Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay

Publicerad den av
3

Döm om min förvåning när jag fick en bok (!) i julklapp av T. Han som tycker att jag redan har tillräckligt många olästa böcker hemma och vill införa köpförbud. Men, men. Han vet hur man gör mig lycklig så… Och extra glad är jag över att det här visade sig vara en av de bästa böcker jag har läst på länge!

Boken är uppdelad i två parallella händelser.  Den ena delen utspelas i Paris under andra världskriget då vi får följa den tioåriga Sarah och hennes familj.  Den andra delen utspelas också i Paris, men i nutid. Julia Jarmond är en amerikansk journalist bosatt i Paris sen 25 år tillbaka. Hon får i uppdrag av sin chef att skriva om 60-årsdagen av Vel’d’Hiv, en händelse som få känner till eftersom det är en mörk skamfläck för fransmännen. De som känner till den och kommer ihåg den vill helst bara glömma. När hon gör research inför artikeln upptäcker hon att hennes mans familj har en viss koppling till Sarah men ingen av dem vill prata om det. De fakta hon får fram gör henne alltmer angenägen att ta reda på vad som egentligen hände Sarah och hennes familj. Hon vill veta vad hennes egen familj döljer.

I den parallella handlingen får vi följa just denna Sarah. Vid tio års ålder, 1942, blir hon och hennes familj brutalt bortförda från lägenheten de bor i. När den franska polisen kommer för att hämta familjen gömmer hon sin lillebror i en hemlig garderob, låser och gömmer nyckeln i sin ficka. Hon tror att hennes bror är trygg där och att familjen snart kan komma tillbaka och släppa ut honom igen. Men familjen bli kvarhållna tillsammans med tusentals andra judar på en stor arena och Sarahs panik växer. Det som bara skulle ta några timmar förvandlas till flera dygn och under tiden väntar hennes bror inlåst i garderoben.

Det är en oerhört spännande och samtidigt smärtsam bok att läsa. De båda delarna är skickligt sammanlänkade och som läsare har man svårt att sluta läsa. Man vill veta hur det går för både Julia och Sarah och följa den röda tråden som knyter dem samman. Det är en page turner utan dess like och även om det är ett tungt ämne är det ändå en relativt lättläst bok. Det är en bok som handlar om vikten av att minnas, att aldrig glömma. Det är en historisk roman när de är som bäst.

Det här är en bok som jag verkligen vill rekommendera vidare. Läs, läs, läs säger jag bara! Men se till att ha gott om tid och ett ostört läge, för du kommer garanterat att ha svårt att släppa boken ifrån dig. Men å andra sidan. Att sova är ju rätt överskattat…

Själförsvar av Igor Ardoris

Publicerad den av
1

Förra året kom Igor Ardoris och föreläste för oss pedagoger på min förra skola. Han sa många bra saker som jag antecknade under föreläsningen. När jag sedan i höst fick syn på hans bok i skolbibblan ville jag läsa även för att påminna mig om vad han hade pratat om.

Själförsvar heter boken och det handlar mycket om mental träning. En hel del av det han säger är sådant som T och hans kollega pratar om när de håller sina Hälsoklasser på jobbet. Det är också en av de bitar i livet jag är ruskigt dålig på. Jag är duktig på att se alla bra sidor hos andra människor men hänger upp mig väldigt mycket vid negativa tankar om och kring mig själv. Jag är aldrig nöjd med varken det jag presterar eller hur jag ser ut. Efter att ha läst den här boken blev det ännu tydligare att det här är ett område jag måste jobba vidare med för att må bättre i mig själv.

Jag kan inte gå in på allt han skriver här, men jag har valt ut några saker som jag fastnade för.

  • Man kan jämföra människan med ett träd. Vi ser bara 1/3 av människan, dvs själva trädet, medans 2/3 är dolt för själva synen och finns i rotsystemet.
  • Vägen till andra går inifrån och ut.
  • Många vill hellre utveckla andra än sig själv.
  • Ingenting stagnerar. Antingen förbättras det eller försämras det.
  • Vi har ofta lättare för att säga vad vi inte vill ha än vad vi vill ha.
  • Det är viktigt att formulera för sig själv vad man vill ha och sedan vad man ska göra för att komma dit.
  • Att vara emot något försvagar en. Då fokuserar man på det negativa. Var i stället för något, för det som är positivt.
  • Det spelar ingen roll hur väl vi lyckas i det yttre om vi inte har det i det inre. Prestationen handlar om inifrån och ut.
  • Nuvarande situation + Resurser = Önskat tillstånd
  • En tanke kan jämföras med en ficklampa i ett mörkt rum. Det vi tänker på för stunden är det vi fokuserar på, därför är det viktigt med positiva tankar.

Många av de här korta påståendena antecknade jag under föreläsningen och de kom igen under läsningen av boken också. Det var bra att läsa och bli påmind. För min egen del måste jag lära mig att tänka mer positivt om mig själv, att inte fastna i de negativa tankarna eller bara se felen hos mig själv. T och hans kollega brukar säga att det är bättre att ligga på en 2:a (på en skala om hur hälsosamt man lever) och se mot 10:an, dvs sträva efter att komma dit, än att vara en 10:a och vara vänd mot 2:an. I det sista fallet ser man bara det man inte gör, eller det man gör fel. Man lägger fokus på det negativa. I det första fallet blickar man i stället framåt och strävar mot ett sundare liv och det kan bara bli bättre.  

Även om det ibland var för mycket om idrott och prestationer inom det området gav boken och föreläsningen mig mycket att tänka på. Om man vill läsa mer om det här kan man förutom att läsa boken också gå in på hemsidan där det finns både videosekvenser att titta på och mp3-filer att ladda ner.

Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion

Publicerad den av
Svara

Jag började lyssna på den här boken redan sommaren 2008, under mina långpromenader. Jag har svårt för att lyssna på ljudböcker eftersom jag ofta kommer på mig själv att i stället för att lyssna gå och tänka på annat och så måste jag lyssna om samma stycke igen. Den här boken gick dock lättare än normalt, men problemet här var snarare att jag berördes så starkt att jag gick och storgrät när jag lyssnade. Tur att mina promenader var på relativt ödsliga skogsvägar där jag inte mötte många bilar… Att det tog över ett år att lyssna färdigt på boken beror mycket på just att den var så tung. Jag fick ta den i omgångar för att orka.

Boken handlar mycket om sorg, både känslomässigt men också med ren fakta och statistik. Joan Didion berättar mycket öppet om sin makes död och hennes tankar och känslor kring det. Hon ser också tillbaka på deras gemensamma liv och händelser, precis så som man gör när man sörjer en älskad människas bortgång.

Det är vackert, sorgligt och berörande. För min egen del kunde jag känna igen mig så mycket i hennes tankar och känslor och boken berörde mig oerhört starkt. Det är en bok som jag är tacksam över att ha läst (lyssnat på) och som jag varmt kan rekommendera vidare.

Dear John av Nicholas Sparks

Publicerad den av
Svara

När vi var i USA senast var ju Barnes & Noble ett självklart besöksmål. Väl där stövlade jag nästan omedelbart fram till hyllan med Nicholas Sparks böcker eftersom han är en favorit. Jag stod och höll i flera böcker, bl.a. den här, men eftersom jag redan hade en oläst bok hemma av honom valde jag att avstå köp. Men jag hann inte mer än tillbaka till hotellrummet förrän de gjorde reklam på tv:n för en ny film vid namn Dear John  (se trailer här) baserat på… Just det. Boken med samma namn av Nicholas Sparks. Det var ju bara att trava tillbaka till affären och köpa boken. Jag måste ju läsa boken innan jag ser filmen.

Boken både är och inte är en kärlekshistoria. Fokus ligger på John som är den som berättar. Han och hans far har alltid haft ett väldigt annorlunda förhållande och John har haft svårt att hantera deras brist på känslor eller ens kommunikation.  Han är på väg att hamna helt snett i livet men lyckas ta tag i det och skriver in sig i armén. Det leder honom bl.a. till kriget i Irak. När Savannah kommer in i bilden får hon honom att inse varför hans far är som han är, samtidigt som de båda försöker bygga upp sitt förhållande genom breven de skickar mellan Irak och USA. De ser fram emot dagen han ska komma hem igen, men så inträffar 11 september med terrordåden och livet ändras för dem.

Boken har egentligen flera olika handlingar. Det är en kärlekshistoria mellan John och Savannah med all den oro och frustration som en utlandspostering en soldat och hans flickvän kan känna och hur svårt det är att hålla kärleken levande enbart genom brev. En annan story i boken är den mellan John och hans far där hans uppväxt präglas av att ha en far med ett handikapp utan att han är medveten om det. Först när han får kunskap om detta kan han också förstå varför uppväxten var som den var. Den tredje handlingen är betydelsen av 11 september för många. Hur en enstaka händelse kan påverka livet för så många, utan att de egentligen inte var direkt inblandade.

Nicholas Sparks lär väl aldrig vinna något Nobelpris, men jag gillar hans sätt att skriva. Han har en förmåga att få språket att flöda vackert och smått poetiskt samtidigt som det är kärnfullt. Det är en fröjd att läsa hans böcker på engelska och hädanefter ska jag enbart läsa dem på engelska. Han må bli kritiserad för att skriva romantiska böcker och för att ha ytliga karaktärer, men jag kan inte hålla med i kritiken. Jag tycker att han lyckas porträttera kärlek utan att det blir smörigt eller för gulligt och hans karaktärer lyckas alltid nästa sig in under huden på mig. När jag läser hans böcker vet jag att jag kommer att få möta kärlek och ofta väldigt vackra miljöer. Jag får en stund framför mig med skön läsning som alltid lämnar ett spår av feelgood i mig. Att läsa är att njuta för mig och med Nicholas Sparks böcker vet jag att jag kommer att få göra det.

Precis som många andra som har en favoritförfattare vill jag nästan inte rekommendera någon annan att läsa hans böcker. Men samtidigt vill jag ju att fler ska få njuta av hans böcker. Fast om ni dissar honom får ni mig efter er!

Jag har tidigare recenserat The Notebook och Tron på ett mirakel . Den första boken jag läste av honom var Kärleksbrev som är en helt underbar bok. Många av hans böcker har blivit filmatiserade, med bra resultat i mitt tycke. Mina planer framöver är att läsa The Wedding som jag har här hemma och sedan ska jag definitivt se filmen som tydligen kommer till Sverige i maj. Efter det blir det fler böcker av honom som ska läsas!

En sak till att ta tag i…

Publicerad den av
Svara

Hmm… Jag kom på ännu en sak jag måste fixa i år… Bloggen. Jag påbörjade en liten renovering av den, men sedan hände liksom inte så mycket mer. Jag har plockat isär min dator och satt upp den på övervåningen, i ett rum där vi inte haft ström förrän för några dagar sedan. I stället har jag använt (och använder…) T:s bärbara dator. Där finns varken mina bilder eller Photoshop så jag kan inte fixa med mina bilder just nu. Jag måste alltså ta tag i det här och helt enkelt koppla ihop min dator samt fixa så att jag kan ha trådlöst internet även till den. Jag tror dessutom att T gärna vill ha tillbaka sin dator… Den är ju liksom rätt så ofta ockuperad av mig…

Så…

  1. Koppla ihop datorn.
  2. Fixa nätverkskort.
  3. Göra klart renoveringen av bloggen med ny header och bättre färger.

Läsutmaning 2010

Publicerad den av
5

Inför förra året satte jag inte upp några direkta läsmål. Året innan hade jag fokuserat mycket på att bredda min läsning eftersom det blev alldeles för mycket litteratur från USA och Storbritannien. I år var väl tanken att fortsätta med det, men i stället hamnade fokus på ungdomslitteratur eftersom jag läste böcker inför mitt litteraturprojekt i höstas. Eftersom jag inte längre är lärare behöver jag inte heller läsa böcker ”i tjänsten” och 2010 kommer att bli första året då jag helt och hållet kan fokusera på min egen läsning. Spännande men otroligt annorlunda. Jag kommer att fortsätta läsa ungdosmlitteratur ändå tror jag eftersom jag är så inne på den läsningen och har skaffat många favoriter inom genren. Men. I år känner jag att en läsutmaning är på sin plats.

Jag har funderat fram och tillbaka om jag ska ange ett visst antal böcker jag ska läsa inom varje kategori, eller bara att jag ska fokusera på en viss kategori. Om jag inte anger antal kanske det bara blir en enstaka bok och det blir ju inte så mätbart heller. Därför har jag valt att ange en siffra som jag i alla fall ska sikta mot.

  • 5 nobelpristagare
  • 5 från nya länder
  • 7 på engelska
  • 2 på spanska
  • Läsa för min egen skull!

Det sista målet är egentligen det viktigaste. I det målet tänker jag också läsa böcker som utvecklar mig på något sätt, dvs. böcker inom kost, träning och wellness. Eftersom jag ska jobba inom detta område vill jag också lära mig (ännu) mer om det.

Om jag bara får upp mina böcker ur kartongerna ska jag också fortsätta min utmaning Böcker A-Ö samt också hänga på andras utmaningar. Det är bara så jädrans krångligt när jag ska försöka plocka böcker ur minnet och inte har möjlighet att stå framför bokhyllan och fundera. Det får väl bli ytterligare ett mål inför 2010: att köpa bokhyllor till lillstugan och få upp alla böcker från flyttlådorna!

Inför 2010

Publicerad den av
6

Jag brukar inte avge nyårslöften, däremot brukar jag alltid reflektera över året som gått och det som komma skall. Göra planer och strukturera upp framtiden lite. Inför året som kommer väntar många nya utmaningar i form av nytt jobb med nya rutiner och arbetskamrater. Det kommer nog att bli främsta prioritet till att börja med, innan allt börjar flyta på. Eftersom nya jobbet kommer att ge färre arbetstimmar (vi har stängt fredagar) och mycket mindre restid till och från arbetsplatsen. ger det mer tid för fritid och tid på gården. Och det är där mina tankar inför 2010 kommer in.

Jag har följande tankar inför 2010:

  • Jag ska lära mig franska. Jag har aldrig velat lära mig franska innan eftersom jag har tyckt att det är ett fult språk som bara verkar krångligt samt att de fransmän jag har mött inte direkt lockat mig att vilja lära deras språk. Men. Förra året väcktes min nyfikenhet inför språket, delvis p.g.a. T. När han var på en flygplats i Paris och pratade i mobilen med mig, fick jag chansen att höra honom prata franska. Han pratar inte flytande, men tillräckligt bra för att impa på mig. Våra tankar väcktes att vi båda skulle lära oss (mer) franska och sedan boka en resa till Paris för att öva på språket tillsammans. För min del handlar det mest om att kunna konversera någorlunda på språket, inte att bli flytande.
  • Ett annat mål är självklart att jobba vidare med gården. Vi ska fortsätta renoveringen, men också  utnyttja resurserna bättre. Vi ska odla grönsaker och kryddor själva t. ex. Jag ska också få ordning på stall och fler hagar till mina grabbar.
  • Eftersom jag får mer fritid ska jag lägga mer tid på både ridning och träning.
  • Jag ska fortsätta med mitt hemliga projekt som jag påbörjade förra året… Eftersom jag blev med hästgård i juni blev mitt projekt lidande. Tanken var att sommarlovet skulle tillbringas med det, men nu blev det alltså gårdsliv som tog över i stället. 2010 ska jag fokusera på projektet igen.
  • Ge mig en läsutmaning, men det får bli ett helt eget inlägg…

Hmmm… Lite luddiga mål kanske. Men definitivt sådant som är viktigt för mig och som jag vill satsa på. Personligen tror jag att 2010 kommer att handla mycket om att befästa sådant som byggdes upp under 2009. T och jag har ju bara örjat vår resa tillsammans och under 2010 kommer vi att fortsätta den, men nu med gemensamma traditioner och mer kött på benen. Jag tror att 2010 kommer att bli ett riktigt toppenår! Jag har faktiskt enbart goda tankar inför det här året.

2009

Publicerad den av
7

Ingen kan anklaga mig för att ha legat på latsidan det här året i alla fall! 2009 var året då…

  • jag sa upp mig från gymmet
  • jag förverkligade min dröm om en egen hästgård
  • jag var i USA 2 ggr (Texas och Georgia)
  • jag besteg ett berg (trots höjdrädsla)
  • jag såg Britney Spears live
  • jag sa upp mig från lärarjobbet
  • jag blev anställd som CA hos T

Men framför allt…

…2009 har varit ett av de bästa åren i mitt liv. Det var året då jag hittade hem, äntligen. Det är T:s och mitt första gemensamma år. Och jag säger bara att om 2009 har varit så underbart – hur ska då 2010 bli? Det här är bara början…

Funderingar

Publicerad den av
1

Nu har årets julkort börjat komma hem till oss och det har skapat vissa funderingar. Alla julkort från T:s vänner och familj är adresserade till oss båda, men inte de från min sida. Än så länge är det bara ett enda kompispar som har skrivit även T:s namn som mottagare. De andra har antingen bara skrivit mitt namn och visat att det bara är till mig, eller har de skrivit en liten parentes efteråt där de i alla fall hälsar till T. Markering eller bara obetänksamhet? Jag vet inte, men jag blir ledsen i vilket fall.

Förra året var det två av kompisparen som valde att bara skicka julkort till mitt ex. Flera av kompisarna har ju tydligt markerat att de har valt hans sida och även om de från början var ”mina” kompisar umgås de alltså med honom och inte med mig efter separationen. Jag vet inte varför så många tycker att en skilsmässa är en sådan dödssynd, eller varför den verkar anses vara mitt fel. Är det inte viktigare att man är lycklig? Är det verkligen så hemskt att jag har träffat T efteråt och valt att dela mitt liv med honom? Att jag har valt att gå vidare med mitt liv? 

Jag är lycklig. T och jag säger varje dag till varandra hur lyckliga vi är med varandra. Vi är varandras familj nu. Om folk inte kan acceptera det så fine. Det är deras problem, inte vårt. Mitt liv består av T nu och likväl som jag alltid ser andra kompispar som en enhet ska även vi ses som det. Jag skulle aldrig skicka julkort eller liknande till mina vänner och inte rikta det även till deras partner. Och jag skulle aldrig säga till dem när jag träffade dem att ”det är ju tråkigt att du inte är ihop med ditt ex längre”. Det var faktiskt höjden av oförskämdhet när ett av mina kompispar stod och beklagade just detta när de träffade mig och T på stan en gång…

Och med dessa funderingar tänker jag nu joina min fantastiska man som står och lagar mat åt oss i detta nu. Som sagt, jag är världens lyckligaste kvinna. Ever. 😀

Den förlorade symbolen av Dan Brown

Publicerad den av
3

Den här boken köpte T:s kollega på Landvetter och slukade under resan till USA. Han var helt exalterad över boken och det smittade förstås av sig på oss andra. Jag var ju bara tvungen att läsa den också!

Här får vi återigen stifta bekantskap med Robert Langdon, fast denna gång utspelas händelserna i Washington. Langdons kunskaper sätts på hårt test när de behövs för att rädda hans kidnappade vän. Precis som i Da Vinci koden är det fullt av symbolism, cliffhangers och oväntade twists.

Jag tror att man måste vara lite insatt i själva ämnet för att till fullo förstå storheten i den här boken. Visst är det mycket om frimurarna i den här boken, men för min del ser jag lite bortom det och fastnar i den lite djupare innebörden. Idag är vetenskapen väldigt centrerad till att vara just vetenskap. Allt ska gå att bevisas vetenskapligt och finns det inte vetenskapliga metoder att bevisa med så är det heller inte tillförlitligt. I den här boken är den kidnappades syster en mycket intressant vetenskapsman. Hon studerar nämligen sådant som inte går att vetenskapligt bevisa, på ett vetenskapligt sätt. Förvirrande? Nej, inte egentligen. Bara oerhört intressant. Hon försöker bl.a. mäta tankens kraft att påverka. Det som kan kallas noetik. Jag tycker personligen att det är oerhört intressant eftersom jag tycker att vi missar en stor del av människans kraft och storhet i dagens vetenskap. Vi går längre och längre bort från det som egentligen är det naturliga och som nu anses konstigt och ”flummigt”. Men dessa funderingar skulle egentligen kunna rymmas i ett eget inlägg, eller flera…

Jag har läst många recensioner där man inte alls tyckte om den här boken och i ingen av de recensionerna står det nämnt något om just det jag fann så intressant i boken. Själv slukade jag boken och blev helt överväldigad av alla tankar den väckte. Det blev så mycket mer än bara en skönlitterär bok. För mig visar Dan Brown sin genialiska förmåga att väva in ett så stort ämne i en helt vanlig spänningsroman. Jag älskar den här boken och jag vill rekommendera den vidare. Men. Läs den med öpnna ögon och ta in mer av innebörden den faktiskt ger. Om man gör det kan man kanske tom lära sig något av den här boken. Det är ju inte fy skam.

Rädda Felix av Helena Richardson

Publicerad den av
Svara

Det här är ytterligare en bok som jag köpte på årets bokmässa. Jag köpte den av en enda anledning: att jag ville läsa en boats av samma story som Allt för min syster av Jodi Picoult, en bok vars filmatisering jag såg på flyget till USA. Boken är enormt intressant och läsvärd, filmen bara sådär. Men nu fanns det alltså en bok inom samma ämne som var helt sann och det ville jag läsa.

Och vad ska man säga? Familjen har tydligen varit med en massa i både tidningar och tv, men jag har nästan helt misst debatten. Jag tror jag har läst en enda artikel om dem. Jag är inte dugg insatt i problematiken hon skriver om och jag har ingen åsikt om det är rätt eller fel att skapa ett syskon för att rädda livet på sitt barn. Boken fick mig inte att tycka annorlunda.

Det är svårt att recensera en sådan här bok. Men det är ju trots allt en bok och den är till för att läsas. Det är ju inte deras liv man ska recensera, utan hur hon väljer att visa det i boken. Tyvärr är det här inte en bok som fångar mig alls. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig av boken, men jag trodde nog att den skulle vara mer personlig. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är med boken som jag inte gillar, men det är något med tonen och sättet hon uttrycker sig. Det är ingen bok jag kan rekommenderar vidare helt enkelt.

Genom dina ögon av Stephenie Meyer

Publicerad den av
3

Usch vad tråkig. Det sammanfattar mina tankar om den här boken rätt väl. När jag hade läst halva boken, dvs 300 sidor, kom jag på mig själv med att fundera över vad boken egentligen handlade om. Min första impuls var att sluta läsa och helt enkelt strunta i att läsa ut den, men jag bestömde mig för att fullfölja läsningen. De sista 300 sidorna skummade jag igenom i bara farten.

Jag kan knappt berätta vad boken handlar om, så borta kände jag mig under läsningen. Som läsare kastas man in i handlingen på första sidan och så rullas intrigen upp ju mer man läser. Problemet är att man får för lite information för att verkligen förstå och kunna sätta sig in i handlingen. Jag satt hela tiden och bläddrade tillbaka eftersom det kändes som om det saknades information. Jag fattade inte vad jag hade läst helt enkelt.

I stora drag handlar boken om Melanie, en tjej vars kropp blir övertagen av en ”själ”. Människorna har inte skött om planeten jorden och utomjordingar har kommit hit och ersatt människokropparna med ”själar” för att bättre ta hand om planeten. De fortsätter alltså att leva människornas liv i deras kroppar, men nu blir världen fredligare eftersom dessa själar aldrig känner hat eller några andra negativa känslor. Några människor försöker stå emot och har gömt sig i ett grottsystem för att kämpa och göra motstånd. När Melanie blir ifångatagen och det placeras en själ inuti henne försöker hennes inre kämpa emot så mycket det bara går. Både hon och själen ska samsas om en enda kropp och det slutar med att de skapar någon slags vänskap sinsemellan och börjar samarbeta.

Det är rätt innehållslöst och man hade lätt kunnat skala bort halva boken utan att det hade påverkat handlingen. De befinner sig mest i sitt grottsystem och går runt och är arga på själen i Melanies kropp alternativt tycker väldigt mycket om just denna själ.  Själv är hon ju godheten själv personifierad och självklart lyckas hon få varenda kotte att älska henne till slut. Tror ni att boken slutar lyckligt? Jomenvisst… Precis som i sista delen av Twilight serveras lösningar på precis allt här. Bläh vad tråkigt det är. Och man kan inte skylla ifrån sig och säga att det är en ungdomsbok eller att jag inte tillhör målgruppen. Någon hejd på smörighet får det väl ändå vara? Jag läste någonstans att det ska bli film av boken också. Det är definitivt ingen film jag vill se.

Nä, skippa den här boken och skippa filmen också. Det finns mycket bättre böcker och filmer att lägga energi på. Det här är nog den tråkigaste bok jag har läst på länge. Kanske tom i år. Jag känner ett stort behov av att läsa något riktigt meningsfullt och intressant efter den här, för att skölja ur den ur systemet på något sätt.

Uppdatering: Nu i efterhand har jag läst att det här visst är Meyers debut inom vuxen sci fi-litteratur. Oj då. Det här är alltså seriöst tänkt att vara vuxen litteratur? Jaha. Där ser man.

Charmed

Publicerad den av
4

Jag plöjer tv-serien Charmed här hemma. Det är hur skönt som helst att sätta på ett avsnitt när man kommer hem från jobbet, eller när man har lite tid över men inte orkar kolla på en hel film. Charmed är också så där lagom lättsmält underhållning. Det gör inte så mycket om man råkar sova några minuter under avsnittet…

Annars plöjer T och jag en jädrans massa film. Jag vet inte varför jag aldrig bloggar om filmer, men jag har helt enkelt inte pallat. Jag ser ju många fler filmer än vad jag läser böcker. En tanke jag fick härom dagen var att jag under nästa år i alla fall ska göra en filmlista för att se hur många filmer vi ser under ett år. Det är nog en hel del. Men blogga om varje film? Nja… det blir nog för mycket.

Men tillbaka till Charmed. Nu har jag påbörjat säsong 4 och Prue är ersatt av Paige. Det gillar jag inte riktigt, men det är bara att gilla läget. Jag börjar hur som helst redan nu fundera på vilken tv-serie jag ska plöja sen. Förra året var det ju SATC som gällde. Vad ska jag plöja nästa år? Några tips?

Motsatsen till kärlek av Julie Buxbaum

Publicerad den av
Svara

Den här boken köpte jag på Bokmässan, lite så där halvt intresserad egentligen. Ibland är det skönt att ha en uppsättning lättsmälta, småmysiga böcker hemma att plocka av i bokhyllan. Så var tankarna inför den här boken och därför åkte den med hem.

Både fram- och baksida av boken pryds av ett stort hjärta, i pocketupplagan. Läser man vad den handlar om tror man lätt att det är en rätt ytlig bok. För min del blev boken en riktig aha-upplevelse. Jag har sträckläst den på två kvällar för jag kunde helt enkelt inte sluta läsa.

Boken handlar om Emily som är strax under 30 år och jobbar som advokat i New York. När hon misstänker att pojkvännen Andrew ska fria väljer hon att avsluta förhållandet. Detta beslut leder till en rad uppvaknanden, som hon borde ha gjort för länge, länge sedan. Hennes mamma dog  när hon var bara var 14 år och det har präglat hennes karaktär mer än hon förstått, eller tillåtit sig förstå. Hon och hennes pappa har en rätt ytlig relation där de sällan uttrycker känslor för varandra. Däremot står hon sin farfar jack mycket nära, men han är gammal och blir allt sämre. Många saker i hennes liv förändras och det leder till att Emily tvingas ta tag i sin rätt så bedövade och ”säkra” tillvaro.

Språket i boken är underbart, precis den ton som jag alltid faller för. Innehållet berör eftersom jag har en hel del gemensamma nämnare med Emily. Många har svårt att förstå att man går omkring och sörjer sin mamma så många år efter dennes död, och i den här boken får jag verkligen ord på många av mina egna tankar. Emilys tankar skulle många gånger kunna vara mina egna. Det blir aldrig sentimentalt smörigt eller gullgull. Det är skrivet med värme, mänsklighet och en portion humor. Hela boken genomsyras av mänskliga relationer, såväl djupa som ytliga. Boken är så mycket djupare än vad utseendet eller baksidetexten ger sken av.

Det här är en bok jag varmt rekommenderar. Varm, skön läsning med eftertanke. Det kan väl behövas nu i decembermörkret?

Dessutom ska boken bli film, med Anne Hathaway i huvudrollen. Filmen kommer förmodligen nästa år någon gång. Innan dess ska jag i alla fall läsa Julie Buxbaums senaste bok: After you.