Kom i form på 30 dagar av Laila Bagge

kom-i-formDen här boken har undertiteln maten, motionen och motivationen.

Laila Bagge känner väl alla till, mer eller mindre, och de flesta vet väl också att hon har fått barn med Niclas Wahlgren. Han är utbildad kock i grunden, och det är han som har gjort alla recept till boken. Hon inleder boken med att berätta bakgrunden till varför boken kom till; att hon ville komma i form efter graviditeten. Niclas hjälpte till genom att laga bra mat och hon tog hjälp av en personlig tränare för att få ett träningsprogram att följa. Eftersom hon kom i så bra form testade hon även programmet på sin syster, som också behövde komma i form efter en graviditet. Även hon fick bra resultat, och därmed bestämde hon sig för att ge ut en bok i ämnet.

Det finns vissa saker jag gillar med boken och det finns vissa saker jag inte alls tycker om. Hon skriver att hon tycker den gamla hederliga tallriksmodellen är den bästa, och att hon unnar sig syndardagar. Det här med syndardagar (eller ätardagar) är ju ett gammalt koncept och jag gillar inte alls ord som att ”unna” sig eller att ”synda”. Det blir för negativt laddat när det gäller mat. Trots att det verkar som om hon dissar de olika dieter det pratas om numera, står det sedan i recepten alternativ för dem som inte går på diet. Det känns inte som om det handlar om att få en sund livsstil, snarare att man kortsiktigt ska ändra sin mat för att gå ner i vikt. Det blir lite dubbla budskap där.

Det som är bra med boken är att det finns både recept och träningsövningar. Träningen är dessutom uppdelad så man kan välja om man vill träna hemma eller på gym. I slutet finns också en del man kan anteckna i och på så sätt följa programmet tydligt i 30 dagar. Förhoppningsvis har man sedan fått in vanan att träna och äta bra mat så att det snarare blir del av en sund livsstil än en kort diet.

För mig ger inte den här boken något alls. Träningsprogrammet är väldigt basic och passar bra för nybörjare, men inte för någon som har tränat ett tag och vill få lite ny inspiration. Hennes texter ger inte heller någon pepp. Det enda jag faktiskt gillade med boken var recepten. Jag har inte hunnit testa något recept än, men det fanns flera som jag vill testa. Kanske gillade jag dem för att det fanns en hel del om lax, något som jag äter rätt ofta.

Jag har sett att den här boken har hyllats av många andra, men själv ångrar jag att jag köpte den. Jag kommer att använda receptdelen, men inget av det andra. Om man är helt nybörjare kanske jag kan rekommendera boken, som något att starta med, men för andra finns det andra böcker som är mycket bättre, t.ex. den här, den här, den här eller den här.

Syskonmakaren av Lisa Jewell

20140103-105005.jpgPå förrförra årets Bokmässa köpte jag The Making of Us, som sedan har fått stå oläst i bokhyllan. Tydligen var det något som lockade med boken för på förra årets Bokmässa köpte jag boken igen, den här gången på svenska. Det var inte planerat, och det var inte förrän jag hade läst boken och ville läsa mer av Jewell som jag insåg att jag visst hade köpt samma bok två gånger. Den engelska versionen skänkte jag därför bort, för att förhoppningsvis någon annan ska få chansen att läsa och tycka om boken.

Boken handlar om flera olika personer, men den första personen vi möter är Lydia. Lydia har i vuxen ålder blivit oerhört framgångsrik i sitt jobb, men hon hade en rätt jobbig uppväxt och hennes mamma dog redan när hon var liten. Hennes mamma trillade från balkongen när hon bara var några år gammal, och hennes pappa blev aldrig sig lik efter det. När hon en dag får ett anonymt brev om att hennes pappa egentligen inte var hennes pappa blir hon nästan lättad. Hennes mamma hade använt en spermadonator och nu får hon information om att det finns fler syskon och att hon kan få reda på vilka de är om de alla anmäler sig till registret. Kanske kan det leda till att hon även får svar på vad som egentligen hände där på balkongen.

Boken berättas ur flera olika personers perspektiv, och man inser omgående att det är de olika syskonen man får följa. De lever alla väldigt olika liv, och har väldigt olika uppväxter, men de har också flera saker gemensamt. Det är en av de saker jag gillar med boken, att man får följa olika trådar som vävs ihop ju längre in i historien man kommer.

Det finns en ton i den här boken som jag gillar. Jag gillar berättelsen i sig och jag gillar också själva karaktärerna. Berättelsen är en blandning av allvarlig underton och vanlig vardag. Jag läste en intervju av Lisa Jewell där det stod att hon ofta sätts in i facket chick lit, när det egentligen inte alls stämmer in på det hon skriver. Den här boken faller snarare under feel good, eftersom det är en bok att läsa och må bra av. Det är en bok som efterlämnar en glad känsla, och det är med saknad man stänger igen den efter läsningen. Jag tyckte om att följa de olika syskonens väg mot varandra, även om det inte alltid var en enkel väg.

Jag har tidigare läst A Friend of the Family av samma författare, som kanske inte var lika bra som denna men som ändå lockade mig att läsa mer. Och jag är fortfarande sugen på att läsa mer av henne, så det kommer definitivt bli fler i framtiden. Men nästa gång kan jag ju satsa på att köpa en ny bok av henne. Det är lite onödigt att slösa pengar på att köpa samma bok om och om igen.

Läs mer om boken här.

Hopplöst efter

deliriumdivergent

Att jobba i ett bibliotek är superroligt, men samtidigt stressande. Jag ligger alltid efter med läsningen. Elever tipsar om böcker som jag bara måste läsa och jag vill också hinna läsa annat för att kunna tipsa dem om nya böcker. Jag kommer aldrig ikapp med läsningen.

Just nu har jag 2 stora måste-böcker: Divergent och Delirium. Dessa böcker står högt på att-läsa-listan. Jag är nog mest sugen på den sistnämnda, just nu i alla fall.

en-sekund-i-tagetDäremot har jag faktiskt hunnit läsa en bok att tipsa om: En sekund i taget av Sofia Nordin. Recension kommer lite senare, men än så länge: läs! En svensk, spännande dystopi och andra delen Spring så fort du kan har precis kommit ut. Den står också på att-läsa-listan…

Att ha haft Book Club

Det här blir nog trevligt. Jag fick inleda min vecka med att ha Book Club för ett gäng lässugna sjuor. Kan det bli bättre än så?

Jag tipsade lite om böcker, pratade om Bokjuryn och sedan så läste vi. Ja, sådant får jag göra på mitt jobb alltså. Läsa böcker. Med andra läsintresserade.

Vilken bra start på veckan! Och tänk, så här blir det nu varje måndag, varje vecka, hela vårterminen.

Hjälp! Efterlysning av bok

20140112-161557.jpg

Om det är någon som kan hjälpa mig att hitta en bok så skulle jag bli överlycklig, eller rättare sagt en av mina elever skulle bli det. Jag köpte in en serie av Mårten Sandén till biblioteket, men när jag skulle beställa sista delen fanns den inte längre att få tag på. Och en av mina elever har läst och verkligen älskat de två första delarna. Att få tag på tredje och avslutande delen vore så himla roligt. Så, är det någon som har och vill sälja De dödas imperium till mig (till biblioteket vill säga)?

Bokbloggsjerkan – om utmaningar

I veckans Bokbloggsjerka är frågan: Tänker du delta i några utmaningar i år och i så fall vilka? (Jerkan räknas inte)

Jag har redan skrivit en del om den här frågan här. I år blir det färre utmaningar för min del eftersom vi ska flytta till hus om ett par veckor och det kommer att innebära renovering av både in- och utsida. Jag misstänker att det kommer att bli färre lästa böcker i år, vilket är helt ok för hus är något vi har längtat efter. Men förmodligen kommer lästiden att minska något och då känner jag att jag inte vågar hoppa för många utmaningar som kanske bara kommer att kännas stressande.

Den enda utmaningen jag kommer att köra är min egen Författarfemman, och det är för att jag vill hitta tillbaka till gamla favoriter. Det blir väldigt mycket nytt hela tiden, och jag saknar mina gamla favoriter och vill därför lyfta dem. Dessutom vill jag gärna försöka minska hyllvärmarna i bokhyllan. Ett ständigt projekt som alltid misslyckas eftersom jag fyller på med fler än jag hinner beta av. Men i alla fall, ett försök är på sin plats.

Jag är väldigt sugen på den där kaosutmaningen som ”alla” verkar hoppa på i år, men jag borde verkligen inte hoppa på den. Kanske att jag kollar i efterhand hur många böcker jag har lyckats pricka in, men att jag inte riktar vad jag läser utefter den.

Så – färre utmaningar och kanske färre böcker men förhoppningsvis ett härligt läsligt år ändå!

Jag är ju så jävla easy going av Jenny Jägerfeld

jag är ju såJag har tidigare läst och tyckt om Jenny Jägerfelds debut Här ligger jag och blöder, så när den här boken kom ut satte jag genast upp den på att-läsa-listan. Att den ges ut av Gilla böcker brukar ju också vara en garanti för kvalitet.

Joanna har adhd, och det är hon väldigt medveten om. Bara när hon tar sin medicin känner hon att hon har någorlunda kontroll på tillvaron, och när hennes mamma säger att de inte längre har råd med medicinen får Joanna panik. Mamman bidrar inte till familjens ekonomi utan sitter hemma och skriver böcker som refuseras på löpande band. Samtidigt har pappan drabbats av depression och tillbringar sina dagar framför tv:n. Familjen har det svårt ekonomiskt och när de inte har råd att köpa medicin bestämmer sig Joanna för att ta saken i egna händer. Genom att lura till sig en stor mängd droger hoppas hon kunna sälja dem och tjäna stora pengar. Det visar sig inte vara ett jättesmart drag eftersom hon blir påkommen. Samtidigt har hon blivit kär i Audrey, hopplöst och fullkomligt kär. Det är delvis för hennes skull hon vill ha sin medicin, för att inte riskera att förlora henne.

Den här boken tog lite tid för mig att läsa, och ärligt talat tog det ibland emot att plocka upp och läsa vidare. Inte för att den var dålig, utan för att den var så himla intensiv. Det kändes som att befinna sig inuti Joannas hjärna och det sprudlade och blixtrade och hände grejer precis hela tiden. Jag blev helt matt av läsningen, som om jag sprungit maraton. Den här boken ger en väldigt bra bild av hur det är att leva med adhd, och Joanna själv är så himla medveten om sig själv och hur hon är och varför.

Det är en väldigt intressant bok, träffsäker och välskriven. Den kräver nog sin läsare just för att den är så intensiv, men också för att ha en förståelse för Joanna och det hon går igenom. Det är en bok som jag gärna rekommenderar vidare.

Läs mer om boken här.

E-böckerna går framåt

ipadmini3Jag läser alltfler e-böcker, för att det är så himla smidigt och snabbt. När jag blir sugen på en bok vill jag läsa den nu, och då är det så himla enkelt att klicka hem den till paddan och börja läsa bara ett par minuter efter att jag först hörde talas om boken. Jag lånar än så länge alla e-böcker, eftersom jag tycker att priserna är lite för dyra för att bara ha som en fil i paddan. Kanske kommer jag att köpa e-böcker i framtiden, men än så länge tycker jag att det är smidigt att låna och sedan bli av med dem från paddan när de är färdiglästa.

Förra året var 25% av böckerna jag läste just e-böcker. Jag vet inte hur mycket ökning det från tidigare år eftersom jag inte fört statistik tidigare, men jag vet att det har ökat kraftigt. Från början läste jag e-böcker i mobilen, via appen Blue Fire Reader. Jag gillade att alltid ha en bok tillgänglig, utan att behöva släpa på tunga böcker i väskan. Men att läsa på mobilen är smått och ibland ansträngande för ögonen. När jag märkte att jag läste alltfler e-böcker köpte jag därför en iPad, och även där läser jag via Blue Fire Reader.

Jag har funderat på att köpa en riktig läsplatta, men det är än så länge bara en tanke. Kanske är det lättare/snällare för ögonen med en läsplatta? Det jag har fastnat på är i så fall vilken jag ska välja? Det är alltid där jag fastnar. Jag vill att det ska vara enkelt att låna böcker och det är väl där jag har tvekat. Det verkar lite knepigt att låna e-böcker via läsplatta, eller är det bara mina fördomar?

Hur som helst är e-böckerna här för att stanna i mitt läsliv. Och de kommer ganska garanterat att öka. Jag gillar e-böcker. Jag gillar det smidiga och enkla och det snabba de medför.

Dagboksanteckningar från ett källarhål av David Wiberg

DagboksanteckningarDet var några veckor sedan jag läste den här boken nu, och ärligt talat har mycket av den försvunnit ur minnet. Det kan bero på att jag inte alls förstod mig på den här boken, något jag verkar vara rätt ensam om. Alla recensioner jag har läst om den är så översvallande positiva om hur träffsäker och bra den är, hur mycket man kan känna igen från sin egen tonårstid o.s.v. Själv känner jag mig som ett stort frågetecken. Den här dagboken är väldigt långt ifrån min egen från när jag var 16 år. Visst finns det småsaker som jag kan känna igen mig i, men på det stora hela – nej. Det känns inte alls som en dagbok från en 16-årig tjej.

Boken ska alltså föreställa en dagbok skriven av 16-åriga Linnea. Texter varvas med serier, eftersom det är något hon brinner för att göra. Det finns också en del foton. Eftersom det är en dagbok får vi följa Linnea och hennes vänner i vardagen, med allt vad gäller skola, vänskap, ensamhet och allt annat som hör tonåren till.

Nja, det här var inte alls min grej. Jag ska sätta den i händerna på mina elever för att se vad de tycker om den. Jag köpte in den till biblioteket strax innan jul så det är ingen som har fått chans att läsa den än. Kanske kommer de att tycka bättre om den. Jag hoppas det, för av mig får den knappt ett godkänt. Jag gillade inte innehållet och jag gillade absolut inte språket med en massa påhittade ord som bara störde läsningen. Tyvärr, det här var inget för mig.

Läs mer om boken här.

Mellan vinter och himmel av Elin Bengtsson

mellan vinter och himmelDet här är en bok som handlar om det svåraste som finns: döden. Och för att göra det ännu svårare och tyngre; en ung människas död.

Den här boken har främst tre olika berättarperspektiv. Det är Andreas som är 15 år och ska dö. Alla vet det, och han har bara några få månader kvar innan det är dags. Det är hans storebror Martin som lever för musiken, och som helst av allt vill skrika till sin bror att göra något viktigt av den sista tiden. Och så är det Sara, Martins flickvän. Sara som brottas med komplex och som inte riktigt klarar av situationen hemma hos Martin. Det är ofta en något krystad stämning hemma hos bröderna. Många tänker mycket, men de säger inte högt vad de egentligen vill säga. Alla tassar på tå kring sådant ingen säger. Och så mitt i alltihop tickar tiden nedåt, mot döden som alla vet kommer att komma.

Till att börja med har jag lite svårt att komma in i boken, att skilja bröderna åt. Men ju mer jag läser desto mer fastnar jag och berörs. Det är ofta rätt jobbig läsning, särskilt när allt det som inte säga bara tänks hela tiden. Jag vill hoppa in i boken och ruska om alla och få dem att ta tillvara på den sista tiden. Säga allt det där de egentligen vill. För tiden är så skör, och de har så lite tid kvar. Och samtidigt är det ju så det är. Martin är arg på sin bror för att han inte tar tillvara på den sista tiden, och han känner en massa ilska mot honom och mot hela situationen. Mot familjen. Och så skuldkänslorna. För han älskar ju honom, samtidigt som han är arg på honom. Det är så himla fint skildrat, och det gör ont att läsa.

Det är så himla bra när Andreas till slut sätter sig ner och skriver en lista på saker han ska göra innan han dör: 1. Säga till Martin vilken jävla idiot han är. 2. Säga till Martin att jag älskar honom!! 3. Göra något som finns kvar när jag är borta. Dessa tre punkter säger rätt mycket om hur brödernas relation är, och hur tankarna går.

Den här boken påminner lite om Johanna Thydells I taket lyser stjärnorna (en av mina absoluta favoritböcker). Just det där med ungdomars sörjande, att vrede och sorg ligger väldigt nära varandra på känsloskalan. Att livet fortsätter med allt det innebär att vara tonåring, samtidigt som någon man älskar håller på att dö. Ilska, maktlöshet, sorg, kärlek och fester. Alla bitar finns med.

Det är definitivt en bok som jag vill rekommendera vidare. Den är rätt tunn, men det är ett starkt innehåll och den kräver ändå en någorlunda läsvan läsare. Det är en bok som berör, utan att vara en snyftare. Den är snarare stark och rak i sin framtoning. Och även om den riktas mot unga vuxna funkar den precis lika bra att läsa för oss inte så unga vuxna.

Läs mer om boken här.

Bokåret 2013 – igen

Listnörden i mig kan helt enkelt inte låta bli. Inne hos Monika hittade jag en enkät över bokåret 2013, så vi kör förra året ett varv till.

Hur många böcker läste du?
103

Och hur många sidor blev det totalt?
Ingen aning faktiskt

Vilken var den bästa boken du läste?
En man som heter Ove av Fredrik Backman

En bok du längtat efter och trodde du skulle älska men inte gjorde?
Om jag tänker på ordet ”älska” och hur starkt det är så säger jag väl Nattsländan av Katerina Janouch. Jag hade förväntat mig ett älsk på boken, men det kanske inte blev riktigt så starkt som jag hoppats och trott.

Mest överraskande på ett positivt sätt?
Warm bodies av Isaac Marion, eftersom jag trodde att det inte var min bok för mig

Vilken bok rekommenderade du till flest människor?
Åh, svårt. Vet faktiskt inte. Jag rekommenderar mest böcker till mina elever, och där är det ingen som har varit lite mer rekommenderad än någon annan, för det beror ju på vad eleven är ute efter. Pass på den, med andra ord.

Bästa bokserien du upptäckte?
Jag läser ju inte så många serier så det får bli Legend av Marie Lu = enda serien jag upptäckte.

Nya favoritförfattare som du upptäckte?
Jonathan Tropper!

Den bästa boken utanför din comfort zone eller som var en ny genre för dig?
Jag som är fegis läste (och gillade) Warm bodies av Isaac Marion efter tips

Mest spännande bladvändare?
Kvinnan han älskade av Dorothy Koomson, eller kanske Sankta Psyko av Johan Theorin

Bästa skräckisen?
Fågelbarn av Christin Ljungqvist

Den sorgligaste boken?
En man som heter Ove av Fredrik Backman

Den roligaste boken?
Saker min son behöver veta om världen av Fredrik Backman

Den mest hypade boken?
Det måste väl nästan vara Fredrik Backmans En man som heter Ove

Bästa ungdomsbok?
Barnkolonin av Kerstin Lundberg Hahn, för att den lyckades skrämma mig så

En bok som överträffade dina högt ställda förväntningar?
Livet efter dig av Jojo Moyes

Mest minnesvärda karaktär?
Ove, kan man ens säga någon annan? 🙂

Vackrast skrivna boken som du läst?
Vad mina vänner inte vet av Sonya Sones, för hennes sätt att använda språkets uppbyggnad som ren konst

En bok som gjorde starkt intryck på dig?
En man som heter Ove av Fredrik Backman

En bok du inte kan fatta att du väntade så länge med?
Livet efter dig av Jojo Moyes

Kortaste boken du läst?
Egentligen en novell, men jag säger ändå den: Det sällsamma fallet Benjamin Button av  F. Scott Fitzgerald.

Längsta boken du läst?
Jag har faktiskt ingen aning. Jag räknar inte sidor, och eftersom många böcker är e-böcker får jag inte heller någon överblick över tegelstenar. Gissar att ca 450 är den tjockaste boken. Jag är inget fan av tegelstenar, som för min del börjar vid 300 400 sidor.

Favoritbok du läste av en författare du har läst andra böcker av?
Vilken som helst av Jonathan Tropper

Har du sett filmatiseringen av någon av böckerna du läst 2013?
Ja, Warm bodies

Bästa bok du läst endast för att du fick tipset från någon annan?
Musselstranden av Marie Hermanson

Favoritrecension du skrev?
Va? Alltså, roligast att skriva eller som jag tycker blev bäst?

Mest populära inlägget på din blogg?
Tips på spännande böcker

En bok du inte läste 2013 som du kommer att prioritera 2014?
Jag får nog svara Flickan från ingenstans av Justin Cronin. Fast prioritera är nog inte rätt ord, snarare bara att läsa den någon gång under året.

En bok du ser fram emot?
Åh vad svårt. Jag vet inte om jag har en sådan där speciell bok jag ser fram emot att läsa. Kanske fortsättningen av Katerina Janouchs serie om Cecilia Lund?

 

Fjärilseffekten av Karin Alvtegen

fjärilseffektenEn av mina absoluta favoritfilmer heter The Butterfly Effect, och har ni inte sett den vill jag passa på att tipsa om den. Den handlar om konsekvenser, om att små förändringar kan ge stora effekter. Något som kan verka så litet och obetydligt kan ändra framtiden på ett katastrofalt sätt. Och det är också vad den här boken handlar om, därav namnet Fjärilseffekten. När jag fick höra talas om den var det nästan ett måste för mig att läsa den, eftersom den påminde om min favoritfilm.

Själva poängen med den här boken är ju att man inte vet vad som händer eller vad som har orsakat det. Därför tänker jag bara väldigt kort kommentera innehållet. Storyn inleds med en allvarlig tågolycka när en bil krockar med ett tåg. Elva personer dör i olyckan. Men vad orsakade den? Genom att gå tillbaka i tiden får vi läsare möta några karaktärer och få bakgrunden till varför olyckan skedde. Den första personen vi möter i berättelsen är Bodil, som i 50-årsåldern drabbats av en obotlig sjukdom och bestämmer sig för att lämna sin man. Därifrån börjar sedan historien och alla trådar nystas upp, fram till själva olyckan. För vad har Bodil med olyckan att göra? Eller, har hon ens något med olyckan att göra?

Det tar tar lite tid att komma in i berättelsen eftersom några olika personer presenteras inledningsvis, och jag har först svårt att skilja dem åt. När jag väl har fått en bild av vem som är vem börjar min hjärna direkt att leta ledtrådar för att se hur allt hänger ihop. Vem hör ihop med vem och varför och vad har hänt o.s.v. Jag vet ju att allt kommer att leda fram till olyckan, och jag försöker lösa pusslet med de ledtrådar som jag får. Det är själva grejen med den här boken, det som gör den spännande och för handlingen framåt. Man vill veta varför och man vill veta vem det är som orsakar olyckan.

Det är en bra bok med ett intressant tema och starka karaktärer. Jag tycker att det är intressant hur människor kommer in i andras liv och påverkar dem, ibland helt omedvetet. I de här människornas liv är det mesta medvetet, och de val de gör/har gjort påverkar i flera generationer. Det är värt att tänka på.

Som sagt, det är svårt att skriva om den här boken utan att avslöja för mycket. Det är en rätt tragisk bok, med många sorgliga livsöden som berättas. Det är en bok jag kan rekommendera vidare då den är tänkvärd och ger spännande läsning för stunden.

Läs mer om boken här.

 

Nedpackade

Nu är de nedpackade, alla böcker, i väntan på flytten som tickar allt närmare. För att säkerställa att jag inte blir helt boklös här hemma under januari lät jag 15 böcker vara opackade. För att ha lite att välja mellan. Sedan finns ju alltid möjligheten att låna böcker från mitt bibliotek, så det där med att bli boklös behöver jag nog aldrig oroa mig för.

Nu är det inte ens månad kvar till vi flyttar till huset. Vi längtar som tokar allihop här hemma. Dottern hjälpte mig att packa ner böckerna i dag och hon ville väldigt gärna packa ner även sina leksaker och gosedjur, men där fick jag stoppa henne. Jag tror inte att hon vill vara utan dem hela januari ut. Men nu när hon skulle lägga sig kunde hon inte sluta bubbla om huset och att vi ska flytta. ”Jag älskar huset” utbrast hon exalterat när vi senast åkte förbi det. Någon som längtar? 😉

Mest av allt längtar jag efter att få packa UPP alla lådor, att få ordning och komma till ro. Att kunna krypa upp i läsfåtöljen i mitt h u s, och sitta där och mysa med en bok. Som jag längtar efter det. Och så klart – att få säga hej till alla böcker som just nu ligger magasinerade och förmodligen känner sig ensamma och lite bortglömda. Snart ses vi, böckerna!

Fulast i världen av Ingrid Olsson

fulastDet här är en rätt så tunn bok med en väldigt stark titel. Och det är en bok som jag hoppas ska hitta fler läsare, för det är mycket innehåll i den här lilla boken.

Siw går i nian och umgås med klassens (och skolans) populäraste tjejer. Särskilt Evelina är den som bestämmer och den som alla vill vara med och vara som. När Simon kommer ny till deras klass sätter Evelina direkt en tönt-stämpel på honom och Siw tvingas hålla med för att få vara kvar i gruppen. Problemet är bara att denne Simon egentligen är hennes stora sommarkärlek. Simon ger henne frågande blickar, men inser snart att det de hade inte kommer att fortsätta. Innerst inne vill Siw egentligen säga ifrån, vara med Simon, våga fortsätta tävla med sin kanin i hoppning, våga vara sig själv. Hon vill vara den hon var innan hon hamnade i Evelinas gäng, men hon vet att om hon säger ifrån blir hon ensam. Hon måste följa spelets regler om hon vill vara med, även om det innebär att göra Simon illa.

Det här är en väldigt bra bok om relationer och identitet, om att våga stå upp för sig själv. Det är en bok som får en tänka till, att vad är rätt och vem har rätt? Vem är det som bestämmer reglerna och varför just den personen? Det är definitivt en bok att sätta i händerna på tonåringar, och jag kommer att rekommendera den så mycket jag kan. För det är ett viktigt ämne och det skildras väldigt bra i den här boken. Siw är så extremt olycklig, men ändå fortsätter hon att umgås med Evelina och det gänget, och fortsätter göra saker som hon egentligen inte alls vill göra.

Det är en lättläst och rätt tunn bok, med ett stort innehåll. Rekommenderas för både vana och ovana läsare, och innehållet gör också att den passar de flesta. Jag hoppas att den här boken når många läsare.

Läs mer om boken här.

Flyt som en fjäril, stick som ett bi av Elin Nilsson

flyt som en fjärilDen här boken gjorde mig främst nyfiken eftersom huvudpersonen lever för sin idrott; ett ämne som jag inte kan minnas ha läst om i en ungdomsbok tidigare.

Miranda går på högstadiet och simning är hela hennes värld. Där kan hon lägga allt fokus, känna att hon är bäst och där vet hon spelreglerna. Hemma har hon det jobbigt efter hennes storebror försvunnit in i ett spelberoende. Han sitter hela dagarna på sitt rum och spelar på datorn och föräldrarna har tappat makten att kunna påverka honom, att få honom att delta i livet. Miranda känner sig osynlig hemma, trots att hon är den som faktiskt deltar i livet, som sitter vid köksbordet och äter, som hjälper till att duka fram och som finns där och pratar. Men allt fokus ligger på brodern. I skolan brottas hon med vänproblem, och hennes f.d. bästa kompis och hon går skilda världar när kompisen dras alltmer mot sin pojkvän och bort från Miranda. Kvar finns simningen.

Det här är en väldigt välskriven och träffsäker bok, både vad gäller innehåll och språk. Den förmedlar verkligen den där jobbiga tiden som tonåren ofta är, att känna smärtan omkring sig. Den har många bra ämnen att fundera kring och ta till sig. Det är många rätt tunga ämnen, men de flyter naturligt in i berättelsen. Och jag gillar att huvudpersonen lever så för simningen, utan att det för den sakens skull blir en sportbok. Det handlar mycket om simningen, men det är genom simningen vi får lära känna Miranda som person. Hennes tankar, personlighet, drömmar och vilja kommer fram genom hur hon beter sig under träningspassen.

Jag tror att den här boken skulle passa väldigt många eftersom ämnena som behandlas egentligen är väldigt träffande för alla tonåringar. Man måste absolut inte vara intresserad av simning för att gilla boken. Det är definitivt en bok som jag kommer att rekommendera till mina elever. Och själv vill jag väldigt gärna läsa mer av samma författare.

Läs mer om boken här.