute i sista minuten för den skulle vara färdigläst under hösten och nästa bok har redan föreslagits… Men jag måste ha tidspress på mig för att göra saker. Om jag har gott om tid drar jag bara ut på det länge istället. Och jag klarade ju faktiskt tidsgränsen med några dagar till godo! 🙂

Kate är en amerikansk hemmafru som har gått från trendigt liv i New York till mammaliv i förorten. Hon är rätt trött på sin händelselösa tillvaro och saknar livet i New York. Dessutom tycker hon att hon är långt ifrån alla andra perfekta hemmafruar och deras lika perfekta barn, som tagna ur Desperate Housewives hela bunten. När hon hittar en av sina grannar brutalt mördad i köket börjar hon en egen undersökning. Vem kan ha velat döda en hemmafru?

Vi får följa Kate under hennes undersökning och i livet hon levde innan hon blev hemmafru. En del saker blir jag helt nipprig på, som att hon inte tar tag i sitt liv utan bara gnäller och skyller ifrån sig. Och allvarligt talat – hur kan man gå och gifta sig med någon man inte älskar? Och hur kan man gå omkring och vara så otroligt kär i en man som hon aldrig haft ett förhållnade med? Efter så många år? Jag kan verkligen inte förstå den här tjejen.

Boken är ok, men inte mer. Ibland är det kanske lite spännande och det kommer fram en del intressant saker i hennes undersökning. Men när man lägger ifrån sig boken är karaktärerna redan borta ur huvudet och handlingen känns över för länge sen. Det finns ingen saknad alls. Det här måste vara en av hennes sämre böcker för hon har ju även skrivit In Her Shoes. Jag har boken här hemma men har inte läst den än. Däremot har jag sett filmen och den gillade jag mycket. Jennifer Weiner kan nog bättre än så här så hon ska få en ny chans av mig. Hon har dessutom väldigt bra service för bokklubbar som har valt hennes böcker att läsa. Klicka på länken så kommer du till en massa FAQ, kan lyssna och läsa på utdrag ur hennes böcker osv.

Ska vi slå vad? av Jennifer Crusie

Det här är den första boken jag som jag har läst av Jennifer Crusie och det var faktiskt en trevlig ny bekantskap. Jag ville ha något väldigt lättläst och lättsmält som inte krävde någon större ansträngning att läsa och det verkade stämma in bra på den här boken.

Min blir dumpad på krogen av sin pojkvän David eftersom hon vägrar ha sex med honom. En kort stund därefter råkar hon höra honom slå vad med den ursnygge Cal. David slår vad om att han inte kan få med Min ut på middag samma kväll och att han inte kan få henne i säng inom en månad. Cal vägrar gå med på det sistnämnda, något som Min inte uppfattar. För henne är vadet en toppengrej. Hennes syster ska gifta sig om 3 veckor och hon har ingen dejt. Om hon tackar ja till Cal när han bjuder henne på middag kan hon hålla honom på kroken ända tills bröllopet eftersom han ju vill vinna vadet. Efter det kan hon dumpa honom utan att bry sig mer om saken.

Ja, det låter väldigt förutsägbart och det är det också. Min är lite överviktig och väldigt bitsk och bestämmer sig för att göra Cals tillvaro så svår som möjlig. Cal är übersnygg och får alltid alla tjejer han vill ha och förstår inte alls varför den där Min är så arg på honom hela tiden. Han vet inte att hon hört vadet.

Boken är faktiskt riktigt rolig. Dialogen är snabb och väldigt träffande. Det händer en hel del kul saker som man skrattar högt åt. Det är perfekt förströelse när man vill ha något lite lagom att läsa. Gillar man chicklit är den här boken ett bra tips.

Bokfemman vecka 51

Nu är det dags för årets sista Bokfemma! Jag kan inte låta bli att utbrista i ett tänk vad tiden har gått fort… Ni är många som har deltagit, en del nästan alla veckor och en del vid enstaka inhopp. Ni har skänkt en massa bra boktips och ibland också lärt mig vilka böcker man ska undvika, när ämnet varit sådant. När jag startade Bokfemman var min ambition att jag skulle ha ett återkommande tema i min blogg, men aldrig kunde jag tro att det skulle sprida sig så och att så många skulle delta! Och många som deltagit har inte lämnat spår i kommentarsrutan, men jag har hittat er ändå tack vare loggarna som Susnet skickar mig varje dag med all statistik.

Nog babblat. Ni vet ju redan veckans tema. Förra veckan listade vi årets bottennapp och nu är det dags för det roligaste, nämligen årets höjdpunkter! Och för min egen del kommer det att vara svårt att bara välja 5 för det har varit ett mycket bra bokår för mig i år.

Veckans tema är årets bästa böcker. Nämn dina fem favoriter från årets läslista.

 

  • Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer. Jag kommer fortfarande ihåg när jag hämtade ut bokpaketet med den här boken. Vi skulle åka till svärföräldrarna på middag och jag började läsa boken redan i bilen och blev helt fast. Vi stannade i skolan på vägen för att maken skulle in och jobba någon timme och jag satt kvar i bilen och läste, totalt uppslukad. Jag var nog totalt asocial den dagen för jag fick inte boken ur tankarna och ville bara hem och läsa. En stark upplevelse.

 

    • Onåd av J.M Coetzee. Jag föll totalt för den här boken som jag har förstått väcker antingen älska-känslor eller hata-känslor. Efter den här boken ville jag kasta mig över fler av hans böcker, men det har tyvärr inte blivit av. Men det finns ju ett år nästa år också.
  • Harry Potter and the Deathly Hallows av J.K Rowling. Jag bara måste ha med en Harry Potterbok på listan. Jag läste del 3-7 i år och fastnade totalt i denna förtrollade värld. Sista delen sträckläste jag liggandes i soffan mitt under renoveringen av vårt uterum. Maken var jätteglad… Så är det att ha en bokmal till fru.

 

 

Jag tänker inte fuska och lägga till bubblare på listan, men jag kan säga att det finns en hel del böcker i min högerkolumn som borde ha fått vara med åtminstone på en liten bit.

Nu är det din tur! Vilken är din topp fem av årets bästa läsupplevelser?

Systrar i jeans – fjärde sommaren av Ann Brashares

Det här är fjärde och sista boken i den fantastiska serien om vännerna Bridget, Lena, Carmen och Tibby och deras magiska jeans.

Vännerna bor numera långt ifrån varandra eftersom de studerar eller jobbar på annan ort. Det blir allt svårare att hitta tid att träffas tillsammans alla fyra. De har fortfarande tät mailkontakt och telefonkontakt, men det var länge sedan de sågs tillsammans hela gänget.

Det här är en härlig och mysig serie om vänskap och om allt som en tonårstjej går igenom. Eftersom serien innehåller 4 böcker som alla utspelar sig om somrarna får man också följa de olika tonårsbekymmar som en tjej i de åldrarna går igenom. Perfekt läsning för tonårstjejer som känner igen sig, men även för äldre som kanske har glömt hur det var att vara tonårstjej eller som själv helt enkelt kan minnas tillbaka till sin egen ungdomstid. Kort sagt har den något för alla. De fyra tjejerna i boken är alla väldigt olika personligheter med olika typer av bekymmer men de har en stark vänskap som binder dem samman.
Har ni inte läst en enda av de här böckerna kan jag varmt rekommendera det. Jag har kastat mig över alla delar så fort de kommit och jag har aldrig blivit besviken. Jag sörjer lite att serien nu är slut och att jag inte får följa tjejerna mer. Och strunta förresten att se filmen som är baserad på böckerna. Den har inget av den charm och stämning som är så speciell för de här böckerna.