Hej!

Nu har det varit tyst ett bra tag härinne och jag antar att en del av er undrar vart jag har tagit vägen?

I samband med husflytten gick läsningen ner och i samband med det även lusten att blogga. I år lär antal lästa böcker nå något slags bottenrekord. Men, det är helt ok. Jag misstänkte att det skulle bli så.

Och inte nog med husköp och flytt – jag är gravid också! En mycket glad nyhet. Jag är redan halvvägs, och i februari väntar vi en liten lillebror. Tyvärr har jag drabbats av jobbiga förvärkar som nu har gjort att jag är sjukskriven 50%. Men, inget ont som inte har något gott med sig – eftersom jag är beordrad vila passar det ju väldans bra att kombinera detta med att läsa böcker. Så, nu kan jag alltså sitta och vila i min extremt nedsuttna soffa, och läsa. Himlans bra.

Ett litet hej och en förhoppning om att det i alla fall finns någon som fortfarande läser härinne? Förhoppningsvis kommer det snart lite nya inlägg med boktips, för lite har jag trots allt läst sedan sist. Just nu är det Fredrik Backmans nya som plöjs t.ex.

På återseende!

Filmatiseringar att se fram emot

thisisMin stora favorit Jonathan Tropper har fått en av sina böcker filmatiserade – This is where I leave you (Sju jävligt långa dagar). Den kommer i höst, med Jason Bateman i rollen som Judd. Enligt imdb kommer den i september och jag kan säga att den är ett måste att se för mig! Den åker rätt upp på bio-i-höst-listan. Och ni som fortfarande inte har läst något av Tropper måste se till att göra det. Just den här boken är en av favoriterna, men å andra sidan har jag ju hittills gillat allt jag läst av Tropper.

if I stayEn annan filmatisering jag ser fram emot är If I stay, av Gayle Forman (Om jag stannar). Den kommer inte förrän i december så det är ju ett tag till dess, men den hamnar absolut på listan över filmer jag bara måste se i höst. Det är en bok jag gärna rekommenderar till elever och den brukar gå hem. Även andra delen är fin, berörande. Filmen tror jag kan bli riktigt, riktigt bra om de får till känslan från boken.

divergentMen redan nu i vår och sommar finns det filmatiseringar att checka av på listan. Först ut är Divergent av Veronica Roth, som går just nu på bio. Jag har läst boken, men ännu inte recenserat den. Recension kommer framöver Jag måste bara få med mig någon som vill se filmen. Frågan är om sambon är så lockad?

the faultI juni kommer Filmen med stort FFörr eller senare exploderar jag. Det kan ju bli hur som helst att se sin favoritbok på film. Kommer det att lyckas eller kommer jag att avsky? Den här filmen kan jag tänka mig att gå på helt själv, för det finns risk att jag kommer sitta där och lipa i salongen. Jag kanske kan be sambon hämta mig i alla fall, om jag nu inte skulle klara att köra bil efteråt.

before ISist, men inte minst, kommer en film som inte verkar komma. Först skulle den komma redan i mars, sedan fanns inget datum och numera står det inte ens att den kommer till Sverige. Den kommer tydligen till Danmark den 25 september, men inte till Sverige. Hur ska de ha det? Innan jag somnar har favoriten Colin Firth och Nicole Kidman i huvudrollerna. En sådan film måste väl komma till Sveriges biografer?

Och – sedan kommer också några filmatiseringar vars böcker jag ännu inte har läst. De måste förstås upp på att-läsa-listan innan de går upp på bio. Gillian Flynns Gone Girl, med Ben Affleck i huvdrollen, kommer i oktober. Den har ju hyllats av många, och den tänker jag plöja i sommar. The Maze Runner av James Dashner är jag grymt nyfiken på. Jag köpte in boken till bibblan, och den hann inte komma in förrän en elev norpade den. En elev som hade stenkoll på att den kommer som film snart. Den ska jag norpa hem över sommaren i alla fall. Jag är också nyfiken på både boken och filmen Wild av Cheryl Strayed. Huvudrollen spelas av Reese Witherspoon, och hon brukar vara bra. En elev frågade faktiskt efter just den boken bara härom dagen, så den ska införskaffas och läsas. Filmen kommer i år någon gång, inget datum satt än.

Icke att förglömma – Hungerspelen fortsätter ju även i år. Första delen av sista delen, så att säga, kommer i november. Jag har ju läst och tyckt om alla tre delarna så att se dem på film är ett måste.

mocking jaygone girlmaze runnerwild

Ett mastigt bok-blir-film-år, definitivt. Nu hoppas jag på många härliga biobesök, och även många härliga lässtunder när det gäller böckerna jag ska läsa innan filmatiseringen kommer. Bara några veckor kvar på terminen nu, sedan väntar sommarlovet med en massa läsning på schemat.

Rekviem av Lauren Oliver

rekviemDet här är den sista och avslutande delen i trilogin. Om du inte har läst de övriga, Delirium och Pandemonium, så bör du inte läsa vidare om du inte vill riskera spoilers.

Den andra delen slutade med en riktig cliffhanger, även om jag misstänkte att något liknande skulle hända. Självklart blev ju första frågan: vem ska hon välja? Och ja, det är en hel del av det beslutet i sista delen. Eftersom det här var sista delen kom också slutet, så klart. Och det är lite roligt det där med slut. Nästan alltid tycker mina elever att de flesta serier slutar dåligt. De har alltid någon invändning mot det som händer eller för den skull inte händer. De blir inte nöjda helt enkelt. Jag har aldrig några förväntningar på slutet, mer än att jag vill känna att det faktiskt är slut, att det inte ska komma en fjärde del så småningom. Och jag tyckte att slutet var precis lagom i den här boken, även om ordet lagom kanske låter lite tråkigt. Men ja, det blev ungefär som jag hade förväntat.

Den här trilogin bjöd på spännande och underhållande läsning. Av de dystopier som just nu florerar i bokvärlden, tycker jag att den här tillhör de bättre. Den är välskriven, och berättelsen har ett bra driv. Dessutom är den inte riktigt så våldsam som en del dystopier kan vara, och det är en fördel i mina ögon. Nog för att det händer hemskheter även här, men det är inte riktigt sådär detaljrikt skildrat som i andra böcker.

Jag gillar konceptet – att kärlek anses vara farligt. Att starka känslor överlag anses vara farligt och något som människan behöver skyddas ifrån. På något sätt är det ju just våra känslor som gör oss till just människor, och att ta bort dem visar på en del av karaktärerna i den här serien att de blir som robotar. Dans, skratt, sorg anses som konstigheter, och det är inget någon uttrycker efter att de har fått behandlingen. Mycket skrämmande.

Läs mer om boken här.

Pandemonium av Lauren Oliver

pandemoniumDet här är andra delen i trilogin där Lena Haloway har huvudrollen. Hon lever i ett framtida samhälle där kärlek anses vara en sjukdom och där alla människor ”botas” från sjukdomen innan de når vuxen ålder. Om du inte har läst första delen ska du inte läsa vidare här, med risk för att få spoilers. Läs ettan, är min rekommendation. Och ha för guds skull tvåan och trean redo, för sluten kräver nästa del omgående.

Så, andra delen av trilogin alltså. Om du har läst den första delen vet du hur spännande den slutar – om du inte har läst den kommer du att bli spoilad nu. Lena bestämde sig för att lämna samhället tillsammans med Alex och börja sitt nya liv i Vildmarken. Men Alex kom aldrig över och hon tvingas ta sig i skydd på egen hand. I den här delen handlar det mycket om livet i Vildmarken, och Lena får lära sig hur det är att leva på ”fel” sida av samhället, att inte ha de bekvämligheter hon är vand vid eller mat och annat nödvändigt som hon alltid har tagit för givet. Här är vardagen mycket mer av en kamp. Tillsammans med sina nyfunna allierade vill hon försöka störta samhället och försöka infiltrera det. Vi får också ta del av hur infiltreringen går, och det växlar mellan nutid och dåtid.

Det är väldigt svårt att skriva om handlingen i boken eftersom det känns som om jag avslöjar för mycket. Själva grejen är ju att man inte ska veta en massa i förväg om vad som händer, vilka hon umgås med eller hur det går. Man måste helt enkelt läsa den här serien för att få veta hur det går. Och ja, visst kan man lista ut en hel del på förhand om vad som ska hända – men det är ändå en väldigt bra story.

Som sagt – läs!

Läs mer om boken här.

Delirium av Lauren Oliver

9789163869778_200_deliriumDet här är verkligen trilogins år, åtminstone för min del. Det känns som om jag bara läser trilogi efter trilogi, alla mer eller mindre negativa versioner av vår framtid. Jag behöver definitivt något upplyftande när jag har tagit mig igenom alla serier som fortfarande står på att-läsa-listan.

Det här är första delen i den mycket omtyckta trilogin av Lauren Oliver. Mina elever läser och älskar den, och både min kollega och jag har läst och tyckt väldigt mycket om den. Den är välskriven, spännande och med ett bra berättardriv. Och – varje del slutar med en makalös cliffhanger som gör att man genast måste ha nästa del redo att sträckläsa.

I serien möter vi främst Lena Haloway som bor tillsammans med sin moster och hennes familj. Kärlek anses vara en sjukdom och alla människor får genomgå en behandling som ska ta bort sjukdomen och göra dem friska för all framtid. Men behandlingen biter inte på alla. Lenas mamma var en av dem som den inte funkade på och det är därför Lena nu bor med mosterns familj. Lena längtar till den dagen hon själv får behandlingen, och hon är extra orolig eftersom hon är rädd att hon kanske är som sin mamma – att hon kanske inte kan bli botad. Men så möter hon Alex, och han visar henne en del av samhället hon aldrig tidigare har känt till. Är det så att behandlingen inte alls är så bra som alla tror? Är verkligen kärlek så farligt som de säger? Lena ställs inför helt nya tankar, farliga sådana som inte är tillåtna i samhället de lever i.

Det här är en väldigt intressant dystopi som leker med tanken om hur det skulle vara om vi tvingades leva utan kärlek, och med dämpade känslor till allt och alla omkring. Ett slags tillstånd av lugn, då man känner precis ”lagom”. Som alltid i en dystopi finns det två sidor – en sida som de styrande vill att man ska se och en sida de gärna vill hålla hemlig. I det här fallet tillhör Alex den senare kategorin, utan att avslöja för mycket.

Jag vill egentligen inte avslöja för mycket av varken innehållet eller karaktärerna. Som jag redan sagt är det ett bra driv i storyn och man vill följa vad som händer, alla tre delarna igenom. Och återigen, som jag alltid brukar tjata om, om man inte brukar läsa ungdomsböcker bör man göra ett undantag här. Den här trilogin passar definitivt även äldre läsare. Perfekt sommarläsning under kommande semestrar!

Läs mer om boken här.

Expeditionen – min kärlekshistoria av Bea Uusma

expeditionenDen här boken blev ju väldigt hypad och omtalad i höstas, och jag kände mig lite som ett frågetecken. För hur intressant kan det egentligen vara att läsa om en gammal polarexpedition? Inte alls, bestämde jag mig för och kategoriserade in den som en ska-inte-läsa.

Men så hörde jag en intervju med Bea Uusma på Rix fm och som alltid blir jag så fascinerad när jag får höra om arbetet bakom en bok. Det brukar nästan alltid leda till att jag bara måste läsa boken, när jag har fått bakgrundsinfon. Och boken fortsatte ju dessutom att poppa upp i alla möjliga diskussioner, och den hissades och hyllades av allt och alla. Efter den där intervjun lånade jag hem boken från bibblan och sedan var det jag som satt där hemma i soffan och hänfördes och tittade på bilderna och bläddrade undrandes mot slutet.

Det är en fantastisk bok. Det räcker egentligen med att konstatera det. Den bjuder på en intressant historia men också så himla mycket kärlek och sökande att man även som läsare rycks med och vill veta vad som egentligen hände. Så fort jag hade läst ut den insåg jag att jag har ett museum att besöka i sommar – i Gränna. Som tur är ligger det bara några få mil bort och jag tror faktiskt att jag redan har varit där under min skoltid.

Den här boken är ett måste att läsa, oavsett om man är intresserad av polarexpeditioner eller inte. Och se till att ta den illustrerade utgåvan. Det är bilderna som gör halva grejen, även om flera av dem är korniga eller bara visar is/stenar.

Nu är jag sugen på att hitta en egen expedition att söka fakta om, även om inte heller jag gillar kyla eller är särskilt äventyrlig av mig (som Bea Uusma påpekar om sig själv i boken). Det kanske finns någon expedition i sydligare breddgrader att utforska?

Mitt i flyttstöket

Vi är mitt uppe i flyttstök, firande av bedårande 3-åring, skrivande av kommentarer inför utvecklingssamtal och rättning i mängder. Det är mycket sådant nu och alldeles för lite av att läsa bok.

Jag kommer tillbaka när lugnet har återvänt och vardagen blivit lite mer läsvänlig. När flyttkartongerna har minskat i antal kanske läslusten också återvänder. Jag tror det är så. Allt har sin tid och just nu vill huset ha min tid, och mina böcker ser rätt så nöjda ut där de ligger på plats i sina nya väggfasta hyllor. De trivs. Och jag trivs!

Jag kommer tillbaka! Alldeles, alldeles snart.

Livbåten av Charlotte Rogan

LivbatenJag var egentligen inte särskilt nyfiken på den här boken, men så började den få hyllningar lite här och där och då väcktes så klart min nyfikenhet. När jag läste en intervju med författaren blev jag ännu mer lockad att läsa boken.

Året är 1914 och ett stort passagerarfartyg sjunker. Passagerare och besättning tar plats i livbåtar och i boken får man följa en av dessa livbåtar med deras 39 överlevare. Grace är huvudpersonen och den som främst berättar storyn. De tror först att räddningen kommer snart, men de får tillbringa flera veckor i livbåten i väntan på att bli räddade. Under tiden tvingas de ta svåra beslut i form av att mota bort människor som vill ta sig upp båten, att samsas om den knappa maten samt att bestämma vilka som får vara kvar i livbåten. När de slutligen räddas ställs några av dem inför rätta för mord.

Självklart är det snudd på omöjligt att tänka på Titanic när man läser den här boken, och faktiskt så nämns också Titanic i boken, av passagerarna själva. Själva storyn går ut på att lära känna dessa passagerarna samt att ta del av de hemskheter de tvingas utstå/göra under tiden i livbåten. Det blir många konflikter ombord och för att överleva måste vissa beslut tas. För vissa passagerare är dessa beslut omöjliga, och det är tydligt att en del får stiga fram som ledare för gruppen.

Boken har som sagt hyllats av många som har beskrivit den som spännande och fängslande, men personligen tyckte jag faktiskt att den var rätt tråkig. Det är meningen att man ska få en förståelse för passagerarna, förstå att man inte kan döma om man inte varit med om situationen själv. Människor tvingas göra hemska saker för att överleva, saker man inte kan förstå om man inte har upplevt det själv. Och ja, det köper jag helt. Det är tydligt att de måste ta hemska beslut för att överleva. Däremot hängde jag inte riktigt med på biten om varför de blev anklagade för mord. Det känns som om jag missade en del av berättelsen där.

Det är många stora frågor som behandlas i den här boken, men för mig når den ändå inte riktigt ända fram. Jag blir inte engagerad i passagerna, får ingen större förståelse av dem som personer. Storyn biter helt enkelt inte i tag i mig. Det är med en viss känsla av besvikelse som jag läser sista sidan, en känsla av att ha velat ha så mycket mer än vad jag fick. Å andra sidan läste jag boken under en period då flera böcker kändes tråkiga och intetsägande, så kanske var jag inte helt mottaglig för boken när jag läste den. Så kan det ju vara ibland. I vilket fall så blev det ett nja från min sida. Det är ingen bok jag kommer att rekommendera vidare.

Läs mer om boken här.

 

Utlästa

9789163869778_200_deliriumpandemoniumrekviem

Efter en intensiv helg av läsande, och då menar jag verkligen sträckläsning, är nu hela serien av Lauren Oliver utläst. Oh my, vilken läsupplevelse!

Just nu läses serien av en hel hög elever på skolan. Problemet är att andra delen Pandemonium inte längre går att få tag på. Jag har mailat till förlaget och frågat om de kommer att trycka upp den igen, men jag har inte fått svar. Visst, den går att köpa på Bokbörsen, men den är rätt så dyr där… Jag har ett enda exemplar som mina elever ska slåss om och reservationskön är redan lång.

Jag ska skriva mer utförliga recensioner om böckerna lite senare, men just nu nöjer jag mig med att rekommendera er att läsa dem omedelbums. De är spännande, välskrivna, smarta och avslutas med riktiga cliff hangers. När du läser ettan måste du ha tvåan redo…

 

Bokbloggsjerka – om Goodreads och Boktipset

Veckans fråga i Bokbloggsjerkan är: Har du ett konto på Boktipset, Goodreads eller båda? Vilken av dem är bäst och varför?

Jag har inget konto på Boktipset, och jag har dessutom dålig koll på vad ett konto där skulle innebära. Det enda jag vet är att sidan brukar komma upp när jag googlar efter böcker och att jag då ibland går in och läser vad andra har skrivit om boken jag undrar över.

Däremot har jag faktiskt ett konto på Goodreads. Men – jag har inte varit inne där på säkert 1 år. Jag får nyhetsbrev därifrån och de brukar jag läsa eftersom de ger bra lästips och andra intressanta boknyheter. I samma nyhetsbrev står det att jag just nu läser Catching Fire och har gjort så i några hundra dagar sådär. Jag behöver kanske uppdatera min information där? 😉

Jag känner väl lite att båda säkert är bra, men att jag inte orkar ha koll på en massa olika sidor som ska uppdateras, för att inte tala om att minnas användarnamn och lösenord. Jag lägger hellre min energi och tid på att hinna (och orka) kolla runt och kommentera på andra bokbloggar. Det blir för många konton och sidor att hålla koll på annars.

Läsning pågår

pandemoniumOjojoj, nu är jag inne i ett riktigt härligt läsflow. Ett sådant där kan-inte-sluta-läsa. Jag lånade hem Lauren Olivers Delirium i fredags och satt och sträckläste den, bara för att inse att den slutade med en cliff hanger utan dess like. Nu är det alltså andra delen som gäller, Pandemonium, och enligt rykten slutar den också med en cliff hanger.

Om någon vill mig något är jag upptagen med att läsa. Sträckläsning pågår.

Bokbloggsjerka – om filmer och tv-serier

Veckans fråga i Bokbloggsjerkan är: Vilken är den absolut bästa tv-serie/film du har sett i din genre? Serien eller filmen behöver inte vara en filmatisering av en författare du har läst men den/de ska ha en stark anknytning till din favorit genre.

Det är faktiskt lite komiskt att just den här frågan kom den här veckan, för jag har funderat mycket på främst tv-serier de senaste dagarna. Jag är ett stort fan av tv-serier och ser numera hellre det än filmer. Jag gillar att hela tiden ha en serie på gång som man kan följa, att alltid kunna sätta igång ett avsnitt när man känner för det. Därför skaffade jag konto på Netflix i höstas, och där finns en massa godbitar att följa.

Men det där med genre. Jag läser inte samma som jag ser på tv. I läsningen föredrar jag feel good om jag får välja, medan jag hellre ser spännande  tv-serier. För filmer är det återigen feel good/komedi/drama som gäller.

Jag kanske inte riktigt följer instruktionerna nu, men jag kör på så här ändå. Jag väljer att tipsa om enbart tv-serier, eftersom det är något jag lite brinner för just nu.

  • Våra vänner tipsade om 24 för ett par år sedan, och det var en serie min sambo och jag plöjde som tokar. Vi klämde 8 säsonger i ett nafs. Så himla bra serie! Lagom mycket spänning, grymma cliff hangers.
  • Bron är den senaste serien vi blev fast i och vi klämde hela säsong 1 på bara några dagar. Spännande, annorlunda och grymt bra. Tyvärr finns inte säsong 2 på Netflix, men den finns att köpa har jag sett.
  • The Walking Dead. Jag gillar egentligen inte alls zombies, men ändå är den här serien en av mina absoluta favoriter. Visst, något splashig ibland, men så enormt spännande och läskig på samma gång.
  • Modern family är en extremt rolig serie som får mig att skratta högt varje gång. Jag älskar, älskar, älskar karaktärerna. Jag hoppas att Netflix tar in fler säsonger snart för jag saknar att följa de här familjerna.
  • Brothers and sisters är feel good och relationer, vilket ligger nära till hands vad jag gillar att läsa. En fantastisk serie som tyvärr inte går längre och jag saknar den här familjen. Jag måste köpa serien så att jag kan se den fler gånger.
  • Homeland såg vi i höstas och blev sådär tokberoende av den. Vi plöjde säsong 1 och 2, även om säsong 2 inte var riktigt i samma klass.

Sedan har jag följt och älskat Vänner, Gilmore Girls, Förhäxad och Sex and the City för att ta några exempel.

I går började vi följa Suits som verkar mycket lovande. Smarta repliker, intressanta karaktärer och handling. Och så började jag titta på Pretty Little Liars, som många säger är en måste-serie. Efter det har jag en lååång lista av serier som vi ska kolla på och Sons of Anarchy är en av dem. Den ska tydligen vara riktigt, riktigt bra.

Som sagt, det här är ett ämne som jag brinner för alltmer. När vi kommer in i våra plöjar-perioder blir det också något mindre läsning eftersom det helt enkelt inte finns tid för båda. Men jag älskar verkligen att sjunka ner i soffan tillsammans med sambon och sedan slå på den tv-serie vi för närvarande följer. Avsnitt efter avsnitt tills vi måste krypa i säng, och så riktigt längta till nästa kväll då den spännande fortsättningen följer. I kväll blir det återigen Suits!

En sekund i taget av Sofia Nordin

en sekundDet här är första delen i en serie, om jag har förstått det rätt? Andra delen Spring så fort du kan kom i alla fall precis ut, och den vill jag läsa så snart det går.

Hedvig har nyss börjat högstadiet när människor i Sverige insjuknar i en mystisk feber och dör som flugor. Hon vårdar sin lillebror och föräldrarna, och när de sedan dör bestämmer hon sig för att ge sig av. När hon går ut möts hon av en kuslig tystnad och på många ställen ligger döda människor. Hon beger sig till skolan där hon plockar ihop ett överlevnadskit med tält och mat och annat hon kan tänkas behöva. När hon funderar över vart hon kan ta vägen minns hon en undervisningsgård där det finns djur, och hon tar sig dit. Där lär hon sig hur man mjölkar kor och annat som behövs för att överleva. Men är hon den enda som har överlevt? Hur ser framtiden ut?

Den här boken sträckläste jag i ett enda svep. Den är spännande och lite läskig, på så sätt att den kommer så nära inpå. Det är faktiskt lite obehagligt att läsa en sådan här berättelse som utspelas i Sverige, och det är obehagligt när hon tar sig tillbaka in till stan och går på ett helt öde ICA.

Det är en rätt tunn bok som tyvärr har gått obemärkt förbi på mitt bibliotek. Så fort jag berättar om den blir den utlånad, men när den står i bokstället är det ingen som riktigt lägger märke till den. Det är synd, för det är en riktigt bra bok. Den är perfekt som ungdomsbok, men den passar även en vuxen läsare med tanke på ämnet. Jag tycker att boken blir extra läskig just för att det är en ensam tonåring som har överlevt, att hon ensam tvingas lyckas leva vidare utan någon egentlig kunskap eller hjälp. Att hon har fått vårda sin egen familj in i det sista.

Själva handlingen skiljer sig åt från andra böcker i genren. Här finns ingen kamp mellan onda och goda, eller en stat som har kollapsat. Här verkar det ”bara” vara en sjukdom som har slagit ut samhället och dess invånare och för Hedvigs del handlar det om att överleva utan att veta om hon är den enda. Hon lever väldigt mycket här och nu, en sekund i taget som titeln säger. Hon försöker också att inte tänka så mycket på sin familj, för att inte falla ner i sorgen. Det är mest fokus på överlevnad, utan att veta om det egentligen finns någon mening med det.

Jag kan verkligen rekommendera den här boken vidare. Den slutar med en riktig cliff hanger, så jag är glad att andra delen redan finns ute. Jag hoppas på att få veta lite mer om vad som egentligen har hänt, hur resten av samhället ser ut. Det får bli att köpa hem del två på en gång och förhoppningsvis få svar på en del frågor.

Läs mer om boken här.

Sparkle av Kaya McLaren

sparkleDen här boken andas vinter och feel good, åtminstone om man ser omslaget och läser baksidetexten. Det var dock inte lika mycket feel good som jag hade hoppats på, tyvärr.

Boken inleds med Jill som kommer hem från sjukhuset efter att ha drabbats av ett sent missfall, bara för att hitta sin man i säng med någon annan. Hon bestämmer sig för att åka tillbaka till Sparkle, där hennes morbror och bästa vän Lisa fortfarande bor kvar. Väl där lär hon även känna 10-åriga Cassie, vars mamma dog i cancer nyligen. Jill börjar jobba som hennes barnflicka eftersom pappan Mike behöver hjälp med att få vardagen gå ihop sig efter hustruns död.

Vi får som läsare följa flera olika personer i boken och det är där någonstans som jag får problem. Det blir för många personer, för många berättelser, för många livsöden och brustna hjärtan och drömmar. Jag hittar inget riktigt fokus i boken. För min del hade berättelsen funkat mycket bättre om fokus hade legat kvar på Jill och hennes berättelse. Det kunde åtminstone ha hållit sig till historien om Jill, Cassie och Mike.

Eftersom det är så många personer i boken fastnar jag inte heller för någon. Jag hade gärna sett mer av Cassie, fast på ett mycket djupare plan. Och jag hade gärna sett mer av även morbrodern Howard, som verkar vara den enda någorlunda vettiga personen i berättelsen. Den enda med lite mer djup.

Den här boken känns väldigt rörig, och det där med feel good blev det tyvärr inte så mycket av. Jag blev under läsningen irriterad på stereotypa karaktärer, dålig dialog och den så ofokuserade berättelsen. Jag var faktiskt tvungen att börja skumma mot slutet, för jag klarade inte att hålla intresset uppe inför vem som låg med vem eller inte låg med vem eller som egentligen var kära o.s.v. Och Jills sätt att prata med Cassie… Jag tog inte ställning för Jill där, snarare för 10-åriga Cassie.

Jag har sett många som verkligen har tyckt om den här boken, som tyckte att det var feel good när det är som bäst. För mig var det ingen läsupplevelse som funkade, men eftersom det är många som har läst och gillat tycker jag att man ska ge boken en chans om man tycker att den låter lockande. Det är ju faktiskt så att smaken är som baken, som de vise säger.

Läs mer om boken här.

 

En ny biblioteksvana

hastfestenI går testade min dotter och jag på ett för oss helt nytt sätt att besöka ett bibliotek, nämligen bokbussen. Vårt samhälle kommer att bli av med sitt bibliotek framöver och då blir det bokbussen som gäller. Just den här gången hade jag dessutom testat att reservera böcker till just bokbussen, och eftersom de precis hade kommit blev det till att besöka bokbussen för första gången.

Dottern tyckte att det här med en buss var spännande, men lite besviken blev hon för att den bara stod stilla. Hon ville åka buss, hävdade hon bestämt. (Hon är snart 3 år) Men spännande var det ändå. Hon började direkt gräva bland alla böcker och hittade Hästfesten som hon genast ville låna. När vi kom hem satt hon och pappa och läste den ihop, fast pappa försökte hävda att han egentligen inte gillar hästar. ”Mamma gillar hästar och Mini gillar hästar, men pappa gillar inte hästar” bestämde hon då. Så sant, så sant. Jag kanske ska tillägga att dotterns högsta önskan just nu är att få en rosa häst. Pappa har lovat henne att så fort vi hittar en rosa häst ska hon få en…

Själv fick jag med mig 3 böcker hem, allihop inom området hälsa och träning. Det är ett område som av någon anledning blev alldeles för dåligt representerat bland mina böcker förra året. I år vill jag därför läsa mer om det. Och just de 3 böckerna jag lånade hem i går är jag ruskigt nyfiken på.

Så det här med bokbuss alltså. Det blir ett gilla för det. Att slippa ta sig in till city för att hämta reserverade böcker tycker jag är kanon. Det är mycket smidigare att hämta dem från bokbussen. Det får bli en ny biblioteksvana för min del.

Har ni lånat från bokbuss? Brukar ni göra det?