Dead until dark av Charlaine Harris

När vi ändå är inne på ämnet True Blood: här är boken som serien baserats på. Jag köpte den på Landvetter och läste den under USA-resan. Sedan köpte jag även tre ytterligare böcker i serien på Barnes & Noble i Atlanta. För efter första boken var jag fast!

Boken handlar om servitrisen Sookie Stackhouse som bor med sin farmor i Bon Temps i Louisiana. Sookie har förmågan att läsa folks tankar, vilket inte alltid är så trevligt att kunna, men när hon möter Bill Compton upptäcker hon att hon inte kan läsa hans tankar alls. Det lockar henne. Bill är vampyr och i samband med hans ankomst till staden blir flera kvinnor dödade och självklart riktas misstankarna mot Bill. Sookie och Bill inleder ett förhållande, vilket inte uppskattas av alla. Sookie är övertygad om att Bill är oskyldig, problemet är bara att även hon verkar stå på tur. Vem är egentligen den skyldige?

Boken är så underbart charmig på något sätt. Kan man säga att vampyrer är charmiga? Det är bara så härlig läsning, med mycket humor och underbar slang. Det är southern så det bara osar om det i boken och jag älskar det. Boken ska definitivt läsas på engelska för efter vad jag har förstått är översättningen helt kass och förstör upplevelsen. Med tanke på all slang och alla roliga uttryck kan jag förstå att det är en bok som är svår att översätta.

Har man följt serien på tv kommer man att känna igen sig i boken. Mycket är helt identiskt, men det fattas faktiskt några personer i boken som är viktiga i tv-serien. Dessutom har en del lite annorlunda karaktärsdrag. Det ska bli spännande att se hur mycket resten av böckerna följer serien. I slutet av tv-serien kände jag inte igen något alls från boken längre. Rätt skönt faktiskt eftersom jag då kan njuta av båda delarna utan att den ena förtar spänningen av den andra.

Gillar man vampyrböcker är den här ett måste! Följer man True Blood på tv likaså. Gillar man bra, spännande böcker med humor och flytande språk: ja, då passar den också.

Mer True Blood

Jaha, T och jag upptäckte till vår stora fasa att det inte fanns fler avsnitt av True BloodSvtplay. Varför? För att säsong 1 tydligen var färdig. Oh no! När börjar säsong 2 där egentligen? Måste kolla upp det…

I alla fall. Bra information är ju att de ska börja filma säsong 3 nu. Yes! Och spännande skvaller: Sookie och Bill är förlovade i verkligheten! Ja, de heter ju säkert något annat i verkligheten men för mig är de Sookie och Bill, punkt slut.

Åh, glömde ju…

Vi ska ju så klart se True Blood i kväll också! Vi ser ju den alltid i efterhand och nu när vi kan koppla in datorn till vår stora fina tv och slå på ruskigt bra ljud också – jisses vad man lever sig in då! Shit vilken härlig upplevelse det blir.

Breaking Dawn av Stephenie Meyer

Ok, sista delen i Twilight-serien. Om ni inte har läst den här sista delen varnar jag nu för att jag kommer att avslöja innehållet och slutet i min recension… Det går inte att skriva en recension av den här boken utan att diskutera innehållet.

Japp, så skedde då slutligen omvandlingen av Bella till vampyr. Jag hoppades in i det sista att så inte skulle bli fallet eftersom det var för obvious i mitt tycke. Jag ska säga rent ut att jag blev enormt besviken på hela den här boken. Den var faktiskt lite, lite spännande till en början, men sedan blev allt så överdrivet att jag knappt orkade läsa ut den. Jag tvingade mig igenom de sista 200 sidorna.

Allt i handlingen blev så extremt överdrivet. Den där mystiken från den första delen fanns inte att finna någonstans. Precis allt spelades upp så som det hade hintats om. De gifte sig så underbart vackert och fick ett överjordiskt barn (graviditeten ska vi inte ens tala om…) och Bella blev vampyr till slut och ååååh vad vacker hon blev och åååh vilka krafter hon fick och åååh hon blev ju inte alls en blodtörstig best. Hon hade minsann full koll på sin blodstörst och hon hade den största kraften av de alla och var den som kunde ”skydda” dem från det onda. Jag ska helt ärligt säga att det stod mig upp i halsen med allt det perfekta. Herregud… Snacka om att effektivt förstöra precis allt jag tyckte om i de första två delarna.

Nej, tyvärr. Jag gillade inte den här boken alls. Och det är faktiskt med sorg i hjärtat jag säger det. Jag önskar att jag aldrig hade läst de två sista delarna. Då hade Twilight-serien fortfarande haft en plats i mitt hjärta.

 

Ljudet av ditt hjärta av Stephenie Meyer

Av någon anledning hade jag inte köpt hem den här boken utan hade bara del 1, 2 och 4 i min bokhylla. När del två var utläst och omläst på engelska var jag bara tvungen att direkt ha tredje delen så jag sprang in på Åhléns och köpte den efter jobbet. De hade den bara på svenska så det fick bli det helt enkelt.

Böckerna är väldigt annorlunda att läsa på engelska. De blir på något sätt för glättiga på svenska. Kanske var det en av orsakerna till varför jag tyckte att den här delen var bara ett nja. Det kändes verkligen som en mellanbok. Den var ett led mot slutet och gav en del viktig information inför det, men den fångade mig inte.

Jag har hört en del av mina elever säga att de tyckte att det här var den bästa delen i serien så kanske är jag helt enkelt inte rätt målgrupp. För mig blev det i alla fall en stor besvikelse. Jag tyckte att de första delarna höll väldigt hög klass och ett högt tempo. De hade spänning från början till slut och fångade verkligen mig som läsare. Efter den här tredje delen var jag lite fundersam inför sista delen. Och vad jag tyckte om den ska jag skriva i nästa recension…

 

Twilight-serien

Jag håller just nu på och läser allra sista delen i Twilight-serien av Stephenie Meyer. Tredje delen tyckte jag var sådär men den här sista är riktigt dålig… Det gör mig lite ledsen. Serien har ju varit en stor favorit hos mig och det är tråkigt att avsluta med en sådan negativ känsla. Jag har i och för sig ca. 200 sidor kvar att läsa, men hur den skulle kunna räddas i slutet vet jag inte. Först funderade jag på om det var för att det är en ungdomsbok som slutet känns så korkat (alltså att det helt enkelt inte faller mig i smaken alls och bara känns allmänt konstigt), men idag hörde jag mig för bland eleverna och flera hade samma åsikter och de tillhör ju målgruppen. Jag är grymt besviken i alla fall. Jag har inte ens skrivit någon recension här för tredje delen eftersom jag blev besviken redan där, men jag ska försöka ta tag i det snart…

Men å andra sidan har jag hittat en ny vampyrserie att älska! Tack vare ett kommentarssvar här på bloggen (från Cia) hittade jag serien som TV-serien True Blood baseras på. Charlaine Harris böcker om Sookie Stackhouse köpte jag i USA och I lööööv! Underhållande, smart och helt enkelt grymt bra. Tyvärr visade sig första boken vara i stort sett identisk med TV-serien och eftersom T och jag följer den tillsammans kan jag inte läsa resten av böckerna i serien förrän vi sett mer av TV-serien. Annars blir det ju ingen surprise alls när vi tittar. Jag ska skriva recension längre fram, men än så länge tipsar jag er alltså att läsa böckerna!

Maten som skyddar – mot cancer av Kerstin Hultén

DSC_6090_redigerad-1Jag har sett den här boken: Maten som skyddar mot cancer, i mina bokklubbars tidningar och varit lite nyfiken på den, men inte beställt den ändå. En del sådana här böcker lever inte upp till förväntningarna och gör mig bara besviken. Jag vill ha en seriös, lärorik bok och jag ville gärna bläddra i den innan jag visste om den var något att ha. På bokmässan dök det tillfället upp och jag blev helt salig när jag stod där och bläddrade för den var allt jag kunde önska och lite till!

Jag började läsa redan i bilen hem och jag läste högt för T flera gånger. Det är otroligt roligt att diskutera sådant här med T eftersom hans utbildning som kiropraktor gör att han är extremt kunnig i ämnet. Att ta hand om sin kropp på bästa möjliga vis är verkligen hans grej och det är få människor som har lärt mig så mycket i ämnet som han. Det är roligt med någon som för en gångs skull får lära mig i ämnet och inte tvärtom.

Boken är oerhört lärorik och hon går igenom olika grupper av livsmedel och deras positiva egenskaper. Det är skrivet helt utan pekpinnar, på ett informativt men ändå lättsamt språk. Det är en bok som jag kommer att gå tillbaka och läsa om och om igen. Är man det minsta intresserad av kropp och hälsa är det här rätt bok att läsa! Den handlar om så mycket mer än att ”bara” skydda mot cancer och det är väl därför just ”mot cancer” står i mindre stil under huvudtiteln. I slutet av boken finns också några recept, mest för att visa hur man kan komponera ihop en måltid och få i sig allt kroppen behöver.

Det här är min nya bibel här hemma. Det är definitivt den bästa bok jag har införskaffat i år. Läs, läs, läs uppmanar jag!

New Moon av Stephenie Meyer

new moonJag har nu äntligen läst ut New Moon efter att ha haft en omläsning av den på engelska. Jag läste ju den på svenska förra året men bestämde mig för att läsa om de första böckerna  igen. Dels ville jag läsa dem på engelska för att få språket och dels ville jag läsa alla fyra delarna i rad för att få större sammanhang. Det har tagit tid att läsa den dock, eftersom jag läser på tåget och inte hinner så långt min korta tågsträcka. På kvällarna har jag varit så sjukt trött efter jobbet att läsning inte direkt varit prio ett, och definitivt inte läsning på engelska.

Jag tycker att det är rätt stor skillnad på att läsa böckerna på engelska. På engelska känns böckerna mer mustiga och djupa, medans svenskan gör dem glättigare och lite mer ”barnsliga”. Det är ju ungdomsböcker, men det roliga är att det fanns massor av ord som jag aldrig tidigare hört… Jag är van att läsa på engelska och jag brukar få agera ordbok åt många, men här stötte jag helt plötsligt på en hel drös okända ord. Spännande och knäckande på samma gång. Jag funderar på om det är mer ungdomligt språk, kanske slang? I vilket fall blev det en lärorik läsning för min del. 

Jag har redan påbörjat trean nu och jag ser även fram emot att se New Moon på bio senare i höst, tror den kommer i november? När jag började läsa serien förra året hade inte en enda elev på skolan ens hört talas om dem men under det här läsåret har de varit konstant utlånade på skolbibblan. ”Alla” läser dem och pratar om dem. Nu har ju eleverna dessutom läst även de två sista delarna så jag måste speeda upp min läsning. En av mina nior skriver just nu en bokrecension där hon ska analysera och jämföra alla fyra böckerna så nu måste jag bara hinna läsa de två sista innan jag läser hennes recension. Men jag har varnat henne för att avslöja för mycket av handlingen…

Bokmässan 2009

Jag vet, det känns som evigheter sen det var bokmässa nu. Jag ligger lite efter med mitt skrivande här…

Det började strula när vi kom in i Götet. Bilar i mängder och därmed lååånga bilköer. Eftersom varken T eller jag har bensinkort kunde vi inte parkera på en vanlig j*a parkering. Vi hade inte den mängd mynt som krävdes för att stå flera timmar. *suck* Till slut hittade vi i alla fall ett parkeringshus lite längre bort där det fanns lediga platser. Vi hade ju fortfarade inte tillräckligt med mynt, men vi lade i allt vi hade och tänkte att vi skulle gå tillbaka senare för att lägga i mer (vilket vi helt glömde men som tur var fick vi inga böter…). Vi kom därför rätt sent in på mässan och jag missade några författare som jag hade velat lyssna på under fm.

Väl inne på bokmässan sa jag till T att vi skulle börja med Adlibris så att vi fick shoppat det vi ville först och sedan kunde gå runt och bara titta. Men! Adlibris var ju inte där i år!!! Ve och fasa! Deras jättemonter med härliga bokbord fanns icke att hitta någonstans. Lite trumpna siktade vi då in oss på Månpocket och Piratförlaget där vi köpte pocketar. Tyvärr hade de mest deckare så det blev T som handlade mest.

DSC_6078_redigerad-1

Nåja, en hel del böcker skrapade vi i alla fall ihop! Det roliga var att när vi kom hem upptäckte jag till min stora fasa att T hade köpt fler böcker än vad jag hade gjort! Hmmm… Vad berodde det på tro? Jag köpte å andra sidan en jättehög tidningar som jag fortfarande plöjer här hemma.

DSC_6083_redigerad-1

Ni ser ju. Vänstra högen är min och den högra är T:s.

DSC_6086_redigerad-1

Och så några bokmärken då också, eftersom det aldrig verkar finnas några lediga bokmärken här hemma när jag väl behöver dem.

Årets besvikelser var alltså att Adlibris inte var där samt att jag inte hittade montern där man brukar kunna hitta billiga inbundna böcker. Jag var nöjd med mina inköp och jag var nöjd med själva dagen i stort. Jag menar, en mässa helt full av böcker kan ju inte vara heeelt dåligt!

Nästa år är vi på plats igen! Hur kan man låta bli liksom?

Litteraturprojektet

I somras började jag ju förbereda inför höstens litteraturprojekt med mina nior. Det är i full gång just nu. Eleverna fick välja mellan Tusen gånger starkare och Solar Plexus. De flesta valde faktiskt den förstnämnda, trots att jag varnade för att introt är segt och kan kräva lite vilja för att ta sig igenom. Jag tänkte att det är lika bra att lägga upp korten på bordet direkt för att inte lura dem.

De har hunnit en bit i boken nu och många har gnölat om att den är seg  och tråkig och att de är trötta på Saga redan innan hon ens har kommit till klassen. Precis så som jag upplevde den. Men. I måndags kollade jag återigen hur läsningen går och vad deras tankar är och då kom den första positiva kommentaren från en av tjejerna i klassen. När jag frågade hur långt de har kommit i boken och om Saga har anlänt än svarade hon argt: Jaaa, och nu börjar jag bli arg! Jag blir arg på lärarna i boken, ååååh morrade hon nästan. Härligt, tänkte jag. Nu börjar det hända grejer!

Det ska bli mycket spännande att se vad de skriver i sina läsloggar och vilka citat de väljer att diskutera muntligt i gruppen sen.  Det ser jag fram emot!

47 dagar

Nu har jag bara 47 arbetsdagar kvar på skolan. Det har spridit sig bland eleverna att jag ska sluta och igår möttes jag av arga spanskåttor som tänkte strejka i vår. Jag kan förstå att de är oroliga för alla människor är mer eller mindre oroliga inför nyheter och det okända. De vill ha trygghet och veta vad som väntar och just nu är det ju ingen som vet vem som tar över efter mig nästa år. Men jag försöker lugna dem och säga att allt kommer att bli bra. För det tror jag verkligen. Varför skulle jag gå omkring och tänka att jag är oersättlig? Jag sa till dem igår att de ju t.o.m kan få en ännu bättre lärare, någon som de tycker ännu mer om. Tänk om ni t.o.m får en riktig spanjor till lärare? Åh vad coolt tyckte eleverna och sedan glömde de helt bort att gnälla vidare på mig.

I måndags tömde jag faktiskt 5 pärmar också. Det kändes skönt. Jag behöver börja tömma för att långsamt fasa ut allt, börja avsluta och stänga av sinnet. Jag ska ge järnet hela terminen ut, utåt sett, men mitt inre måste börja stänga ner. Jag vet att jag kommer att gråta floder på julavslutningen för hur det än är jobbar jag ju med människor som jag tycker väldigt mycket om. Det kommer att bli känslosamt att ta farväl av alla. Men jag har lovat alla mina spanskklasser att vi ska ha en egen liten avslutning. Det kan nog vara bra för alla parter. Säga farväl och sedan ta nya tag.

Men gud vad jag längtar till mitt nya jobb nu. Det ska bli så spännande med en massa nya utmaningar! 😀

Tankar

På min promenad idag kändes verkligen höstens ankomst. Det blåste riktigt ordentligt och det flög löv från träden. Regnet duggade ner och det var regnjacka som gällde idag, både pga regnet och blåsten.

Men jag gillar att gå i regn. Så länge det bara är någorlunda varmt är det riktigt skönt och uppfriskande att gå i regn. Och idag kändes det extra skönt att gå en runda, med mp3:n inpluggad i öronen och att få rensa tankarna. Jag är inne i en stor process just nu och tankarna har malt i huvudet de senaste dagarna. Jag hoppas att jag har fattat rätt beslut. Det känns så i hjärtat i alla fall. Två av de viktigaste människorna har fått veta mitt beslut och båda har tagit det precis så som jag hoppades. Det känns skönt. Om några dagar kan jag lossa på tystheten och vara öppen med beslutet. Så skönt det ska bli. Om jag är lite förvirrad här på bloggen beror det just på detta. Jag har bara en enda sak i huvudet just nu och det är det enda jag egentligen vill skriva om nu, för att lätta tankarna. Men. Jag måste vänta några dagar till.

Imorgon och på torsdag ska jag promenera och träna en massa efter jobbet. Jag är tillbaka här på fredag igen, eller kanske på söndag. På lördag är det ju bokmässa som gäller!

Ha det bra så länge!

Hungerspelen av Suzanne Collins

hungerspelenPrecis innan sommarlovet tog sin början, slukade min mentorsklass den här boken. Den vandrade från elev till elev och jag fick aldrig chansen att själv lägga vantarna på den. Jag var sååå frustrerad. Det första jag gjorde i höst var alltså att hugga den och sträckläsa den på tåget. Klart man blir nyfiken på en bok som ungarna sitter så försjunkna i!

Boken utspelas i ett framtiden där nationen är indelad i olika distrikt. Nöden är stor och maten räcker knappt. För att få mer mat kan man köpa ”lotter” då man i utbyte för mat får sitt namn uppskrivet på en lott. Dessa lotter dras sedan en gång varje år till de s.k. hungerspelen. Två spelare från varje distrikt deltar. Allt direktsänds med hjälp av kameror som finns utplacerade överallt på banan. Det finns bara en vinnare – den som överlever. I boken följer vi Katniss från distrikt tolv, hur hennes liv är före spelen och vad som händer under själva spelen.

Jag kan verkligen förstå mina elevers fascination inför den här boken. Karaktärerna i boken är ju i deras ålder, men liven de lever går inte att jämföra. De ser ju själva dokusåpor i mängder på tv och i den här boken ställs fenomenet verkligen på sin spets. Det är grymt och det är många gånger väldigt rått. Boken har beskrivits som en blandning mellan Expedition Robinson och Flugornas herre och jag kan bara hålla med.

Jag kunde inte heller låta bli att tycka att det var en grymt spännande bok och den sista delen satt jag och bara läste och läste och läste. Jag kunde inte lägga ifrån mig den förrän jag fick veta slutet. Jag förstår varför mina elever var så uppslukade av den i våras.

Del 2 Fatta eld utkommer 1 oktober och den hamnar direkt på min att-läsa-lista.

Bonnier Carlsen har dessutom en skrivartävling för högstadieelever angående den här boken, vilket jag har tipsat mina elever om. Hur skulle du överleva Hungerspelen? undrar de. Kolla här om du är intresserad!

Lyckan, kärleken och meningen med livet av Elizabeth Gilbert

lyckankärlekenDet är ett bra tag sen nu då jag såg ett Oprah-avsnitt där Elizabeth Gilbert var med och berättade om sin bok. Det var ett väldigt intressant program och jag blev jättesugen på att läsa boken. Ofta är det, tycker jag, roligare att läsa en bok som man redan har lite bakgrund till. Jag hade i alla fall rätt höga förväntningar på den här boken när jag började läsa.

Jag ligger lite efter med mina bokrecensioner, för den här boken läste jag i somras. Vi får väl se hur mycket jag kommer ihåg…

Boken handlar om hur hon bestämmer sig för att bryta upp från sitt äktenskap, ta sig ur sin depression och ta ett år för att finna sig själv och meningen med livet. Hon ska resa till Italien, Indonesien och Indien och allt ska så småningom bli en bok. Som läsare får vi följa hennes resa till de tre länderna och hennes upplevelser och tankar under tiden. Det är en slags biografi, fast över ett enda år i hennes liv.

Som sagt, förväntningarna var rätt höga inför den här boken, kanske för höga. Jag kan inte påstå att jag har lärt mig något nytt av den här boken, eller fått några nya djupare insikter om livet. Hon kommer inte på några hemliga knep eller kunskaper under hennes resa. Mycket är rena självklarheter. Men mycket av det hon säger är så klart tänkvärt och tål att upprepas om och om igen. Boken är mer en trevlig bok att läsa och ta del av, men nu i efterhand kommer jag inte ihåg så mycket av boken om jag ska vara ärlig. Den lämnade inte efter sig några djupare intryck.

Språket i boken får det ibland att krypa i mig. Hon lämnar små klämkäcka kommentarer där hon talar till mig som läsare och jag tycker snarare att det förstör stämningen i boken. Det känns bara jobbigt och irriterande. Hon försöker blanda lite djupare tankar med ett hurtigt, klämkäckt språk men för mig blir det en stilkrock. Det känns mest oseriöst och det blir svårt att ta hennes insikter på allvar när det läggs fram med en massa ironi. Eller så är det just det som är syftet med boken. Det funkar i alla fall inte alls för min del.

Jag har läst bättre böcker i ämnet  och därför är det ingen bok jag skulle rekommendera vidare. Kanske hade jag helt enkelt för höga förväntningar. För min del gav Oprah-avsnittet mer än boken i sig.