Jag har länge funderat på det här med lösenordsskyddade inlägg, om jag vill ha det eller inte. Jag testade ju det för några år sedan, men det jag skrev då kom ut till folk som inte hade lösenordet så antingen skvallrade folk om innehållet eller gav de helt enkelt vidare lösenordet. Men då skrev jag väldigt privat och det gör jag inte längre, mycket p.g.a. just den orsaken.

Men. Jag blir lite frustrerad när jag träffar folk som känner mig privat som säger att ”jag brukar läsa din blogg”, utan att de någon gång har skrivit en endaste liten kommentar med ett hej. Det känns inte riktigt ok tycker jag. Värst var när T kom hem och hade träffat folk som sa att de läste min blogg och sedan hade envisats med att kalla honom för just ”T”, trots att de alltså mycket väl vet vad han heter. Att jag kallar honom T här i bloggen är lite för att markera att det är min blogg, mina funderingar som speglas. Han har inte valt att blogga eller få sitt liv uthängt här, även om han ibland nämns (och då med hans godkännande). Samma sak med vänner och familj, de nämns aldrig med namn av samma orsak. Jag har många gånger fått höra från kompisar att ”det här kommer inte med i bloggen väl?” och jag vill verkligen inte att de ska känna så. Men numera vet de nog att de inte behöver oroa sig, det var mest i början den oron kanske fanns.

Det finns många som bloggar helt öppet om sina liv, med namn och allt och jag menar verkligen inte att det är ”fel”. Men tanken med den här bloggen har aldrig varit att den ska vara en dagbok eller en inblick för andra i hela mitt liv. Bloggen är mest till för min del, för att jag bara måste skriva. Jag älskar ju det! Och det känns bäst för min egen del när jag inte nämner mina nära och kära vid hela namn, och att jag inte skriver om precis allt som händer i mitt liv. Dessutom tror jag att ni skulle ledsna rätt fort om jag började föra dagbok över mitt liv här i bloggen, 😉 Sååå himla spännande liv har jag inte, det kan jag lova.

Nu när Mini snart anländer får jag ju ännu mer fundera över hur mycket jag vill hänga ut henom här. Jag är fortfarande inte på det klara med det, men det kanske kommer automatiskt senare. Jag kommer i alla fall att lösenordsskydda vissa inlägg framöver, enbart för att ha lite koll på vilka det är som läser och ser just de inläggen.

Så, vilka får då lösenord?
Ja, där drar jag egentligen ingen gräns. Jag vill helt enkelt bara veta vilka det är som läser. Och så vill jag gärna att man i alla fall kommenterar något litet någon gång i gengäld. Och självklart – att man inte ger ut lösenordet vidare. Om du vill ha lösenord – maila mig bara så skickar jag det. Mailadress hittar du under fliken ”Om Malin”.

Jag vet ju redan nu att 2011 kommer att bli ett omtumlande år, för i år ska vi ju bli föräldrar för första gången. Något jag nog fortfarande inte rikigt har fattat till fullo. Spjälsängen är bäddad och klar, alla kläder och tillbehör tvättade och inköpta. Nu väntar vi bara på barnvagnen, vi ska fixa bilbarnstol och så lite blöjor på det. Sedan är vi redo för vår lilla Mini.

I dag var vi inne i stan en sväng för att hämta bilderna på T som vi ska använda till hemsida och liknande. Vi var och fotade oss förra veckan eftersom vi ville ha fina, professionella bilder på magen. Vi passade på att även ta bilder på T till företaget då. I dag fick vi en liten preview av magbilderna och herrejösses vad fina de är! Han har verkligen lyckats fånga magen, med ett fantastiskt ljus. Men jag blev helt paff när jag såg första bilden. Va, är det där min mage?! Den är ju gigantisk! Stor, rund och så oerhört fin är den. Vi får hämta ut de färdiga bilderna nästa vecka och det ska bli så spännande att få se dem helt klara.

Och apropå Mini så är det mer action än någonsin i magen just nu. Varje kväll har bebisen hicka och jag tycker att hela sängen skakar, men enligt T känns det inte. Bebisen verkar i alla fall tycka att hickan är lite jobbig ibland och då knör h*n runt lite extra som för att hitta en ställning som känns bättre. Och det är mycket vassa knän och armbågar nu, nära huden och väldigt synligt. Samtidigt som det är fascinerande är det också lite läskigt ibland då det ser lite alien-aktigt ut med alla rörelser under huden. Magen kan bukta väldigt markant åt ena hållet ibland.

Nu är det ju nytt år och vi kan äntligen jobba fullt ut på vår klinik i Jönköping. Så skönt! Fasta rutiner och tider, något vi båda har saknat under hösten. Just kliniken är ju ett stort fokus för 2011. Även om T kommer att få klara sig en hel del utan mig där under året kommer vi ju så klart att fortsätta ha gemensamma planer och drömmar för kliniken. Även om jag kommer att vara hemma mycket kommer jag ändå att vara delaktig och stötta T.

Annars längtar jag efter träning just nu. Eftersom jag har haft en rätt jobbig graviditet har jag inte kunnat träna alls och det är något jag verkligen längtar efter massor att få göra! Så fort det bara går ska jag börja lite försiktigt och trappa upp successivt. Jag har massa tankar och planer för min träning, som ju kommer att bli hemmaträning. Det känns ibland som om jag har bott på gym de senaste tio åren så jag tycker att det ska bli fantastiskt skönt att få sköta min egen träning, hemma.

Jag hoppas också att T och jag får lite semester i år, gärna en liten tur utomlands. I år känner jag faktiskt för en slapp charterresa, något som normalt sett inte lockar alls. Men med en liten bebis och bara en kort semester kan vi kanske behöva en riktig slappesemester med sol, bad, god mat och bara latande. Kanske till Spanien i år igen?

På det här hotellet bodde vi vid förra årets resa till Spanien. Då var vi ju där i jobb och hann inte ens med ett dopp i poolen. Det hade varit skönt att få åka till ett liknande hotell och kunna bara njuta och slappa. Vi får väl se hur det blir med det i år.

Varje år med T blir bara bättre och bättre och jag har samma förväntningar som inför förra året. 2011 kommer att bli ett toppenår! Så är det bara.